Om  post i brevlådan eller vykort ...

Igår var det väl som vi pratade om glädjen i att få vykort - eller ett brev -. Fortfarande, fastän jag nästan enbart skickar Postens Vykort (där man - om man vill - använder sina egna bilder), älskar jag vykortsställ, särskilt om där är lite annorlunda kort. Det till vänster på bilden stod utanför en bokhandel i Berlin. 

Bilden nere intill höger visar en tämligen ung bloggmadame på semester i Grekland. Detta var före mobilens tidevarv .., vykorten skrevs för hand och min Canonkamera vilar tryggt intill matte. Bilderna fick framkallas via Apport Foto eller Extrafilm, då, när man kom hem. Den rosa koftan var från Gudrun Sjödén, liksom kjolen och jag nästan sörjde när koftan gick i graven. Behån fick tydligen vila ut på hotellrummet. Jag kommer ihåg att vi på den resan mötte en man vid namn Eric; han var från Wales och vi kom att umgås nästan dagligen.

Bilden längst uppe till höger måste vara från England, när jag postar ett vykort.

Längst till vänster ett vykort från Eva på Rödön (f.d. Frösön). Nere till höger - ett från vännen Ingrid i Falun - och uppe till höger, ett vykort författat av mina barns pappa. Kortet låg i postlådan i Lyme Regis i England där AP och jag själv tillbringade en vecka, medan husfolket var i Malå. En liten Anders hade fått göra sin pappa sällskap till goda vänner på Jylland. På kortet står bland annat att läsa att sexåringen varje kväll tog en puss i handen och slängde den över havet till sin mamma och storasyster. Jag minns att jag började gråta när jag läste raderna. 

Även en svart hund utan svans kan bli överlycklig över egen post, allra helst om den innehåller några rader från Ecke och Britt och inte minst: en bit kokt skinka, inlagd i som ett litet paket! Här väntar Harry bara på att husse ska ha läst klart .., dååå, blir det stor lycka! 

Uppe till höger: från Indien kom de allra vackraste vykort från Tompe och Kerstin - ungdomskompisar till pv - och nere till vänster ett brev med teckningar från Eva i Tyresös barnbarn Karin.

Det avlånga vykortet, skrivet den 15/11 1982,  var sänt till moster Lisbeth - mammas lillasyster - och mamma berättar om krångel i tullen och ... "en rosenrasande gendarm (tulltjänsteman) som slet papperet i bitar och rasade! Arma karl det var nog dagen efter för honom !! -. Här är underbart vackert! Som ni vet är världen liten. Vi stötte på en ....(oläsligt) tandläkare från Luleå som varit här på en tandläkarkonferens. Kramar - hälsningar. Ann-Gerd. "

Detta om vykort.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

"Näsby slott med sin ingång är från 1600-talet och har en fantastisk historia och var privatägd av Zorns ingifta familj Lamm för ett sekel sedan. Finns målningar av honom, Carl Larsson och andra där. 

Idag privatägt konferens/hotell/restaurang vid den vackra Näsbyviken. 

Min franska familj kommer hit i veckan och vi ska äta lunch på ”Lilla Slottskrogen” i denna ståndsmässiga miljö och visa de franska barnbarnen. Det blir roligt att se deras reaktioner - de har precis varit i Dalarna och lärt sig allt om Zorn och Karin och Carl Larsson där.

Monet." (Och tack! säger jag).

Prat med Ingrid .... 

I tjugofem minuter pratar vi. 

Eller  s a m t a l a r. 

Hon säger att det är ett elände att ha så dåligt närminne och jag säger att om man är över nittio år, då är det väl ändå tämligen förståeligt. 

"Men du förstår, det känns som om jag minns allt från min barndom, men idag - det var så pinsamt - kom en av hemtjänstens unga kvinnor och jag hälsade och förstod att henne hade jag aldrig träffat. Det visade sig att hon var hos mig igår, men det fanns inte i mitt minne! 

Och det var inte det enda: Idag tänkte jag på morgonen att det var länge sedan jag träffade dottern A .., men det var ju likadant där, jag hade varit där i helgen på middag!" 

Jag säger att detta, att hon i alla fall kommer ihåg att det blev fel, ju alltid är något.

Och sen tänker jag - och säger - att om det nu är så att man, när närminnet tackar för sig, mest minns sin barndom, då är det ju en välsignelse om man begåvats med en lycklig sådan (barndom, alltså). Tänk, så förfärligt om det vore tvärtom! 

Hon berättar också om hennes saknad efter trädgården; den med alla rosor och blommor. Nu är det balkongen som får agera trädgård och ett enda träd kan hon se från sin lägenhet, en stor lönn. Egentligen borde hon röja bland alla papper, men det är som orken - eller lusten - inte räcker till sådant. 

