Tre fönster från Zululand ....

Så här skriver värmlandsdmadamen om ett besök hos en familj i Zululand, i sydöstra Sydafrika.

"Vi fick hälsa på hemma hos en familj i deras tre enkla hus.



Ett hus var kök, i ett hus sov man i och i det tredje bodde andarna efter avlidna släktingar.

Så bor man där.



Allt var i en sån prydlig ordning även om standarden i våra ögon mätt var mycket enkel.

Runt om fanns en fin trädgård med staket och tvätten som hängde på tork.

Ett fascinerande besök!"

Turtlan."


// Och ååå, vad ni är underbara med alla era fönster som ni skickar hit!! hälsar bloggmadamen.

Lördagkväll på 31 kvm ...

Och ja .. man kan lätt som en plätt ha sin "ljusslinge-stjärna" uppe även i april.

Inga problem.

Och då kommer jag ihåg när mamma ännu kunde göra sig förstådd .., då, när hon bodde på gruppboendet för Alzheimerdrabbade.

Då tog hon fram adventsstaken någon gång mitt i sommaren och ställde den så fint i fönstret.

"Men lilla Ann-Gerd .., inte ska du väl den framme nu ..., det är ju inte advent ..?" sade någon från personalen.

"Jaså .., finns det en adventsstjärnelag ...?" hade då mamma svarat filurigt leende.

Se, det hade hon ingen aning om.

Det har inte jag heller.

Och plötsligt möts man ...

Tänk .., att i en alldeles vanlig Icabutik går människor fram och åter mellan hyllorna och lägger varor i röda plastkorgar, småpratar med andra kunder och studerar handlingslappar .., allt är precis som det brukar vara .., men så ...., händer något.

I en kommentar till ett inlägg lite längre ner på sidan, skriver Catwoman om ett möte i affären och jag tänker att precis så är det .., ett till synes helt vanligt litet möte i en butik .., och det mötet sätter mängder med känslor i gungning.

Här är hennes rader;

"Idag stötte jag för första gången ihop med min f d sambo och hans nya, unga, 22 -åriga thailändska sambo i din affär...och jag vågade mej fram och hälsa, och kände oerhörd värme för denna rara lilla flicka, som inte har en aning om de känslostormar hon orsakat hos mej och som är alldeles oskyldig till detta drama jag lever i, och som bara önskar skapa ett bättre liv för sej själv...och det är just det du har gjort, och som jag också måste försöka göra och i det är vi alla lika...det är en slags tröst ....".

Spara och Slösa ....

Bloggmadamen är verkligen inte den som kan anses vara överdrivet sparsam.

Å andra sidan, är hon inte överdrivet slösaktig heller.

Till pensionatvärdens oerhörda förvåning tillhör jag dem som manuellt tömmer dammsugarpåsen och på sätt använder den minst tio gånger till!

(Ja, sååå hemskt är det inte ., man har plasthandske och en plastkasse till hands .., sen är det bara att dra ut innehållet och ni a n a r inte vad som kan uppenbara sig .., det är strumpor .., hårsnoddar .., gem .., topz .., katthår .., femtioöringar .,. blomblad ,. Friskies kattmat modell torrfoder .., kattsandsgrus .., ja, allt sånt!)

Ni anar inte hur mycket pengar jag har sparat på att göra på det viset, för att inte tala om besväret med att hitta rätt påse i dammsugspåsardjungeln och den, den är oändlig!

Men nu är detta inte det enda jag gör.

Nä .., jag klipper även upp tandkrämstuben baktill när den börjar sina.

Och då, då får man nästan en smärre chock när man tar sig en titt i tuben .., för där är tandkräm till minst tjugo borstningar ytterligare!

Ja, i alla fall till tio!

Efteråt känner jag mig väldigt nöjd.

V ä l d i g t.

Men mardrömmar finns inte med ...

Ja, inte har en olivoljeförpackning från Möllevången i Malmö nånting att göra med texten som kommer, men vem har sagt att det måste vara på det viset?
Och jag hittar ingen lämplig.


Fyra pyttiga små, små blodtryckstabletter har jag tagit totalt.

