... finns på min innergård, här i Ystad.
Och nu är himlen svagt rosa-blå och det bådar nog för en vacker dag.
Jobb från sju till halv två.
Sen är det bara ...., t v å arbetsdagar kvar.
lördag 19 september 2009
Dagens fönster ...
... finns på min innergård, här i Ystad.
Och nu är himlen svagt rosa-blå och det bådar nog för en vacker dag.
Jobb från sju till halv två.
Sen är det bara ...., t v å arbetsdagar kvar.
fredag 18 september 2009
Och så ....
... blir det hemifrån-malå-besök, fast egentligen från Stockholm.
Det är Alexandra som gick i parallellklass med min yngsta d0tter och nu är Alexandra och hennes man och lilla goa, rara dottern Liv på Skånevisit, framför allt i Ystad ..., och efter att ha tittat in i affären, så blir det kvällskaffe och hallonpaj på Regementsgatan.
Hur trevligt som helst!
Och lilla pigan Liv som är dryga året, hon sitter i mitt knä - alldeles stilla och som förundrad sitter hon - medan bloggmadamen högläser om Petter och hans fyra getter.
Om och om och om och om igen.
Och Alexandra visar sig ha ett hästminne och berättar om vilken färg det var på heltäckningsmattan i dotterns rum (min dotters) och vad som hängde på väggen upp till övervåningen .. (ett skallerormsskinn!!) och hon berättar också om sitt arbete på ett hotell i Stockholm och hur underbart bra hon trivs med sitt jobb och vi får även veta att det här med Skåne ..., det vore nånting det .., inte minst för hennes man som har vindsurfing som hobby.
Allt sånt pratar vi om, medan lilla Liv stultar omkring i lägenheten.
Sen blir det kväller på riktigt och hej-och-tack och Dirty Dancing och soffläge och hur ska man orka diska, det kan man fundera över?
... blir det hemifrån-malå-besök, fast egentligen från Stockholm.
Det är Alexandra som gick i parallellklass med min yngsta d0tter och nu är Alexandra och hennes man och lilla goa, rara dottern Liv på Skånevisit, framför allt i Ystad ..., och efter att ha tittat in i affären, så blir det kvällskaffe och hallonpaj på Regementsgatan.
Hur trevligt som helst!
Och lilla pigan Liv som är dryga året, hon sitter i mitt knä - alldeles stilla och som förundrad sitter hon - medan bloggmadamen högläser om Petter och hans fyra getter.
Om och om och om och om igen.
Och Alexandra visar sig ha ett hästminne och berättar om vilken färg det var på heltäckningsmattan i dotterns rum (min dotters) och vad som hängde på väggen upp till övervåningen .. (ett skallerormsskinn!!) och hon berättar också om sitt arbete på ett hotell i Stockholm och hur underbart bra hon trivs med sitt jobb och vi får även veta att det här med Skåne ..., det vore nånting det .., inte minst för hennes man som har vindsurfing som hobby.
Allt sånt pratar vi om, medan lilla Liv stultar omkring i lägenheten.
Sen blir det kväller på riktigt och hej-och-tack och Dirty Dancing och soffläge och hur ska man orka diska, det kan man fundera över?
Och så tycker jag ...
... att ni ska rösta på lilla Nelly!
Absolut!
(Ja, för hur lätt är det ha en hundkompis som har varit Riktig Fotomodell ...? Så där som Selma.)
Hjärtevärmare ...
Ingenting gör en så glad som alla småttingarna som kommer och handlar med sina föräldrar.
I eftermiddag ..., Hilda och Ella .., tre och kanske två år .., och mamma Ingrid med minstingen, den nästan nyfödda lilla Ida i famnen ..., och så småttingarnas farmor som är på besök från Gotland.
Och Hilda och Ella ställer sig vid kundkorgarna och ropar "hej Bettan!" och Ella vinkar lite .., *vink-vink* och det känns som om hjärtat ska gå i små, små, små bitar.
Av glädje.
Och nu är det bara tre arbetsdagar kvar.
Ingenting gör en så glad som alla småttingarna som kommer och handlar med sina föräldrar.
I eftermiddag ..., Hilda och Ella .., tre och kanske två år .., och mamma Ingrid med minstingen, den nästan nyfödda lilla Ida i famnen ..., och så småttingarnas farmor som är på besök från Gotland.
Och Hilda och Ella ställer sig vid kundkorgarna och ropar "hej Bettan!" och Ella vinkar lite .., *vink-vink* och det känns som om hjärtat ska gå i små, små, små bitar.
Av glädje.
Och nu är det bara tre arbetsdagar kvar.
Fyra arbetsdagar kvar ..
... varav lördag och söndag bara är korta sådana .., då slutar jag halv två.
Fyra pjuttdagar kvar.
Sedan väntar tio dagars ledighet.
Och Köpenhamn .,. Athen .., och lilla Kokkari på Samos.
Och idag är det fredag och himlen är ljust, ljust blå.
Hög och klar luft ute.
Fönstret öppet.
På en skorsten sitter två fiskmåsar och gottar sig i morgonsolen.
Jo, men det känns bra.
Alltsammans.
Fredagsfönstret ...
.... kommer från den resglada madamen i Värmland, hon som nyligen har besökt Malaga.
Så här skriver hon:
"Hejsan!
Så klart så fotograferade jag några fönster på min spanska resa i förra veckan.
Svårt att låta bli för det är så kul och jag vet att det ger glädje hos en viss mottagare i Ystad stad!
Det här är fångat i den lilla vackra byn Benalmadena.
Turtlan."
torsdag 17 september 2009
Flera kvällsfönster från Spanien ...
"Eftersom Bloggmadamen snart ska ut och flyga och gillar landet Irland så skickar jag över den här bilden till Dig!
