Långfredag och Dagens fönster ...

Var gång jag kommer ner från övervåningen och solen tittar in från öster i vardagsrummet - och det gjorde den idag - blir jag så innerligt glad. Och där, till höger i soffan, tittar Sigge fram! Hela natten sover han där och är lite nyvaken när vi kommer ner. 

"Men när  j a g   kommer ner först, då bryr han sig inte ., då sover han vidare!" säger pv. 

Frukosten är avklarad .., det är hur fint som helst ute och jag har ringt och gratulerat Emma, som idag fyller tjugosju år. Underbara, goa Emma som är så mjuk och fin! Grattis Emma, du vår solstråle!

Så här såg det ut när dagens 27-åring var brudnäbb då, när moster Anna och Micke gifte sig. 

På programmet idag ..? 

Vågar jag berätta att pv helgar vilodagen med att kämpa med bygget på gamla altanen? Själv tänker jag mig nu att ge fåglarna frukostfrön .., räfsa lite på tomten .., vi ska ställa i ordning trädgårdsbordet och stolarna .., det känns som om Ecke och Britt kanske kommer ut idag och då kan vi sitta där ute vid eken och dricka kaffe. 

I kväll tänker jag titta på det här programmet.

"Muren" missar vi aldrig, det sänds ju också ikväll. 

Gudstjänst klockan 10.00 ... kanske att jag är inne då, annars går det ju i repris.

Ett skärtorsdagsfönster ...

... från Immanuelskyrkan i Halmstad, fångat av mig själv det här datumet, men tio år tillbaka.

Vill man veta lite mera om den kyrkan, fint belägen vid Nissan, så kan klicka in sig här. 

Det var där kören Västanvind huserade, på den tiden den var igång.

Radiotips och lite annat ... 

Det blev en trivsam eftermiddag /kväll tillsammans med herrskapet från Tyresö, med prat i flera timmar om precis allt möjligt. Det handlade om allt från det litauiska språket till religionen i Litauen (flest katoliker) och den halvlånge visade en bild på sin farmor (mörka ögonbryn, mörka ögon) och hennes livsöde och det slog mig genast hur lik sin fars farmor Maja är (hon som vävde oss en sån vacker trasmatta!) och det blev även prat om hur den halvlånge grävde/spettade ut TONVIS av rent berg i deras radhus i Tyresö och därmed fick plats för en verkstad! Containern, där stenbumlingarna hamnade, visade på 11 ton! (Det tog flera år, såklart och vittnar väl om tålamod).

Vaknade tidigt nu på morgonen, hade haft fönstret på glänt hela natten, men ställde nu upp det på vid gavel och vilken  k o n s e r t   jag bjöds på! Där var koltrasten .., rödhaken med sin knivskarpa sång .., talgoxen .., duvorna som kooooorrradse från altantaket .., kråkor kraxade .., och så gransångaren förstås. 

Från havet hördes fiskmåsarna och jag tyckte mig höra ejderna, men kan det ha varit möjligt?

Vilken morgon! 

Den äldsta ringde vid sextiden. 

Då var hon ute med hundarna och det hade snöat nonstop sedan igår och till hennes förvåning var Kärleksstigen (den som följer ån) plogad redan den tiden! Vilken service!

Så här såg det ut. Nästa vecka börjar inskolning på akuten på Lycksele lasarett, där hon sedan ska arbeta som timvikarie. Nio mil enkel väg. 

Hon låter glad och lycklig. Det bjuds på fika stup i tre hos goda vänner och människor hon träffar på samhället hälsar henne välkommen hem. 

Tänk, vad sånt betyder!

Radiotipset höll jag på att glömma! Jo, Vetenskapsradion forskarliv intervjuade astronauten Marcus Wandt som livfullt berättade om veckorna i rymden. Sååå mycket som jag inte hade en aning om! Sååå intressant! Här en länk om någon är intresserad. 

Här en annan länk till samma program, men med annat innehåll. Det handar om parosmi. När doftsinnet förändras efter t.ex covid. 

En fin Skärtorsdag önskar jag den som titta in här!

