torsdag 10 mars 2011

Efter middagen ....


Unga och vackra damer (och ben) på Sergels Torg i Stockholm.
"Va? Vill du ta en bild på våra skor ...?" sa töserna häpet.
Jag sa att det ville jag.

Arbetar man från kvart i nio till kvart över sju, har man inte så mycket att berätta.

Möjligen att man har träffat rara och trevliga kunder .., fått en kram av den rara arbetskamraten Lena som arbetade klart och åkte hem vid ett eller två .., och jag har hjälpt en äldre herre att leta efter koffeinfritt kaffe och just innan stängningsdags kom han tillbaka och bytte till ett vanligt kaffe .., "ja, ja, späd ut det med vatten ..., så blir det inte så starkt!" föreslog jag ..., och jag har lärt mig namnet på hemtjänstkvinnan som kommer och handlar till sina ..., ja, vad heter det .., sina "brukare", kanske ..., och på lunchen åt jag indisk snabbmat och pratade med Bodil och Peter (vi surrade om vilken sorts mat vi tycker om ., Peter vill inte ha ris och då faller förstås resmål som Indien och Kina bort ...) och samme Peter berättade att han, sin ungdom till trots, är totalt slut på efter en heldag i charken och oftast bara ramlar ihop i soffan!

Jag tror att han är tjugotvå.

"Min flickvän vill gärna göra allt möjligt på kvällen, gå ut och så .. men inte jag, jag orkar inte .., jag är så trött ...", sa Peter.

Och jag gjorde mejeriordern och är bombsäker på att det blir för lite till i morgon och för detta har jag aningen ångest .., (men Carina får öka på tills på lördag och förresten hade självaste chefen beställt galet också och det känns ju befriande ...) .., ja, det är vad som har hänt, plus att jag har lärt mig lite mer om Svenska Spel (nu kan jag ordna kuponger utan att ringa på hjälp) och när postmannen kommer och ska hämta posten, vet han mer än jag själv och jag hade god lust att ge honom en kram, när han sa hur jag skulle skutta mellan menyerna.

"Ja du .., inte hade jag trott att jag skulle bli postkassörska vid 57 års ålder ...", sa jag.

Då sa postmannen att han, som först hade varit snickare, därefter nästan-färdigutbildad slöjdlärare -och diverse annat -, inte hade han trott att han skulle bli lastbilschaufför och åka runt och hämta post!

Och så log han ett varmt leende.

Ett samförståndsleende.

När klockan är halv åtta kommer jag hem och tänk, då har pv middagen klar.

Allt känns bra, förutom trötta ben.

Mina spiror ser inte ut som dom på bilden här ovanför .., dom är mer som "klabbar".

Och ute blåser friska vindar, men kvällstidningarna meddelar att vårvärmen är på ingång.

Hörde ni?

Vårvärmen är på gång!

Alltså finns det hopp, även idag.

5 kommentarer:

Tankevågor sa...

Ha ha....och du som inte tyckte du hade så mycket att berätta! :-)

Låter som du haft en bra dag...lägg nu upp benen och vila dem och klia närmsta kille bakom öronen lite. (kattkille tänkte jag på förstås)

Elisabet. sa...

Londongirl: ,-)

Ja, det kan ju också handla om oförmågan att fatta sig kort ,-)

Turtlan sa...

Du har inte provat att använda sköna (fiins både randiga och färgglada) stödstrumpor i bomull?
Jätteskönt för benen tycker jag när man har såna där riktiga trô & gå dagar.

Finns många roliga på nätet att beställa.

När jag sen kommer hem efter en trô-dag så är det en fröjd att ta av dem för benen känns inte alls så stabbiga då.

Trô = gå & stå och trampa runt ungefär.

gunnar i vaplan sa...

Har tänkt på en sak.
I ditt CV räcker det med att du skriver in adressen till din blogg.
Sen fixar det sig ;)

Elisabet. sa...

Turtlan: perfekt, jag har tänkt på det så många gånger, men glömmer alltid bort att köpa strumpor! Jag har mailat dig om just detta.

Gunnar: haha .. men det kanske blir alldeles motstatt verkan ,-)