"Jag har ju egentligen alltid haft ordning och reda (I arbetade som lärare, hennes pappa hade samma yrke och familjen bodde i hans tjänstebostad; när I var elva år brann huset ner efter ett åsknedslag!), men inte nu längre och tänk om jag dör innan jag fått ordning på pärmarna .., vad ska då ...?" säger hon.

Innan vi slutar tackar hon som vanligt för alla brev och samtal under årens lopp, ungefär som att nu var det allt Det Sista Samtalet. Jag tycker så mycket om henne.

Och apropå vykort (i dagens fönsterinlägg ...) 

I Ytterån - inte långt från Vaplan där Gunnar Rindå bodde - där finns Mus-Olles museum och det ska jag säga, att det museet, det går inte av för hackor! 

Där fanns  a l l t! 

Och det var där jag köpte det här vykortet som jag tyckte - och ännu tycker - är så himla fint. 

Vilka färger! Och så mycket att titta på!

Hur är det ..? 

Skickar ni vykort ., eller är det som för mig själv, att den grenen - vykorts-skickargrenen - den har nästan upphört. Ja, frånsett Postens vykort där man kan använda sig av sina egna bilder, men det har blivit åtskilligt dyrare på senare år.

Och så Dagens Malåbild ...

"Kvällsrundan" var bildtexten och det var den äldsta som fångade detta igårkväll.

Måndagsfönstret ...

Ja, det får bli ännu ett fönster från den värmländska madamen, nu när hon ändå är igång med håven! 

Vore jag vykortsmakare skulle jag låta trycka upp vykort med det här motivet och hade jag varit kund, hade jag aldrig tvekat att köpa ett sånt kort, för att sedan skicka iväg en hälsning till någon vänlig själ.

Tack Annika! säger jag från soffhörnet i landet Halland.

Helgdag ... 

Bordtennisfinal i OS på tv:n. Olidligt spännande. Mellan titt-varven försöker vi lösa korsordet från DN igår. Det är inte så mycket kvar, men tillräckligt för att vara irriterande. 

Min syster Birgitta ringer på förmiddagen. Nu, när vi inte mejlar dagligen och berättar om hur vi ger fåglar frön (jag), rengör fågelbadet (hon), krattar nedfallna löv (hon) eller tar ett dopp i Skallkroken (jag), blir det tomt inombords och detta även om det vi skriver om, bara är bagateller. 

Hon säger att hon har det bra i Västerstad, men är orolig över vår äldsta systers hälsa. Hon har det svårt med andning och enveten hosta, men har vägrat läkarbesök så länge och när dottern äntligen kunde övertala henne för ett dylikt, då var väntetiden tre veckor. Det kan tyckas vara en enkel historia att bara ringa och boka in en tid för en anhörig, men då har man inte mött vår äldsta syster ,-). 

Pv ringer sin bror på neurologen i Lund och frågar om han vill ha besök. Han tackar nej. Är för trött. Nåja, skönt att ha frågat. 

Själv frågar jag pv om vi kan köra till Skallkroken och ta en simtur efter bordtennismatchen. Han säger att det kan han tänka sig. Bilden - som visats flera gånger här på bloggen - är från Solviksbadet hemma i Malå någon gång kring 1957-1958  och det är pappa Ivar som försöker locka sin yngsta dotter ut i vattnet. "Bättre fly än illa fäkta", hade mamma skrivit under bilden. Numera är det sällan som någon behöver komma med lock och pock för att få mig i havet.

Dagens fönster ....

"Hej!

Här kommer ett fönster från Knappgården lite norr om Särna i norra Dalarna.

En gård med flera hundra år på nacken som nu är ett litet hotell med den ljuvligaste middagen på mycket länge. I alla fall i mitt tycke!

Hälsningar Annica på tur norröver."

//Vilket fönster Annica! säger jag. Tack!

Tur och Retur och ett Dagens Fönster ..

Bilden: Fönstret i gästrummet där jag låg på soffan och sov. Ett kupéfönster med ritade streck på himlen. Nere till vänster: framme i Halmstad. Nej, jag är inte kommunist, har aldrig varit och kommer aldrig att bli, men respekterar den som är det. Längst till höger: På Haverdals golfkrog är dricksglasen pyttesmå och man får ideligen fylla på med vatten. På Göstas Café i Steninge är det tvärtom och isbitar finns att kyla vattnet med. Tänk, en sån enkel sak .., vad det kan betyda. 