Ett irländskt Air Lingus plan som speglar sig i fönstren på Malagas flygplats fångat den dagen vi flög hemöver.
Ett litet annat slags fönster från en resekär bloggare till en annan resekär bloggare tänker jag.
Natti från Turtlan."
Om Alida Constantia ...
När jag letar efter bilden till inlägget här under, ramlar jag över andra inlägg från 2006, ja, frå min gamla blogg.
Ååå, visst minns jag när bloggvännerna berättade om sina namn!
Den här madamen till exempel .., så härligt roligt det var att läsa om det igen!
Och här är hennes blogg.
När jag letar efter bilden till inlägget här under, ramlar jag över andra inlägg från 2006, ja, frå min gamla blogg.
Ååå, visst minns jag när bloggvännerna berättade om sina namn!
Den här madamen till exempel .., så härligt roligt det var att läsa om det igen!
Och här är hennes blogg.
Ibland ....
Bilden: den 6/6 2006, gifte mina barns pappa om sig.
Den kvällen (då det var bröllopsfest och barnen var hos sin pappa och Karin) blev min mamma, barnens mormor, våldsamt sjuk och personalen på gruppboendet bad oss att komma till akuten där mamma låg och var så illa däran.
Dom kom lite glada i hatten och gullade med sin mormor och pussade och grät och var som änglar mot henne och mormor blev som genom ett mirakel frisk och kry och skulle komma att leva i ytterligare två år.
Fr.v sonen, störstasyster och hon i mitten.
Och så mormor Ann-Gerd.
... älskar jag mina barn mer än annars.
Ikväll, till exempel.
Då har dr Böhlander meddelat på sin facebook att hon ska baka bullar till flickor -97 (läs: Emmas lag) som spelar fotboll och ingen som jag känner bakar godare bullar än äldsta dottern och förresten ska lillebror som inte längre är så liten, utan längst av alla i familjen och faktiskt tjugotre år fyllda, komma till Väsby och få kalasa på allt detta goda.
Jaha.
Då skriver yngsta dottern på storasysters facebook att "flickor f.-76" minsann också vill ha nybakade bullar.
Och för en stund sedan ringde dr Böhlander och sa ..., "hej mamma .., ja, jag är i stan nu (Sthlm) och skjutsar hem Anders och så har vi med oss en påse nybakade bullar till syrran .. (ja, hon född -76) och nu ska vi allt överraska henne och Micke ....!" säger hon glatt.
Besvärsrädd är hon aldrig, den där äldsta dottern och åååå, vad jag är glad att dom tycker så mycket om varandra!
Ett annorlunda yrke ...
Husvägg i nordvästra Skåne.
Här torde väl bo en man eller kvinna med vänster tumme upp, dvs, med analytisk förmåga.
Kanske en mattelärare, som pv?
Alla sifferrader, lodrät, vågrät eller diagonalt, bildar talet 15.
En otroligt jäktig eftermiddag på jobbet!
Köer och ännu mera köer och stackarna som skulle vara på golvet och ta hand om färskvarorna som kom, fick ideligen agera kassörskor!
Sista timmen uppenbarade sig den danska kvinnan som är så trevlig.
Vi småpratade lite och jag frågade vad hon arbetar med?
"Jag sminkar människor i filmer ..., just nu den här filmen ...", sa hon och log.
"Jaha .., ååå, då måste du ju vara kreativ värre .., då har du nog höger tumme upp?" sa jag och visade henne hur hon skulle hålla händerna som till bön och jovisst, höger tumme upp!
Kunden som stod i tur att betala sina varor, bara gapade.
Jominsann ..., sånt här roar man sig med i kassan på Ica Supermarket i Ystad.
Litet tips ......
Tomas i Småland, han herr Jonsson, hans sida är verkligen en liten pärla, det tycker jag allt.
Vi delar inte politiska värderingar, ja, bara ibland, men jag tycker om hans sätt att dokumentera sin omgivning.
Och han tar finfina bilder!
Här finns han!
Tomas i Småland, han herr Jonsson, hans sida är verkligen en liten pärla, det tycker jag allt.
Vi delar inte politiska värderingar, ja, bara ibland, men jag tycker om hans sätt att dokumentera sin omgivning.
Och han tar finfina bilder!
Här finns han!
Det var bättre förr ...
Kefalonia i fjol.
Då reste vi med charter, Emma och hennes mormor som är jag.
Lite tryggare kändes det allt.
... ja, då, när flygbiljetter såg ut som flygbiljetter.
Nu ligger på mitt stora slagbord en från affären utskriven A4-sida och det ska föreställa en flygbiljett för Mr Göransson och Mrs Nilsson och man undrar om detta verkligen ska gälla?
Eller tänk, när vi står där vid incheckningsdisken på Kastrup och damen eller mannen som tar emot papperet har tittat en stund och sedan börjar att gapskratta och på danska utbrister något i stil med att ..."hahahaha .. trodde ni verkligen att detta skulle fungera ...? hahaha .., gick ni på den enkla ...? Transavia .., det flygbolaget har vi aldrig hört talas om ..hahha!"
Jag vill att flygbiljetter ska se ut som dom gjorde förr.
Och jag vill lätt som en plätt kunna ringa till flygbolaget och kolla att allt är som det ska.
Just idag ligger Transavias hemsida nere.
Jo, jo.
Uppdaterat: men nu är hemsidan fit for fight igen! Heja!
onsdag 16 september 2009
Ett sent kvällsfönster från ...
... Prag, av alla ställen på vår jord!
Bilden av vandrarhemsfönstret togs av den där kortklippta madamen som kommer från Helsingborg, men som nu bor någon helt annanstans och som tar så alldeles oerhört personliga bilder.
Hennes hund heter förresten Bernie.
