Möte på tåg en kväll i maj.

Från Ystad till Malmö sitter Christina framför mig.

Hon är tretton år och är på väg till just Malmö för att möta sin kompis som kommer från Halmstad och sedan bär det av hemåt igen.

När jag frågar Christina om hon vet vad hon vill arbeta med, svarar hon att "oh, ja! hon vill bli frisörska!"

På min vänstra sida sitter en man i min ålder och studerar ett kompendium.

Lite av texten handlar om "fostrets hjärta" .... ja, jag sneglar i smyyyg.

I trakten av Oxie tar jag fatt i modet och frågar helt enkelt om han är läkare?

Mannen ler lite förvånat.

Jodå, det är han; han är förlossningläkare och absolut, javisst, vore han tjugo skulle han definitivt arbeta med samma sak .., och visste jag till exempel att 97 procent av alla förlossningar avlöper utan problem och nu ska han vikariera på ett annat ställe, det är därför han läser in sig på all denna litteratur.

När tåget stannar önskar vi varandra en trevlig helg.



Isvindar på perrongen i Malmö.


I hela mittgången ser det ut så här.
En, enligt egen utsago, aspackad kvinna i min ålder pratar högljutt mest hela tiden.

Och så Öresundståget som är så överfullt så massor av människor får stå i gångarna!

En ung tös med renrakat huvud, ja, frånsett en remsa hår mitt på huvudet, sitter mitt emot mig.



Hon är så finlemmad och ser så rar ut .., och jag frågar om jag får ta en bild av hennes väska.

Det går bra det.

"Det är min bästa kompis som har gjort den, ja, målat och så ...", förklarar hon.

I Helsingborg får tösen med väskan stiga upp och lämna plats åt en annan ung flicka som har platsbiljett och resten av sträckan får hon tillbringa stående i mittgången.



Två stycken är dom, ja, som har platsbiljetter.
Bästa kompisar.

Båda ska till Göteborg, dom ska shoppa och bo hos den ena flickans mormor.

Jag får veta (någon frågar) att dom läser på gymnasiet .., tösen med prickig överdel läser teknik ("precis som mina föräldrar har gjort och jag hade bestämt mig för att ALDRIG-I-LIVET, jag skulle välja något helt annat, men det blev teknik", förklarar hon leende och detta är det bästa hon har gjort, hon är så nöjd med sitt gymnasieval!) och väninnan som läser Herta Müller går samhällsvetenskaplig linje och nu har läraren beordrat dem att läsa något som är skrivet av en nobelpristagare.



"Vad jag tycker om Herta Müller ..?

Tja, i alla fall i den här boken skriver hon med oerhört korta meningar .., det känns ovant ..", säger flickan.



På bordet mellan oss ligger en dansk tidning, typ Metro.

Jag läser om de danska männens minskade testosteronhalt.
Spelar det någon roll?
Javisst!

Män med låg testosteronhalt kan tydligen få problem med diverse sjukdomar, bland annat diabetes och detta hade jag rakt ingen aning om.
Eländet skylls delvis på det osunda danska levernet, dels på miljögifter.

Och sedan framme i Halmstad.

Bilen står parkerad och väntar på mig och medan jag kör gamla kustvägen till det gula huset på kullen, så tänker jag att dessa resor är som små guldstjärnestunder i mitt liv.

Precis så.

På jobbet ...

"Få se nu .., hur mycket ska jag ta hem egentligen ...?" tänker hon nog, den rara Maria.
Det är tonvis med frukt och grönsaker som beställs hem och ni kan ju ana hur knepigt det är att försöka beräkna hur mycket som går åt.
Allt svinn noteras och sedan ska man helst förklara hur det kunde bli så.
Nästa vecka ska jag intervjua hennes dotter Alva.
Ååå, det ska bli så roligt!


... och dagen susar iväg och allt fungerar som det ska.

I lilla kontoret sitter Maria och gör fruktbeställningen.

Det finns dom som tror att jag är hennes mamma.

Och Christoffer som nyss har börjat hos oss, fixar kassan med den äran.

Precis som Therese, är han ambitiös och så duktig och jag drillar honom i att skilja på kålrot, palsternacka och rotselleri.

"Få se nu .., vad har körsbärstomater i ask för nummer ..?" frågar jag.

Jodå, nu har han lärt sig.

"4502!" svarar han smajlande.

Och innan jag går hem tar jag undan traven med kundkorgar och där står en farbror i åttioårsåldern kanske och minst två gånger kommer jag och hämtar korgar och han skrattar och säger ..."det var det värsta vad du kommer nära mig ...!"

"Jamen, det förstår du väl .., det är ju det som är meningen ...", säger jag och blinkar lite.

"Jaså, på det viset?!" säger mannen och filurblinkar tillbaka och så dras jag in i världens varmaste farbrors-famn och får en kram som gör mig så glad, så glad, så glad.