Så här blev dygnet: Tågresa, packat med folk, resväskor och ännu mera resväskor, vansinnigt starkt parfymerade herrar, hela familjer på väg till Kastrup. Framme och hejdå till son och svärdotter. Välkommen till pv! Besök på Ribban, bad i liten vik med pojkarna och andra malmöbor av alla de slag. Underbart. Små, små fiskar i havet. Elliot som själv simmar som en fisk under ytan. Viggo lullar på för sig själv. En handikappad ung man får hjälp att bada i havet. Lär Elliot namnet på den lena blomman Harklöver.

Kväller. OS-sändningar på tv:n med superfin bild (Toshiba, 12 år gammal). Nattning av pojkarna, vi tar var sin. Elliot säger att han ska få en trollstav av faster AP som gör att ingen i släkten ska dö. Sen somnar han. 

Halv tre på natten kommer föräldrarna hem från Ystad, efter en fest som sent ska glömmas av de sjuttiofem deltagarna. Temat var "Havanna Club". Maja blir uppe en stund, blåser upp ballonger och strör ut serpentiner på matbordet. Jag får svårt att somna om ., vrider och vänder mig. 

Födelsedagsbarnet vaknar först av alla. Vi sitter i soffan, han på min vänstra sida och jag nästan-somnar och så tittar han på flera avsnitt av Bluey. Jag berättar om igelkotten som vi såg under äppelträdet igårkväll. Ingen är intresserad. Klockan 11.00 blir det kalas. Vi sjunger och han som nu är 2 år, vet inte till sig av lycka. "Mera!" och vi sjunger än en gång. Mormor och morfar är också på plats och vi bjuds på en vidunderligt god tårta och här är länken, men Maja tog en halv dl mindre socker än vad som står i receptet. (Hon tog Vårgårdas puffat ris istf Rice-Krispies.)

Två timmar senare sitter pv och jag själv på tåget. Det är då han upptäcker att han har flera missade samtal från sin äldste bror och i samma stund ringer pv:s brorson Hannes. Jag hör på rösten att något har hänt. Det visar sig att den yngste brodern av de tre bröderna Göransson - musikern Ulf - igårkväll drabbats av en stroke och nu ligger på neurologen på Lunds lasarett. Sextiosju år. Efter att ha varit rejält dålig igårkväll, tycks det se ljusare ut idag, säger hans son. I vintras fick den äldste av bröderna en hjärtinfarkt och nu detta. Så lite man vet om vad som väntar.

Snart iväg ...

Fredagmorgon. Idag för femtiotvå år sedan blev jag mamma för första gången. 

Helt ofattbart .., femtiotvå år sedan! Ett halvt sekel! 

Strålande solsken idag och vindstilla! Det var länge sedan sist. Pv är i full gång med uterummet .., jag ska ta bussen från Skipås till Halmstad resecentrum, för vidare befordran till Bunkeflo. Pv, som ska träffa släkten som idag ska besöka Steninge, ansluter några timmar senare, även han med tåg). 

Det blir en kort visit, då vi ska ta passa killarna bara från i eftermiddag och tills i natt någon gång. (Ja, det blir nog ett morgonpass också). Och så hemåt igen i morgon. 

Lyssnade tidigt, tidigt i morse till gårdagens sommarpratare Markus Torgeby. Måste lyssna ännu en gång, då jag slumrade till mellan varven. 

Aldrig någonsin har jag missat - eller struntat i - sååå många sommarpratare som i år! Det är enklare när vi är på båten; då finns inte så många alternativ på kvällarna .., eller om det är lätt segling, så är det helt perfekt att lyssna till P1.

Och här är födelsedagsbarnet, hon som flyttat hem till Malå och tycker sig vara i det som väl närmast kan liknas vid paradiset! 

Första sex åren tillbringades i Kungsängen .., därefter hela skoltiden i Malå/Lycksele och fort-fort-fort hemifrån för att börja arbeta i Stockholm! 

Och nu .., hemma igen!

Dagens fönster ...

"Hej! Ett fönster från sommarstugan. Rättare sagt det i badrummet eller vad det kan kallas här. Toan? Dasset? Nej, ett dass har vi uppe vid boden. 

Sak samma. Vi säger nog mest badrummet. Eller toan. 

Sjöutsikt är det i alla fall. 

Hälsningar Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.

Tyst ...

Bilden är från friherrinnans hall, då, när hon bodde i sitt barndomshem. Av någon anledning tycker jag så mycket om såna trappor .., nötta av miljoner steg under årens lopp. 

Klockan är halv två. Efter en förmiddag då vi besökt affären .., varit nere på stranden .., upplevt protester från den som är fem och försökt få tvååringen att gå liiiiiite fortare ner till havet .., men i den håv han hade, där skulle allehanda stenar läggas i en hög och därefter plockas upp enligt konstens alla regler. 