 Nästan som sommar ...

Efter en eländig inledning på dagen - HUR kan en tappad burk med müsli generera så mycket jobb ! -  blev allt bara bättre. Pv har ägnat timmar och åter timmar med att gjuta stöd för husgrunden, allt medan jag städat uterummet, ramat in ett fint fotografi av Harry och ordnat med blomlådorna på altanen. 

Vid tolvtiden tog vi kaffe vid trädgårdsbordet. På taknocken satt då staren och sirlade på exakt samma ställe, vid samma tegelpannor som förr om åren .., en ekorre var tydligen förgrymmad för att jag inte fyllt på med mat i fröautomaterna och dök plötsligt upp i hängrännan, där satt den - till synes helt orädd - och tittade uppfordrande på oss .., och så fladdrade en citronfjäril förbi .., jag hörde gransångaren för första gången i vår .., och en flock tranor cirklade upp och ner och upp och ner - skriiiiande - just ovanför Ecke och Britts sommarhus. Fick jag med allt?

Och solen  v ä r m d e  och äldsta dottern ringde och vidarebefordrade snällord från rara människor hemma i Malå och plötsligt kändes det som om det blev för mycket .., för mycket av all omtanke och för mycket av sorg och bedrövelse över att Harry inte lullar omkring här på tomten. Gick in och satte på fin musik .., grät hejdlöst, men nu är det bra. Jag tänker att barn dör av svält i Gaza och föräldrar förlorar barn på grund av robotar som slår ner i Ukraina och jag har instagramvänner som förlorat barn ..., men det hjälper inte i just den stunden när det brister. 

Nåja. Nu är jag mig själv igen och blev överlycklig över att det blev så bra med pressad vitkök i den fläskfiléyttergryta med svamp (och lite bacon) som jag gjorde igår och i kylskåpet finns Zeunertz påskmust, men jag ångrade mig och sa till pv att jag tar nog ändå ett glas av det goda vinet Mc Mannis.

Så ringer sonen och frågar om det är Icajouren han pratar med? Nja, men Hemköps kanske, säger jag. Nu är han på Ica i Bunkeflo och ska stå för middagen och är det färsk eller djupfryst spenat han ska välja, undrar han .., det ska bli en gryta på lövbiff. Jag blir osäker, ringer Den Äldsta som säger "färsk!" och så återkopplar jag till matlagaren. 

Fick glatt mejl från min syster i Australien. Besöket hos hjärtläkaren som hon så oroat sig så för, visade sig gå galant. Alla värden var bra, blodtrycket rent superbt! Nu behövs inga regelbundna besök, han skriver ut henne och så får hon kontakta honom privat om det blir några bekymmer.  Dessutom hade han gissat att hon skulle bli ..., tja, ungefär nittotre år! (Hon fyller 80 i november). 

"Grattis! Du får du nog leva en massa fler år än din lillasyster!" svarade jag. 

Nåja, att ha fått vara med om den här dagen - så till brädden fylld av känslor - är inte det sämsta.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet. 

"Vårt nya vardagsrumsfönster som också speglar sig i glasbordet med vårtulpaner. I ett kärt Höganäskrus, inköpt av min mamma på plats.
Hälsar
Monet."

//Tack Monet, säger jag.

Läser om ... 

Sonen brukar fråga varför jag sparar på böcker som jag redan har läst? 

Jo, det gör jag, men långt, långt ifrån alla! 

Den dagen jag lämnade det gemensamma huset i Skåne, då tog jag bara med mig älsklingsböckerna, de som jag ofta hade köpt för egna pengar eller fått i present eller julklapp. Såna som kommit att betyda mycket. 

Eftersom Röda Korset och många andra återvinningsbutiker inte såå gärna  (ibland inte alls) tar emot horder av böcker, så har jag helt enkelt kasserat säkert MÄNGDER av dem. 

Men några finns kvar, däribland boken "Monopolet" av författaren Måns Wadensjö. 

