Verkligen en insikt.
Bland alla rara och vänliga kunder i affären, finns bland annat en sjuksköterska i kanske trettioårsåldern.
Hon är söt som ett smultron och har rådjursögon och ett leende som smälter isar.
Ikväll stod hon i den långa kön till min kassa.
"Hanna kommer och öppnar kassan längst bort!" ropade jag och halva kön skyndade sig dit.
Men sköterskan, vars namn jag inte känner till, hon stod kvar.
Och så blev det hennes tur och då ler hon det där varma, varma leendet och så lägger hon sin hand på min och säger ..."ja, jag stod kvar här Elisabet ... och jag har hört att du ska flytta ...!"
Och jag känner hur rörd jag blir och jag tänker att hjälp, så många kunder som jag ska komma att sakna!
Innan flyttlasset går, ska jag ta kameran med mig och fotografera alla dom där hjärtevärmarna.
Det är precis vad jag ska göra.
Och så ska jag ordna ett collage med ystadmänniskor.
Det ska sitta på någon av väggarna i det där gula huset i landet Halland.
4 kommentarer:
Jag tror att kunderna kommer att sakna dig minst lika mycket!
Och collaget är en jättefin idé!:)
Mia
Mia och Amber: så är det .., det är så kluvet. Sorg (eller kanske mera ..., vemod ...) och förväntan om vartannat.
Gör en broderad tavla med alla ystadmänniskorna!
Rexxie: haha .., nädu. Men ett fotocollage, absolut!
Skicka en kommentar