Den småblommiga gardinen över köksfönstret har nu förpassats till
Där, bland allehanda handdukar, lakan, fem tusen virkade grytlappar och några helt underbara hemvävda linnedukar, har den det så bra. (jodå, jag har frågat ...).
Sockerskålen kommer från min mormor och fanns i mitt barndomshem.
Om någon människa tittar in i min ystadgarderob, då tror dom att jag är ett under av oordning.
Men så är det inte.
Inte e g e n t l i g e n.
Jag vill verkligen ha struktur och ordning och reda, det är bara så svårt att få det dithän.
På jobbet, där har jag stenhård ordning.
Alla sedlar ligger prydligt buntade .., mynten står på parad i sina i sina kartonger.
Men hemma .., ja, där har det varit värre.
Här, på pensionatet, har jag fått fria händer.
Och jysses .., så fint det har blivit i skåpen!
Eftersom pv är en glassoman ..., så finns här hundratals tomma glassförpackningar.
(Från Siaglass inte långt härifrån ...).
Dessa har han använt som förvaringsburkar och det är ju hur finurligt som helst, det är bara det att jag har aldrig vetat vad som finns i respektive burk.
Det vet jag nu.
Jag har själv fixat till det.
Och detta hörs just nu i pensionatet.
9 kommentarer:
haha, älskar att skrivsättet är som på Ica-skyltar! :-)
Joanna: ja, är man miljöskadad, så är man (läs: skylt-text-ansvarig under en hel drös av år ..,-)
Det ser underbart ut med en sån fin ordning i skåpen. Jag skulle önska att vi hade det så, har alltid önskat det, men vi har aldrig lyckats. Tyvärr....
Hur sjutton hinner du att både sortera, läsa tidningar och skriva inlägg en gång i timmen??? Är det för att du vaknar tidigt? Här hinns inte med mycket alls... mer än att dricka barkte och lösa korsord.
Fast... jag har förberett ett litet föredrag och skrivit en ny sångtext under mina två sjukdagar. Det borde väl räknas, fast det syns inte så bra som ett sorterat skåp.
Sven: nä, men du har ju en kliniskt ren och fin diskbänk .-))
Bloggblad: så här är det .., jag stiger upp vid kvart i sju .., ett inlägg tar max fem minuter .., och efter frukosten läser jag tidningen och diskar och sen är det ju hela dagen kvar! Går i säng vid tio.
,-)
Åh, synd att Joanna hann före med textningskommentaren. För det såg jag också direkt - det där ser ut som illgröna och orangea butiksskyltar. Svenska sådanan. Här i Frankrike finns de egentligen inte i butikerna eller utanför. Men på marknader och andra ställen "annonserar" man så. Med helt annan "handstil".
Såg jag den här sortens textning skulle jag direkt säga: Sverige!!
Och härlig ordning i skåpen - men hur får du plats med spaghetti i en rund glassburk??
Folk frågar mig också om jag bloggar hela dagarna. Och jag svarar som du: med vana tar ett inlägg enbart några minuter. Det som ibland tar tid är att svara på kommentarer och surfa runt på andras bloggar. Men det egna tar minimalt med tid i anspråk. Man gör det ju också för att det är ROLIGT att dela med sig av tankar, bilder, upplevelser!!
Rexxie: gärna, om han hade ägt en rejäl skyffel .-)
Monet: precis .., hemma i Malå hade vi illgula, rödorangefärgade eller gröna skyltar att skriva på, dom gula var bäst. Sämst dom gröna.
Man fick gå en textkurs i Luleå - en hel dag - och sedan skulle man öva hemma och jag verkligen ÄLSKADE att texta skyltar!
Och det här med inläggen.
Många tror att man sitter och sliter med ett inlägg i timmar!
Inte alls!
Jag skriver lika snabbt nu som när jag hade högsta betyg i maskinskrivning (ja, men jag har inte så mycket annat att skryta med .-) och det innebär att jag ofta får gå tillbaka och redigera när jag har glömt nånting .., men det går ju fort. Och jag kommer ofta på saker som jag hade velat ha med, men någon timme senare .., haha.
Det som tar tid är att fixa med bilderna, men det är ju ändå inte så farligt.
Och sen är det ju så här .., att hade jag inte haft bloggen nu under dom här månaderna, hade jag - garanterat - legat på psyket .-)
Jag tror, precis som du, att många - både läsare och egna bloggare - inte vet och därför inte förstår - att om man "har högsta betyg i maskinskrivning" så går det fort på tangentbordet.
Det som kanske tar någon annan en kvart att skriva tar för dig (och mig som är samma sort) någon minut.
Att man uppfattas som "flitig" bloggare kan faktiskt alltså bero på att det är väldigt enkelt att "fatta pennan", hitta en bild, skriva en text och känna att man har kontakt med en omvärld man både känner och inte känner.
Monet: och sen är det väl så här också, att man har en obändig lust att vilja berätta!
Och man tröstar sig med att det är helt frivilligt att läsa, det är ju det bästa med bloggandet .,. att ingen behöver irritera sig, det är bara att skutta vidare ,-)
Skicka en kommentar