Det där badet, det blev det inte så mycket med, endast farmor som gick ut och blaskade av sig. 

Och pv som igår sågade ner MÄNGDER med trädgrenar och delar av den jättegamla oxelhäcken (mest murket trä), fyllde en släpkärra från Hemköp till bristningsgränsen (jag hjälpte till) och tog därefter sikte på återvinningen i Falkenberg. Inköp av reglar till det gamla uterummet fick följa med hem. 

Nu är här ofattbart  t y s t. Har diskat undan, vattnat blommorna här inne .., konstaterat att jag ännu inte gratulerat sonen på namnsdagen - det är ju Per idag - och i morgon fyller äldsta dottern år. Redan igår fick hon en så fin bukett från Emma och Emil och så här kan det gå till i Malå. Mailet kom till familjechatten och det är Maria som skrivit det. 

Det ringer till Maria på jobbet. 

- Hej, det är från blomsteraffären (Tidlösa design), vi har ett bud till dig. Vars är du?

- Jag är på sjukan, sitter på lab. 

- Jo, jag vet, min man Jens, han jobbar ju på ambulansen, jag kommer dit med blommorna!

//Servicen kan man i alla fall inte klaga på!

Och nu hör jag hur det sågas i byggprojektet .., och det är vanvettigt varmt ute. Tittar på OS och det är  hästhoppning på gång och vi får höra en smått hysterisk historia som handlar om en brittisk ryttare som skulle tävla i Stockholm .,. och hur precis allting gick fel, utom själva tävlingen! Det handlade om att ryttaren tagit med sig fel pass och fick ta flyget hem till London igen, hämta passet, flyga tillbaka till Bromma .., tar en taxi till hotellet och då blir det punkteringen på taxin och chauffören har ingen aning om hur man byter däck, det fick ryttaren göra. Om han fick rabatt på taxiresan? Inte det minsta! Som plåster på såren vann i alla fall denne för mig okände ryttaren tävlingen!

Dagens fönster ...

... är nu utbytt mot ett annat, ett sprillans nytt, men jag tyckte om det här också. På bilden som togs för några år sedan, försöker pv kontrollera om där är någon fästing i Harrys päls. Det var det inte. Och Ecke hade tydligen en strimma av ljus i sina ögon. 

Idag får vi besök av såväl Ecke som Britt, som grannen Birgitta och hennes son Magnus som är på besök. Vi ska fira pv som - precis som min äldsta syster - har födelsedag just idag. Ingen av dem fyller jämna år, men det spelar ju ingen roll. Ska göra tårta nu på morgonen, för övrigt blir det ett lugnt firande. Grattis pv!

Om den byter plats ... 

Bilden har inget med texten att göra, men den får vara med ändå. 

Jo, så här är det: på kvällarna när jag går och lägger mig, då har jag den senaste tiden lagt min laptop på byrån här intill och tänka sig, då glömmer jag nästa dag av att skriva. Det är knappt att jag tänker på det. 

För den delen är ju ens liv inte direkt upphetsande, om än att jag själv trivs ypperligt med den något enahanda tillvaron - så det kan ju också spela in. 

I alla fall har vi hämtat min syster på Kastrup (gjorde Elliot och jag själv) och efter fika i Bunkeflo ute i solskenet  (dit även exet och hans Karin kom) körde vi till Västerstad. 

Där blev det middag (suuuupergod gryta på fläskytterfilé) och så hemåt, då med Elliot i baksätet. 

Ingen väg känns väl så evighetslång som den från Västerstad till Stensjö. Tretton mil tror jag att det är, men slingriga vägar där hastighetsbegränsningen varierar stup i ett. Lägg därtill skördetröskor och traktorer på dessa vägar, så kan ni kanske räkna ut att det tar  t i d. Men vackert är det. Å, jag ÄLSKAR Skåne. 

Bäst idag: Utan tvekan när jag visade Viggo våra tre väggklockor, varav endast en är fungerande. 

När jag sedan hämtade den av mig inköpta väckarklockan av märket Junghans (gammal, en sån hade min pappa vid sängbordet), ja, då blev det bingo! 

Jag undrar  h u  r  många gånger den fick ringa och stängas av .., om och om och om igen hände det! Tänk, så härligt det är med barn; hur ofta är det inte just det enkla som sprider sån glädje? 

Bara detta när vi tillsammans - Viggo och jag - drog upp väggklockan och den slog sina slag ..., hur spännande kan inte det vara? 

Nu är det i alla fall kväller. När båda gossarna väl har somnat, blir det rökta räkor, aioli och vitlöksbröd till Maja, pv och mig själv. Det blir nog bra.

