torsdag 12 juli 2012

Nästan som holiday ...

Och längst till höger står säkert hundratalet biffkor och råmar.
Den som håller koll på var man befinner sig, typ på Facebook, den människan vet att på min sida står det nästan alltid "Stensjöstrand".
Just så är det.
Vi är nästan alltid hemmavid.

Och idag när det var ledig dag och bara två ynka arbetskvällar återstår, frågar jag pv om han vill följa med på en liten utflykt? Det vill han.

Så vi kör en lagom pytterunda så där lite norrut .., stannar till vid Steninge Kyrkby och svänger sedan norrut mot Vessigebro och vägen dit går längs ett landskap som är så vackert så man nästan får ont i hjärtat.

Kyrkan i Vessigebro ligger på en höjd och man hör porlande vatten och jag träffar en kvinna som pratar enormt högt och hon säger att alla "Guss tjörrrker sa vara så fina!"
Här rullar r:en betydligt mer än några mil söderut.

På väg hem ligger harry och sover i baksätet .

I Västergård stannar vi till och köper två flak med världens godaste ägg.

Då är vi nästan hemma.

Och rapsen har blommat ut.

Upphittat ...



Kattis sa...

Den förste ska grilla, och tänker sig till det klyftpotatis och en coleslaw... Kanske revben?

Den andra är hemma med sjukt barn, och har mailat sin man en inköpslista.

Dagens sommarpratare ...

.... var Daniel Ek, grundaren av Spotify.

Här var det också en entreprenör i ordets rätta bemärkelse, men det här var annorlunda,  mera personligt!

Vi satt i bilen på väg hem från stan, pv och jag själv, - musiken kanske inte föll oss i smaken, men vi ville hela tiden höra mera av sommarpratet, ja, det var inte bara ett uppräknande av fakta, utan även reflektioner över själva livet.

Det här blev en positiv överraskning för mig och det blir ett högt betyg .., på gränsen till en åtta.

Här finns hans program.

EFIK - ett foto i kvarten -.

Vid tiotiden tar vi släpen och åker till återvinningsstationen vid Flygstaden.
Då öppnar sig himlens alla portar och vi blir, tillsammans med andra återvinnare, sittande i bilen och väntar på att detta ska ge sig.
Och jag tänker på alla turister och alla som har haft flera veckor med regn och mera regn!
Enligt SMHI lär ett högtryck ska infinna sig i närheten av Brittiska Öarna, ja, om tio dagar .., och har man tur - riktig tur - kanske skvättar av det högtrycket når landet Halland.
Min semester börjar på lördagkväll klockan kvart över nio.

Efter återvinnandet blir det ett hastigt besök i stan.
Då har solen återvänt!
På agendan står inköp av parfym (funderar på Britney Spears rosa flaska som doftar vanilj, nästan som Marias goda bullar ..., men skippar tanken .., håller mig till min gamla vanliga Rush / Gucci) och bankbesök.

Det är inte långt ifrån att jag faller avsvimmad till marken när jag kommer in i Sparbankens kontor.
Jag är den ENDA besökaren! 
Tre lediga kassor .., bara att välja! 
Vid förra besöket fick jag sitta i en fåtölj och vänta i 45 minuter!!
Nu hade morgondagens fotoutmaning med rubriken ÖDE, lätt kunnat fixats där inifrån.

I grönsakstältet ute på torget köper jag avlånga bönor och vid "kassadisken" står en man och tar betalt och en annan - ganska rundmagad herre - packar i varorna. 

Där utanför kalasar nästan helt tama kajor på grönsaksrester.

Sen blir det en annan form av återvinning; ty vid ett bygge har pv fått löfte att ta virke som annars ska hämtas med container och slängas. Jättefina vitlaserade panelbrädor!!! Jag hämtar brädorna och pv lastar på släpen och knyter och knyter och knyter.

Sist av allt ett besök hos fiskhandlaren utanför Willys och där upptäcker jag att Bokia har öppnat en filial alldeles i närheten och inne i bokhandeln (som ännu känns ofärdig ...) möter jag den här kvinnan.

Det är underligt - eller inte alls -, att man genast tycker om vissa männsikor.
När jag på pv:s mammas begravning höll ett tal och berättade om mina upplevelser av Gunvor, då kom den här kvinnan fram efteråt och var så oändligt rar och snäll och jag tänkte att hon påminde så mycket om Bettankax, såväl i sätt som utseende.

Just så kändes det även idag och vi pratar en bra stund och jag säger att hon är så himla snygg och fräsch!

Så här är det: hon är sjuttiotre år ..., kräfta, storasyster till en tvillingsyster .., och har vänster tumme upp.

Jag tycker att hon är helt  u n d e r b a r!

Fotoutmaning - UNDER -.

Det här med "under", kan verkligen betyda mycket.
En bild av ett nyligen röjt garage, det hade sannerligen varit ett "under", ja, den ultimata bilden, men dithän kommer vi nog aldrig.

Men .., under ytan, kanske?
Där slingrar sig sjögräset som bildar ett så vackert mönster!

Och eftersom Ulrika är så generös med regler hit och dit, får det bli två bilder som båda representerar "UNDER".