Min gata i stan ..
Eller rättare sagt: min port.
Titta så stockrosen har brett ut sig .., ååå, den är så fin, även utan blommor!
Aklejan längst till vänster som någon ihärdig vaktmästare trodde var ogräs, har kommit åter och även den lilla stockrosen som åkt all världens väg.
I morgon ska jag rensa ogräset som håller på att breda ut sig bland kullerstenarna.
"Men du vet, att flyttar du, så får du återställa allt som det var förut!" säger vaktmästaren myndigt.
Absolut.
Inte en blomma ska finnas kvar.
Släkten följa släktens gång ...
Under besöket hos min morbror Olaf i Dikanäs, fick jag av kusinen ett häfte med utdrag ur ett släktforskningsarbete.
Det häftet blir jag sittande och tittar i nu på morgonen.
Och man häpnar.
Min mammas mormor hette Wilhelmina Charlotta och var född den 6:e maj 1871.
Hon hade tolv syskon.
Och när jag ser hur tätt barnen kom, då kan man undra hur barnaföderskan Fredrika Charlotta Johansdotter, född den 12/2 1845, orkade med.
Titta bara på årtalen!
1. Per Johan f. 1869 (fick säkert namnet Johan efter sin morfar ...)
2. Wilhelmina Charlotta f. 1971
3. Anna Fredrika f. 1872
4. Erik August f.1874
5.Kristina Johanna f. 1875
6. Katarina Alexandra f.1877
7. Anders Gustaf f. 1878
8. Karl Robert f. 1880
9. Thilda Maria f. 1882
10. Nils Olof f. 1884
11. Sofia Lovisa f.1885
12. Ida Josefina f. 1887
13. Olga Elisabet f. 1890 (för övrigt på samma datum, den 2:a augusti, som dr Böhlander ..).
På tåget i fredags ...
Ung kvinna mitt emot mig.
På min vänstra sida en man som arbetar inom bankvärlden.
Mitt emot honom ännu en man.
Prat och prat och prat.
Jag säger inte ett pip.
Inte den unga kvinnan mitt emot mig heller.
Litet brev från Pelle ...
"Hej alla vänner!
Så här såg det ut när matte och pv stod bakom Gunvors dörr och kikade in genom den där luckan där hennes post kommer farande på golvet.
Jag låg på soffan och sov när jag plötsligt hörde något som liknade mattes röst.
"Är matte här ...hon bor ju i Skåne ..?"tänkte jag .., men när jag upptäckte en liten kamera som stack fram genom inkastet .., då anade jag att "joooo, det är nog hon?", för matte är galen i sin kamera som heter Canon.
Och sen hörde jag plötsligt pensionatsvärdens röst.
Då hoppade jag ner från soffan och satte mig och väntade vid dörren, men inget hände.
Ingen kom in.
"Mojan är inte hemma .., hon är nog och tittar på den där ekologiska odlingen ...?" sa pv och så stod dom där och matte sträckte in sina fingrar genom brevinkastet, men jag brydde mig inte om att gå fram .., ja, för jag var inte helt säker på att det verkligen var matte.
Någon timme senare kom äntligen Gunvor tillbaka och då öppnade hon dörren till matte och pv.
Det var jättekul!
Dom satt på den inglasade balkongen och drack kaffe och jag fick ligga i mattes knä en stund och hon hämtade vått papper och tvättade såret på mitt huvud, för .., ja, det var så att jag kom i slagsmål med grannkatten i Steninge sista kvällen jag var där och nu har jag ett rätt stort sår vid ena örat.
"Ja, det är bra Pelle att du försvarar Gunvor och dig själv .., det måste man göra ...", sa matte och baddade och baddade.
Pv, han är så skraj för allt som har med sår och doktorer och sånt att göra, så han vågade knappt titta.
Det är tur att matte är så modig.
Innan jul ska matte få en ny knäled.
Då kommer hon att vara hos pv ganska så ofta, det kallas för "rehab" och det har hon varit med om förut, jag minns precis när hon ramlade och bröt handleden, då blev det också rehab på pensionatet, det var dr Böhlander som sa att hon måste träna riktigt mycket.
Nu ska jag gå in i köket och äta lite frukost.
Pv:s storebror Tommy, han säger jämt när han är här att jag är för tjock.
"Mojan, du får sluta att låta maten stå framme, Pelle blir ju på tok för tjock!" säger han och tar upp skålen från golvet så jag inte kan äta.
Här sitter han, pv:s storebror .., han som säger att jag inte får äta så mycket jag vill.
Pv brukar säga att ..."ja, det ska han säga .., han skulle minsann börja med sin egen mage, den är inte liten den!" och då tycker jag så mycket om pv.
När Tommy har gått sin väg, då ställer Gunvor ner skålen igen och så skrattar hon lite och säger ..."pElle! nu kan du komma .., nu är han inte här längre!"
Ni förstår väl hur mycket jag tycker om Gunvor?
Hälsningar från er vän, pElle."
tisdag 15 september 2009
Ett sent kvällsfönster från ..
... landet Småland.
Nu säger jag godnatt till alla rara bloggvänner, kända eller okända.
Tack för att ni förgyller mina dagar.
Så är det.
På altanen ...
... i landet Halland, där står pv:s kaktus och blommar så fint.
Egentligen tycker jag inte om kaktusar.
Men .., alldeles omöjligt är det ju att inte förundras över vad som kan hända med en till synes enbart stickig växt ..., tänk .., där uppenbarar sig de allra vackraste och mest väldoftande vita blommor och lika fort som det händer, lika snabbt är det över.
Och allt är som vanligt igen.
Kväller ...
Bild: från Gunvors plommonträd som dignar av frukt!