Bara fyra stycken.

En om dagen.

Och inte vet jag om det är därför, men å, vad jag drömmer om nätterna!

Det känns som om drömmarna är timslånga och dom är på nåt konstigt vis helt annorlunda än tidigare drömmar.

Ibland vaknar jag och är kallsvettig av ångest.

När jag då tittar på klockan .., häpnar jag över hur långsamt tiden har gått.

Det tycks som om tiden har blivit u - t - d - r - a - g - e - n.

Hur underligt som helst är det.

Mina barns pappa brukade säga, när jag fick medicin som jag aldrig tagit förut, "ja, ni behöver inte kolla efter biverkningar i Fass .., det är bara att fråga Elisabet .., det är som om hon inte tål någon medicin .,. finns det biverkningar, så nog får hon minst ett par av dem!"

Så är det.

Det här är biverkningar som kan drabba den som tar Ramipril.

Håll i er nu!

Biverkningar

Vanliga (drabbar fler än 1 av 100 patienter):

Hosta.

Ovanliga (drabbar färre än 1 av 100 patienter):

Hudutslag, klåda, nässelutslag (ibland med feber).

Överkänslighetsreaktion med svullnad av ansikte, armar/ben, tunga och/eller svalg.

Trötthet, svaghet, huvudvärk. Illamående.

Ökad puls. Försämrad reaktionsförmåga. Balansstörning. Ögoninflammation.

Påverkan på levervärden, gulsot.

Nedsatt njurfunktion.

Sällsynta (drabbar färre än 1 av 1.000 patienter):

Öronsus, hörsel- och synstörningar.

Yrsel/svimning (kan inträffa när man hastigt reser sig upp). Hjärtklappning. Rodnad. Vätskeansamling i armar/ben. Blodtrycksfall. Oregelbunden hjärtrytm. Påverkan på blodvärden.

Snuva, bihåleinflammation, luftrörskatarr, förvärrad astma, kramp i luftrören, andnöd.

Aptitlöshet, smakförändring, muntorrhet (noggrann munhygien är därför viktig), inflammation i munslemhinnan eller tungan, diarré, magsmärtor, kräkning, förstoppning. Påverkan på bukspottkörtel, inflammation i magtarmkanalen, matsmältningsbesvär.

Muskelkramp. Darrningar.

Nedstämdhet, förvirring, sömnstörning, nervositet, svettning, utmattning, rastlöshet, känsla av oro. Bröstsmärtor. Impotens.

Mycket sällsynta (drabbar färre än 1 av 10.000 patienter):

Feber, stickningar i huden (parestesi), håravfall, nagellossning, överkänslighet mot solljus, förstoring av bröstkörtlar hos män. Blodkärlsinflammation, blodbildsförändringar, hjärtinfarkt, övergående försämrad blodförsörjning till hjärnan, slaganfall.

Led- eller muskelsmärtor med eller utan inflammation. Utslag på hud och slemhinna i form av fläckar, blemmor, blåsor och knottror. Hudavlossning. Inflammation i bukspottkörteln eller levern. Leversvikt. Nervsjukdom som kan leda till muskelförsvagning (neuropati). Ökad urinproduktion. Ökad utsöndring av protein i urin.

Om svullnad av bl a ansikte, tunga och/eller svalg eller nässelutslag, andnöd och svårighet att svälja inträffar, sluta att ta Ramipril Winthrop och kontakta omedelbart din läkare. Vid misstanke om andra biverkningar, rådgör med din läkare.

Förvaring och hållbarhet

Förvaras oåtkomligt för barn. Används före utgångsdatum som finns på förpackningen.

Överblivet eller för gammalt läkemedel kan lämnas till apotek för förstöring.

Efteråt ...

Efter jobbet blir det fika nere vid havet.

