Bild 1 .. blir ett sent kvällsfönster.

"Hej Elisabet!

Genom min kärlek *P* har jag funnit din blogg!

Trevliga vardagsbetraktelser och tänkvärda funderingar...

och många vackra fönster bjuder du på!

Då jag sett att du efterlyser fler fönster får du här två stycken.

Bild 1 är Kalmar slott, och visar två fönster placerade i vinkel...

fotograferad en isande kall januaridag 2006.

Hälsningar Peter"
--
http://www.phfoto.se

http://www.phfoto.wordpress.com

// Och alltid lika glad blir jag för fönster som kommer farande genom rymden!!
Tack snälla!

Man kan ju undra.

På söndag är det dags igen .,. då fyller ännu en ur personalen år.

Jämna tjugo.

När det är lunchdags sitter jag och kollar födelsedagslistan.

"Få se här nu ., men herrekors, här är sex Vattumän eller kvinnor bland oss anställda, alltså är nästan hälften födda i samma stjärntecken!

Vi är bara två Stenbockar (tre med Filip), en enda Oxe .., en Tvilling två Tvillingar (chefen & Malin) och någon Kräfta och en Våg.

Undrar hur det ser ut på andra arbetsplatser?

Och nej, vi uppvaktar bara när det är jämna årtal eller när nån slutar och tydligen även när man fyller 55.

En till från herr Sjörövare ...

Man skulle kunna tro att herr Wilks har varit i farten.

Och detta får väl gå under benämningen "annorlundafönster" ...?

Sharonfrukt ....

... är det absolut godaste jag vet i fruktväg!

Vi säljer dem nu i affären .., 6 stycken för 20:- och jag bara gottar mig!

När larmet går ...


En ung kvinna som är brandman .., det tycker jag är ... annorlunda och modigt!

Underbara bilder tar hon, dessutom ..., och har den mest personligt utformade blogg jag vet.

K o n s e k v e n t, på nåt vis.

Jo, men titta in hos Anna så får ni se!

Minns ni herr Sjörövare ...?

Båten.

Kommer ni ihåg Kjelle som i ett par månaders tid seglade i Västindien och skickade bilder och berättade om sin tillvaro på böljan den blå?

Kjelle som i vanliga fall bor på Öland och har butik i Bornholm.

Kjelle med världens söderdialekt!

Nu, när det är vinteruppehåll med turister, då susar han iväg igen!

Och igårkväll skickade jag ett litet mail och frågade hur han och flickvännen har det?

Nu på morgonen fanns detta i min inkorg:

"Hej Eliza
du vet när jag tänker på dig
Är på Martinique och i staden st pierre
där finns en skog av fönster till dig - dessutom har jag hämtat ett gäng på Grenada som du kan få -.
Helena var här och segla 3 veckor och kärleken blir bara större och bättre
det är otroligt att man kan vara både 14 och 50 på samma gång - helknäppt
du får bara fönstren från grenada nu samt lite hus och nån rätt bra bild
Har även en gammal barndomskompis med mig som tar bra bilder
en bättre resebeskrivning kommer senare när gästerna lämnat skeppet
kram kjelle"



Och så kommer bilder på fönster kors och tvärs!



Det är väl detta som i annonsen kallas för ..."Ett hus med möjligheter" ...?



Och titta .., så härligt!

Tack snälla, rara herr Sjörövare! säger jag.

Dagens fönster ...

... kommer från madamen som har flyttat från Sverige till södra Frankrike .., madame Monica som lär oss allt om försäkringspapper, sjukhusbesök, bilverkstäder, härliga middagar eller luncher och som visar oss vårliga bilder och gör, åtminstone bloggmadamen, grön av nån slags avund eller önskan att själv få uppleva just detta.

Tack! säger jag.

Ledig dag ..

Ett annat korsvirkeshus med innergård i Ystad.

I ett korsvirkeshus på gågatan håller silversmeden till.

Där har han sin ateljé och sin verkstad.

Och där, har jag tittat in alldeles nyss.

Ty ., i födelsedagspresent från rara arbetskamrater fick jag ett presentkort som gäller just hos silversmeden .., och nu har jag bestämt mig.