... och pensionatsvärden (som för övrigt inte kommer sig in på sin blogg .. krångel-krångel!) kokar just nu marmelad.
Fyra burkar blir det, tror han.
"Ja, min plommonmarmelad är snart slut ...", säger jag.
Jodå.
Han förstår vinken.
Intressant om s.k "Kristallsjuka".
Gårdagens våldsamma yrsel, - det var som att befinna sig i värsta centrifugen - och med lika häftiga kräkanfall .., det var bland det värsta jag har varit med om.
(Allt började med att jag böjde huvudet bakåt för att hänga upp några paket med nötter i små påsar och plötsligt dansade affärstaket iväg för mig. )
Om jag endast låg på höger sida, gick det bra, då snurrade ingenting. Men vände jag mig om eller, hemska tanke, låg på rygg, då satte tak, tavlor och skåp igång att snurra i raketfart och ögonblickligen ville man kräkas!
Helt ärligt var jag övertygad om att jag hade drabbats av en propp i hjärnan eller hjärnblödning.
Så skriver Mian en kommentar om kristallsjuka där jag känner igen mig på pricken.
Och just den här ENORMA tröttheten efteråt.
Jag var totalt urlakad.
Så här skriver Mian.
Mian sa...
Bert: det jag kallar godartad lägesyrsel är samma som kristallsjuka - man blir så yr att man nästan spyr och man kan oftast bara ligga på ena sidan. Vidrig känsla. När det äntligen går över så känner man sig supertrött efteråt.
Här kan man också läsa om just detta.
Intill fårhagen ...
Och så kommer jag hem och vet att framför mig ligger en hel ledig kväll och en lika ledig onsdag och en till hälften ledig torsdag.
I alla fall närapå.
Så jag bokar tid i tvättstugan och tänker att tidningshögen måste bäras ut och stora mattan tvättas och för övrigt tänker jag inte så värst mycket.
Från landet Halland ringer en pensionatsvärd och berättar att han strax ska knata iväg till körövning och då menar han inte med bil, utan med sång.
Ikväll är det den enklare kören, den där man inte sjunger på latin.
"Jaha du ...", säger jag.
Och vi pratar om när vi ska skaffa hund, då, när jag också bor i landet Halland.
Vilken ras?
Jag är uppvuxen med hamiltonstövare och där fanns även en finsk spets, en långhårig tax ("kommer kallad, men ej strax, ty född till slav .., blev ingen tax ..", ack, så sant!) .., en blandras som påminde om en schäfer ,. en gul labrador (tiden i Kungsängen då barnen var små ...) och en brun cocker spaniel (Skåne .., den hunden följde med mig till stan efter att jag blev ensamseglare .., den hunden lärde sig att åka tåg till Helsingborg och blev tuffa killars kelgris på Öresundståget) ... och nu vet jag inte riktigt vad jag vill ha?
Inte en alltför liten hund ., och är den liten måste den vara en tuffing.
Vi pratar om olika sorters terrier.
Och cockrar (jag pratar).
Sedan skyndar jag mig till jobbet för att låna kontorsskrivaren och sen cyklar jag hemåt igen.
Såja.
Har intresseföreningen noterat?
Bra.
Tisdagsfönstret ...
... kommer från vännen Bente i Norge.
Bilden visar en liten pjuttdel av hennes balkong .., och solrosorna och buketten med lin som hon köpte häromdagen, då, när hon var på utflykt tillsammans med sin väninna
Den röda rosen .., den fick Bente när hon gick på stan .., det var ju val i systerlandet Norge igår och i sitt förra liv var Bente politiskt aktiv, får jag veta när vi telefonsurrar.
Dock inte i röda rosens parti.
Ja, ungefär så var det på Bentes balkong igårkväll.
måndag 14 september 2009
Insikt nr 154 ...
Från ortopeden fick jag en broschyr med mig hem.
På omslaget cyklar en åttioårig farbror i vårligt landskap.
Ja, just det, ja.
Det är i den gruppen man nu har hamnat.
En dvd-film följer också med; huvudrollen har den cyklande mannen på omslaget, han ska nämligen få ny knäled.
Filmen ärotroligt ganska intressant .. man får följa denne farbror till Hässleholms sjukhus dagen före operationen och sedan hela tiden, tills han på fjärde dagen skuttar hem på kryckor.
Går i trappor gör han också, redan dag tre.
Under själva operationen får man "lyssna till lugnande musik", om man så önskar.
Det kanske man önskar.
Tror jag.
Från ortopeden fick jag en broschyr med mig hem.
På omslaget cyklar en åttioårig farbror i vårligt landskap.
Ja, just det, ja.
Det är i den gruppen man nu har hamnat.
En dvd-film följer också med; huvudrollen har den cyklande mannen på omslaget, han ska nämligen få ny knäled.
Filmen är
Går i trappor gör han också, redan dag tre.
Under själva operationen får man "lyssna till lugnande musik", om man så önskar.
Det kanske man önskar.
Tror jag.
Måndag.
Klockan 9 besök hos ortopedläkare.
Får besked att det bästa är att sätta in en ny knäled.
Operation i Hässleholm inom tre månader. Lång sjukskrivning.
"Mellan två till fyra månader, du får gå med två kryckor först och sedan en ...".
Läkaren känner och tittar på mina fingrar.
"Ja, det syns tydligt .., du har artros på flera av fingerlederna också ..., hur har ni det i släkten .., din mamma och pappa ..., syskon ...?"
Och så får jag lämna blod i rör.
"Inför operationen", säger sköterskan som är min namne, fast med h på slutet.
Sedan EKG.
Och så tillbaka till jobbet.
Går ut i affären .., drabbas av våldsam yrsel .., kräks hejdlöst .., får skjuts hem .., kräks ännu mera .., snäll ellis finns i rummet .., kan inte sätta mig upp och kan inte titta i taket, så snurrar allt.