Det är sommaren 2010 .., jag har precis sagt upp mig från ett fast jobb, lämnat min lilla 1:a i Ystad, flyttat till landet Halland och nu är vi på semester i norra Bohuslän och på en brygga ligger pv och två för oss obekanta herrar - en mindre och en större - och alla tre spanar dom neråt, under ytan, ty nu ska det fångas krabbor!

Tre rumpor i luften!

Och jag är alldeles ofattbart lycklig!

Fler deltagare i Ulrikas utmaning hittar ni här.

I morgon är det ordet "ÖDE" som gäller.

Dagens fönster ...

På vår Sörmländska tur så stannar vi till i Mariefred. Letar gata upp och gata ner efter ett konditori men det finns inget! Det fick bli glass och en latte take away (som hon sa den jag beställde av)

Tar en promenad runt Gripsholms slott och ser där ett fint orangeri, det heter väl så...?

På orangerier finns det fönster.
Fönstret susar nu ner till Halland.

Det kom visst en blomma med på köpet.

Hälsningar från Turtlan.

onsdag 11 juli 2012

Sommarpratare idag ...

... var armbryterskan från Ensamheten, Heidi Andersson.

Ganska trevligt och intressant program och framför allt tyckte jag om musikvalet.

Om Gudrun Sjödén fick en 6:a i betyg, så var det nog aningen högt .., för det får Heidi av mig.

I morgon pratar Spotify-grundaren Daniel Ek och detta kan man läsa om honom:

Har på bara några år ritat om kartan för hela musikindustrin. Enligt tidningen TIME Magazine en av världens mest inflytelserika personer. Enligt Forbes är han den viktigaste personen inom musikbranschen. Ägnade två år till att övertala världens skivbolag om att hans affärsmodell skulle få deras bransch på fötter igen. Fick sin första dator och gitarr i fyraårsåldern. Entreprenör i internetbranschen som började göra hemsidor som 14-åring och var ekonomiskt oberoende som 23-åring. Spelar fem instrument.

– I mitt Sommar får du hänga med på en resa som tog mig från skolans datorsal i Rågsved och ut i världen. Min stora drivkraft är lite osvensk – att försöka förändra världen. För mig är livet för kort för att inte fokusera på något jag brinner för.

Lite senare: har nu tittat på Allsång på Skansen i SVT24. Vilket ös! Och jag tycker att den skäggige Måns är helt suverän som programledare!

Blandad kompott ...


Vissa människor har en förmåga att precis på pricken hitta orden som man själv saknar.
Annika Leone på Expressen är en sån människa.
Jag lyssnade till hela Sommarprogrammet med Gudrun Sjödén, men hade efteråt en känsla av att jag bara nuddat vid sånt som berör.
Eller: att hon nuddade.
Annika Leone, "sommarpratrecensent"  hade alla orden.

Haverdal kl.07.15.
Just som jag ska svänga in bakom affären, kommer hemköpsbilen med varorna.
Bil och lååångt släp och allt ska till oss och det är trångt där på gårdsplanen .., han får sicksacka sig fram.
Efteråt, när chauffören som talar en utpräglad göteborgska, står inne på lagret, säger jag att det finns yrkesgrupper som jag beundrar mer än andra; hjärnkirurger är en kategori, en annan är långtradarschaufförer med låååånga släp!
Då bara ler han och säger att "ja, man ska i alla fall inte ha lätt för att svettas ...".
Han menar nog kallsvettas.

Världens sämsta diskmedel syns till vänster på bilden.
Det var bara det.
På Yesflaskans etikett står det "Inspirerad av naturen".
Sånt dravel faller väl ingen för?
Hur skulle den inspirationen se ut?
Och på min schampoflaska står det "100 % styrka".
Jaså ...?

Och så här såg det ut när jag slutade för idag, halv tre.

kryllade butiken av ungdomar som fyllde in varor .., själv hade jag stått i kassan hela dagen, fyllt in läkmedel och godis och dragit ut allt som skulle stå utanför entrén och charken hade fått SEX stora och välfyllda pallar med charkvaror (!!), det var trångt som i en liten ask i mejerikylen och stackars Alex vilket jobb hon hade framför sig ...!

Innan jag gick hem kom en kvinna fram och frågade om jag var den Elisabet som känner Bettankax?
Jaa, sa jag, något förvånad.

"Hej, ja, hej .., jag heter Lena och har arbetat med Bettan och hon har berättat om dig ...", sa kvinnan och log ett så varmt leende.

Sen åkte jag hemåt.

Två arbetsdagar kvar.
Det känns.

Dagens fototumaning ...

Det finns många hemvägar i mitt femtioåttaåriga liv.

Ringvägen i Malå, Vilhelminavägen 12 B i Lycksele, Malmvägen 63 C i Sollentuna.

Hjortronvägen 41 i Kungsängen.

Regementsgatan 32 C, 41, samt 19 A i Ystad.
Tre adresser men samma gata.

Och lillvägen vid huset i Bjäresjö.

Och nu Ejdervägen 7 i Stensjö.
Den är den som syns på bilden .., och man skymtar även en bit av det gula huset på kullen.

Då är jag nästan hemma.

Och eftersom jag är så slut på efter dagens jobb, blir det inte mer exotiskt än så här.

Andra deltagare finns här.

Och morgondagens tema är "under".

Dagens sommarpraterska ....

