Ja, på väg till mopedhandlaren som ska titta på lyset som ju är heltokigt och tutan som inte fungerar, passerar jag detta.
Blommande raps!
Anar ni doften ...?
Å, helt ljuvligt är det!
Och sedan, hos reparatören, visar det sig att det kommer att ta veckor att reparera min lilla Hooper, ja, i verkstaden trängs säkert femton andra mopeder som var för sig krånglar på det ena eller andra viset.
Flera veckor utan moppe!
Nä, det uthärdar jag inte.
"Men jag kan titta lite på den .., få se, var det lyset och signalen som inte fungerar ..?" säger reparatören som är storvuxen och rödhårig.
Efter en halvtimmes pysslande (att skruva upp höljet till moppens lampfästen är inte gjort i en handvändning) och inställning av signalreglaget, visar det sig att allt är som det ska.
"Halvljuset ska verkligen vara så här och hör, nu fungerar signalen, ja, man får ibland ställa in det .., såja, nu är det okej!" säger den rödhårige och jag blir så glad, så glad!
Inte ett öre kostar det heller (men när vi återvänder från stan får han två Trisslotter som tack - jag hoppas att han vinner en bra slant -!).
Detta, att köra moppe till och från jobbet eller till Slöinge eller Getinge .., det är inget annat än ren och skär l y c k a!
Det är ett äventyr.
Alla dofter - i Steninge doftar det t å n g och hav - .., vid Backalyckan kommer doft av lagård .., vid Särdal ser jag Skallkrokens hamn och segelbåtsmaster där borta på höger sida ..., och nästan framme passerar jag hässjor och det doftar nyslaget hö och barndomsslåtter.
Förstår ni känslan?
Det är en sån g l ä d j e, helt enkelt.
Och nu är moppen alltså körklar och helt okej.
"Om du vill kan jag köra hem den ..?" säger pv.
"Njaaaa .., nä, men jag kör själv, du har ju ingen jacka, det kommer att bli jättekallt!" svarar jag.
Jaha, ja.
Och sen moppar jag hemåt.
Smajlande.
Lycklig.