Kräks och vilar.
Ellis åker till Lund.
Hjärnblödning, tänker jag senare.
Ringer min syster, frågar efter numret till ambulans, utifall att.
Pratar med henne, liggandes på sidan med en kudde för ögonen.
Somnar sedan .., sover i en timmes tid.
Vaknar.
Ingen yrsel, men trött.
Syrran ringer .., sjuksyrran .. hon som är min min störstasyster .., frågar och hör sig för.
Säger att så där har hon haft det också .., det där med yrseln, den som får allt att snurra.
Och äntligen kan jag titta upp i taket.
Allt är på plats.
Ringer jobbet .. meddelar att jag jobbar i morgon.
Det blir nog bra.
Längtar efter pv.
Klockan 9 besök hos ortopedläkare.
Får besked att det bästa är att sätta in en ny knäled.
Operation i Hässleholm inom tre månader. Lång sjukskrivning.
"Mellan två till fyra månader, du får gå med två kryckor först och sedan en ...".
Läkaren känner och tittar på mina fingrar.
"Ja, det syns tydligt .., du har artros på flera av fingerlederna också ..., hur har ni det i släkten .., din mamma och pappa ..., syskon ...?"
Och så får jag lämna blod i rör.
"Inför operationen", säger sköterskan som är min namne, fast med h på slutet.
Sedan EKG.
Och så tillbaka till jobbet.
Går ut i affären .., drabbas av våldsam yrsel .., kräks hejdlöst .., får skjuts hem .., kräks ännu mera .., snäll ellis finns i rummet .., kan inte sätta mig upp och kan inte titta i taket, så snurrar allt.
Kräks och vilar.
Ellis åker till Lund.
Hjärnblödning, tänker jag senare.
Ringer min syster, frågar efter numret till ambulans, utifall att.
Pratar med henne, liggandes på sidan med en kudde för ögonen.
Somnar sedan .., sover i en timmes tid.
Vaknar.
Ingen yrsel, men trött.
Syrran ringer .., sjuksyrran .. hon som är min min störstasyster .., frågar och hör sig för.
Säger att så där har hon haft det också .., det där med yrseln, den som får allt att snurra.
Och äntligen kan jag titta upp i taket.
Allt är på plats.
Ringer jobbet .. meddelar att jag jobbar i morgon.
Det blir nog bra.
Längtar efter pv.
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet,
Här kommer en omgång till, från sommar-Tomelilla.
De är tagna i två ändar av en liten resa som jag gjorde till en annan liten stad i Sverige.
På torsdagsmorgonen sken en ljuvlig sol och det skulle bli den vackraste av sommardagar.
Jag promenerade till stationen och tog ett kort in på innergården på den Krog jag aldrig besökt men uppskattar att den finns (på Bangatan).
På fredagskvällen var det regnigt fast varmt och ljummet. Tåget från Malmö till Ystad var något alldeles oerhört ostädat, men jag satt försjunken i den hög böcker jag köpt på centralen och tänkte inte vidare på mycket annat. Jag bytte till Simrishamnståget - bara rakt över perrongen - som går i riktning nordost, och vid Övraby var det sprickor i molntäcket som släppte igenom en alldeles röd solnedgång.
I Tomelilla vandrade jag genom duggregnet till ett hus där någon väntade med mat och tända ljus.
Det var inte huset på bilden (granne till Krogen), men nog ser det också ut som fönster man gärna vill komma hem till?
Hälsn
söndag 13 september 2009
I afton på Malmö Central.
Man i 40-årsåldern kommer fram och frågar hur jag mår.
"How are You ..?"
"Bra", säger jag.
Och så frågar han vad jag heter.
Nä, det tänker jag inte tala om.
"I like You ...", svarar mannen då.
Och ler.
Jaså, det gör han?
Ojdå, kära nån.
Ja, men det var ju trevligt.
I den här åldern får man minsann vara glad åt all uppskattning.
Man i 40-årsåldern kommer fram och frågar hur jag mår.
"How are You ..?"
"Bra", säger jag.
Och så frågar han vad jag heter.
Nä, det tänker jag inte tala om.
"I like You ...", svarar mannen då.
Och ler.
Jaså, det gör han?
Ojdå, kära nån.
Ja, men det var ju trevligt.
I den här åldern får man minsann vara glad åt all uppskattning.
"Nu vill jag opp, opp .., opp i den ..."
Förresten är han femtiofem år.
Pensionatsvärden är den nästan spänstigaste människan jag har råkat på.
Med bloggmadamen är det p r e c i s tvärtom.
Hon är och har alltid varit fumlig och har svårt att balansera på t.ex en bräda .., även om den är på marknivå.
När vi är på besök i den småländska urskogen, nära den lilla, lilla sjön .., då ägnar sig pv åt att kasta pinnar åt hunden "Sväääker" och så vill det sig inte bättre än att pinnen råkar hamna i trädet.
Vad gör man då ..?
Hullerombullerlivet ....
"Kom in nu lilla vän .., maten står på bordet!" säger ellis leende.
Först sitter jag på tåget i mer än fyra timmar, ty det är spårarbete någonstans mellan Maria station och Ängelholm och jag åker från Halmstad vid tretiden och är hemma nästan halv åtta.
Slår följe med en kvinna från tåget och jag berättar om min stulna cykel.
Gemensamt förfasar vi oss över hur tjuvaktiga människor är numera.
Då ..., upptäcker jag en cykel som ...., jo, nästan ser ut som min stulna .., ja, jag hann ju bara ha den i två veckor så det är knappt att jag minns hur den såg ut .., men cykelkorgen liknar min och lyshållaren som någon monterat bakvänt .., jo, den är där också .., och jag stannar till och letar upp mitt "världens-bästa-mormor-nyckelband" och kvinnan står intill och jag säger att jag ska bara testa ..., och ser man på .., låset går upp!