.. är Heidi Andersson, ni vet, armbryterskan från Ensamheten utanför Storuman, gift med skidskytten Björn Ferry.

Igår var det Gudrun Sjödén.
Det var inte långt ifrån att jag kom för sent till jobbet, bara för att jag så gärna ville lyssna klart - sista kvarten tog jag vid sängdags i stället -.

På den där skalan 1 - 10 .., säger jag ...., 6 för gårdagens program,
Vilsam musik var det, men inte så spännande.

Och fotoutmaningen, den får komma när jag har slutat för dagen.

Dagens fönster ...

Det är Bente från Hamar i Norge som varit fönsterfångerska den här gången och här blev det rejäl fångst i håven; jag räknar till minst sju vackra fönster i ett svep!

Så här skriver hon:

Her er flere fønster fra hembygdsgården Karmenkynna  i Lekvattnet.

Denne bygningen har stått på Örtjärnshöjden,og det var det siste stedet mine forfedre bodde på før de utvandret til Norge.

Rökstugudelen är från mellangården i Örtjärnshöjden och flyttad till platsen år 1923.

tisdag 10 juli 2012


Och Turtlan berättar om sitt bästa ....


En magisk dag. 

Vi åkte från Sjötorp mitt på dagen och det var bleke längs hela vägen norröver. Inte en vindpust. Bleke och stiltje på en gång.

Solen kom och gick. Som i dis ungefär. Horisonten försvann i diset och det gav en mycket speciell vy.
Jag satte mig på fördäck och njöt när båten gled framåt i sådär 7 knop.
Fotade och filmade.


Efter några timmar stannade vi till vid ett grund. Ankrade upp och tog ett bad. Sådär 16 C i vattnet så vi badade snabbt! Runtom oss var det tyst och stilla. En enda båt hördes en bit bort.

Vi fortsatte till en ö med brygga lite mer norröver och hoppades på att få en plats denna vackra kväll. Men tänka sig. Helt tomt. Märkligt. Denna fina kväll mitt på sommaren, var är alla båtåkare? Ni missar något!

Avrundade dagen med en promenad till andra sidan ön. Satt där på klipporna och såg ut över sjön i kvällsljuset.
Vi två.

Kan man ha det bättre?

Turtlan


Filmerna finns på min sida: http://turtlan.blogspot.se/2012/07/den-dar-magiska-dagen.html
Det bästa för Eva från Tyresö ...

T.v. står Eva från Tyresö. Om jag med ett ord skulle beskriva henne, blir ordet: omtänksam!
 
Veckans stora glädjeämne är att jag lyckades få barnbarnet Alexander  att våga bada.
Han klamrade sig fast vid sin pappa med kläderna  på.
 
Efter en timma med mig var han i lilla bassängen i brottet.
Jag hade en mycket fin röd boll och han fick ha kläderna på.
Vi vadade ut efter bollen ideligen.
Han blev våt till slut och allt gladare och hans pappa var Lycklig.
 
Senare SAMMA DAG! badade han i havet och sa att det är bäst att ta av tröjan.
Nu kan han ha kul vid havet också!
Vilken seger!
 
Kram Farmor Eva
Tankar för dagen ...

Idag med Maja Runeberg.

Fem minuter av kloka ord.


Enligt mitt sätt att se det.

Fotoutmaning - DRÖM -.

På eftermiddagen kommer pv:s brorson Anton på besök - ja, han ska övernatta i husvagnen - då han arbetar med något snickeriarbete i Frösakull, inte långt härifrån.

Anton är en driftig herre som bor på landet i Småland och har byggt sig ett eget hus.
Fyra grisar, några höns (Antons bror Emil som också bor där, har hönsen), tre ankor, hunden Sverker och en katt finns också på gården.

Efter middagen tar pv honom med till den inglasade altanen, den som ska förvandlas till vardagsrum.
Det resoneras om virke, isolering, värmekälla, fönstermodeller, om det ska bli skafferi i den östra halvan av rummet (som är våldsamt avlångt), vilka bärande stolpar som ska vara kvar och dimensioner hit och dit.

Själv sitter jag på det översta trappsteget och grunnar på vilken sorts gardiner jag vill ha och hur detta ska bli när det en gång står färdigt.

// Fler deltagare i Ulrikas fotoutmaning hittar du här. 

Och i morgon är rubriken: hemväg.

Dagens fönster ...

... fångades av leg. fönsterfångerskan, madame S o F.

Och ett passande husnummer är det ju också, så här den tionde juli.


Så här skriver fönsterfångerskan: 


Å jag minns de intressanta timmarna vi spenderade på Grängesbergs gamla gruvområde och den fine omtänksamme mannen som ropade till oss (som gick och fotograferade exteriören):
"Ni får/kan komma in också".

Det var inget att tveka på...och in kom vi i den stora maskinhallen.
Tog bilder och mannen berättade lite om förr och att ev. gruvan skall öppnas igen för att återvinna allt som finns kvar av fyndigheten.

Vilket oförväntat och fint möte detta blev.

Glad tisdag!

måndag 9 juli 2012

Och så ett kvällsfönster ...

Hej!