Till stor del tror jag att det handlar om igenkänning när jag har läst - och nu läser om - den här boken. Det är så mycket som är bekant .., detta att arbeta i butik och allt vad det innebar med kundkontakt och annat. Och hur tungt det ofta är! Så otroligt mycket tyngre än vad många kan föreställa sig! Så slitsamt. 

Arbetar man dessutom på ett Systembolag, kan man ju räkna ut hur många hundratals kilo personalen hanterar varje dag, om det ens räcker. 

Och alla olika slags kartonger! 

Hur väl minns jag inte hur man HATADE champinjonlådorna som kom från Kina och inte gick att sprätta upp med  sprättkniv, nej, dessa lådor var limmade och man fick riva och slita för att alls komma åt burkarna!

Och på Systemet gällde det tydligen vinkartonger från Australien!

Men nu har jag läst klart för idag. Fryser nåt så hemskt inombords och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. 

Minus tjugo grader i morse i Malå, men det blev bättre framåt dagen, som det alltid blir på vårvintern. 

Kylig morgon, ger sol mitt på dagen.

Omtanke ... (sista bilden är viktigast).

För sex år sedan, då, när jag hade gått i pension uppfyllde jag en en dröm som jag hade burit på under lång tid, nämligen detta att mer på riktigt få ta del av en medmänniskas arbetsvardag. Min egen vardag bland varor, kassaband, plu-nummer och mejerikyl, den kände jag ju till, men andras ...? 

När nu friherrinnelivet tog sin början, frågade jag bloggvännen Annika Engström i Skåne om jag fick följa henne på avstånd under en dag på jobbet .., ja, hon arbetade - och gör det ännu - som någon slags kyrkvärd/trärdgårdsmästare kyrkvaktmästare i Veberöd och hon svarade att det gick jättebra! 

Det visade sig vara hur intressant som helst! Oj, så lite jag visste om allt vad som ingick i hennes uppgifter! 

Så många förberedelser! 

Så mycket att tänka på!

Och hon guidade oss (pv var också med) runt .., från sakristian till lokalen med alla redskap ... 

... till att dra ut det som mest liknade arkivlådor och som visade sig innehålla prästens utstyrsel, olika färger för olika högtider.

Hela tiden slog det mig  vilken omtanke Annika visade och vilken yrkesstolthet hon hade!

Hon tog sitt värv på allvar.

Allt det tänkte jag på när jag igår på Annikas instagramkonto såg bilden här nedanför. 

Hon berättade då att det skulle bli urnsättning och så hade dom gjort så fint dom kunde, för att göra den här stunden för anhöriga till ett fint minne, mitt i all sorg och bedrövelse. 

Jag föll pladask!

Tänk, att något så enkelt .., en ring av blad och några krokusar .., att det kan bli så vackert och göra sån skillnad! Så värdigt och sån omtanke av anhöriga! Annika skriver:

"Vi lägger alltid nåt grönt runt hålet, inte så roligt att bara titta på just ett svart hål. Ångesten finns ofta närvarande ändå.  Det är ju alltid de små sakerna som betyder så mycket. Och precis som vi lägger blommor på dopfunten i livets början, vill vi hedra de avlidna med att göra fint i slutet."

Och så här skrev hon på sitt konto, under bilden:  "Tidigare idag hade vi en urnsättning och vi är alltid två som gräver hål och kontrollerar att allt är rätt. Nu sitter jag i vapenhuset och tar en kopp kaffe innan veckans första Passionsandakt. Och tänk .., att jag i år är ledig hela Påsken!"

Tack du rara Annika att jag fick visa bilden här på bloggen!

Dagens fönster ...

Och fönstret sitter i vårt vardagsrum och vetter mot havet till. 

Monsteran brer ut sig något så vanvettigt och jag vet inte var jag ska placera den .., här finns liksom ingen ledig plats!

Tack till mig själv som tog bilden!

Lägger till ännu ett avsnitt av Tankar för dagen .., den här gången med författaren Bo R Holmberg. Det handlar om ett gammalt fotografi. 

Jag tyckte mycket om det.

Ikväll ....

Bilden: Från juni 2015 och mitt schema som jag renskrivit.

