Och här har någon också mycket att göra.
På ett annat sätt.
I ett inlägg lite längre ner, berättar jag om hur knepigt det kan vara .,. det här att kanske flytta in till någon som redan har ett Färdigt Hem.
Alldeles enkelt är det inte.
Sakta mutar jag så där ..., ja, lite pö om pö ..., in lite revir på pensionatet.
Planterar blommor .., byter duk på bordet .., kommer med förslag .., får ett alldeles eget rum .., ja, sånt.
Det är apropå det som Cicki skriver följande:
Cicki sa...
Alltså! Jag blir så himla glad när jag läser om dig och PV och er kärlek. Eftersom jag själv är där sedan nio år tillbaka. Tänk att få uppleva kärleken en gång till när man blivit lite äldre och fattar vad det egentligen handlar om.
När jag flyttade ihop med sambon så bodde hans sextonåriga dotter där.
Inom ett år hade även den femtonåriga sonen kommit inflyttandes. Vi kämpade på så gott det gick. Barnen var mycket trasiga efter sitt liv hos mamman med knark och misshandel som ingredienser.
Det var jobbigt och jag kände att jag blev tokig om någon satt på min stol vid köksbordet och på min datorstol. Tills jag insåg att det var de enda ställena som jag kände verkligen var mina. Då kunde vi börja jobba med det.
När barnen flyttade efter ett antal år så valde vi också att flytta och reda oss ett gemensamt bo från grunden. Det är viktigt att man får ha sin egen plats någonstans. Kanske viktigare när man är lite äldre och levt ensam där allt bara varit ens egen.
Så långt det här blev. Ville egentligen säga att jag blir glad av er kärlek.
Och av din västerbottniska dialekt.
Själv är jag ju västernorrlänning i själ och hjärta.....:-)
3 kommentarer:
Det där egna rummet tror jag blir viktigt. Även om du inte använder det ofta så vet du att det finns och att det är bara ditt. Sånt är viktigt....:-)
Cicki: det tror faktiskt jag med.
"Du kan få en egen nyckel till rummet ...?" föreslog pv igårkväll ..-)
Han är en mycket förstående man, din PV....:-)
Skicka en kommentar