Ibland hittar man fönster på ovanliga ställen.
Eller egentligen inte.
Det gäller bara att se dem.
Till exempel genom ett glas rosé. Sydafrikanska Mulderbosch är kanske lite mer mörkrosé än andra.
Men å andra sidan också väldigt bra.

Skål från norr.
Glädje ....

Först SoF och hennes man Tony.

Sen Malin och Jörgen.

På fredag kommer Leina och hennes kompis T.

På söndag kommer Guy från Arvidsjaur.

På måndag: Gunnar från Jämtland.

Och Kerstin från landet utanför Trelleborg.

Ja, jysses så asocila typer bloggare är .., sitter mest för sig själva och glor rakt in i skärmen.


Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Veckans största glädjeämnen var:
Utflykten till Öhn utanför Strömsund. 
Där hade Beppe Wolgers ett av sina hem. 
Ett antal år efter hans död iordningställde hans fru Kerstin ett museum på en gård strax bredvid deras f d hem. Nu driver dottern Camilla verksamheten. Ett museum med flera hus och ett café med hembakade kakor på närproducerade råvaror. Ett underbart ställe på en vacker plats. 
Frun Kerstin var där under juli och hon berättade om sin man med stor värme och kärlek.
Veckans största höjdpunkt var ändå i lördags när vi hämtade vår engelska Springerspanielvalp Otis med uppfödarnamnet Oppi Orra´s Fjordd. Fjordd betyder bråttom på jämska och nog har han det vår lille kille.
Ja mellan sovstunderna då och de är ganska många ännu så länge. 
Vi myser och lever i nuet, denna korta valptid.

Kram Eva
morgondagens sommarpratare ....


Just det. Gudrun Sjödén.

Ann från Göteborg berättar ...

Det roligaste som hände den här veckan var att jag fick en filial till STORARTAT, med den bästa marknadschefen någonsin. 

Det tog en dag så hade hon redan gjort PR som genererade kunder.

Hon är helt fantastisk -  plikttrogen, vill inte ha lön, alltid glad, men väldigt envis. Hon agerar helt på egen hand och hon har mitt fulla förtroende.

Om man är Marknadschef .., då kan man göra PR så här.
Den nya marknadschefen är en äkta filantrop, men har också stort hjärta för djur. 
Själv har hon två katter och en hund, men är inte så förtjust i fåglar, särskilt inte den envetna gransångaren.

Filialen finns i Steninge i landet Halland och har ni vägarna förbi, så bjuds det säkert på kaffe och hembakta gifflar.
Nu vet ni vem det är...just det...Madame Nilsson själv!!!
Jag ser fram emot ett långt och givande samarbete...
Det näst roligaste är att jag har ett syrum!! I love it!!

Hälsningar VD, dvs Ann - STORARTAT -.
Bente fra Hamar i Norge säger så här ...

Foto: Bente - just från caféet i Östmark -.
Tenkte jeg skulle hive meg med her.

Når en har vært/er så sjuk som jeg er av ME,og det sosiale omgangjenget mest består av å "treffe" folk på nett, så forgylles tilvaron STORT av å få komme ut av huset.

Har vært på tur til grannlandet i ca 1 døgn.

Fikk komme til mitt elskede Lekvattnet, kafe i Östmark, ja, langt ute i de värmlandske skoger finnes dette kafe .
Selv om jeg nå må sove ett par døgn etterpå var det verdt det.

Så ett stort takk til min venninde som tok meg med på denne turen.

-B-
Bente

.Fikk komme til mitt elskede Lekvattnethttp://www.lekvattnet.nu/
sportigajenny om det bästa ....

... har inte varit det obefogade skäll vi fått den här veckan på jobbet då folk har ifrågasatt namnet på museet, varför vi inte har John Bauertavlor i vår utställning, toaletterna fungerar inte...

Nej, det var besöket jag fick på jobbet i tisdags, av för mig "okända" Ellem och hennes make.
Eller jag vet ju vem Ellem är så att jag vet att hon brukar kommentera din blogg titt som tätt Elisabet.
Men jag har ju aldrig träffat henne, förrän nu.
Och det var ett mycket trevligt möte måste jag säga!

Det har liksom förgyllt hela min vecka! =)

//sportigajenny

P.S. Det där att toaletterna inte fungerar... Oftast har de stoppat i fem enkronor istället för en femkrona, eller så har de "smitit" in utan att stoppa i en femkrona, och då går det helt enkelt inte att låsa dörren... Alt. så har de stoppat i en femkrona, men så har dörren stått lite på glänt, och så har de inte tryckt ner handtaget efter att femman lagts i, då går det inte heller att låsa! D.S
Och Ulrika säger så här ....

Ja, du får en vare sig du vill ha en eller inte. ;-D

Marcus: en ständig glädje. Lugn, trygg, äkta. Lurviga, starka armar. Varma händer.
Så oerhört snäll. Händig till tusen.
Såååå fin i mekar/fixarkläderna. :)  
Pålitlig. Djurvän. Och alldeles avgudad husse. :-)
 
 Djuren - det ger sååå mycket gädje, det här att leva tillsammans med både hund och katt. Och snart kanske det blir en tredje katt här. Det finns en katt som har gått här sen i våras, som vi inte lyckats hitta någon ägare till. Han kommer nog att få flytta in hos oss. Vääärldens snällaste och keligaste är han.

