Vid sextiden bestämmer vi oss för att gå en lång sväng vid havet.
Den här gången väljer vi att gå åt andra hållet .. med havet på vår vänstra sida.
Vägen går genom ett naturreservat och nu är det som allra, allra vackrast.
Pyttesmå violer som hela tiden vänder sig från kameran!
Tänk er stora sjok av små, små, små violer och där är blommande trift och några vita blommor som vi inte vet namnet på.
"Vi får ta en bild och fråga Mian ...", säger pv.
När vi har passerat båthamnen och tagit oss över två färistar, vandrar vi på nån slags hedmark.
Det är då vi ser spåren av islandshästarna.
På en skylt vid parkeringen meddelas att här går ett stort antal hästar fria sommartid och man behöver inte vara orolig, dom är snälla.
Och så ser vi dom ..., ett par hundra meter bort.
Pv räknar till tjugofyra löshästar och i samma stund vi ser dom, ser dom oss.
Ser ni dom framför er?
Tjugofyra hästar som kommer lunkande nerför hällarna och rakt mot oss!!
Det är inte långt ifrån att jag pinkar på mig.
Och vips, är dom omkring oss .., ja, som surrande flugor och jag fylls av inutivärme och blir så glad över att vi vågar stå kvar och vinden blåser och det är försommarkväll och livet är bara som bäst.
Just så är det.
19 kommentarer:
Åh lyckliga ni!
Det där är ju så mycket sommar och glädje och mod och gemenskap och härlighet i en enda underbar röra!!
Åh så många härliga hästar med mjuka mular och vackra snälla ögon.
Tackar ödmjukast, jag provar gärna att artbestämma den lilla vita blomman: nagelört gissar jag på.
Och jag tänker på en bild som du brukar lägga in. En vit häst utanför köksfönstret.
islandshästar.. det är ju livet det.. vänliga och nyfikna och mycket sociala..
lyckliga ni som har så många på er promenadväg..
vi har nio i hagen...
det är gott det med..
Ojojoj va fint med alla blommor!
Jag hade med säkerhet inte gått in till hästarna. Har väldigt stor respekt för dom. (jag är ganska rädd för dom)
Underbart med alla de där hästarna! :-)
Jag skulle aboslut ha kissat på mig!Babsan
Det finns islandshästar i närheten av mig med, eller ja där i Särdal. De passar väldigt bra in i landskapet.
Hästmular och hästdoft - det är lycka!
Vilken härlig "reseskildring" med underbara bilder! Man blir glad och längtansfull till sommaren, som här fortfarande är avlägsen.
Härligt!!
Jag minns hur SPRICKFÄRDIG av lycka jag kände mig när jag var hos de där hästarna.
Vi har också varit ute ikväll, men det var nog inte lika behagligt här. 5 grader bara. Efter ett tag gick det inte att fota längre - fingrarna var för stela. Men fint var det!
Men så helt underbart...brusande vind i micken...flygande hårmanar...vackert släpljus...mjuka mular...ragg...åhhhh!
Så underbart ljuvligt och vackert - går inte att köpa för pengar, sådana ögonblick.
Vilken skrovlig röst du har! Haha.
Tyvärr upptäckte jag 1992 att jag är starkt allergisk mot hästar. Det var i Island, där vi fick för oss att hyra häst och dra ut på färd över kullarna.
Det blev en snuvig helg, med rinnande ögon. Men kul ändå, på sitt sätt.
Vilken häftig upplevelse att få möta dessa enormt vackra djur. Det blir verkligen så naturnära som det bara är möjligt. Fördelen att leva med ett funktionshindrat barn är att man fått lära sig att rida som vuxen, bl a på islandshästar....:-)
Vilken härlig promenad :o)
Precis så är det med hästar, man blir glad.
mvh R
Bert: ja, jag lär väl bli alt så småningom ..-)
Cicki, mildamakter och reneesfotoblogg: ja, jag är ingen ryttarinna (båda döttrarna har hästvana), men ååå, vad jag tycker att hästar är fina.
Eva: det är den där hästen från Skottland ..-)
Mian: jag har den i jackfickan .. men den har nog vissnat. Jag ska visa dig när du kommer!
LindaLotta: precis så kändes det!
Skicka en kommentar