Det kan kanske tyckas märkligt att man tar upp en begravning som nånting som var det bästa som hände under veckan, eller i alla fall nånting som gjorde en glad, men så var det verkligen, säger pv.
I fredags åkte nämligen pensionatsvärden himself och hans bror Tommy till Vislanda i Småland för att närvara vid deras f.d. sommarhusgranne Karl-Erik Sällbergs begravning.
Under mina drygt fyra år tillsammans med pv har jag ofta hört talas om denne för mig helt okände man.
Han - ja, hela hans familj - hade sommarhus i samma område som Gunvor och Wiking och familjen Sällberg återkommer ofta när pv berättar om somrarna i Steninge. Då framträder bilden av jovialisk och lättsam man .., men också en man med synpunkter på det mesta, ja, en trevlig prick, helt enkelt.
Familjerna umgicks flitigt och hade barn i ungefär samma ålder.
Bilden togs på hans 80-årsdag, då han bjöd på fin middag hemma i Småland.
Men nu är alltså Karl-Eriks liv tillända.
Han blev åttiofyra år och begravdes i Vislanda kyrka och pv säger att det var en sån trivsam stämning på samlingen efteråt, så där som det ofta blir när den som inte längre finns har haft ett långt och fullgott liv och det blir prat och skratt och många goda minnen som kommer i dagen och prästen hade varit bra och personlig och bland annat vittnat om Karl-Eriks intresse för att odla och fiska.
"I sitt yrkesliv visste Karl-Erik också vikten av att ha goda kontakter, ja, han var ju minsann elektriker", hade prästen sagt lite på skoj och med glimten i ögat.
Och pv säger att det kändes som en typisk småländsk begravning, i alla fall efteråt då det bjöds på stekt kött med sås och så brytbönor och morötter till .., ja, och tårta till kaffet förstås.
Han säger också att det känns lite vemodigt .., för snart är hela den generationen borta .., det är mor och far .., och det är moster Barbro (hårfrisörskan som aldrig fick egna barn, hon som var så innerligt älskad av syskonbarnen!) och det är morbror Nisse och såklart alla de övriga som lämnat jordelivet och innan pv åker hem till landet Halland, tar han - på typiskt pv-vis -, en sväng förbi kyrkogården i Ljungby och lägger blommor på deras gravar och när han kommer till sin far Wikings grav, då säger pv att .., "nu du far, nu kommer snart Karl-Erik och hälsar på, då kan ni ta er en grogg tillsammans".
Så var det den där fredagen i maj som på något förunderligt sätt blev till en glädjens dag.
4 kommentarer:
Hej Elisabet! Så fint du skrev och beskrev våra familjers långa liv tillsammans. Fantastiskt! Nu blev jag lite blank i ögonen och njuter av din berättar och författarkonst. Dina bilder är också helt ljuvliga. Med hopp om hälsa, en skön vår och att vi ses snart igen. Kram, Angith
En vacker text!
Så borde alla begravnigar få bli.... det låter så fint.
Ibland sjunger pv på begravningar---men inte den här gången?
Angith: ,-) det är ju så, att hör man talas tillräckligt ofta om någon, så tycks man till sist känna dem ,-)
Steel City Anna: å, tack!
Eva i Tyresö: nej, det är nog när det är dom närmast sörjande som han får ta ton ,-)
Skicka en kommentar