Det blev en helt enkel ring (i silver, förstås), lite kantig och inte det minsta inställsam .., lite mer massa i än en vanlig ring .., och så graveras bokstäverna M A A in.

Ja, vad kan det betyda, tro?

Om en vecka får jag hämta konstverket.

Och efteråt, när jag hade bestämt vad jag ville ha .. gick jag krokiga spåret till restaurangen här på gatan, den som drivs av ett par från Pakistan.

En enda indisk rätt finns varje dag på menyn.

Den valde jag ("chicken with vegetables and rice") och man får så mycket mat, så det räcker till två middagar .., alltså har jag till lunch i morgon också!

Vilken härlig ledig dag detta blir!

Kanske som Cipramil ...

Lika bra som alla lyckopiller, det är när man i sin hand har böcker som faller en i smaken.

Som man tycker om.

Tycker Om.

Titta på bilden här ovanför bara!

Till vänster en ljuvlig ligga-i-soffan-och-titta-i-bok med svartvita bilder .., med titeln "Life below - The New York City Subway" av Christophe Agou.

En födelsedagspresent från vännen Ellis.

Och så nästa.



"All denna pussbrist" av Anita Nilsson.

Det är författarinnan som syns på bilden.

Anita Nilsson lyssnade jag till under åren i Malå.

Då var jag medlem i den absolut enda förening jag har varit delaktig i, nämligen Malåbygdens Kulturförening, och särskilt kulturell är och var jag kanske inte, men författaraftnarna, ååå, dom var så härliga!


Sid 14

Dit, till aulan i Malå, kom Anita från Luleå.


På sidan 12.

Att höra henne läsa sina egna texter på utpräglat norrbottensmål .., så där enkelt och avskalat .., ååå, det var som allra bäst!

Den här karamellen har jag beställt härifrån.

Rekommenderas varmt!

Ååå, hur lycklig blir man inte av detta ...!

"Hej Elisabet!

Du känner inte mig men jag börjar få lite kläm på dig...

Hittade din blogg i somras då jag googlade runt lite i och med att vi skaffat sommarboende i Smygehamn. Fastnade först för dina bilder, nu följer jag även med i vad du gör.

Känns lite udda, jag tom tänkte på dig då vi var på bröllopsresa 3-19/1 och fotade lite fönster.



Bilderna är från Kastrup, mellanlandningen i Frankfurt och så från Tobago där både bröllop och smekmånad tog plats.



Hälsningar och Kram

Åsa."

Lediga-dags-fönstret ...

.... kommer från underbara vännen ellis.

Och här, i sydöstra Skåne, finns inte en endaste liten snöflinga.

Hågkomst ..

Igår var det dagen då vi alla skulle komma ihåg Förintelsen och allt det förfärliga som hör till den.

Någon gång på 80-talet råkade jag i ett radioprogram lyssna till en överlevande från något koncentrationsläger och den mannens vittnesmål grep mig nåt så oerhört.

Och så kommer ena dottern hem från skolan och är alldeles tagen och jag får veta att hennes lärare har berättat om något som jag nu inte ens kommer ihåg vad det handlade om, men jag minns att jag tänkte att .. men åååå, kan en människa betyda så mycket .., det han eller hon säger .,. då vet jag precis vad jag ska göra!

Så jag kontaktade Sveriges Radio och frågade efter namnet på den judiske mannen som jag hade lyssnat till och jag ringde honom och han sade att "nej tyvärr, han var upptagen och skulle nog inte kunna komma till Malå .. men han hade en bekant .., honom kunde jag ringa?"

Dessförinnan hade jag hört mig för med underbare Carl-Olof Sjölund hemma i Malå och frågat om skolan eller kommunen kanske kunde tänka sig att sponsra den här överlevande-mannen, ja, i fall han ville komma och vittna om sina upplevelser?

"Javisst!" sa Carl-Olof utan att tveka.

Så blev det också.

Mannen, som visade sig heta Zioma Zubicky kom verkligen till Malå och höll föredrag för högstadieklasserna och på kvällen, även i aulan.

Inga som helst förhoppningar om att det skulle bli många åhörare hade jag .., ty det var något sportevenemang på tv.