Dagens fönster ...

Fönsterfångerskan skriver så här: "Vårt nuvarande vardagsrumsfönster med en Tiffanylampa som kvällstid sprider fint sken, omgiven av två söta bronsfigurer som vi köpt i Tyskland för länge sen. I ett fantastiskt kloster med omgivande hotell som heter Maria Laach - har i skrivande stund glömt konstnärens namn men de skänker oss ständig glädje."

Tack Monet! säger jag.

Måndagsfönstret ... 

Så här skriver avsändaren som är Turtlan i Karlstad: 

"Hej! Jo, men här finns det ju fönster med på bilden. Helt uppenbart! 

Tänkte inte på det när jag låg där i utesoffan och såg speglingen men visst är det en fönsterbild :-)

Så nu susar det iväg till landet Halland.

Hälsningar Annica."

// Jag såg bilden hos A på instagram tror jag och skrev något i stil med att "och fönster finns där ju också ...!" Hon förstod vinken direkt. Tack Annica!

Snart måndag ... 

En solig dag. Kanske blir slutet av juli bättre än början? Blåser rejält gör det dock och kvälls-simningen, den avstod jag då vågorna gick alltför höga. 

Vattnet ..., m mmm, var mer än ljummet och det var pålandsvind, så ingen risk att dras ut till havs. 

Om nu bara min natt, - och morgonhosta ville ge med sig, skulle allt vara perfekt. Eller i alla fall väldigt bra. 

Har pratat länge med sonen och småttingarna, då på väg till någon camping i Småland. 

Ja, det var tre pappor och sex barn inalles som skulle campa tillsammans - i var sitt tält - och grilla, bada och ha det trivsamt. 

Båda småttingarna ropade ideligen "FARMOR!" då högtalarfunktionen i bilen var påslagen. 

Att jag hade haft sällskap i havet av en säl, det visste 5-åringen redan. "Det  har pappa berättat redan!" sa han. Jaha, ja. 

Till min namne på östkusten (dagens fönsterfångerska) vill jag säga att jag har tittat på filmen om Tom Alandhs far och då kom jag ihåg att den hade jag sett tidigare, men glömt bort (som så mycket annat). En underbar film! 

Och till annannan i Portugal som undrade vad det där "hjulet" var som pv använder sig av när han tränat. 

Jo, så här ser det ut. Och här en film som visar hur det går till. Två gånger fyrtio rullningar gör han och är väldigt stolt över hur det genererar starka armar och säkert andra muskler också. 

För övrigt ..? En enda dag kvar tills min syster från Australien landar på Kastrup. Det blir pv som möter henne i ankomsthallen och efter en paus i Bunkeflo, kör vi henne till Hörby. Spännande!

Nu blir det lite OS-tittande och när det är tillända, tänker jag fortsätta med brittiska Akuten på SVT-play.

Dagens fönster ...

Från min namne på östkusten kom söndagsfönstret och gjorde mig så glad! Kan det vara att det påminde mig om mormors farstukvist/veranda i Dikanäs - ja, kanske mest humlen och färgen på väggen - och det där lite avskavda.

Så här skriver avsändaren: "Hej Elisabet, hoppas du har en fin sommar. Här kommer ett fönster från ett gammalt pensionat som finns i en fantastiskt söt liten by några mil härifrån - Mörtfors -. 

Pensionatet har inte varit i bruk på många år nu. Förfallet är sorgligt, men ändå så otroligt vackert. 

Om ni inte sett tom Alandhs film "Mörtfors-Tarzan" måste ni göra det. Handlar om Alandhs pappa och just denna lilla by. Kram från Elisabet.

En extrabild följde med och bevisar väl verkligen tesen att "Det enkla är det vackra."

Tack Elisabet! säger jag.

Lördag ...

En seg morgon. 

Satt uppe och tittade på OS-invigningen som ju var helt fantastisk - om än lite rörig - men bara så läcker! 

Pv gick till sängs direkt efteråt, själv dukade jag våra frukostbrickor och gjorde fint i köket. Diskade undan några glas, ja, sånt. 

Det är inte klokt; aldrig medan jag arbetade höll jag på så här, men nu, när vi har så mycket tid över, då blir det här till ritualer som sitter stenhårt. 

Jag är inte ensam. Pv håller på med sina mördarsniglar, räknar och har koll. 

Springer 2.2 km varannan dag och ökar sträckan allt eftersom .., ligger därefter raklång på golvet och drar "hjulet" fram och åter, 2 x 40 .., ja,  undrar just om jag själv skulle klara E T T? Någon "soffpotatis" - som han tyckte sig ha blivit - är han i alla fall inte. 