Har jag sagt att det här jobbet är världens underbaraste?

Det är det.

Och nu ska jag byta om och ta tåget till landet Halland.

Tänk, att man får vara så lycklig!

Idag, för trettiofyra år sedan ...

... var det tänkt att vårt andra barn skulle komma till världen.

Det skulle dröja ytterligare tre dagar.

Fredagsfönstret ..

... finns i Ystad, hos Roslins Cykelverkstad.

Hemma eller borta ...

Tågresan från Halland till Skåne blir vilsam.

Mest sitter jag och tittar ut genom fönstret.

Utanför Båstad har kossorna fått komma på grönbete ..., i Ängelholm kliver frisöreleverna ombord .. (ni vet, dom som sa att det hårschampot som jag använder, kan liknas vid cykelolja ...) och i Lund har så gott som alla gatuhusen nära stationen blivit översållade med klotter.

I Malmö råder isvindar och det är kallt och hurvigt i tåget.

Mitt emot och intill mig sitter ett större sällskap danskar.
Det pratas om skolverksamhet, dagis och kartoffler hit och dit.


Gudhjem på Bornholm.
Som en blandning av Skåne och Danmark.

Så mycket förstår jag, som att sällskapet ska till Bornholm.



Och väl hemma i Ystad tar jag cykeln och susar iväg hemåt och allt medan kaffebryggaren sörrrplar, tittar jag in på Möllers och köper mig en Palermobulle och hemkommen igen upptäcker jag att Fru Pelargonia har börjat blomma, allt medan tulpanerna har vissnat och saligen avlidit, men solen visar sig och himlen är ljust blå.

Ungefär så är det.

Tidig morgon på pensionatet ...


Kvart över fem går radion igång.

sigge nilsson ligger på pv:s sida och är morgontröttgosig.

Knappt ett moln syns på himlen.

Nere i köket är bordet frukostdukat sedan igårkväll.

Där är vitsippor i vacker kopp (tack än en gång Anna-Karin!) ..., och allt utom färskvarorna på plats.

Och brödet, förstås.

Hade Söderberg & Sara funnits i närheten, hade det blivit deras goda bröd.

Eller kanske en kanapée?

Nu blir det pv:s hembakade bröd och det går också bra.

Dagens fönster ...

... finns också det i Halmstad, inte så långt från järnvägsstationen.

När jag röjer i lilla rummet ...

.... hittar jag en liten "Mina kompisar-bok".

Jag tväröppnar för att se om den möjligen tillhör pv:s dotter, men det gör den inte.

Det är hans.


Den lilla boken översvämmas av rader från tidigare elever under ett visst läsår.


Och alldeles inutivarm blir jag när vänder blad.


"Dessutom har du varit som en stadig punkt i skolan, lite som en pappa."

Bättre än Idol ....

Hos färgstarka madamen Ruta Ett, hittar jag detta.

Och blir man inte glad av att se den filmen, då vet inte jag.

När antalet besökare på Youtube nått 1 miljon, har tydligen handskföretaget lova bidra med en rejäl slant till cancerforskningen/bröstcancerbehandling.

Eftermiddag i landet Halland ...

Sonja får också en filt om axlarna.
En blå en.

Och köttsoppan blir godkänd och alla, utom pv, tycker att klimp är gott.
Till efterrätt blir det rabarberpaj med vispad grädde.
Vi sitter ute på altanen, den som byggdes som dansbana när pensionatsvärden fyllde femtio.
Eftermiddagssolen är varm ..., men Gösta fryser och får en grön filt om axlarna.


Innan gästerna kommer plockar jag tre buketter med blommor.
En med enbart vitsippor, en annan med påskliljor, pärlhyacinter och en enda tulpan.
Och en med mynta, pärlhyacint och en rosa liten blomma som påminner om nunneört.


"Titta, har Thomas hittat fotografiet från min realexamen .., ja, ni förstår hur stolt jag var!" säger Gösta och håller ömsint bilden mellan sina händer.

Det är eländigt med Gösta numera.
Han har problem med lungorna och röker förstås alldeles för mycket.
Men denne man fascinerar mig.
Han har, i hela sitt liv, varit helt obegripligt driftig och han har aldrig varit rädd för utmaningar.
Och han är skärpt och har ett fenomenalt minne.

Den senaste tiden har Gösta haft närkontakt med den psykiatriska vården.

Om detta pratar vi länge, eller det är Gösta som berättar och vi lyssnar.

Han berättar om vårdpersonal som är som änglar och ger taktil massage med olja och vad det betyder .., han berättar om hur han själv har suttit i allrummet och spelat piano och en annan manlig patient som står intill och sjunger ..., men han berättar också om personal som, enligt honom, borde ha valt ett annat arbete, ja, vid ett löpande band, till exempel.

En härlig försommarkväll blir det.

Och på tv-antennen sitter herr Stare och lockar och lockar.

