Och så bara svisch ....

... kommer hällregnet och nu är allt det vintriga borta och kvar är slask och sörja och när jag tar med mig harry och går på morgonpromenad "tjaskar" det hela tiden under skorna och flera gånger tänker jag ..., "ära vare Goretex!"

Nere vid havet möter vi fyra bilar som kommer nästan på rad .., det är gubbarna som träffas i lillstugan i hamnen (lillstugan = arbetarbod av enklaste modell) och det vinkas och hejas och Christer stannar till och säger ..."oj, vilken fin färg du har fått på kinderna Elisabet!" , ja, det är väl motvinden förstås.

På hemvägen genar Harry och tar stigen längs bäcken (hela bäcken är kantad av jättelika rhododendronbuskage !) och kommer fram på Eckes tomt, fast han inte får för matte.

Där, i plastlådor, ligger fiskegrejorna och bidar sin tid.

Och nu är det mitt på dagen och Tommy Körberg sjunger vackert medan jag skriver julkort och tänker på familjerna i USA som har förlorat sina småttingar.

(Och för att inte någon ska bli upprörd över att jag bara tänker på amerikanska småbarn som blir skjutna, så tänker jag även på alla barn i hela världen som blir skjutna rakt av.)