I skrivande stund är det fotbollsmatch på tv .. , elden brinner i kaminen .., pv har gått för att hämta spillvirke. När matchen är slutspelad ska jag föreslå en ny brittisk serie att titta på ikväll. Återkommer om den är bra. 

Sigge har kommit och lagt sig nära, nära mig och det bästa han vet är om jag stryker honom med låååånga, kraftiga tag längs ryggen .., oj, då vet han nästan inte till sig! 

Det är då han strääääcker ut så här. 

Nu, när Harry inte längre är i livet, har Sigge blivit som förvandlad. Eller så är det detta att vi ..., har mera tid över för honom. Att han får all kärlek som Harry fick. 

Jobb även i morgon för pv. Men hu, så tomt det är för mig, nu när jag är ensam med Sigge. Harry, han följde mig ju som en skugga.

Hälsning hemifrån och tv-tips ...

Tjugofemte mars och min pappas födelsedag, liksom Sven Teglunds i Luleå, han som ibland medverkar i Tankar för dagen i P1. Här är ett. 

Från äldsta dottern kommer en morgonbild från Malå. Hon är då ute och går med hundarna .., väljer "Kärleksstigen" och bilden visarTjamstaberget med slalombacken och solen på väg upp i öster. 

Och så tv-tipset! En sån bra och intressant brittisk serie i behändiga tre delar (delvis dokumentär) och det hela handlar om när covid 19 bröt ut i Storbritannien och vilket kaos det blev. 

Handlingen utspelar sig på ett stort sjukhus och det är särskilt en kvinnlig läkare som vi får följa. Seriens titel är "Visselblåsaren - en läkares kamp" och vi tyckte att den var otroligt intressant och med bra skådspelare!

Dagens fönster ... 

Två fina påskfönster kom plingande till min inkorg igår och båda fångades i Porto, i Portugal. Det här är det första. 

"Dom var så fina att jag stannade upp. De blå och gröna väskorna särskilt. Ja, jag blir alltid glad av fin vårskyltning", skriver avsändaren, som ni såklart förstår vem det var. Just det. 

Tack annannan! säger jag.

Tjugofjärde mars 2015 ...

... såg det ut så här när jag var ute på långpromenad med Harry. 

Jag skrev om siiirlande starar, hasselhängen och doft av jord och hade då bott i landet Halland i fem år. 

Nu har jag varit här i fjorton år. 

Bäst idag: grannen en bit bort, längs vägen där fabrikör johansson har sitt stora hus, där bor Paul med familj. 

Idag såg jag honom och lille sonen åka fram och åter, fram och åter .., med åkgräsklipparen. Inte på deras tomt, utan förbi Stora Stensjö (där hästarna är), förbi gaveln på Eckes lillstuga, in på Ejdervägen och så ner mot havet till och efter en stund kom dom tillbaka och så samma sväng igen! 

Passade på när far och son kom tillbaka och såg att lillkillen låtsades köra - kanske fick han hålla i ratten i alla fall - där han satt framför sin far och jag sa att "idag Paul är du väl ändå traktens bästa pappa, för nånting roligare än att vara liten och få sitta uppflugen framför sin pappa och låtsasköra åkgräsklipparen, det kan väl ändå inte finnas ...!" 

Pratade även med Ingrid som en gång var Hildas chef på Folktandvården i Halmstad .., det är Ingrid och Magnus spillvirke som hållit oss varma hela vintern. Vi pratade om Harry, men även om deras lilla mops Millie som var i sällskap och inte alls var sugen på en promenad.

Själv har jag räfsat i slänten ner mot vägen och pv kämpar  på med den gamla inglasade altanen. Ungefär så.

Dagens fönster ...

Tack vare Jesper Långström som på sitt instagramkonto berättade om bageriet Pomona vid Hornstull, klickade jag mig in på den länk han lagt ut och kom till paradiset rakt av! 

Den unga kvinnan som driver det här bageriet, har tidigare huserat i tredubbelt större lokaler i Midsommarkransen, men nu ställt om sitt liv för att inte arbeta ihjäl sig. 