Ingen fru har han fått sig ännu.

Upphittat ...

Det är när jag sorterar i min egen blå Ikea-kasse som jag hittar ett brev daterat den 12/8-98.

Ett brev från mig till min mamma, som då befann sig i Bolivia.

Ett brev som handlar om en semesterdag i Stockholm.

Så här lyder sista stycket:

"Egentligen ville jag till Söders höjder, men det var så krångligt att ta sig fram, så det blev Rålambshovsparken i stället och vi gick ner till grönområdet som ligger vid vattnet.

Ååå, det var som i himlen!

Överallt låg ungdomar och medelålders på filtar och gottade sig i solgasset .., vi mötte vältränade muskelpaket med svällande biceps och Jonny upptäckte en vacker donna med gyllenbrun hud och han sa ..."jävlar, vilka hyllor!"

Och så satt vi där vid en liten servering och det var soligt och varmt och bakom oss, på en rutig filt, låg ett förälskat par och kysstes nästan nonstop, ja Gud .., man tänkte på den tiden, det var länge sedan .., men colan var god och min toast underbar och Anders gick och köpte glass och kom leende tillbaka och sa att glassförsäljaren hade kallat honom för monsieur och så hade han prutat två kronor på glasspriset.

Vilken lycka!

Vilken vardagsglädje.

Och efteråt gick vi längs stranden och tittade på alla segelbåtar som låg förtöjda vid vattnet och där var småflickor som badade med kläderna på och några unga gossar övade brädsegling.

Hela tiden strålade solen.

Hela tiden var vi så lyckliga."

Irritationsmoment ...


Ett dylikt infinner sig när det blir stopp i dammsugarröret och så visar det sig att det är fullständigt omöjligt att ta isär rören.

Tvärstopp!

Och inte får jag loss själva dammsugarfoten heller.

Allt sitter fast och det är ju typiskt när påsen var sprillans ny och jag skulle fara omkring som en Tornado här i huset ...

På spisen ...

... puttrar köttsoppan.

Grön persilja ska strös ovanpå saligheten innan det är dags för servering.
(Soppan hamnar i Blå Måsens soppterrin .., oj, så fint!)

Och där är gott om potatis, kålrotsbitar och morötter.

"Men klimp avstår jag gärna ..", säger pv lite diskret.
(Alltså får jag göra en egen liten omgång med klimp .., det är ju liksom pricken över i.)

Rabarberpajen är förberedd.

Såja, nu kan man ägna sig åt andra viktigheter.

Kalimera världen ...!


I Grekland är det svettigt just nu.

Landet åker kana längs ruinens brant och snart är det väl stor risk att man dråsar iväg rakt ut i tomma luften.

Men idag minsann ska grekerna gå ut i generalstrejk och det mesta lär stå stilla.

Grekerna vill förstås behålla sina delikata pensionsförmåner och någon måtta får det förstås vara på sparandet, tycks man anse.

Man kan fundera över hur människor tänker?

Och allra mest när man läser sånt här.

Det är vad jag tänker.

Utsikt mot innergård ...

Ja, så är det verkligen, att jag älskar innergårdar.

Det är som att öppna en ask .., detta att inte veta vad som döljer sig bakom aldrig så eleganta husfasader.

Och när Gösta sätter sig på sin stol ute på balkongen, ni vet, den som är belägen i den oerhört vackra våningen, då ser det ut så här.

Ganska ruffigt.

Man kan tänka sig ljuden från förr.

Dagens fönster ...

... finns i Halmstad.

Tänk, det här ska bli "min" stad.

Nån slags resumé ...

Ängelholm i motljus.
Eller inloppet.
Så vackert att det är inte sant.


Det är underligt det här med tid.

Ibland tycks tre timmar på tåg som en evighet och andra gånger susar det bara till.

Det är som med veckan före man har semester - då tiden masar sig fram - jämfört med den allra sista, då timmarna försvinner i en otrolig fart!

Hur olika ter sig inte tiden då?


Gösta vid sitt arbetsbord.
Han pratar in ett band som handlar om hans syn på den svenska sjukvården.
Framför allt om den psykiatriska vården.

Men ikväll är det en bra tidsresa och jag knatar iväg i snålblåsten och duggregnet och tänker på Ystad som hade sommarvärme i eftermiddag .., och så inväntar jag pv hos Sonja och Gösta och Sonja har redan dukat på en bricka som står i köket och vi sätter oss i vardagsrummet och det blir prat om precis allt möjligt.

Vi pratar om pingstväckelsen .,. om att tala i tungor .., och att bli frälst och om Darwin och det surras om jobbet och om påskliljor och liljekonvaljer och om våra första arbeten.

Gösta sitter i sitt rum och ordnar med sina bandinspelningar.

Vid kvart i nio kommer pv och slår sig ner och vi blir där i nära ytterligare en timmes tid.