Men tänk .., aulan blev mer än fullsatt och jag har nog aldrig varit så tacksam i hela mitt liv!

Och herr Zubicky satt efteråt vid vårt köksbord och åt paj.

Filmsnutten här ovanför visar en för mig helt obekant man som spelar ledmotivet (som är så vackert, så vackert ...) från filmen "Schindlers list", en film som jag såg tillsammans med ovan nämnda dotter .. vi såg den här i Ystad på gamla biografen och jag grät så våldsamt så dottern nog skämdes ögonen ur sig ..-)

"... men det är ingen större fara, vi grejar det ...!"


Människor som är trygga i sina yrkesroller, det är nästan det bästa jag vet.

Jag tycker att det är så otroligt roligt att se såna i aktion.

På den här filmsnutten, finns en sån man.

Han vet vad han sysslar med ., han kan sin sak, helt enkelt.

Och så har han så härlig dialekt.

Möt herr Sprängare.

Godmorgon världen!

Lite skönsång så här på morgonkvisten?

Och hej på dig qi, som också är ledig idag!



Samma sång, men med en annan medsångerska, nämligen Christina Aguilera, som jag tycker sjunger ännu bättre nästan.

Gissa vem som har namnsdag idag ...

Åååå, alldeles enkelt är det inte att vara poängräknare när man spelar Plump!
"Få se nu .. mormor tog hem sitt spel och fick fem poäng .., pv plumpade .., Emma klarade sitt stick och jag klarade mitt .., jaha, mormor leder som vanligt ...!"

Jo, kapten Lintott.

Kapten Karl Emil.

Just det.

Lintottens mormors pappa hette också Karl.

Grattis till er båda! säger jag.

Detta gör mig glad!

Och jag har visat den förut och gör det igen.

Om precis en månad ...

... åker jag upp till Stockholm för att vara barnbarnsvakt från torsdag till söndag.

"Om du får önska middagar ... , vad vill du ha då ..?" frågar jag Kapten Lintott.

Åååå, vad han tänker och har sig.

"Plättar, kanske ...?" föreslår jag.

"Näää, inte plättar ..., men ..., ja, gärna pannkaker ...!" säger lintotten.

Jaha, ja.

Han menar just plättar, fast stora, såna som man gräddar på spisen.

Och så toast, det tycker han också om.

Och spaghetti med köttfärssås.

En av kvällarna ska vi se film.

Den här, till exempel.

Längtar jag?

Ååååå, hur mycket som helst!

Stockholms Stadion den 1:a juli 1975.


Han som då var min man och jag själv har kört bil från Kungsängen för att vara med på DN-galan.

På Valhallavägen blir vi påkörda bakifrån av en kvinna som är på väg till samma tillställning.

Det blir århundradets snabbaste uppgörelse, för det är bråttom, snart ska tävlingarna börja!

Telefonnummer utväxlas.

Fort iväg!

Någon timme senare är tävlingarna igång.

Kvällens höjdpunkt är 3000 meter hinder .., Anders Gärderud mot polacken Bronislaw Malinowski.

Det k a n bli världsrekord .., publiken är i extas .., och dom taktfasta An-ders, An-ders-ropen vandrar från sektion till sektion.

Ståpäls är ett alldeles för lindrigt uttryck!

Och Gärderud slår verkligen världsrekord och alla som var med den kvällen och ännu är i livet, kommer att minnas detta i evig tid.

Så här skrev Aftonbladet.

"Den här sydligt gassande kvällen på Stadion gjorde ärkerivalen Bronislaw Malinowski hästjobbet. Gärderud tassade efter i sin effektivt eleganta löpstil. Mot slutet högg han till."

Allt detta kommer jag att tänka på när jag ikväll tittar på detta.

När man har blivit femtiofem ....


Ont i benen och fötterna.

Pinvärk.

"Men nu blir det högtryck i fem dagar!" säger meteorologen i Sydnytts nyheter.

Jaha.

På det viset.

Då förstår jag.

Väderomslag.

Så var det förstås.

Och jag känner mig som hundraett år.

Ungefär.

"Och Blattnicksele måste man ju vinna över ...!"