Och så att Andreas hälsade på en kväll och vi åt god mat och sen färska jordgubbar till efterrätt och vi satt länge ute och njöt. Och jag kände mig så tacksam för vad jag har och för att Marcus och mina barn trivs så superbra ihop. Den här familjekombinationen är verkligen jackpot!
 
// Ulrika har en veckolång fotoutmaning som heter duga .., någon fler kanske vill vara med? 
Reglerna är tänjbara (sånt gillar jag) och anordnaren verkar rar och snäll.
För första gången hoppade jag på något sånt!
Förra veckans bästa för Kerstin ...


 Veckans bästa blir nog i form av en bildkavalkad.

* Jag har varit kattvakt hos syrran - mysigt och gott!

* Varit till stugan efter att T kommit från jobbet två dar¨.
Härligt att det är så nära.
 
* Årets mest efterlängtade: P-Floyd-konsert i Skog.
 
En upplevelse som är svår att beskriva - bäst att uppleva :-)
Flera hundra personer som en helg per sommar (fredag och/eller lördag) samlas i en lada mitt ute i skogen, för att lyssna på Pink Floyd-musik.
800 biljetter säljs till varje kväll och för inbitna fans och långväga gäster finns en speciell camping. 
Kolla gärna länkarna på hemsidan.


Hälsningar Kerstin

Ulrikas fotoutmaning - svartvitt -.

Väldigt förutsägbart .. men nog måtte väl ändå sjuttonårige pElles framtassar platsa under rubriken svartvitt?

Den här bilden är inte tagen idag, för hur jag än kämpade för att få honom att sitta stilla, så vägrade han.
Ja, det blev ungefär som när han ska få maskmedicin .., klorna ut!

Alltså får det bli en liten fuskbild, tagen för något år sedan.
Förlåt.

Och här finns listan på andra deltagare i fotoutmaningen .,. vi blev jättemånga! 


Och detta är vad det hela ska handla om i veckan.

Här gäller det att tänka till ,-)


Det bästa som hände ....

Jag tänkte att ni nog var less på det här med det bästa.

Kanske skulle jag skippa att lägga in några inlägg.

Strunta i att fråga er?

Men så, när jag öppnar min mail idag, efter att ha haft tolv timmars bloggfrånvaro och lite till .., upptäcker jag att  - utan att jag ens har nämnt det - har det kommit brev med just det som varit bäst; det som gjort er glada.

Och jag ler för mig själv och tänker att ni är då för  u n d e r b a r a!

Nu ska jag bara ta mig samman och sätta ihop dem!

Det tar en stund.

Någon fler som vill vara med?

Mejla då förra veckans "det bästa som hände" till bisse151@gmail.com, så ska jag fixa det hela.

Likt sommarfåglar ...

Längst uppe t.v. en Jungfru, sen en Våg, ännu en Jungfru och så - med ring - en Stenbock.
... som kommer flygande över landet Halland och tar rast vid havet, dyker vännerna upp!

Förra veckan rara SoF och hennes man och igår; min före detta arbetskamrat från lilla kvartersbutiken i Ystad - Malin med sin Jörgen -.

I några år arbetade vi tillsammans och så otroligt duktig, ambitiös och trevlig att arbeta med var den här madamen! Då var hon en tämligen ung och ensamstående trebarnsmamma - festglad och allmänt yster - och nog var jag lite tvehågsen när chefen meddelade att hon skulle bli vikarie för en mammaledig arbetskamrat.

Oj, så fel jag hade!

Malin har ett så spännande livsöde!
I vuxen ålder hittade hon sin biologiska mamma (och halva släkten!) i södra England och det blev ett så kärt möte och jag minns när Malin kom in affären - det var innan hon hittat dem - och köpte utrikes frimärken och berättade att nu hade hon skrivit ett brev till England och kanske skulle hon kunna hitta sin släkt där?

Jag minns också när hon kom och berättade att nu, nu hade hon ringt till någon av släktingarna och jo, dom fanns där .., hennes mamma och halvsyskon också!

Pappan är iranier (kanske är det därifrån Malin har fått sina mörka, vackra ögon?), men se honom har hon inte lyckats hitta.

Nu arbetar denna begåvade (som inte vet hur begåvad hon är!) fyrtiotreåriga skånska inom hemtjänsten och när vi sitter ute i den mörka sommarkvällen, berättar hon om sitt arbete (någon har frågat), vad hon gör .., hur hennes arbetsdagar ser ut (kokar kaffe, bäddar sängar, hjälper till med påklädning, masserar ben .., småpratar ... tycker om ...) och jag tänker att hon har hamnat alldeles, alldeles rätt.

För ett år sedan förlorade hon sin mamma i cancer (den mamma hon har vuxit upp med) ..., och om detta med förluster av anhöriga pratar vi också om. 

Det skiljer femton år mellan Malin och mig, men tänk .. det känns nästan inte alls.
Inte för mig.

På morgonen, efter scones, kaffe, rabarbermarmelad och osten som jag tycker så mycket om (men som blev så nedskriven av någon annan ...), ber jag dem knäppa händerna. 

Till pv:s oerhörda förnöjsamhet gissar jag helt fel!