Pensionatsvärden, som en timme senare ska ge sig av till en kusinträff i nordöstra delen av Skåne, ("du kan ju följa med om du vill .., så kan du lifta med Inez hem i morgonbitti ...?" säger pv snällt .., men jag tackar nej .., jag vill Bara Vara hemma hos mig själv och ta det lugnt ..., lösa korsord, tvätta håret och senare ikväll .., lyssna till koltrasten ..., och så är det detta att möta nya släktingar igen och det blir säkert nån Slags Samlad Allsångstropp .., nej, jag vill vara i mitt rede och ta det lugnt, så jag tackar nej, men det är ju snällt ändå, detta att bli bjuden ... och ännu snällare är det att acceptera ett nej ..), jo, han har ordnat med kaffe i termos och härliga räkmackor ..., och så slår vi oss ner inte långt från vattnet och med solen i ansiktet.

Det blåser friska vindar!!

Och jag har sticke-kalasbyxor och klänning under anoraken och kaffet smakar övermåttan härligt.

Detta, att få vara i närheten havet och få känna doften av tång och mot himlen se fiskmåsar som glidflyger över vågorna .., ååå, det är för mig själva meningen med livet.

Och tänk, alldeles gratis är det!

Så vi sitter där i en kanske en timmes tid och pv berättar att han på förmiddagen bland annat har läst inlägg från drygt ett år tillbaka .., då, när min mamma ännu var i livet.

Om elva dagar skulle mamma ha fyllt åttiosju år.

Jag har sagt det förut och säger det igen .., det där att man liksom inte kan föreställa sig hur ensamt det blir när man inte längre har sina föräldrar i livet.

Igårkväll tände jag dom tre ljuslyktorna som hänger i en slags ståltråd i mitt fönster och jag översköljdes av värme för min systerdotter - ja, det var hon som har förärat mig detta fina - och jag tänkte på mamma som ofta sa att hon älskade sina syskonbarn lika mycket som oss andra ..., inte kunde jag förstå det då .. men nu, nu kan jag.

Så jag ringde upp systerdottern som bara är tretton år yngre än sin moster och sa hur oändligt mycket jag tycker om henne och hur mycket hon betyder och vi gapskrattade .., måhända trodde hon att jag låg på mitt yttersta och hörde klang av harpor .., ja, att det var därför hon fick all denna kärlek över sig.

Efteråt .., kändes det bra.

Kvällen innan min mamma dog, satt jag hos henne i en timmes tid kanske.

Det var som om jag anade .., så jag höll henne i handen och överöste henne med snällord och pussade på kinden och sa att hon hade varit och ännu var, en sån snäll och fin mamma.

Nästa morgon var hon död.

Så en sak vet man .., det gäller att inte spara på snällorden.

Det var vad jag tänkte på där på stranden.

Lördagsfönstret ..

Under en alldeles ljuvlig promenad i Vaxholm i fjol, ja, tillsammans med hemifrån-kerstin och hennes Svenne, fastnar det här fönstret på bild.

Det var herrn i sällskapet som agerade fotograf.

Efteråt bjöd Kerstin och Svenne på lunch och senare även på delikat middag.

En fin dag blev det.

En guldstjärnedag.

Såg ni "Så ska det låta" ikväll?


Jag säger bara en sak: herr Wester är helt underbar i tv!

Knappt man tror sina ögon ...

Lilla katten som tog siesta på min solstol.
Det var i lilla, lilla staden Kac i Turkiet för några år sedan.
Fyra, kanske.
Eller fem.

Så här känner jag mig just nu.

Överlycklig.

Om blodtrycket den första kollen visar på 190/103, då blir man lite bensvag.

Idag var det 118/80.

Jag bara loooooooog och ville pussa distriktssköterskan Berit rakt av!

Att cykla tillbaka till affären gick i ett huj!

Så ..,. känns det.

Ikväll blir det en glad kväll på Savannen.

Dagens fönster ...

... hittar ni här.

Och här var jag tillsammans med rara vännen Torun .., vi spankulerade omkring och jag bara gapade av förvåning .., aldrig hade jag sett nånting sådant tidigare, inte i Sverige!

Skulle jag vilja bo där?

Nja.

Kanske.

Men liiite känns det som en kuliss-stad.

"Skyll på mamma!"

Ja, inte visste man då vad som väntade när sonen satt där på stolen i Malå.

När jag nästan är på väg i säng, hörs ett pling från min mobiltelefon.