"Cricketmatchen mellan Indien och Pakistan är rena kriget ...", säger den pakistanske cricketspelaren som intervjuas av Rapports journalist.

Länderna är osams och nu ställs den viktiga matchen in.

Just det.

Idrott förbrödrar inte alltid.

Nog minns jag när Malå IF mötte Norsjö, om det nu var i hockey eller fotboll.

Det var minsann som kriget, det också.

Kväller ..

Biblioteket.

Träffar rar och för mig ny kvinna som läser in fyra cd-skivor som jag har lånat.

Antonio Carlos Jobim är en av dem.

Jan Johansson är en annan.

Min efternamnsnamne en tredje.

På hemvägen köper jag en Milanokaka.

Kollar mobilen.

Där är ett sms från någon som frågar vilken sorts vin jag tycker om?

Och ett missat samtal.

Och nu hemma.

Patricia Cornwell blir mitt kvällssällskap i soffan.

Det hade kunnat vara sämre.

Och bättre.

Kent har kommit hem!

På den grekiska ön Samos.
Som paradiset var det.
Och lintottens mormor började kalla barnbarnet för "Anders".
Lintotten i sin tur kallade sin mormor för "mamma" och blev väldigt generad.

I ett par veckors tid har Kent, han som följde Emil och mig till Samos för ett par år sedan, varit på semester i Thailand.

I vanliga fall pratas vi vid ett par gånger i veckan och han är en av mina allra bästa vänner.

Oj, så tomt det har varit utan det där surrandet!

Och när jag ligger på soffan och fryser och har koftan på mig .., tar jag fram min mobil och slår hans nummer.

Åååå, han svarar!

Det visar sig att han sitter på tåget på väg från Stockholm till Växjö, men i över en timmas tid har tåget stått stila.

"Det är en olycka .., det pratas om att någon har kastat sig ner på spåret ...", visksäger han.

Nej, så var det inte. Det var värre än så.

Och jag tänker att så är livet.

Någon är glad för att en människa har kommit hem.

Någon annan kommer inte hem mera.

Just så.

När man kommer hem ..

Hos Torun. Siesta ute i solstolen.

... blir det mozzarella i skivor (Euroshoppers mozzarella är precis lika god som den dubbelt så dyra som vi har på affären ...!) .., basilika .., små, små, små tomater ., rostade pinjenötter och lite grovmalen svartpeppar över allt detta .., och så ett glas vatten.

Pelle intill mig på bordet.

Tittar mig omkring lite i bloggvärlden.

Står i dörröppningar och kollar in .., säger inget .. jag är alldeles för trött.

Efteråt blir det dusch i hett vatten.

Doft av honung.

Och strax ska jag promenera till biblioteket, men först en kopp kaffe.

Tisdag ..

Trappan ner till havet.

För den som alltid är ledig onsdagar, blir tisdagar som lille-julafton.

Eller som en fredag, för den som alltid är ledig helger.

Så känns det för mig just nu.

Fem-och-en-halv-timmes arbete bara.

Sedan cyklar jag hemåt!

Tisdagsfönstret ...

"Hejsan!

Här får du ett fönster från Järna hembygdsgård i Dala-Järna (tänk att du bloggar vid det bordet!),

ett dystert fönster från ett ödehus och så en dörr ifrån Röros, Norge.

Ha det gott!

Hälsningar lifeblog."

// UNDERBART! hälsar bloggmadamen.

Ett sent måndagsfönster ...

Tänk .., att i södra Frankrike .., där har man ännu pelargonior i blomlådorna!

Den här madamen sände bilden.

Tack snälla! säger jag.

Så där stillsam glädje ....


..., kan vara att prata med en norsk madame i kanske tio minuter.

Mer behövs inte en måndagkväll i slutet av januari.

Här kommer receptet på den goda tårtan!

Chokladpavlova med färska frukter & bär
8-10 portioner


6 äggvitor
3 1/4 dl socker
3 msk kakaopulver, siktat
1 tsk balsam- eller rödvinsvinäger
50 g mörk choklad

5 dl vispgrädde
500 g bär/frukt
2-3 msk grovriven mörk choklad

Sätt ugnen på 180 grader och klä en plåt med bakplåtspapper.
Rita en cirkel med ungefär 23 cm diameter.