Jörgen är Jungfru, nummer tre av fyra syskon och har vänster tumme upp.
Malin är - i den familj som hon vuxit upp i - storasyster, Våg och har också vänster tumme upp.
Om jag skulle säga vad som utmärker Malin, så är hon först och främst oerhört  l o j a l, sen skulle jag säga omtänksam, spontan, naturlig och rättfram.

Jörgen visar sig vara otroligt  l u g n  och snäll. 

Nästan till midnatt sitter vi ute på altanen och pratar om allt och inget. 
Vinet är gott .., räkgrytan smakade bra .. och visserligen får vi hämta filtar och jag tar på mig anoraken, men ändå .., inombords känns det varmt och gott.

Dagens fönster ...

"Bästa småkompisarna E , H , deras mamma B och jag har varit på utflykt till Bjurbäckens slussar.

Där vid slussarna som tillhör Bergslagskanalen finns ett fint café med gott hembakt bröd.

Cafét ligger i den gamla slussvaktarebostaden från mitten av 1850 talet och där fann jag det här härliga fönstret.

Hej i sommarnatten från mig.

Turtlan."

söndag 8 juli 2012

Bara så ni vet ...

.. så är detta en av de godaste ostar jag någonsin har smakat.

I vanliga fall har vi alltid Kvibille Cheddar - det är pv som varit den trogen i alla år -, men till min oerhörda förvåning kom han häromdagen hem med den här skapelsen.

S u v e r ä n t  god till frukostbrödet och perfekt med plommonmarmelad till!

Andra tycker precis tvärtom.

Dagens Sommarpratare .... 

... är Klara och Johanna Söderberg, två unga artister, helt okända för mig.

Gårdagens var Petter Stordalen, norsk hotellägare i den större klassen.
Jag lyssnade på drygt halva programmet innan det var dags att ge sig av till affären och besvikelsen var stor .., jo, jag hade verkligen sett fram emot det här programmet.

Men är man själv noll intresserad av karriär och pengar (förutom att klara sig för dagen och lite till), blir ett program som är bräddfyllt av just detta, inte särskilt upphetsande, därmed inte sagt att det är dåligt.

Man har bara helt olika infallsvinklar till detta med karriär.

När jag sedan - vanvettigt slut på - gjorde kväll vid halvelva igår, lyssnade jag till resten av programmet.

Då ändrade det helt karaktär .., då blev det mer personligt och då tyckte jag att det var  b r a.
Eller i alla fall intressant.

Nu ..., har jag siktet inställt på den fjortonde juli!

Dagens fönster ...

"Uppfyller detta kravet på ovackerhet?" skriver Guy, som väl fått nog av skruttfönster här på bloggen.
(eller mer så här .., han vet att jag faller pladask för det lite avskavda .., aldrig så eleganta och utsirade tempelfönster, ger mig inte samma känsla ,-)

Jo, du Guy .., det här platsar galant!

lördag 7 juli 2012

Olikheter ...

Storgatan i Malåträsk - det som senare blev bara Malå -.
Så här såg det ut i min barndom.

I huset närmast till vänster fanns då en affär, Öbergs, men vad i all världens dagar där såldes, kan jag för mitt liv inte komma ihåg. Så småningom blev det bostad till den - utan konkurrens - mest älskade lärarinnan hemma; Klara Öberg, född i Estland och gift med Birger Öberg.

Sen kommer Gulf bensinstation, som egentligen inte var en station, utan bara två pumpar.
Den sköttes om av Mauritz Brännström, pappas bäste kompis och innehavare av Brännströms Sport.
I affären doftade det läder (hundkoppel hängde direkt till höger när man kom in ...) och på ena kortväggen satt ett uppstoppat älghuvud.

Mauritz och bagaren Sören.
Skidorna hette SixJe Elit och syftade förstås på skidåkaren Sixten Jernberg.

Varannan vecka fick jag som lillflicka följa mamma och pappa till Mauritz och hans fru Gunborg som inte bodde långt från oss. Där var det kaffe och kaka och småprat, mest om jakt, förstås.
I hörnet, nära köket, låg alltid en av deras gråhundar.
Familjen hade två söner, Björn och Håkan och uppe i en av pojkarnas rum fanns en grammofon (!) och där fick jag för första gången lyssna till den här artisten
Exakt på pricken kommer jag ihåg hur skivkonvolutet såg ut!!

Mauritz, som en gång vunnit Vasaloppet, var född och uppvuxen i Norsjö och hela han var som en stor och varm och go nallebjörn.

I samma hus som sportaffären fanns även Lundgrens Konditori.
Bagaren hette Sören och den ene sonen - Fred - blev erkänd konstnär som nästan alltid målade hästar.

Vid sju års ålder upptäckte jag en kortvuxen man som satt vid bordet och fikade, det var just där inne på Lundgrens Café.
"Kortvuxen" kanske man säger idag, då sade man "dvärg" och dvärgar hade jag bara sett på Cirkus Scott i Lycksele .., en liten, liten man som tog hand om biljetterna och detta gjorde på mig ett bestående intryck.
Så när den kortvuxne mannen slog sig ner vid ett fönsterbord på caféet, klättrade jag upp på räcket utanför och tittade in .., spanade liksom genom fönstret med kupade händer.
För mig var det nog ungefär som att cirkusen kommit till byn.
Dagen efter hade någon nitisk klasskamrat skvallrat för vår fröken och jag fick förstås skämmas offentligt.