Jag fattar det inte!!
Tre gånger har jag gått förbi och letat och inte en enda gång har jag sett min cykel.
Nu står den där.
Så jag cyklar hemåt .., så överlycklig så det går inte att förklara .., och kvinnan vinkar och skrattar och jag tänker att ..."men hur ska jag förklara detta ...?"
När jag kommer hem till mig, står en solig och sprallig ellis på trappan och tar emot som den allra bästa hemmafrun.
På bordet står en flaska rött vin .,. och på spisen puttrar en kycklinggryta som ska visa sig vara sagolikt god.
Vilken glädje!
Och sist av allt kommer en rar väninna in och slår sig ner.
Efter en massa år och lika många bedrövelser har hon nu - äntligen - bestämt sig.
Nu ska hon lämna sin man.
Säger hon och drar en djup suck och jag lämnar kycklinggrytan och ger henne en låååång kram och en puss på kinden och säger att det kommer att gå bra.
Jo.
Det kommer att gå bra.
Söndagsfönstret ..
... skymtar i spegeln i den lilla gäststugan alldeles vid den lilla, lilla sjön.
I landet Småland.
Med mossklädda gärsgårdar, tranor och rödmålade hus.
Bilder från helgen som gick ..
Runstenen inte långt från Ljungby .., från 1000-talet e Kr.
"Götrad gjorde denna minnesvård efter Astrad, sin fader, den bäste av tegner och fränder som i Finnveden fordom voro", står bland annat att läsa på stenen.
Soppingredienser.
Vackrare potatis har jag väl aldrig skådat.
Som blev till underbart god soppa!
Kvällen innan: rotfruktsgratäng.
Vid sommarstugan.
En liten sjö som är mer som en liten tjärn.
Dyig botten.
"Nästan som hemma i Malå, nere vid sjön där jag växte upp ...", säger jag.
"Pelle, inte vill du väl åka till Ystad inte ...?" frågar Gunvor.
Nä.
Det vill han inte.
På väg till sommarstugan upptäcker vi två baggar som har rymt ut ur hagen.
Det är inte dom som är på bilden .., det är baggarnas kompisar som undrar vart herrarna tog vägen ...?
Innan vi åker till landet Småland, plockar vi mängder, mängder och ännu mera mängder med Viktoriaplommon som fraktas till Gunvor och pv:s bror med hustru.
I landet Småland ...
En klicka-på-bild, tror jag.
Bilden togs genom brevinkastet.
.. bor nu pElle tillsammans med Gunvor.
När vi kommer dit på lördagen, är ingen hemma.
Vi ringer på dörren .., ring-ring-ring .., men inget svar.
Till sist tittar vi in genom brevinkastet och ropar på pElle.
Och tänk .., då kommer han!
Och där sitter han sen och tittar lite förvånat på oss eller tittar och tittar .., han lyssnar väl mest och vi säger att vi snart ska komma tillbaka och väntar bara.
Det här var vad vi såg.
Det blir en härlig helg i landet Småland.
Länge, länge sitter vi ute på den inglasade altanen och äter gott och dricker gott och så blir det övernattning i Friggeboden som är stor och egentligen kanske är något annat än en sådan.
Jag skär tänder så den arme pensionatsvärden väcker mig och själv har jag de allra mest underliga drömmar.
Söndagmorgon kommer katten Suna springande i full galopp när hon hör mig öppna dörren.
Minns ni den lilla hittekatten som blev så väl ompysslad av hunden Sverker (uttalas på småländska: sväääker ..) .., det är den kattungen som nu har blivit vuxen och heter Suna och är så vacker, så vacker och nu kommer hon skuttande längs slänten och rakt in i lilla stugan till oss.
Dit kommer även Sverker, en lurvig vallhund som vid åsynen av pensionatsvärden blir alldeles till sig av lycka!
Efter frukosten åker vi till familjens sommarstuga som ligger vid en liten sjö.
Vägen är smal och slingrig .., vi passerar de allra vackraste smålandshus .., rödmålade med vita knutar och massor av snickarglädje .., och där är fårhagar och välmående hästar i andra hagar .., och där är mossiga gärsgårdar och kala hyggen som påminner om hemma i Västerbotten, men visar sig vara ärren efter stormen Gudrun.
Sommarstugan är under renovering och kommer att bli hur fin som helst.
Värdinnan Lena bjuder på kaffe och pv:s gifflar och innan vi återvänder, blir det hemmagjord grönsakssoppa på knubbiga morötter, underbara Asterixpotatisar med ett skal som inte går att beskriva (bilder kommer när jag är hemma i Ystad igen ...), stora, tjocka palsternackor och lite purjolök.
Allt, utom palsternackan, från egen odling.
Och vid det stooora bordet med utsikt över sjön och med en sprakande brasa i kaminen, blir det prat om detta med att Bryta Upp och flytta och för,- och nackdelar och ge och ta och lite sånt.
Eller mycket.
Sen till landet Halland igen, för vidare befordran med tåg och buss och tåg igen.
Resan till Ystad ska komma att ta nästan fyra timmar, allt på grund av banarbete.
I väntan på tåget hem sitter jag här vid internetavdelningen på Malmö Centralstation.
Människor kommer och går.
Till höger om mig sitter en man i min ålder och är uppkopplad på sidan http://www.match.com/.
Kanske ska han här och nu finna lyckan i form av ett meddelande från någon härlig kvinna eller man ..?
Halv åtta är jag framme i Ystad.
Där väntar ellis med kvällsmat.
Inte illa.
Nästan som att ha en hemmafru.