"Thomas! Kom och spela lite på mitt nystämda piano!" hojtar Gösta och så blir det.

Det sjungs andliga sånger av männen som är ateister och jag ler för mig själv.

Och så blir det bestämt att jag i morgon ska koka köttsoppa och så kommer Sonja och Gösta hit och äter med oss och när vi säger tack och hej, pussar jag på franskt vis eller vad jag i alla fall inbillar mig är franskt vis ... så där dutt-dutt-dutt och Sonja skrattar och kramar om och sen är det Göstas tur och jag känner hur oändligt mycket jag tycker om dem!

Och nu kommer herr Pensionatsvärden med ett glas Martini, allt medan pElle smyger under bordet.

Livet känns som bäst.

Nu ....

Eva på Frösön målade så här fint.


... låser jag dörren om mig och tar cykeln ner till stationen.

Och jag ska sätta mig på kajen och vända ansiktet mot solen i nästan en timmes tid.

Fast först ett besök på bageriet.

Sa jag att det är sommar i Ystad just nu?

Inte det?

Då gör jag det.

Åååå, vilka kommentarer ...

Allt möjligt pratar vi om.

Om hur mycket dofter betyder, till exempel.

Nyslaget gräs är för mig barndom och slåtter hos pappas kusin i Kalvträsk.

Apotekets vårtmedel doftar eter och eter doftar Malå sjukstuga och mamma som tar en bomullstuss och duttar mot bruna glasflaskan fylld med just eter och jag är kanske sju år och tycker att detta, att få vara hos mamma på sjukstugan, är hur spännande som helst.

Blommande hägg, eller doften av den, betyder sommarlov.

"Och tänk .., en gång .., det var flera år före skilsmässan ., stod jag och strök min makes skjorta och plötsligt kände jag doften av hans rakvatten .., den fanns förstås i skjortan och frigjordes av värmen från strykjärnet och där stod jag vid strykbrädan och fylldes av kärlek till honom ...", säger kvinnan som är min vän och som nu inte längre stryker någon herrskjorta.

Men minnet av doften, den kommer hon ihåg.

Lyckliga Grodan sa... luktminnet är starkt hos mig:

nyhässjat hö+ färsk karlsvett + svettig arbetshäst=somrarna hos mormor och morfar
kvalmig morgonlukt + nattstånden urin + desinfektionsmedel = min långa utbildning

nyponrosor=lycka (mormor, somrar, tid som står stilla)

den söta hästlukten = självständighet, frihet, lycka

höstlukten i skogen av myrmark och multna löv= förväntan inför stillheten och bästa tiden på året

jag kan göra listan hur lång som helst, t.ex lukten av bensin på macken = stad, något fint och bra, förväntan

annannan sa...

''Min älskade älskade fröken i andra och tredje klass, hon som var ung och vacker och mörkhårig och smal och hade kläder i så vackra färger, hon använde Yves Saint Laurents parfym Opium.

Det visste jag ju inte då, men när jag blev vuxen nog att möta parfymen på annat håll visste jag direkt."

Sven sa...

Jag är väldigt känslig för dofter, när jag sitter i en buss kan jag nästan känna hur alla doftar(och luktar) Det är rätt jobbigt.

Jag var tillsammans med en tjej när jag var 19 år och hon hade ett speciellt schampo som jag för alltid förknippar med henne. Ibland när jag kommer gående på gatan kan jag fortfarande möta kvinnor med samma schampo... och vips faller jag 36 år bakåt i tiden.

Det är härliga och framförallt billiga resor!

Turtlegirl sa...

Jag kommer ihåg ett besök hemma hos en dam som jag gjorde "i tjänsten". Damen var runt 80 år och bodde i en lägenhet från 30-40 talet här i staden.

När jag kom in där så doftade det PRECIS som det gjorde hos farmor i hennes lägenhet.

Exakt!

De hade lite lika möbelstil också.

Tänk så mycket minnen som kom upp.

Ingela sa...

Jag har ett liknande minne som jag tror att jag har berättat om.
Det var när vi ganska nyss hade slagit oss ihop, maken och jag.

Jag strök ett örngott, det var ett av hans gamla örngott.

Då det blev varmt doftade det precis som han fast det var nytvättat och jag blev alldeles knäsvag...

Han använder inga köpta dofter, så det doftade bara ren karl helt enkelt.

Numera är den doften så bekant att jag inte känner den annat än när han har varit borta några dagar.

Idag eller ikväll ...

... blir det tåg till landet Halland igen.

I väntan på den sjungande pensionatsvärden, går jag till Sonja och Gösta och väntar där.

Sonja brukar bjuda på kaffe och en smörgås och så sitter vi i stora vardagsrummet med utsikt över Nissan och allt möjligt hinner vi surra om.

"Å,vad jag älskar den här lägenheten!" säger jag nästan varje gång.