Vispa äggvitorna tills det bildas toppar och vispa sedan i sockret, en sked i sänder, tills marängen är styv och glansig.

Strö över kakaon och den hackade chokladen, häll försiktigt på vinägern och vänd ner alltsammans tills chokladen är helt inarbetad.

Bred ut smeten på cirkeln och släta till sidor och yta.
Ställ in i ugnen, sänk genast värmen till 150 grader och grädda i en timme och 15 minuter.

När marängen är färdig ska den se frasig ut i kanterna och på sidorna och vara torr på ytan, men när man trycker lite lätt på mitten ska det kännas en aning löst under fingret.

Stäng av ugnen, glänta på luckan och låt marängen svalna helt.

Strax innan pavlovan ska serveras stjälper du upp en på ett stort platt fat.
Vispa grädden men inte för hårt och bred ut den på marängen. Lägg frukten/bären ovanpå.

Riv chokladen till spån, inte till pulver för hallonens färg ska inte mattas, och strö dem lite hur som helst på ytan. Det ser bara trevligt ut om några hamnar på fatets kant.

Tips på frukt & bär:

Sharon

Blåbär

Hallon

Jordgubbar

Granatäpple

Kiwi

Färska fikon

Druvor gröna och röda

Låt fantasin flöda!

Lycka till!

Och stort tack till dig Helene som tog dig tid att maila bilder och recept!

Guldstund på jobbet ..

Idag på jobbet bjöd Helene på världens godaste tårta!

Tänk er en pavlova-botten ... (ni vet, maräng ...) som är upppblandad med choklad .. man anade små bitar av hel choklad .., och allt detta gräddat i långpanna (dubbel sats).

Ovanpå detta hade hon vispad grädde .., samt drivor med färska bär .., det var jordgubbar, blåbär, fikon, sharonfrukt ., druvor .., granatäpplefrön .., kivi kanske .., ja, det var inte klokt så gott det var!

Så snart madame Ivarsson mailar receptet, ska jag lägga ut det.

Och det blev en sån bra dag.

När jag skulle göra tidningsreturerna i morse, då hade någon vänlig själ förberett så det var i princip bara att skriva in och bunta.

Det visade sig att det var Maria Hansson som hade haft kvällskassapasset; det var hon som hade varit så rar!

Tänk, vad sånt betyder!

Tre bilder från landet Halland ...

Och det är vännen Anna-Karin som hade med sig kameran.

Hennes hund Frida spanar ut över havet och tittar man noga, upptäcker man en liten katt som är lite nyfiken också.

Det ser nästan ut som Pelle.

Ögontröst i vintermörkret ...

Klicka, förstås! Den är underbar som skrivbordsbild!

I alla fall här hos mig, när klockan är halv sju och jag strax ska cykla till jobbet, är det kolsvart ute.

Då kan man längta till sånt här.

Sommar och grönt gräs.

Humlesurr.

Svalor.

Hasse tog bilden.

Ett bonus-måndagsfönster ...

... så där bara för att det är måndag och vi har en lång arbetsvecka framför oss.

Men inte bloggmadamen!

Å, här är det bara fyra dagar som gäller .., måndag, tisdag, torsdag och halva fredag!

Det är lycka det.

Avsändare till det vackra fönstret är ingen mindre än *P*, som också bor i landet Skåne.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabeth!

Jag tänkte faktiskt på dig redan när jag tog det här fotot.

När du nu efterlyser fönster måste jag bara skicka det. "Luftkastellet" vid Öresundsbron förevigades en blåsigt och kall januaridag.

*söndagskram*

Pernilla."


Tack snälla, rara! säger jag.

Måndagsfönstret ...

"Ett fönster på gatan Rua da Saudade i stadsdelen Alfama, Lissabon.

Saudade är intimt förknippad med Fado.

Fadon är nästan som en religion för många portugiser.

Där får manutlopp för sin saknad, sin depression, sin glädje, sin längtan, ja för hela sin mänsklighet (det som på portugisiska brukar kallas
"saudade").