Länge, länge sitter vi ute på den inglasade altanen och äter gott och dricker gott och så blir det övernattning i Friggeboden som är stor och egentligen kanske är något annat än en sådan.
Jag skär tänder så den arme pensionatsvärden väcker mig och själv har jag de allra mest underliga drömmar.
Söndagmorgon kommer katten Suna springande i full galopp när hon hör mig öppna dörren.
Minns ni den lilla hittekatten som blev så väl ompysslad av hunden Sverker (uttalas på småländska: sväääker ..) .., det är den kattungen som nu har blivit vuxen och heter Suna och är så vacker, så vacker och nu kommer hon skuttande längs slänten och rakt in i lilla stugan till oss.
Dit kommer även Sverker, en lurvig vallhund som vid åsynen av pensionatsvärden blir alldeles till sig av lycka!
Efter frukosten åker vi till familjens sommarstuga som ligger vid en liten sjö.
Vägen är smal och slingrig .., vi passerar de allra vackraste smålandshus .., rödmålade med vita knutar och massor av snickarglädje .., och där är fårhagar och välmående hästar i andra hagar .., och där är mossiga gärsgårdar och kala hyggen som påminner om hemma i Västerbotten, men visar sig vara ärren efter stormen Gudrun.
Sommarstugan är under renovering och kommer att bli hur fin som helst.
Värdinnan Lena bjuder på kaffe och pv:s gifflar och innan vi återvänder, blir det hemmagjord grönsakssoppa på knubbiga morötter, underbara Asterixpotatisar med ett skal som inte går att beskriva (bilder kommer när jag är hemma i Ystad igen ...), stora, tjocka palsternackor och lite purjolök.
Allt, utom palsternackan, från egen odling.
Och vid det stooora bordet med utsikt över sjön och med en sprakande brasa i kaminen, blir det prat om detta med att Bryta Upp och flytta och för,- och nackdelar och ge och ta och lite sånt.
Eller mycket.
Sen till landet Halland igen, för vidare befordran med tåg och buss och tåg igen.
Resan till Ystad ska komma att ta nästan fyra timmar, allt på grund av banarbete.
I väntan på tåget hem sitter jag här vid internetavdelningen på Malmö Centralstation.
Människor kommer och går.
Till höger om mig sitter en man i min ålder och är uppkopplad på sidan http://www.match.com/.
Kanske ska han här och nu finna lyckan i form av ett meddelande från någon härlig kvinna eller man ..?
Halv åtta är jag framme i Ystad.
Där väntar ellis med kvällsmat.
Inte illa.
Nästan som att ha en hemmafru.
lördag 12 september 2009
Lördagkväll.
Sent.
Halv tolv är klockan.
En helt underbar dag har det varit.
Vi har hälsat på pElle som bor hos Gunvor och dom är som ett gammalt gift par ..., och aldrig att jag tror att han kommer hem till landet Skåne.
Därefter biltur till Fallnaveka där pv:s bror med fru bor i rödmålat hus med vita knutar och fönster som har riktigt spröjs.
På landet är vi.
På en äng här intill ser vi åtta tranor!
Och det blir jättegod mat (stekt fisk med rotfruktsgratäng) och senare på kvällen, när vi sitter på den inglasade altanen, kräftor och räkor och gott vin och ännu senare: Martini.
Allt möjligt pratar vi om.
Om stölder och bilbränder och människor med outtröttlig energi och om äktenskap och förhållanden och nya liv och gamla liv och om deras son som har mött kärleken och tar tre månaders tjänstledigt från sitt arbete och åker med kvinnan som han tycker om, till Sydamerika.
I tre månader.
Sånt.
Nu är det det helt becksvart här på landet och katt och hund och värdfolk och gäster ska göra natt.
God natt till er alla! hälsar bloggmadamen.
Sent.
Halv tolv är klockan.
En helt underbar dag har det varit.
Vi har hälsat på pElle som bor hos Gunvor och dom är som ett gammalt gift par ..., och aldrig att jag tror att han kommer hem till landet Skåne.
Därefter biltur till Fallnaveka där pv:s bror med fru bor i rödmålat hus med vita knutar och fönster som har riktigt spröjs.
På landet är vi.
På en äng här intill ser vi åtta tranor!
Och det blir jättegod mat (stekt fisk med rotfruktsgratäng) och senare på kvällen, när vi sitter på den inglasade altanen, kräftor och räkor och gott vin och ännu senare: Martini.
Allt möjligt pratar vi om.
Om stölder och bilbränder och människor med outtröttlig energi och om äktenskap och förhållanden och nya liv och gamla liv och om deras son som har mött kärleken och tar tre månaders tjänstledigt från sitt arbete och åker med kvinnan som han tycker om, till Sydamerika.
I tre månader.
Sånt.
Nu är det det helt becksvart här på landet och katt och hund och värdfolk och gäster ska göra natt.
God natt till er alla! hälsar bloggmadamen.
Gissa, vad det blir till frukost ..
Och morgonsolen tittar in genom köksfönstret.
Det ser ut att bli en alldeles ljuvlig dag.
På tåget mellan Ystad och Malmö ...
... sitter en långbent ung man och spelar lite försiktigt på gitarr.
Bara lite, lite.
Så där så man a n a r tonerna.
Vid Skurup blir det munspel också.
Svagt - svagt.
Kvinnan mitt emot sträääcker ut benen och ler.
Jag blir glad.
Ett slags prattystnad sänker sig över kupén.
I Malmö reser sig gitarrmannen upp .., han är hässjestörslång och har svart hög hatt och är kanske lite över tjugo ...?
"Så underbart du spelade ..,, tack som förgyllde den här resan ..!" säger jag när han passerar mitt säte.