Bilder på familjechatten kommer nästan dagligen från ätteläggarna. Är man utspridda - om så i samma land - betyder bilder så mycket. 

Som här. AP en tidig morgon i stallet hos Tristan, denna så älskade häst.

Eller den äldsta på morgonrundan med hundarna. Här är det Charlie som svalkar sig i Malån. 

Eller från sonen, med följande text: "Blev bitter på temperaturen här i Skåne. Sen såg jag detta (inringat). Stackars land! En håla mitt i värmeparadiset som bara fick 19 plusgrader!"

Kan meddela att i skrivande stund, den här lördagen i slutet av juli (dagen innan Bettankax har födelsedag!) är det bara plus 14 ute! 

Nåväl. Mellan varven strålar solen.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönsterbidrag från Dragör  i Danmark och det var återigen hedgrenskan som höll i håven. 

Om Dragörs historia, kan man läsa här.

Tack Kerstin! säger jag.

Nästan helg ...

Det ska sägas, att det är inte mycket som direkt prunkar hos oss just nu. 

Jo, förvisso blodormroten i västerrabatten och vinrankorna bjuder på ännu inte mogna - men mängder med druvor -! 

Och så blåregnet. 

Första gången jag såg ett dylikt var på Hans Högastens innergård i Ystad. Det var där Engelska Bokcaféet höll till .. innergården var byggd i fyrkant och med kullersten på marken, samt en nersänkt grop där hästarna ställdes för att sadlas, ja, förr i världen. 

Och det var där, på caféets hustak, som blåregnet formligen VÄLLDE ner över gården! Det var helt ofattbart vackert. 

Och när vi i juli 2014 besökte Ystad och Åbergs Trädgård, då hade personalen nära ute-kassan just ett blommande blåregn vid sidan om disken. Jag föll handlöst!

Då, när vi tog den med oss hem, var den liten och ynklig. Det tog sin tid, men sen satte den igång och växte. 

En sommar byggde en duva bo under det som blir som ett parasoll av blad, men några ungar såg vi aldrig till. 

Stammen vrider sig upp mot taket. Underbart!

Så här ser det ut i skrivande stund. Läste på om hur den ska klippas .., sensommar och tidig vår. Aha.

Det blir som en portal. 

Jag brukar ha fina penséer och det var dom också i våras och långt framme i juni. Men sen kom regnet och ännu mera regn och rena skyfallen och vi var ute och seglade och skrev om hur underbart det var på Ven och i Humlebaekk på Själland. 

Det var då det. Nu har jag givit upp och tänker ibland nej, aldrig mera små penséer! 

Säkerligen kommer jag att göra om misstaget nästa vår. Och nästa. 

Om man nu lever då, vill säga. 

För övrigt? En skön dag. Simmade i Skallkrokens hamn .., det blev bara 200 meter, men på tillbakavägen blåste det motvind och jag passerade en brännmanet på kort avstånd, men klarade mig. 

Simma inne i själva hamnbassängen är inte tillåtet förstås, men om man håller sig just utanför dom röda farledsprickarna/pinnarna vilka sticker upp ur vattnet (finns röda och gröna), då går det bra.

Dagens fönster ...

Från det som en gång var mormors hus i Dikanäs, kommer det här fönstret. Det fångades av min kusin Elin - yngsta dotter till morbror Olaf och moster Gunhild - och nu hade hon varit på besök och skulle åka hemöver, till Jämtland.

Bilden hade hon lagt ut på instagram och jag föll pladask! Där inne står Elins systerdotter Emilie med sin lilla dotter Ellie som bara är 5 månader och vinkar "hejdå!"

En gång tidigare, för minst tio år sedan, fick jag en liknande bild med ett litet barn som vinkade från ett fönster i en lekstuga. Det var samma sak då .., jag blev så glad!

Så .., tack Elin och tack Emilie för att jag fick lägga ut bilden här på min sida!

Dagens fönster ... 

... fångades i Dragörs hamn på Själland och den som hade håven redo, det var ingen mindre än hedgrenskan! 

// Tack Kerstin! säger jag.

Asian Bank Office ...

s

... stod det på huset, beläget på Brogatan i Halmstad. 

Mitt i centrum, alltså.

Vi bara gapade. 

Va? Ett asiatiskt bankkontor i Halmstad! 

Hemma kollade jag upp det hela. 

Aha. Det är en restaurang. Men vilket namn ...!

Den bästa dagen ...(för någon annan: den sämsta kanske ...?)

 ... åker man till Skallkroken och sätter sig på stranden. Vi har var sin solstol med sig och den pv har, den viker sig nästan dubbel, som en fällkniv.Tack och lov att det inte var min.

