Kväller ....
.... blir skidskytte och en härligt frispråkig Björn Ferry!
Och hela tiden ringer telefonen.
Ring-ring ..., aaaalla slår en signal!
Mera skidskytte.
Det är som om Ulfbåge och bisittaren hela tiden pratar förbi varandra och jag ler.
sigge nilsson är kvällssur och biter mig rejält i handen och inte det minsta släpper han taget och till slut biter jag honom i nacken och då hoppar sigge ner och raggen står som en borste på hans rygg!
Då kommer pElle.
Ååååå, han hoppar upp i mattes knä och jag masserar halsskinnet, det som är det bästa han vet och hela högerhanden blir luden, så mycket hår tappar pElle.
sigge har krupit upp i korgstolen - han surar -.
"Ja, snart gör jag natt ...", säger pensionatsvärden som ska upp i ottan.
"Inte jag, jag blir uppe till midnatt när sändningarna tar slut ...", svarar bloggmadamen.
Och för första gången på evigheter (en evighet är i det här fallet 3 månader drygt) har jag inte ont i mitt knä efter en promenad fylld av pulsande.
Jag blir stel, men där är inte alls den där hemska smärtan.
Åååå, tänk att det kanske kommer att bli bra!!
5 kommentarer:
Japp, det blir det!
Bättre med knäet alltså.
Sakta men säkert, sen helt säkert :-))
Turtlan: ja, så känns det! Äntligen upptäcker jag att det går FRAMÅT!
Lite till: och vad ni hur roligt det är att upptäcka att man kan stå på ett ben igen?
På det opererade benet!
För en månad sedan var det stört omöjligt, nu ..., lätt som en plätt!
(Ja, man står ju väldigt ofta på ett ben .-)
Åh vad härligt att det börjar kännas bra i knäet!
Fantastiskt bra låter det du berättar om ditt knä!
Skicka en kommentar