Fadon är djupt mänsklig och oerhört äkta (när den är som bäst) och uttrycker och förlöser uppdämda och undertryckta känslor (som all verkligt stor konst).

Källa: http://gluefox.com/fado/fado.shtm

Kramar
Jom."


Tack Jom, min alldeles egen fönsterleverantör! Du är som ängel du!

Lite omtanke kanske ....

Bild: vännen Hasse.

Det finns en madame i Norge som har varit sjuk en längre tid.

Nu tycker jag att alla vi som ber aftonbön, tar med henne i den.

Faktiskt.

Förresten kan vi ta med alla som behöver det.

Den som känner sig liten och ledsen och kanske är orolig.

Bloggfamnen är stor.

Pelle - ingen vanlig katt -.

Och precis när jag hämtar kameran, slutar programmet.

I en halvtimmes tid har Pelle med största uppärksamhet tittat på ett naturprogram i suveräna Kunskapskanalen.

Det är sant!

Absolut hela tiden har han haft blicken riktad mot tv-skärmen och han har sett sibiriska tigrar .., en skuttande järv .., kronhjortar ..., och några andra djur och hela tiden har han varit koncentrerad och haft öronen på helspänn.

Nu, när naturprogrammet är slut, tittar han på ett program som handlar om en finländsk tonsättare.

Det ni.

En vanlig söndagkväll ...

... så ligger jag på soffan och gör ingenting.

Löser korsord.

Tittar på ett program som handlar om den underbare Tomas von Brömssen och plötsligt sitter jag vid hans köksbord och han har vackra tavlor på väggarna och en härlig köksmatta och efteråt läser jag en flera år gammal artikel som berättar att hans hustru dog bara så där utan vidare och jag tänker på filmen "Mitt liv som hund" som jag verkligen älskar och vilken värme han utstrålar där, herr Brömssen.

Sen ringer pensionatsvärden.

När han återvänder från festen i Småland har han elva grader varmt i huset och nu är det femton, säger han.

Allt möjligt pratar vi om.

Om hans mamma ..., om jobbet och om matlådor.

Om makaronipudding, till exempel.

Och varför man säger pasta numera och inte makaroner eller spaghetti?

Mitt i makaronipratet, just som jag håller på med mina funderingar kring ordval hit och dit, säger pensionatsvärden, så där som han ofta gör, några snällord.

Så där tjopp, bara.

Och jag tänker att den mannen ska jag nog gifta mig med nån gång.

Jepp.

Ja, bara så ni vet.

(Ja, nu vet han det också. Han lät ganska förvånad. Om man säger så ,-)

Pelle sover middag ...

Om att bli berörd ...

Jom tycker om fadomusik och har skickat den här länken, tillsammans med ett fönster, men det kommer senare.

Fado.

Åååå, det tycker jag också om och många med mig.

Man kan fråga sig varför?

Jag minns en man i Varberg som, när han hörde mig spela just detta, påstod att det lät som en katt som höll på att strypas.

För mig är fado det sinnligaste av sinnliga.

Det är att stå nära någon utan att vidröras.

Precis så.

Smått och gott ...

Vill ni se hur man handrullar cigarrer (åååå, sickna vackra händer den mannen har!) .., eller hur man snabbt trollar ihop en spiralvisp .., eller vill ni kanske veta varför en dansk turist är dubbelt så mycket värd som en svensk, i alla fall om dom skidsemestrar i Värmland?

Om ni vill veta nånting av detta, då kan ni klicka här.

Efteråt kan ni, om ni har lust, lyssna till lite irländsk musik som får det att spritta i benen.

Och i hjärtat.

Nu kommer det minsann fönster ...!

"Hej Elisabeth!

Du skrev att du börjar få slut på fönster. I augusti tog jag en bild och tänkte på dig.

Den kommer från Tällberg, där vi bodde en natt på Åkerblads. Kvällen tillbringade vi med att lyssna på Madame Butterfly i Dalhalla.

Härligt minne så här i snöblasket.

Tack för din blogg, gillar den!

Kram, Maggan."

// Tack snälla rara Maggan! säger jag.

Hemifrånhälsning ...

