Och när vi sitter där tillsammans, pv, hans två bröder, svägerskan, de två syskonbarnen och Hilda, pv:s dotter .., och läser brevet från Viking till Gunvor .., då översköljs vi alla av känslor.
Min tid tillsammans med Gunvor blev så kort, knappt två år, men hela tiden har jag fått höra henne berätta om åren med Viking.
Hur underbar han var!
Hur duktig han var på att spela dragspel och alla andra instrument!
Och tänk ..., alla gångerna hon satt på altanen och tummade på det här brevet från 1945 .., närapå sönderläst .., ihoptejpat och med små fläckar här och där.
Och nu sitter vi i Gunvors vardagsrum och när jag kommer till sista raden - det är jag som får läsa högt - då ler vi stooooort allihopa .., ty då inser vi hur olydig Gunvor har varit och hur olydiga vi själva är!
Och det blir många glad-sorgsna-skratt.
Ty längst ner har Viking med sin fina handstil skrivit: "elda upp det här brevet så fort du har läst det".
Åååå, du härliga Gunvor! tänker jag.
13 kommentarer:
Kärleksbrev får man inte kasta, har mina kvsr, både från dagens stora kärlek och från dem som bleknat lite...
pralinen: och här är dom slängda .-)
Vilken glädje med ett sånt brev och så bra att hon var olydig och sparade det! :-)
Jag har faktiskt kvar vartenda brev som jag någonsin fått!!!
londongirl och rexxie: ja, det är klokt att spara dem .., jag ångrar också att jag en gång brände alla mina dagböcker ...
Och tänk så synd med den nya tekniken där brev raderas och inget finns kvar.
Minns ni serien Strindbergsbreven som gick för några år sedan. Ett av "Ågusts" brev lästes varje dag, jag tror att det var under år 2000.
Många lästes på ett underbart sätt av Reine Brynolfsson, har jag för mig.
En del var riktigt magsura, andra var riktiga godbitar.
Men det viktiga är att de fanns kvar.
Så Rexxie, du är verkligen att gratulera.
PV
Ja Ågusts brev var roliga att lyssna till.
Så bra att Gunvor sparade på detta. Det har nog Viking hållit med om sen.
Och här sitter jag i Amerikat med tårar i ögonen och ett leende på läpparna. Vilket härligt inlägg.
Problemet är bara att i mina brev så står det ingenting intressant! De är ungefär lika tråkiga som jag...
En sak som jag ångrar numera är att jag inte skrivit dagbok!
Alla föräldrar borde tvinga sina barn att göra två saker: skriva dagbok och lära sig spela ett instrument!
Det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig ett litet, litet undantag i barnaga-lagen för de två ändamålen :-)
till er på slutet: ja, det är helt underbart dom här breven .., det finns ett till som vi har här, men det är skrivet två år senare .-)
rexxie: i mina dagböcker stod det mest så här ..."idag tittade Lars-Gunnar på mig .., köttbullar till lunch = jättegott!"
rexxie igen: men jag håller med dig om dagböcker och instrument .-)
Fast det handlar ju egentligen inte så mycket om vad man skriver i dagboken, det är mer en fråga om att få upp en vana att skriva, vänja sig vid orden och så vidare.
Det är ungefär som att läsa: man kan inte riktigt börja med Dostojevskji utan man måste kanske läsa några hyllmeter med "pigromaner" först!
Man skall inte förakta "köttbullsskriverier" heller. Jag har en 86-årig moster som varje dag skriver upp vad hon gjort (kortfattat), om hon ätit något speciellt osv, och det är ganska roligt för vill man veta t.ex vad vi åt på påskafton för fyra år sedan är det bara att fråga henne :-)
När min mamma dog hittade jag alla brev som jag skrivit till henne under tiden som jag bodde i Sthlm. Hon hade lagt dem i datumordning, för mig blev det som "Här är mitt liv" som ung. Vilken skatt.
Vilka fina inlägg du skrivit om Gunvor.
Skicka en kommentar