Lundgrens Café var även ett bageri och var morgon när klasskamraten och jag själv gick till skolan, passerade vi baksidan av huset och där ute stod då limpor som skulle svalna innan dessa kördes ut till byns butiker.
Brödutköraren hette Helge Forsmark, men kallades Tjenamoss.
Och limporna låg i vaxade påsar och doftade himmelskt gott ...., jag undrar om det är därifrån jag har sån förkärlek till nybakat bröd?

Det sista huset som skymtar, lite vitare i färgen, är Sigges El.
Där fanns då även Sigges fru, som jag i skrivande stund har glömt namnet på, men hon hade damfrisering i ena halvan av huset och det var där som bästa kompisen Gunilla och jag själv gjorde hål i våra öron.

Ja, det var frisörskan - Asta! - nu kom jag på det, som skötte den saken.
En isbit hölls mot örsnibben och så stacks en nål igenom och vips, hade man hål i örat!

Allt det här .., alla dom här minnena som tjoppar upp, kom fram när jag läste det här inlägget, där någon annan kommer ihåg sin barndoms uppväxt; hur det såg ut och hur där nu är och hur hon har det idag - i ett annat land -.



Fem minuter ...


efter att pv skurit huvudet av plattfisken

gapar den ännu

gapar och gapar

det avskurna huvudet ligger i diskhon

och det är som att ögonen tittar

i en vit plastbytta en bit därifrån

ligger kamraten och inväntar sitt öde

vansinnigt ångestfyllt är det


jag funderar på att bli vegan

Tidig morgon i landet Halland ...

Tidigt på morgonen tar pv cykeln och susar iväg ner till lilla hamnen .., sedan iväg med segelbåten och så ut på havet för att vittja det enda nätet.

Bara en stund senare får harry göra matte sällskap - men vi promenerar - och morgonen är så vacker, ja, så där så man nästan går sönder! Hela västra sidan mot havet är som en blomsteräng,  med blommor mellan klippskrevorna!

Tänk er den allra ljuvligaste palett av rosa trift, gul käringtand, blåklockor ..., rosalila fackelblomster .., och där är en slags vitblära och hela sjok av backtimjan, ja, aldrig har jag sett så många blommor här någon gång!

Och dimman väller in från havet och jag ser den lilla segelbåten och förstår att detta kan bli aningen knepigt .., vi går in i hamnen och rundar den .., möter grannarna som varit på långpromenad och nu ska hemöver .., och så slår vi oss ner längst uppe på hällarna (där jag antar att Eva från Tyresö stod och tittade ut mot havet ...) och där - långt borta - syns båten och jag ser hur pv står upp och förstår att han tar upp nätet och dimman lättar .. harry sitter intill mig och när båten närmar sig och pv ropar "hej harry!" är det som om harry får ström i kroppen!

Ingen är så högt älskad som husse! 

Sen kommer båten försiktigt inseglande i hamnen och harrys svans förvandlas till en propeller.
Vi slår följe med husse på hemvägen - har har cykelkärran (den som han är så glad för!, "vilket bra köp det här var!" säger han ofta) på släp och däri ligger elmotorn, det gröna nätet och det tunga bilbatteriet som ger ström till motorn - och det är övermåttan kvavt och mina jeans blir som ett våtvarmt omslag.

Hela tiden spanar jag efter huggorm.
Häromdagen såg pv en stor sådan ligga mitt på grusvägen.

Nästan hemma, just innan vi kommer till parkeringen, möter vi hamnkaptenen Tommy som kommer körande i sin vita pickup och han vinkar så glatt ("visst hade han fått ta bort plåsterremsorna nu från kinden?" säger vi unisont .., ååå, som vi hoppas att den cancersvulst kaptenen drabbats av ska försvinna för gott!) och bara lite senare kommer nästa hamnsjåare .., det är en skäggprydd pensionär som handlar i affären .., nu ska alla karlarna - fyra, fem stycken - träffas där nere i hamnstugan som väl är en före detta arbetsbod av ytterst enkel modell och så sitter dom där och pratar om allt och inget.

Vilket undebart sätt att starta en dag! tänker jag ofta.

Och nu är vi hemma.
Två plattfiskar blev fångsten.

Och snart vankas frukost på altanen.

Dagens fönster ...

... kommer från Västergötland och den här gången är det den eminenta fotografen Mian som varit alert med håven.

Så här skriver hon (som har semester och vill ha sol!):
 
"Plåtat med min mobil.

Vi tänkte att vi skulle cykla på e.m. men det sket sig stort...
Ska fortsätta att läsa "Gengångare" av Nesboe om en stund.

Jag blir så rastlös av att vara inomhus. 
Och mörkt är det.
Nu får det bli en kopp kaffe tror jag bestämt."

fredag 6 juli 2012

Så litet man vet om sig själv ...

Råkar, av en slump, hamna i SVT:s utmärkta kunskapskanalen.

Där visas ett fantastiskt intressant program och aldrig i livet hade jag väl kunnat drömma om att jag skulle sitta i soffan - totalt fängslad - och titta på detta.

Men det gjorde jag.

I femtionio minuter.

Det var det här programmet.



"Och ingen har protesterat ...?!"