Jo, den är förvisso vacker .., men Sonja, hon saknar detta att kunna påta i rabatterna och hon saknar påskliljorna som kommer upp var vår och hon saknar småpratet med grannarna.

Sånt.

Gösta däremot, han tycker sig ha hamnat i paradiset.

Det är hans hängsle ni ser på bilden.

Trött på att vara ensamseglare?


Här finns en man till salu!

Dagens fönster ....

... finns på Mariagatan här i Ystad.

I huset till höger, där bor jag.

Och Kurt Wallander.

Ett kvällsfönster från ....

... landet Halland.

Sånt man minns ....

Allt möjligt pratar vi om.

Om hur mycket dofter betyder, till exempel.

Nyslaget gräs är för mig barndom och slåtter hos pappas kusin i Kalvträsk.

Apotekets vårtmedel doftar eter och eter doftar Malå sjukstuga och mamma som tar en bomullstuss och duttar mot bruna glasflaskan fylld med just eter och jag är kanske sju år och tycker att detta, att få vara hos mamma på sjukstugan, är hur spännande som helst.

Blommande hägg, eller doften av den, betyder sommarlov.

"Och tänk .., en gång .., det var flera år före skilsmässan ., stod jag och strök min makes skjorta och plötsligt kände jag doften av hans rakvatten .., den fanns förstås i skjortan och frigjordes av värmen från strykjärnet och där stod jag vid strykbrädan och fylldes av kärlek till honom ...", säger kvinnan som är min vän och som nu inte längre stryker någon herrskjorta.

Men minnet av doften, den kommer hon ihåg.


annannan sa...

''Min älskade älskade fröken i andra och tredje klass, hon som var ung och vacker och mörkhårig och smal och hade kläder i så vackra färger, hon använde Yves Saint Laurents parfym Opium.

Det visste jag ju inte då, men när jag blev vuxen nog att möta parfymen på annat håll visste jag direkt."

Sven sa...

Jag är väldigt känslig för dofter, när jag sitter i en buss kan jag nästan känna hur alla doftar(och luktar) Det är rätt jobbigt.

Jag var tillsammans med en tjej när jag var 19 år och hon hade ett speciellt schampo som jag för alltid förknippar med henne. Ibland när jag kommer gående på gatan kan jag fortfarande möta kvinnor med samma schampo... och vips faller jag 36 år bakåt i tiden.

Det är härliga och framförallt billiga resor!

Turtlegirl sa...

Jag kommer ihåg ett besök hemma hos en dam som jag gjorde "i tjänsten". Damen var runt 80 år och bodde i en lägenhet från 30-40 talet här i staden.

När jag kom in där så doftade det PRECIS som det gjorde hos farmor i hennes lägenhet.

Exakt!

De hade lite lika möbelstil också.

Tänk så mycket minnen som kom upp.

Ingela sa...

Jag har ett liknande minne som jag tror att jag har berättat om.
Det var när vi ganska nyss hade slagit oss ihop, maken och jag.

Jag strök ett örngott, det var ett av hans gamla örngott.

Då det blev varmt doftade det precis som han fast det var nytvättat och jag blev alldeles knäsvag...

Han använder inga köpta dofter, så det doftade bara ren karl helt enkelt.

Numera är den doften så bekant att jag inte känner den annat än när han har varit borta några dagar.

Fisksås på Leina-vis ...

Världens enklaste och godaste sås till den stekta torsken, den bjöd Leina på.

Så här.

2 dl creme fraiche värms upp i kastrull

1 fiskbuljongstärning smulas i

rör om

servera!

Tro mig ., den var kalasgod!

Ny vecka .. ny giv.

Gamla priser.
Gammal skylt.


Och måndag är längsta dagen .., sju till fem.

Full fart precis hela tiden.

Och jag räknar ner.

Nio veckor kvar.

Måndagsfönstret ....

.... fångades i flykten av den här fotografen.

Och kan man tänka sig .., han fyller år just idag!

Grattis-grattis!

Allt är relativt ...


Tittar på ett program på danska ettan, om den danska restaurant som har valts till världens bästa.

Men vilken chef.

Skäller och gormar mest hela tiden.

Jag hade legat på psyket inom loppet av en vecka om jag hade varit anställd där.

Ett kvällsfönster från ...

..... mig.

Det är när pågatåget närmar sig Ystad .., korsningen in till Ruuthsbo.

Då är man nästan hemma.

Otaliga gånger har jag promenerat där med herr Cocker, då, i det andra livet.

Allén till Ruuthsbo som är mer som ett gods, består av stora kastanjer ..., och när Emma och Emil var små och jag skjutsade dem till havet, då låtsades jag att det hängde småspöken i träden och jag tvärbromsade och tutade och från baksätet hördes skrik av förfäran/glädje/rädsla/skräck och lycka!

En film med handling ...

Väntan, kan fördrivas på många sätt.