Att läsa hennes egna inlägg på instagram är så himla trevligt och bara detta att få ta del av alla planer som hon har! 

Det var där jag såg hur hon gjort så fint i fönstret med blommorna och igårkväll mejlade jag henne och frågade om det var okej att lägga ut fönstret här på sidan?'

Fick svar. " ..... självklart får du göra det! Allt gott. Elsa."'

På instagram är adressen till hennes konto bageripomona och till hemsidan är det denna som gäller. Rekommenderar verkligen ig-kontot! Lyckliga ni som bor i Stockholm och kan titta in i detta ljufvliga! Och TACK Elsa och stort lycka till! säger jag.

Den här vintern ... 

... känns seg och lång. 

Kanske har jag drabbats av någon förkylning, eller så är det latmasken som anfallit. 

Trött, trött, trött och het om kinderna. 

Vi tittar på fotbollsmatch mellan Liverpool och Ajax, där Sven-Göran Ericson får coacha det förstnämnda laget. 

Bisittare är Anders Andersson och oj, så mycket han berättar om denne Svennis och hans tid som ledare för olika klubbar. Kul!

Fick precis telefonsamtal från Eva i Tyresö. På tisdageftermiddag kommer dom ner, om hon är så pass frisk. Å, det blir roligt! Det är nog ett halvår sedan vi sågs. 

Bilden är inte från idag.

Lördag i landet Halland ...

Vid sextiden i morse lämnade herr pv sängvärmen och gjorde sig i ordning för dagens uppdrag: bomiläggning i Skallkrokens hamn. Ägg skulle stekas ., mackor förberedas och kaffetermosen fyllas. Själv åkte jag dit vid niotiden och oj, vad dom hade hunnit mycket och ändå var dom tre man korta i arbetslaget! 

För en vecka sedan visade prognoserna regn och rusk och hårda vindar, men se, idag strålade solen och inte var det någon större vind heller. 

Alla fyra hjälps åt att lägga i bommen, därefter skruvas muttrarna på plats och sist av allt, när alla bommarna ligger i vattnet, ska muttrarna dras åt. I många år har det här arbetslaget varit intakt och alla vet precis vad som ska göras och det är imponerande hur effektiva och snabba dom blivit!

Någon timme blev jag där .., satt i solskenet och såg ett jättelikt fågelsträck passera .., hörde fiskmåsar och småpratet från herrarna på bryggan. Jag räknade till tio husbilar på parkeringen .., nu börjas det alltså. Och prick nu kom han hem. 

Natten mot idag körde den äldsta hem mot Malå. För att hålla henne vaken (vilket inte tycks vara några problem om man är van att arbeta natt) ringde jag några gånger, men när hon kommit till Örnsköldsvik, då gav jag upp. Ö-vik .., då är det väl trettio mil kvar.

Tio minuter hemifrån, kom den här bilden. 

Vid 39 års ålder lämnade jag Malå och flyttade till Skåne. Så väl minns jag känslan när vi kom körande längs E22:an och långt där framme såg jag havet och Ystad och tänkte att jag hade hamnat i paradiset på jorden. 

Jag hade aldrig satt min fot i Ystad, hade sagt upp ett fast arbete på Ica Nilahallen i Malå, men tänkte väl att det skulle ordna sig. 

Efter ytterligare tio år blev jag ensamseglare och efter ytterligare fem år, lämnade jag min lilla 1:a på Regementsgatan och även ett fast jobb och någon sa ..."få fast arbete vid 56 års ålder .., ja, lycka till!" och så gick flytten till landet Halland.

Nu är dottern två år äldre än vad jag själv var och har sagt upp ett fast arbete på CIVA på Karolinska, blivit ensamseglare och tagit sikte på Malå och hoppas nog också att allt ska lösa sig. Och AP tog sats och susade iväg till Accra i Ghana för att arbeta där i - nog blev det väl två år - och mamma försvann till Sydamerika vid 57 års ålder och min ena syster tackade för sig och emigrerade till Australien och min andra syster lämnade sjukhusjobb på Luleå lasarett, flyttade till Lund och blev dialyssköterska, köpte sig så småningom en skånelänga ute på landet och jag sitter här och ler när det här skrivs och tänker att ..., jo, men alldeles orädda har vi inte varit.