Hundrastare passerar nära vattnet. Ingen hejar. Kanske är de husbilsägare från Tyskland eller Nederländerna.

Vi hade hoppats på sol, men se, den gömmer sig bakom molnen. Jag tar fram min gamla älsklingskofta och den passar verkligen inte ihop med klänningen, men det struntar jag i. 

Mitt i alltsammans upptäcker vi i en segelbåt - en kilometer ut till havs kanske - som inte rör sig ur fläcken'. Kikaren ligger i båten och pv har betydligt bättre syn vad gäller långt håll och han blir allt mer säker. 

Jo, den måste ha gått på grund!

Här finns för övrigt många grund och rev att hålla koll på, det vet inte minst jag själv. Tappar man uppmärksamheten en stund när man sköter rodret, då kan det gå illa och det går så fort! Det gäller att vara fokuserad.

Nåväl, innan vi åkte hemåt, kunde en av båtgrannarna berätta att Sjöräddningen i Grötvik hade dragit loss den strandade båten som sedan kunde gå norrut, säkert mot Bohuslän. Så skönt för dem.

Dagens fönster ...

Det märks verkligen när det det är sommar, då ökar inflödet av fönster från rara bloggvänner! Här var det flera på raken och så här skriver avsändaren, som är ellem i Skellefteå: 

"Jag tror du fått de här fönstren förr, vintertid. Det är här vid Skellefteälven vi brukar vakbada. Idag blev det inget dopp, bara en räkmacka som är deras kännemärke. Man sitter på ett trädäck vid älvskanten med fin utsikt. Du känner säkert igen dig!"

// Tack ellem! säger jag, som enbart känner igen bilden, men jag har inte varit där själv. Men vänta, nästa gång vi åker upp .., dåå! 

Tisdag som är en gul dag ...

Ja, för mig alltså. Onsdag är blå. Onsdagar tycker jag om - kanske för att det under oherrans många år var min lediga dag -. 

Ambitionsnivån - den som min son ofta frågar om - är inte särskilt hög idag. Jag har tagit in tre stora bifftomater från växthuset, vattnat såväl där som i blomlådorna (där det mesta deppar i sommar) .., diskat undan, betalat in det sista inför resan till Kreta i september (tillsammans med sonen med familj, AP och Micke, Den Äldsta, pv förstås, samt exet) och så fyllde jag på med solrosfrön till småfåglarna.

Pv är desto mer alert. Han arbetar med varmluftspistolen och skrapar rent från dörrlisterna i lilla hallen. 

För övrigt? Friherrinnans väninna och vägg-i-vägg-granne A-M blev i söndags så olyckligt biten av katten Tiger (som förmodligen blivit skrämd av grannens ilskna katt och kom infarande hos A-M och visste väl inte vem han bet eller klöste) så där så A-M dråsade i golvet, tog sig inte upp och fick hjälp av sitt handledslarm. 

Hon blev omplåstrad och fick komma i säng, men nu hade det blivit värre, så det blev ambulans till Halmstad lasarett nu på morgonen då hon inte kunde stå på ena benet och såret inte såg fint ut. (Jo, hon är vaccinerad mot stelkramp). Stackars A-M!  Sedan hon lämnade Ställdalen har det ena eländet efter det andra drabbat henne! Först en stroke, därefter flera fall och som om det nu inte hadse räckt: detta! 

Ännu mera för övrigt? Kamala Harris tycks peppad på att möta Donald Trump .., Joe Biden kanske deppar hemma i Delaware .., och vad kommer George Clooney att säga, han som hotade att dra in allt stöd till demokraterna om inte Joe Bilden avgick. Sånt kan man fundera på. 

Vill man lyssna till något intressant, så rekommenderar jag å det varmaste gårdagens Sommarpratare Karin Olofsdotter, vårt lands ambassadör i Ryssland. Lugnt och sansat berättade hon om sitt yrkesliv och annat. Jag tyckte verkligen om det programmet. Här en länk om någon känner för att lyssna. 

Bra var också gårdagkvällens repris av Studio 65 som tog upp detta med olika hjälpmedel för äldre människor (eller för den som nu är i behov av hjälpmedel, det kan ju även gälla yngre). Det blev ett trivsamt program (lättsamt också) och med mycket skratt. Medverkande var bland annat Eva Roos och Lars Åke - Babsan - Wilhelmsson.  Länk här. 

Ajöken, sa fröken.

Uppdatering: Det visade sig att A-M fallit så olyckligt så det blir att byta ut höftleden.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren: 

"Kanske har du fått det här sommarfönstret förut. Taget i Roslagen - från det lilla pensionatet i Öregrund - där vi hade en minisemester för ett tag sedan.