Ett är att sätta sig på en bänk alldeles vid Nissan och där sitter jag i solskenet och vänder ansiktet mot solen och snett till höger om mig fikar en ung familj i sin segelbåt och lillpojken kastar brödbitar i vattnet, till fiskmåsarnas skrikglädje.

Alldeles helt underbart är det.

Och mycket vatten var det ...

Missade du Gunnars, Mians, Fru Grås, Ingelas, Leinas, Bettis, Ellis, Joms, Helenas, pElles, min, Eva på Frösöns, Svens, Anitas, Turtlegirls, Monets, kusin Barbros, pv:s, Tuvstarrs, Margareta och Evas smultronställen?

Då finns dom här!

Helg ...

Det bästa med mitt liv i landet Halland, det är det här med stillheten.

En slags rofylldhet.

Och när det är lördagkväll går Leina, pv, jag själv och så pElle, på promenad ner till havet.

I vanliga fall ...., vågar inte pElle gå så långt hemifrån, nä, han brukar stanna vid det stora elskåpet .. men just den här kvällen, då gör han oss sällskap.

Oftast en bit bakom oss .., lite lagom lullande efteråt .., stolt .., lite rädd .., men med en vilja att följa med. Att våga.



Och tänk, han följer oss nästan ner till kurvan där vägen svänger, men där tar modet slut .,. nu vill han inte gå en meter längre och vi går mot stranden, men pElle, han sitter där uppe i buskaget och väntar och håller koll.



När vi sedan åter går hemåt igen, då har pElle bråttom!
Och alldeles totalt slut på är han efter det här äventyret och liksom ramlar ihop i en hög på altanen.
Ni noterar väl svansen i uppåtläge?
Här gäller det att intala sig att man är modig.


Och hela omgivningen är så ljuvlig, så man bara öppnar hjärtedörren och all glädje får strömma rakt in.


Och det blir söndag.

Pv tar motorsågen och ägnar någon timme åt att såga trädstammar .., och han knipsar av tjocka grenar ., bygger på altanens innertak .., allt sånt.

"Vill du ha kaffe och gifflar?" ropar jag till honom.

Jodå.

Och där sitter vi tillsammans med hemifrån-uddevalla-främmandet och det sätts upp en spaljé och jag planterar blommor och röjer lite inomhus.


Söndageftermiddag skjutsar jag in Leina till Halmstad.
Utanför biblioteket, som ligger nära busstationen, ser det ut så här.
I gröngräset ligger ungdomar och gonar sig.


Och vid Swebus hållplats där Leina väntar på buss 820, hör jag någon hojta.
Å, det är Anders klasskamrat och hennes syster och här är dom båda två, så goa och glada.
Pernilla t.v. ska åka till Göteborg där hon läser media och kommunikation och Sofie, som är klasskamraten, pluggar på högskolan i Halmstad.
Hon säger att jag säkert kommer att trivas i landet Halland.


När Leina har åkt återstår mer än en timmes väntan för mig, ja, innan det är dags för tågresa till Malmö.

Jag parkerar nedanför Sonja och Göstas lägenhet .., sätter mig sedan på en bänk och tittar ut över vattnet .., och på andra sidan skymtar slottet och där kommer en segelbåt och jag hör fiskmåseskrik och allt känns mer än bra.

Just nu ...

Kaffe ute i solskenet.

En pelargonia på bordet.

Blommor planterade.

Och pv kämpar med dom två nedsågade tallarna.

På antennen sitter herr Koltrast .., ivrigt lockande på en hustru.

Dagens fönster, del.1.

"Hej Elisabet!

Hemkommen efter några dagars utfärd till, från skånskt perspektiv norrligt belägna städer, har jag i dag suttit och tittat på de bilder som fick följa med mig hem.

Med din fascination för fönster i tankarna kunde jag inte låta bli fotografera några av de vackra fönster som fångade mina blickar.

Båda fönstren fann jag i den charmerande staden Lidköping vid Vänern, som
det står skrivet på de skyltar som välkomnar vid infarterna.

Hörde att stadens styrande en gång ansökt om att få tillägget "vid Vänern" officiellt godkänt, för att inte förväxlas med staden Linköping.
Avslag blev det, med motiveringen att det i Sverige inte finns någon tradition att i stadsnamn ha tillägg som vid / i / på.

Fler fönster skickas dig så småningom.

Hälsar varmt gör herr fotograf!"

Ingelas smultronställe ...

"Åkej då, här kommer det.

Jag har egentligen tre smultronställen, eller fyra om jag räknar hemma.
De två första är avlånga och heter Malån och Vindelälven.
Det tredje är tämligen oavgränsat och heter skogen.

De här bilderna kommer alla från platser mellan Strömfors och samhället.
Jag väljer att visa några bilder från just Malån.