För mig är detta Hemma.
Hasse tog bilden.

Igår i affären hade jag Bosse i kassan.

Han är en av dom där alltid så trevliga kunderna och har en precis lika trevlig fru.

"Du ...! Vet du en sak ..? Före jul var jag i Stockholm, ja, det var genom jobbet och det var stor middag och då hamnade jag intill en man och vi började prata och han lät ju som du nästan och när han fick höra att jag kommer från Ystad .., då sa han att i Ystad .., där bor ju en hemifrån, ja, Elisabet .., och jag sa att på min Icabutik, där jobbar en norrländska som heter Elisabet och det var ju dig han menade och han bad mig hälsa så mycket!" sa Bosse och log.

Och jag tittade på mannens jacka där det stod Atlas Copco och då förstod jag på en gång.

"Men ååå, Hasse Larsson från Kokträsk, förstås ...!!" sa jag häpet.

Joo.

Så var det.

Blir man glad en sån gång?

Ja, det blir man!

Och läser någon malåbo det här och träffar Hasse på byn .., hälsa och tacka från mig!

Fröken Avocado ...

Madame Avocado (nummer två från höger ...) skjuter i höjden som den värsta raket och snart har hon puttat undan minst en pelargonioa och det är förstås bara en tidsfråga tills nästa får maka på sig.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den saken.

Det känns nästan som mobbing.

Och själv tittar jag på konståkning .., det är uppvisning och inte så värst vackra kläder .., däremot ligger en manlig åkare på isen och ingen tröja eller skjorta har han och jag tänker på att detta, om nånting, måste gå under benämningen iskallt.

En trevlig dag på jobbet blev det.

Och jag sms:ade till den rara Malin och frågade om hon kunde tänka sig att ta från tolv till fem åt mig nu på fredag.

"Gärna!" blev svaret.

Åååå, så glad jag blev!

Det är stor skillnad att sluta tolv eller fem, även om jag blir hemma och är fri nästa helg.

Och idag fyller den här madamen år och ett stort grattis kommer från mig!

Söndagsfönster från Taj Mahal ..

Och det är pensionatvärdens brorsdotter Joanna, hon i Dublin, som har skickat bilden.

(För övrigt har jag lite fönsterbrist ..., ni får gärna komma med bidrag!)

"Lite iskonst ..."

.... skriver vännen Hasse från Ö-vik om bilden som han har skickat.

Jag tycker nog att ni ska klicka.

Just det.

Lördagkväll ...

Det är inte jag som sitter där vid bordet.
Ni ser väl dom stora bryggkaren i koppar?

... blir överraskningskväll.

Eller eftermiddag.

Ty då ringer det på dörren och där utanför står två stiliga herrar från Västmanland och jag bara g a p a r!

(Nej, minsann, det är inte ofta att där uppenbarar sig män i nästan-fyrtioårsåldern bakom ens dörr.)

För några korta sekunder tänker jag att det är Jehovas Vittnen som vill visa mig Den Rätta Vägen, men det är det inte alls .., det är ellis sambo och hans arbetskamrat som under fem veckors tid utbildar sig i Köpenhamn; en högskoleutbildning på fem veckor, enbart på engelska och med massor av matte och mikrobiologi .., och så bostad några mil härifrån .., och det blir hur mycket prat som helst och så himla trevligt!

Det blir starkt Zoegas kaffe - skånerost - och efteråt visar jag dem innergården och gatan där kommisarie Wallander bor (det är bakom mitt köksfönster det ...) och sedan stranden med ett vresigt hav!

Ellis sambo (ni anar inte vilken trevlig man hon har och med så glada ögon!) vi kan kalla honom för "P", han suckar och säger att ..."men ååå, så fint det är i Ystad .., titta, och gräset är ju grönt än .., herregud, hemma är det ju massor med snö och kolla, här växer ju ROSOR mitt i vintern!"

Och senare ..., middag på restaurang Bryggeriet.

Jag väljer en liten fisksoppa till förrätt, men den portionen är rejäl (stor mussla ligger och gupppar i den läckra soppan ...), så någon huvudrätt blir det inte.

Lagom lite eller mycket folk.