Då lägger den unge mannen sin vänstra hand på min axel, ler vänligt och klappar lite .., så där "klapp-klapp, stryk-stryk".
Och kvinnan mitt emot mig, hon ler hon också.
Så mycket betydde hans musik för oss.
... sitter en långbent ung man och spelar lite försiktigt på gitarr.
Bara lite, lite.
Så där så man a n a r tonerna.
Vid Skurup blir det munspel också.
Svagt - svagt.
Kvinnan mitt emot sträääcker ut benen och ler.
Jag blir glad.
Ett slags prattystnad sänker sig över kupén.
I Malmö reser sig gitarrmannen upp .., han är hässjestörslång och har svart hög hatt och är kanske lite över tjugo ...?
"Så underbart du spelade ..,, tack som förgyllde den här resan ..!" säger jag när han passerar mitt säte.
Då lägger den unge mannen sin vänstra hand på min axel, ler vänligt och klappar lite .., så där "klapp-klapp, stryk-stryk".
Och kvinnan mitt emot mig, hon ler hon också.
Så mycket betydde hans musik för oss.
Skrivet på papper ...
En gång i världen lånade jag böcker på biblioteket; böcker som handlade om grafologi.
När jag tittar på pv:s handstil, så stämmer den med honom.
En människa som inte bryr sig så mycket i utanpåverk.
Och bloggmadamen.
Nån slags spretstil.
Dagens fönster och en resa ..
Två herrar intill mig och det pratas om Nordea-banken som är så "jääävligt på hugget" och det pratas om socialförvaltningen i Båstad som måste spara x-antal miljoner och rakt mitt emot mig sitter en gentleman som har köpt en bukett Gladiolus och sitter och läser en bok med titeln "Retorik" och jag ler för mig själv och frågar om han förbereder ett möte med sin hustru .., ja, om han rentav har varit olydig och då ler mannen stort och blinkar lite med ena ögat.
Tåget är mer än packat!
Överallt står resenärer och från Helsingborg till Halmstad gråter en liten baby.
Just som vi passerar Ängelholm ser jag en äldre farbror som i Adamsdräkten vadar rakt ut i havet för ett kvällsdopp.
Det är väl just då som jag känner glädjen till livet så där alldeles mer än vanligt inom mig.
fredag 11 september 2009
Fredag
Att sluta fem timmar tidigare än beräknat, det är som att få en liten semester.
Och jag står där bakom kassan och sneglar på klockan.
Timmarna springer iväg!
Jo, visst är det färre kunder än under högsäsong (dvs, i juli när alla turisterna kommer susande ...), men likafullt är det ingen rast och ro och från min utsiktspunkt vid kassan ser jag Karina och Maria kämpa med frukt och grönt som kommer lastade på pallar; flera hundra kilo är det och man undrar hur axlar och armar orkar med och det gör dom inte heller.
Inte alltid.
Köerna växer ..., och ideligen får jag ringa efter Hanna som tar kassan mitt emot mig.
Knappt hinner hon lämna sin post förrän det är dags igen .., att vara stresstålig är en förutsättning om man ska arbeta i affär.
Till frukostfikat blir det prat om tur och otur.
En av arbetskamraterna har vunnit tio tusen kronor på nät-poker och i kylskåpet ligger två tårtor som den lycklige vinnaren schangdobelt bjuder på.
Om det pratar vi .., om om lyckliga och olyckliga förhållanden .., om småttingar och sånt som dyker upp så där apropå.
Och så är klockan tolv.
Jag ringer sonen som är hemma på besök och frågar om han kan komma så jag får se hur han ser ut innan det blir färd till landet Halland och jodå, han och hunden Meja kommer verkligen och solen flödar, himlen är blå och det är somrigt varmt ute.
Det är som den allra bästa av dagar.
Faktiskt.
Fredagsfönstret ...
.... en repris från förr, men ständigt i mitt fönsterhjärta.
Det är innergårdskatter, förstås.
Klicka gärna på bilden.
torsdag 10 september 2009
På tåget mot Stockholm, aug.2007.
I en veckas tid har vi varit tillsammans på Samos; Kent, Emil och Emils mormor som är jag.
Emil och mormor på ett hotell.
Kent snett tvärs över gatan, hundra meter bort.
På hemväg har Emils blygsel släppt .., nu känner han ju Kent och är trygg vid honom.
Han lägger sig raklång med benen i Kents knä .., och berättar att han längtar att få krama mamma.
Hej Kent i Småland!
Här kommer en kram från mig .. jag ser att du är inne här nu.
Eller var i alla fall nyss.
Kväller ...
Längst t.v. pv:s storebror, den värmepanneintresserade Tommy .., snett ovanför .., hustrun Lena .., vasaloppsåkande dottern Kajsa .., den cyklande organisten Andrew .., en ihärdigt motionerande och valnötsbrödsbakande pensionatsvärd och slutligen en bloggmadame född i Västerbotten.
... och det har varit telefonsurr och mera telefonsurr och mail och nu blir det ilfärd mot sängen.
I morgon slutar jag tolv, i stället för klockan fem.
Ååååå, sicken lycka!
Jag hoppas hinna träffa sonen som kommer hem på besök och sedan blir det tåg till landet Halland och till pensionatet (längtar jag? svar: hur mycket som helst!) ..., och på lördag vankas bil-tur till ett annat land .,. till Småland.
Pelle och Gunvor ska få besök .., och pv:s storebror med familj.
Det var där bilden ovanför togs .., vi satt på deras altan och drack kaffe när Andrew från London kom cyklande förbi .., Andrew - organist som vikarierade i en kyrka inte långt därifrån - och så bjöds han in och det blev ett trivsamt samtal där ute i solskenet.
Och alla händerna åkte upp på bordet.
Förstås.
Så var det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)