måndag 5 december 2022

Spridda skurar om sånt man tycker om ...


Kan man vara förälskad i väggklockor? Jo, det kan man. I alla fall om man heter Elisabet Nilsson. 

Här i huset finns dels väggklockan från mitt barndomshem (här t.v)  och den är inte direkt vacker - eller egentligen inte alls - men den väcker ju ändå känslor. Hur många tusen gånger såg jag inte pappa dra upp den klockan?  Det är väl just den biten som värmer hjärtat. Den slår jämna och halvslag och låter mycket. Det har hänt att någon övernattande gäst helt enkelt fått stopp på eländet, för att alls kunna sova.

I gästrummet hänger en klocka som ropades in på auktion i Heberg och som jag föll pladask för! Å, så vacker den är! Problemet är bara den är mer som enbart ett skal .., den visade sig sakna såväl lod som nyckel, ja, säkert var det nånting mera, kanske någon visare också. (Jag fick den för 250:-).

Den visar alltid samma tid och går därmed rätt två gånger per dygn. Alltså är den enbart till lyst. 



Så här såg den ut när den fick besöka urmakaren i Falkenberg, herr Glamheden. 

Nå, det hjälpte föga .., han berättade att det är hopplöst med reservdelar till just denna skönhet och nu hänger den på väggen i lite ensamhet, men får ju ändå lyssna till pv:s pianoklinkande och när han övar på basstämman inför någon konsert. 

Lade ut bilden på sociala medier och någon av bloggvännerna visade sig ha en exakt likadan klocka, men vem var det? 

Var det du, Babsan?


På köksväggen - och lite på sniskan - hänger den här klockan som har sitt ursprung i pv:s föräldrahem. 

Inte en enda gång har jag hört den slå och det är många år sedan den öht gick, så den har jag föreslagit att vi kan ta ner.

"Ja, men så tänker hon minsann inte om klockan på bilden ovanför ..?" är kanske tanken som då dyker upp. 

Helt rätt. 

Men jag tycker kanske inte att den är så fin.  Fast .., om jag hade vuxit upp med den ...? Ja, då hade känslan nog varit en annan.


I fredags kanske .., upptäckte jag på hemsidan hos Hebergs Auktioner den här skönheten och det kan jag säga att det blev brått att lägga ett bud. 

Det gjorde jag även på en oljemålning av den småländske konstnären Owe Persson, men den gick mig förbi och det kan jag leva med. 

Men så igår .., upptäckte jag att ingen annan budat på den här klockan och den blev min!! Hurra!

För 220 kronor hamnade den här hos oss och den är så vacker, så vacker och är tillverkad i Connecticut i USA hos The Waterbury Clock Company som grundades i mitten av 1800-talet och långt senare blev detta mer känt som Timex. Nu har jag sms:at herr Urmakaren i Falkenberg för att höra om denne urtrevlige (oj, det blev ju fyndigt!) man ännu är i gång med sina klockor, så får vi se hur det går. 

Så var det med klockorna.

6 kommentarer:

Gunnel sa...

Blev mest förtjust i klocka nummer 2. Jag har också en väggklocka hemifrån som låter hel och halvtimme och väldigt högt. Enklare variant än din, min pappa köpte den i Norsjö när han var nygift och med den på pakethållaren cyklade han de dryga 7 milen hem till byn. Åtminstone påstod han det.

Elisabet. sa...

Gunnel: minns jag rätt kommer den här klockan från min farmor och farmor vilja dog av tbc i 40 års ålder. Inte alls omöjligt att den också kunde vara köpt i Norsjö, det är ju inte långt till Kalvträsk därifrån. Och nr 2-klockan är UNDERBAR! Pärlemorinlägg också. /Elisabet

Babsan sa...

Ja den finns hos mig skickar PM med kort🤗

Elisabet. sa...

Babsan: du är ju bara så rar!

Anonym sa...

Er köksklocka påminner lite om klockan jag har hemifrån. Den både går och slår, ganska högt och vasst, så den har vi lagt undan. Istället köpte jag en liknande den övre till M när han fyllde år nån gång. De hade en liknande i hans hem. Den hittade jag i en antikaffär och är mildare i slaget. ellem

Elisabet. sa...

ellem: ja, det betyder mycket - tycker jag - vilken klang klockan har. Jag tror inte att den senastes klang är den vackraste, men det må vara. Min syster i Skåne köpte en väggklocka på loppis och DEN .., å, så mjukt den slår sina slag!