Efteråt .... och Dagens Fönster (som får duga, det är våra, i uterummet).
Ja, men ååå, så trivsamt att ha rara, fina grannarna på surströmmingskalas - eller middag - bara att välja, kanske mest middag. Mitt emot mig sitter då Britt och intill henne Birgitta. Britt och Ecke och Birgitta och hennes framlidne make Bengt-Åke, hamnade ungefär samtidigt här i Stensjö och har alltså känt varandra hur länge som helst, minst sextio år!
Det blev mycket prat om resor. Jonas, Ecke och Britts äldste son, ja, jag känner nog ingen människa som är så berest och det spelar ingen roll vilket land man råkar prata om, så nog har Jonas varit där. Arbetat på kibbutz i Israel har han också gjort, men det är långt tillbaka i tiden. Äventyrlig är han också och berättade anekdoter från olika resor.
Buketterna på bordet kommer från självplock från Eftra och titta i dom små vaserna, hur ljuvliga är inte dom här som Britt och Annelie plockat här hos dem själva eller i närheten!
.jpg)
Annelie - småländska precis som Britt och pv - hade aldrig någonsin smakat surströmming, men sade sig vara villig att göra ett försök.
(Gravad och kallrökt lax fanns som reserv).
Vilken tuffing!
"Ja, men inte var det såå dåligt ...., ganska salt ..", sa hon efteråt.
Tre strömmingar hamnade i hennes mage.
Vi hade såväl filéer som hela, så var det bara att välja. Själv väljer jag alltid hela.
Och pv, som nog tänker sig en ny karriär som kortmagiker, tog förstås fram kortleken.
"Titta noga nu ..., kan ni förstå hur det här går till ...?"
Det kunde dom nog inte.
En trivsam tillsammans-eftermiddag blev det och enda bekymret var att Britt råkade sätta något i halsen och oj, så förskräckta vi hann bli!
Tack och lov för en handlingskraftig son och allt ordnade sig till slut.
Så var den här aftonen.
4 kommentarer:
Mysigt!
Det där med att sätta i halsen. Upplever du också att det är svårare för äldre att tugga och svälja rätt?
När min svärfar (med Alzheimer) fortfarande var kvar i hemmet, så märkte vi att det blev stora problem med att äta. Ibland kändes det som om han glömde att tugga och svalde alldeles för fort och i för stora bitar. Till sist fastnade nåt och han började klöka.
Själv kan jag också uppleva att det är torrt i halsen och svårare att svälja nu.
Kram!
Så fina de är damerna bakom blomstren. Vackert hår och vackra frisyrer och till och med hatt.
WalkaboutSweden: Nej, det har jag nog inte gjort, men Britt sade själv att det händer allt oftare. Usch, så hemskt det är.
Gunnel: Idag kom den hattförsedda madamen och tackade för senast och då hade hon en vit linnetunika som var helt fantastisk .., inhandlad hos Olars Ulla för många, många år sedan. Till detta hennes vita hår och ett rosa brett hårband. Så snyggt!
Skicka en kommentar