Fantastiskt fin liten ort - du har nog någon bekant i närheten där tror jag! 

Hälsar Monet."

/Tack och vilken idyll! säger jag.

När hundarna rastas ..... 

.... under tidiga morgnar i slutet av juli .., då kan det se ut så här.

Och så här. 

Hemma i Malå, alltså. 

Maria tog bilderna.

Dagens fönster ...

... fångades i den fina kyrkan i Höganäs, den som skuttade in i mitt hjärta! 

Fönstren är utförda av Hugo Gehlin och  föreställer i mitten Jesu dop, hans förkunnelse, korsfästelse och uppståndelse. I de yttre kolumnerna syns de fyra evangelistsymbolerna och de 12 apostlarna

Arkitekt till kyrkan var Ivar Tengbom, mannen som en gång ritade såväl Konserthuset som Högalidskyrkan i Stockholm. 

Höganäskyrkans tre klockor av malm donerades av G. Jepson, Worcester USA, vars förfäder en gång utvandrat från Höganäs.

Liten holiday ...., och Dagens Fönster.

Tänk, så trivsamtdet var, detta att segla till - nej, inte den närmsta hamnen, för det är Grötvik - men näst-näst närmaste, nämligen hamnen inne Halmstad. 

Vi har för kanske två år sedan legat ute vid gattet, men nu ville få närheten till stan.

Så här såg det ut när vi tittade mot öster. Byggnaden i tegel till höger på bilden, rymmer numera Hallandsposten. 

Lätt att lägga till också. Pv hade gjort en jätteögla som jag fick agera same med och kasta över "pollaren" och vid tredje försöket kom den på plats. 

Något som däremot var rejält krångligt, var att ta sig upp på land från båten. 

För att ta sig till "trärampen" som syns på bilden, skulle man först svinga sig över båtens reling, därefter få fäste på den smala remsan av trä som tycktes rätt murken och sist av allt ta sig över stenarna längst uppe. 

(På den övre bilden ser man tydligare hur långt det var ner till båtrelingen).

Och lägg därtill då åskådare från husbilarna en bit bort. Hu!

Jag köpte en gång på Gekås i Ullared en hopvikbar liten pall i plast, men det var på millimetern att den rymdes på trärampen! Den skymtar på den övre bilden.

Nåja, efter att hakrånglat sig upp ett antal gånger (och känt sig som en elefant), blev det enklare.

Det pratas om "plattvatten" , då när havet ligger alldeles lugnt och fridfullt och det kan jag säga, att så var det idag. 

Vi badade från båten ..., tog det lugnt .., körde för motor då vi ledsnade på att inte komma någon vart .., tog nya dopp och så skulle pv starta motorn och vi skulle gå den sista biten för motor hemåt. 

Då hände INGET. Motorn var död. Dead. Tot. Kuolema. Morte.

Jag trodde att jag skulle svimma, men tänkte att nu gäller det att ta det lugnt. 

Pv kollade batterierna (vis av krångel tidigare år), bytte ett batteri mot ett annat, men icket. 

"Tur att Sjöräddningen inte är långt borta ...", sa jag uppmuntrande. 

Då öppnade han luckan till motorrummet och började undersöka, ungefär som en läkare som försöker identifiera vad som felas patienten. Motorn är ju nästan sprillans ny, så det borde inte vara något krångel, men vem har inte hört talas om nya motorer som ändå trilskas?  Men .., så  plötsligt upptäckte pv en liten kabel som lossnat till startmotorn, satte fast den och si ..., halleluja, då fungerade allt!

Av en ren slump hittade denne superduktige pv en blodtrycksmätare som vi glömt i båten tidigare. När motorn puttrat en stund, kollade jag hur det stod till med mitt tryck. Oj, så lågt det var! Inte undra  på att det snurrar i huvudet när jag står framåtböjd i rabatterna! 

Det som på bilden ser ut en stor säng, är ett nedsänktbart bord som vi aldrig sitter vid. Så finns dynor att lägga på bordet och en madrass som finns bakom ryggdynorna (ett skåp som man viker ut .., så finurligt!).

Detta till trots sover jag så vansinnigt dåligt där nere. Ont i höften och det strålar ner i benet på samma sida! Nåja, det går ju det med. Och några blåmärken på armar och ben har jag förärats, men det hör ju till. (Äter Trombyl). 

Bäst under det här dygnet? Jo, det var nog gårdagkvällen när vi satt vid den nyöppnade restaurangen alldeles vid vattnet och jag bjöds på ett glas gott vitt vin och pv tog en öl. 

En timme där kanske. Helt underbart!