Dagens fönster ...

Ibland kommer fönster susande till ens inkorg och så fort man tittat på dem, vet man vem som hållit i kameran. 

Så är det med Ulrikas fönster, kanske mest beroende på att i Västmanland och Dalarna finns det ofta just såna här hus. 

Och så har det med bildvinkeln att göra.

"Ett fönster från Skattlösberg ...", skrev hon. 

Nu vet ni. 

Tack Ulrika! säger jag.

Eftermiddag igen .. 

Solstrålar nu och då under dagen. I skrivande stund mot väggen närmast kaminen och på morgnarna på ena dörren i köket. 

Vackraste ljuset är när solstrålarna når väggklockan, den som köptes in på loppis i Heberg och är gjord i USA någon gång i slutet av 1800-talet. Jag älskar den, men inte slagverket, så nu får den inte slå alls, vilket pv sörjer. 

Vissa klockor har en mjuk, fin slagton, men se den här .., det lät som om den skulle kappspringa i ett 100-meterslopp. 

Medan jag skriver sjunger Cambridgekören så fint för mig .., och aldrig saknar jag Harry så mycket som just då. 

Träffade en av grannarna från andra sidan kustvägen tidigare idag; han var ute på promenad med sina två spetsar och det blev prat om Harry som inte längre finns och han berättade att deras ena spets, den som är tretton år, har godartade tumörer i halsen och jag kan väl knappt tänka mig något värre, men den såg visserligen gammal och lite raggig ut, så där som gamla katter och hundar ofta gör, men för övrigt var den pigg, även om den - precis som Harry - tacklat av den senaste tiden, sa mannen. Ja, då vet man vad som väntar dem. 

Tidigare idag, utanför golfkrogen, träffade vi på en man med en liten svart-lurvig cockervalp och den var så glad och sprallig och hälsade glatt på alla oss som stod där ute och blir man inte varm inombords av småvalpar, då vet inte jag. 

En bra dag det här. Och snart bara två veckor kvar tills vi åker ner till Skåne, för vidare befordran till Vilnius. Jag räknar ner. Alltid denna nedräkning.

På agendan ...?

Ägnar en del av fredagen åt att - i den jättestora kalendern -  försöka skriva in sånt som inte får glömmas bort. 

Få se .., när i maj var det vi skulle ha Lykke, exets och Karins hund? Från den tionde eller från den tjugonde ..? 

Pv skriver in när Kammarkören har konserter. Två på raken, en i slutet av april och en i början av maj. 

Den första juni är det studentträff i Ljungby - den allra första för hans klass -.

I slutet av april stundar sjösättning av båtarna i Skallkroken och första veckan i juni är han hamnvärd (måndag t.om söndag, från 17.00 - 19.00), jo, det brukar han trivas med.

På arket för juni månad har jag skrivit in "grillar lekpark" och italiensk restaurang. Jag fattar ingenting. Allt det hände ju i slutet av januari! Ja, ja, det är väl det så kallade hjärnsläppet som plötsligt slog till. Eller nånting annat. 

I maj är det väldigt jämn födelsedag för den halvlånge från Tyresö och en vecka senare fyller  AP år. Sommaren för övrigt ligger, i ordets rätta bemärkelse, likt ett oskrivet blad. Eller flera.  Helt ärligt älskar jag att fylla i tomma rutor eller linjer, men inget är planerat. Segling förstås. 

Och ikväll tar äldsta dottern sina hundar och kör de nära åttio milen upp till Malå, till ett annat sorts liv. Lycka till! säger vi.

I Harplinge ... 

Då blev det några trivsamma timmar hemma hos pv:s kusin Maria och hennes två pojkar, båda börjar i fjärde klass till hösten. 

Underbara pojkar! Sååå väluppfostrade och mjuka och fina. 