Den ån, som vår by ligger invid, är en viktig anledning till att leva just här.
Att få bo vid strömmande vatten (även om det är ganska spakt just genom byn) är en förmån.
Jag är glad att det aldrig blev något av den utbyggnad för kraftproduktion (fel uttryck förresten, kraft kan inte produceras, bara utvinnas) som planerades på åttiotalet.
Jag tror inte att vi hade haft fler jobb eller en annan utveckling av bygden om det hade blivit av, mycket marginellt i så fall och endast under själva byggperioden.

Jag och min familj älskar att vara vid eller på ån.
Fiska, bada eller bara finnas, som i söndags till exempel då vi bara satt med vårt fika i en solig backe och spejade efter vårfåglar.

Det är bara sommarbilder, kanske någon tidig höstbild, men ån är lika härlig alla årstider.

Hälsningar

Ingela."

Våra smultronställen .. här är dom!

"Vad då smultronställen ...?" säger pElle och sigge nilsson unisont.
Och jag förklarar.
"Jaha .. , men det är ju lätt .., fåtöljerna ute på den inglasade altanen, dom tycker vi himla mycket om att ligga i, ja, sigge också ...", förklarar pElle.
Här ligger dom tillsammans.
Stolarna är vända mot solen.


Utanför Fjällbacka i det fagra Bohuslän, där finns en ö som heter Trinisla.
"Det är nog mitt smultronställe ..., fast hela skärgården utanför Fjällbacka är fin ...", säger pensionatsvärden när jag ber honom komma med förslag.


Och när pv nu har röjt lite på vinden, då hittar han tre loggböcker.
En slags dagböcker över seglatserna.
Typ så här.


"Hej och tack för din inspirerande lilla aktivitet för oss flitiga läsare.

Jag har mina bilder i en enda röra, men tänkte ändå att jag skulle hitta någonting som gör vårt underbara Vitemölla rättvisa.

Och det blev bingo på en gång!
Den bifogade bilden (som säljs både mer och mindre dyrt på sajten Österlenbilder, där jag hittade den) visar just våra badbyxor och handdukar och ger en underbar vink om vad vi sysselsätter oss med allra mest, flera gånger om dagen:-)

Helena."



"Här kommer en bild från mitt smultronställe, köksbordet i stugan i Ryssbält. Med utsikt över Törefjärden.

Och där står min dator också, en kär ägodel.

Roligt att få vara med på din nya utställning!

Hälsningar Sven."

"Ett smultronställe, den älskade hästen, som rör sig i ett annat, skogen.. min trygghet och mitt andningshål."

Eva/Lyckliga Grodan.

"Det här är mitt smultronställe, sommarstugan vid Laisälven.
Hälsningar från Anita i Sorsele."


"Fortfarande ligger isen tjock på Storavan och så torde den göra nästan en månad till.
Vi brukar kunna göra första resan till stugan sista veckan i maj.
Bilden jag skickar är därför tagen under sommartid och visar en solnedgång i augusti.
Hälsningar Jom."


"Det där med smultronställe var inte lätt.
Men här kommer två bilder från ett av mina.

Katten Cayenne har sitt eget smultronställe bredvid mitt, som är uteplatsen vid vårt förra hus i skärgården på ön Yxlan.


Där har vi tillbringat många trevliga stunder med goda måltider med familj och vänner.

Hej från Monet."

Utanför Burvik i Västerbotten finns där här vyn. Min alldeles egna klippa i havet Hälsningar från Betti i Västerbotten." Och ja, detta är Västerbotten! hälsar bloggmadamen.


"Ett av många smultronställen, det var svårt att välja! Bränntjärnstorpet i södra Dalarna.
Byggt av Dan Anderssons farmors farfar, Mats Pålsson, 1793.
En plats med väldigt speciell atmosfär som betyder väldigt mycket för mig. Hälsningar Ulrika."


"Jag behövde inte fundera så länge på vilket som skulle bli mitt smultronställe.
Utan tvekan blir det "under taket" på sommarstugan.

Under taket....?

Jo stugan har ett tak som går ut från huset. Inte ett sånt där platt med korrugerat plasttak utan med fullhöjd ända upp till nocken ( Heter det så? Säger man så? )
Robusta stockar i Falu rödfärg som bär upp det hela.

Där under taket har vi ett stabilt bord och en väggfast bänk.
Där på bänken sitter jag så gärna och njuter av sommaren.
Sjön ligger bara 10-15 m bort och man har en närapå 180 graders vy ut över den.

Men tänka sig, jag hittar inte en endaste bild på hela Under taket.
Jag hittade ett och annat med middagsätande gäster men inget som visar just taket!

Istället kommer en bild på en del av vyn ut över sjön som man har där under taket.
Väst-Nordväst är riktningen, så på sommaren har vi första parkett över solnedgången.



Hittade också en bild på en del av de stockar som bär upp taket så kanske det ger en liten bild av mitt Smultronställe.

Pelargonen ser ut att trivas också.