Någon timme senare kommer ett stooort sällskap med tre herrar i 50-årsåldern och så en massa ungdomar, nästan enbart töser .., och man undrar om det är släktträff eller nåt sånt, - för någon kallar ena mannen för pappa -.

Och nu är det kväll och jag har nästan somnat på soffan och från Ljungby och 50-årsfesten ringer en rar pensionatsvärd och är mjuk och len i rösten av lite eller mycket vin och jag blir glad och inutivarm och längtar tills nästa helg då han kommer hit.

Tänk, vad man kan vänja sig vid en annan människa!

Upphittat ....

Personalmöte ...

Från vänster Malin ..., Maria Hansson och "Cowboy-Maria".

Fem minuters prat och skratt innan några av oss säger hej och tack för idag.

Maria Hanssons vänstra hand ...

Den här vänsterhanden tillhör min arbetskamrat Maria H.

Maria är som så många andra i affären Vattuman, men alldeles på gränsen till att vara Fisk.

Om jag minns rätt, blir hon 34 år om en månad.

Maria är ansvarig för ost och pålägg, ja, delikatesser helt enkelt, men hon kan så mycket mera.

Hon är skärpt och när vi har varit på kurs, är hon den som alltid ställer dom klurigaste frågorna.

"Hund eller katt Maria?" frågar jag.

"Ingetdera .., jag känner ingenting alls för den frågan ...", svarar hon.

Hon har tre döttrar som är nästan hela hennes liv och Marias sambo kommer från Enköping och är den enda som, - förutom jag själv -,när vi har personalfest och bjuds på julbord, vill ha potatis till sillen.

"Om du vinner 110 miljoner ...?

"Då betalar jag genast av lånen .., och så reser jag och absolut skulle jag ge bort pengar till välgörenhet, det tycker jag att alla som vinner mycket pengar borde göra ., eller jag förstår inte att dom inte gör det ..?" säger hon.

När vi på morgonen står och gör i ordning i mejerikylen, berättar hon att ..., när hennes egna barn är lite större, då skulle hon kunna tänka sig att ha fosterbarn.


Maria fixar julfrukosten på jobbet .., fast hon är ledig.
Hon kommer bara en timme före oss övriga.

"Bästa ämnet i skolan?"

"Matte!" svarar hon blixtsnabbt ..,. och då förstår jag varför hon tycker så mycket om Sudoko.

Då blir det tankeflykt förstås och jag ber henne att knäppa händerna som till bön och innan hon gör det blundar jag och säger att "garanterat vänster tumme upp!" och så blir det.

Jepp.

Under åren som jag har arbetat i affären, har vi kamperat torsdagkväll tillsammans och även helgen.

Det skapar en viss .., ja, samhörighet.

Man vet precis hur den andra arbetar.

När jag frågar Maria vad hon tycker är hennes mest utmärkande egenskap, så säger hon att "ja, jag är nog snäll .., och så är jag envis".

Jo, det tror jag också att hon är.

Att hon är världens snällaste, det vet jag redan.

Och lojal.

Men för mig är det nånting helt annat som personifierar henne; jag har aldrig någonsin i mitt liv mött en människa som så har känslorna utanpå kroppen.

Maria har precis lika nära till skratt som till gråt och hon är lättrörd så nånting!

Så är det med den rara Maria Hansson.

Lördagsfönstret ...

Hej!

Det blev ju helt fel.

Jag missade ett, det är sängen där Ghandi sov (och till hörande fönster). Det är taget i byggnaden (Gandhi Smriti) där Ghandi spenderade sina 144 sista dagar. Man kan inte se det på bilden, men ovanför hänger en skyld med ett av hans citat, "My life is my message".

/Joanna


.... kommer även det från Joanna på Irland.

Själva bilden togs nog i Indien.

Och på den här sängen, här har den här mannen sovit gott.

Får man hoppas.

Så här skriver Joanna:

... det är sängen där Ghandi sov (och tillhörande fönster).

Det är taget i byggnaden (Gandhi Smriti) där Ghandi spenderade sina 144 sista dagar.

Man kan inte se det på bilden, men ovanför hänger en skyld med ett av hans citat, "My life is my message".

/Joanna