På väg till Maria hämtar vi upp Sonja och en av pojkarna går genast fram och ger mormor en kram och vi har med oss kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och på det hela taget är det så trivsamt. (Det känns även som min släkt).

Pv lagar altandörren och på slutet får pojkarna i uppdrag att se till att dom små, små skruvarna i metallisten på dörren, ja, att dessa kommer på plats. 

Vad pratar vi om, vi andra? Jo, om den kommande resan till Litauen då Maria ska hjälpa till med Sigge och om hennes och pojkarnas resa till London. Sonja tycks pigg och kry, men blir allt tunnare. Vi pratar också lite om påsk .., om fotvård .., och på fredag när hennes nya tvättmaskin ska på plats. 

En av husets två katter heter Milos och har haft problem med sin svans. Nu är hon han på bättringsvägen och är så fin., så fin.

Jag älskar katter med den här färgställningen. 

Och pojkarna berättar att dom idag har haft Nationella prov och då skulle skriva en valfri berättelse .., och att deras fröken är så snäll - hon som kallas för Nettan -. 

Nu hemma. 

Pv fyller skottkärrelass efter skottkärrelass med gjutgrus och tänker sig flytta högen närmare den gamla altanen, då det ju är där all sand ska komma till användning. (Det blev totalt 23 fyllda skottkärrelass).

Fortfarande dimma över havet. Men bofinken hörde jag flötjta. Alltid nåt!

Vårdagjämning .... 

Klockan närmar sig 14.00 och ute på uppfarten står lastbilen med allt grus som pv ska ha till det gamla uterummet. 

Det ska (han ska) gjutas några slags liggande "grejer" som ska stötta stenarna som huset vilar på, då, när han gräver undan all sanden.

"Grejer" är .., tänk er en avlång bakform, men sååå mycket större och fem, sex såna ska gjutas tvärs över rummet.

Det var knappt att lastbilen tog sig upp och jag ser att pv fick akut-utrycka och såga ner två av ekens grenar, vilka annars kan ha repat lastbilen. 

Själv har jag precis satt in en mjuk pepparkaka i ugnen .., nästan så att det doftar jul. Har varit till affären och postat två brev .., och till lunch norpade jag av nödprovianten och öppnade en burk Gulaschsoppa. Egentligen var den inte avsedd för direkt nöd, mer som när vi seglar. Med en klick aioli till blev det riktigt gott! 

Vacker musik att lyssna till .., som vanligt The Cambridge Singers från London vilka sjunger sååå det blir alldeles varmt inombords. 

Tidigare idag svt-play-tittade vi på Uppdrag Granskning som tog upp detta med alla telefonbedrägerier som sker i vårt land och inte bara här. Det hela var så vidrigt att jag kände mig kräkfärdig. Att lura av gamla människor hundratusentals kronor, ja, miljoner och åter miljoner .., och sitta och gapskratta åt hur lättlurande dessa "horor är" .., och man fick veta att "nu skulle dom knu**a  vårt land och även Finland och Norge och det hela var så iskallt upplagt, så det var inte sant. 

Hackaren som tagit sig in i dessa unga mäns datorer, kunde höra hela konversationen (ja, det fick vi också höra) och hur gamla tanter och farbröder uppmanades att ringa "Swedbanks säkertshetsavdelning" och där satt "Sara" och tog emot och lugnade den uppringaande och sa att hon skulle få hjälp och så kopplade hon vidare till nästa lurendrejare som låtsades heta Hasse och som bad henne öppna sitt bank-id ...", ja, det hela lät förstås trovärdigt när man är till åren kommen och får veta att någon försöker tömma ens konto! 

"Men det är bråttom, bara minuter kvar innan det töms, skynda dig och öppna ditt bank-id!" säger "Hasse" och kvinnan blir såååå stressad.

Hoppas innerligt att hackaren som avslöjade det hela, får all den "kred" han förtjänar! 

Jag ska villigt erkänna att som del i ett straff för lurendrejarna, tycker jag att skampåle på Sergels Torg och på andra torg i vårt land, ja, det vore en bra början