En cykelväg planeras att dras genom naturreservatet, den blir - allt som allt - väldigt lång och tanken är att den ska gå från Göteborg till Helsingborg och så förbi här då, där vi bor.

Nära havet.

Pv är - som alltid när det gäller cykling -, entusiastisk, och tycker att det är jättebra.

"Så roligt om fler människor får ta del av allt det här vackra!" säger han.

Ja, det är då när vi har fått besök av en sommargäst - i vanliga fall boendes på Lidingö - som är mäkta upprörd och nu efterfrågar pensionatsvärdens åsikt.

Själv sitter jag på pinnstolen intill och lyssnar till diskussionens vågor som - i alla fall ibland - går rätt höga.







Dagens sommarpratare ...

... var den här madamen.

Jag låg på soffan och lyssnade och insåg att jag nog tillhör fel målgrupp.

Sen fick jag ett mejl från en god vän, där jag fick veta att en artist som jag tycker är så bra och ser så trevlig ut, regelbundet ger sin fru stryk.

Jahapp.

Där susade han iväg från piedestalen.

(Obs. det handlar inte om sommarprataren!)




"Hej, hej ...!"

Hos såväl Steel City Anna (boendes i Sheffield, England) som hos Monet i Sydfrankrike (intressant reflektion om detta med hälsandet finns här..) , ja, även hos anna of sweden (här skriver hon också om hälsandet eller bristen på just detta ..) som lämnat USA för Skåne, kan man ibland läsa om det som skiljer våra länder åt.

Eller: skiljer människorna åt.

Hur intressant som helst är det!

Monet berättar ofta om hur artiga och vänliga fransmännen är och Anna i Sheffield vittnar om en slags mänsklig värme mellan människorna som hon möter här och där .,. på bussen eller annorstädes.

I dagens DN hittar jag den här lilla artikeln - den som finns på bilden -.
Och jag läser och förundras och tänker .., är det verkligen så illa ställt?

Det händer ibland att jag på promenader med harry möter människor och nio av tio hälsar alltid.
I Ystad var jag så förvånad över hur artiga människor var .., det hände ofta att ungdomar önskade kassörskan "trevlig helg", nåt jag aldrig hade varit med om i Malå!

Häromdagen läste jag följande rader hos Steel City Anna, som då har varit på hemmabesök i Stockholm.

"På Wayne's Coffee står jag ordentligt i kö och väntar på att affärsbiträdet, eller baristan kanske, ska titta på mej när hon är färdig med den förra kunden (i England skulle det vara extremt oartigt att bryta sej in med sin egen beställning innan det är ens tur, och orsaka stress för alla inblandade) och hälsa och kanske säga välkommen, vad vill du ha. På Starbucks i Sheffield brukar de fråga how are you today och skriva ens namn på brickan så att man säkert får rätt kaffe och fråga vilken sorts mjölk man vill ha, så någon form av kommunikation hade jag väntat mej även i Stockholm. Hon tittar till på mej, irriterat, ungefär varför står du här. Jag tittar tillbaka. Hon ser besvärad ut, och så säger hon inte vad vill du ha, hon säger "jaha?" mycket snipigt. Detta påminner mej om sketchen med Ulla Skoog som får lingonkaffe av Reuter och jag ler stort. Då får jag en blick som att jag är en dåre. Jag förstår senare att det snabba irriterade ögonkastet samtidigt som hon betjänar kunden före (det ska tilläggas att det är totalt tre personer i kön och mycket lugnt) är Stockholms motsvarighet till välkommen, what would you like today. Jag har betett mej utanför ramarna, missförstått en kod." 

Så skrev Anna i Sheffield efter ett besök hemma i Sverige nyligen.

När jag själv besökte London för något år sedan, frågade jag ett flertal människor om vägen och möttes av idel vänlighet!  Precis likadant var det på Irland!

Och det är då, när jag har läst den lilla artikeln, som jag funderar över detta .,. är det verkligen så illa ställt i vårt land?

Är vi så ohyfsade?
Och vad beror det i så fall på?
 Det kan man fundera på.

Intressant vore det ju också att klura ut om det skiljer något mellan våra grannar i öster och väster?
Är norrmännen artigare än svenskar?
Hur är det med danskarna?
Och finländarna?

Någon som har en teori ...?




Skånska fönster så här på en fredag ..

Det är inte bara Turtlan som är på semester och har fönsterhåven redo .., det har även madamen från Västergötland, hon som tar så fina bilder - ju mer rost som finns att fånga, desto bättre - !

Nu har hon och maken (fantastiskt fina bilder tar han!) varit på fotosafari i såväl Köpenhamn som i Skåne och det är därifrån dom här bilderna kommer.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"På vår färd genom Skånes underbara landskap i sommarskrud, så kommer vi fram till samhället Lövestad. Där har liksom "tidens tand" fått göra sitt jobb.

I mitten av byn hittade vi företaget "Spiken i kistan" (ett kul och passande namn), som handlade med antikviteter och byggnadsvårdsartiklar.


Skickar ett antal bilder från husen och området runt omkring, så får du en känsla av hur det såg ut.

SoF"


Fönster helt i fotografens smak ... och i min!

Och nog är det väl humle som växer så frodigt där till vänster om den härligt gröna dörren?