SmultronHej från Turtlegirl!"


"Hej Elisabet.
Jag satsar på inomhusmys.
Jag kan tyvärr inte vara med på bild så vår stornalle får representera mig, fru Grå.
Dett är en plats för avkoppling.
Bara sitta tyst.
Lyssna på talbok i iPoden, lägg märke till att Nalle har lånat min.
Läsa tidningar eller böcker.
En dörr att stänga om jag vill vara alldeles ensam.
Kram
Fru Grå."


"Här kommer mitt smultronställe.

Det är stranden på Malmön där vi tillbringar många sköna timmar under sommarhalvåret. Bilden är från midsommaren, då vi alltid steker hamburgare till lunch, vilket är uppskattat av både stora och små människor.

Förresten nu ljög jag, då vi förra årets midsommardag i stället åkte med Andreas båt till Ulvön där vi åt pizza på Almagränd.

Hälsningar från kusin Barbro!"


"Ett av mina smultronställen är stolen som står uppe på nedervåningens altantak.

Sitta där i stolen i solen med en kall öl - de e inte så dumt de..."

/ gunnar i vaplan /

Min alldeles egen hemsida: www.vaplan.com

Min alldeles egen blogg: http://kustvagen.blogspot.com

"Mina absoluta favoritplatser är:

1. Min säng i mitt lilla rum i stugan.
Där kan jag ligga och få svalka under heta sommardagar.
Där sover jag gott om nätterna, omsluten av fågelsång.


2. Altanen vid stugan.
Under vackra vårvinterdagar sitter vi där, omgiven av snö, och njuter av de första värmande solstrålarna. Lika snabbt varje år så försvinner snön och altanen kan oljas in och trädgårdsmöbler ställas ut.
Då sitter vi där med kikaren och tittar på alla fåglar som återvänder.
Och på det lilla bofinksparet som flyttar in i det lilla gröna huset på väggen.
Sommaren lång äter vi alla våra måltider på altanen, om det inte spöregnar.
Om hettan blir allför tärande sitter jag under den stora blå parasollen.

När hösten återvänder plockar vi undan möblerna, då blir altanen som ett dansgolv.
Det känns alltid tomt och trist, för då vet jag, det kommer att bli en lång väntan fram till vårvintern.

Kram Eva ."


"Jag har så många och många nya har jag fått här i Bohuslän...

Men häromdagen pratade vi om hur det var att bo i Malå.

Jag saknar inte att bo i Malå, inte det minsta...
Men jag saknar människorna och jag saknar något så banalt som vår av humle omgärdade lilla minialtan på framsidan..

Där kunde man sitta i skuggan med en kaffekopp en varm sommardag och bara vara...

Det saknar jag i min balkonglösa lägenhet...

Leina."


"Hejsan Elisabet!

"Här kommer min smultronställeplats.

Här kan man ha roligt med vänner, eller ensam mysa vid elden, man kan grilla och äta, man kan sova över på mjuka renskinn eller bara sitta och läsa en bok.

De vackraste stunderna är när snöstormen blåser runt taket, istappar hänger framför fönstren, det doftar kokkaffe och grillkorv och man hör elden knistra och vildgässen skrika när de flyger över tomten.

Och lyckan är ännu en bit större, när Silvester ligger ihoprullad i en hörna.

Det här är en liten plats där vi kan stänga ute vardagen och tanka nya krafter.

Kramar och hälsningar från Tuvstarr."



"Hej du!

I den här stolen får ryggen all vila den behöver.

Undangömd i ett hörn i arbetsrummet står den och skäms med sin fulhet.

Men sitter där gör jag varje dag.

Lena."


"Hej!

Här kommer min favoritplats just nu. Jag har tagit från stolen, så den kom inte med på bild. Skönt att sitta i solen och se ut mot blommorna.
När det blåser lite sitter jag i dörrhålet så dörren ger mig lite lä.

Andra dagar blir det längre ut förbi dörren.
Det luktar gott både av presentliljan och scillan utanför.
Fåglarna tjoar och mitt humör blir bra.
Hälsningar Margareta."


"Hej Elisabet

Min favvohörna är i torpet.

Här kan man sitta och fika, spana på fåglar, läsa eller bara slöa i största allmänhet.

Hälsningar Mian."

Och här är mitt eget smultronställe: restaurang Marinan nere vid hamnen i Ystad. Här tillbringade jag många sommarkvällar, den där första sommaren som ensamseglare. Jag hade ont om pengar, men lyxade ibland till det och beställde dagens fisksoppa som var himmelsk .., med hela musslor i och potatis och fisk förstås .., och så ett glas vin, bröd och sallad. Det kostade kring hundralappen och så satt jag där i ett par timmar och tittade ut över hamnen där seglare lade till och ibland slog jag mig ner en bit bort, på stranden .., låg där och tänkte p livet och tillvaron.