Det är sonen.

Han har, av sin lärare, fått i uppgift att fråga fem personer vilka tre goda egenskaper vi/dom anser att han har för att bli en bra polis.

Hon som är mamma, är en av de fem.

Så jag skriver bums ner vad jag tycker.

Att han är lugn .., empatisk och jag tror också att han kommer att bli en bra arbetskamrat, för han är en av de gladaste människor jag känner .., där vilar liksom aldrig några ledsamheter.

Därefter ska man skriva ner tre egenskaper som den blivande polisen kan förbättra.

Och jag skriver snabbt .., och när jag är klar .., tänker jag att .., "å, stackars sonen ..!"

Alla tre egenskaper som han kan förbättra, är nämligen som hämtade från hans mamma.

Aj, aj, aj.

Insikt nr 141 ...

Och så har jag idag helt och hållet bestämt mig för att ge bort varannan torsdag .., från elva till åtta.

Så underbart skönt!

Som det nu är på torsdagarna, stiger jag upp fem hos pv .., tar sjutåget till Malmö fvb till Ystad .,. är framme tio om allt går som det är tänkt .. och börjar arbeta en timme senare.

Men om jag slipper torsdagen den där veckan när vi arbetar sex dagar på raken ..., då kan jag vara på pensionatet och njuta av närheten till havet och allt annat .., sedan ta bilen in till stan och möta upp pv .., "vi kan gå ut och äta middag ...?" sa han ... och sen .., efteråt, tar jag tåget till Skåne.

Jag kan komma hem hur sent som helst, för det är inte förrän på fredag vid halv åtta som jag ska vara på plats i affären.

Ni förstår så ljuvligt!

Så mycket mindre stress.

Det Nya Livet ...

... med långa promenader och hälsosam kost ..,. och så nio timmars arbete på detta .., det gjorde i alla fall att orken försvann sin kos.

Komma-hem-orken.

Tjopp, bara!

Så när jag hade parkerat cykeln utanför min port och låst upp dörren till dom 31 kvadradmeterna .., då blev det nödlandning på soffan Ektorp och därefter telefonprat och ännu mera prat och nu är klockan snart tio och nu letar jag upp min lilla flock på savannen .., lägger på mera ved så elden brinner länge .., och så ska jag titta upp mot himlen och se alla stjärnorna och kanske hör vi syrsor spela.

Kanske.

I morgon blir en lång dag.

Ett eftermiddagsfönster .....

.... kommer från Lotha, som är dotter till min kusin.

Hon skriver ett så underbart rart litet mail; ett hjärtevärmarbrev, helt enkelt.

Tack snälla, rara! säger jag.

En slags insikt ...igen.

Det här är vad jag känner just nu.

En hel massa glädje.

Och av ingen orsak alls .., kanske för att jag alltid blir lika lycklig när jag ser dom här bilderna.

Vännen Ellis och en trygg pensionatsvärd som lovar att ta emot ....

Hoppsan ...!

Jo, kanske den här filuren.

Ystad ..., den 16:e april ..

Aldrig, att jag upphör att förvånas över att man har hyacinter ute i trädgården!

För den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, är hyacinter nånting man har på bordet när det är jul.

Men ni förstår så vackra dom är så här ute i det fria!

Längs havet ...

... ligger badhytterna på rad.

En är nedbrunnen.

Dörren är öppen och där inne trängs solstolar, ett bord och en trasig lampa.

Och utanför, på marken, en tidning.

Om Sigge, högt blodtryck och lite annat.

Sigge är en riktig ystadprofil.

Ofta ser man honom komma cyklande på väg ner till sin "hodda" vid havet.

Där sitter han mest hela förmiddagarna och matar svanar och andra sjöfåglar och så vildkatterna som han tar hand om.

När jag arbetade i lilla kvartersbutiken, då kom ofta Sigge in och köpte kattmat på burk.

Sigge är född på julafton och är alltså Stenbock.

Och när jag nu på morgonen tar en promenad längs havet i akt och mening att börja det nya livet (för vilken gång i ordningen, kan man fråga sig ..), då upptäcker jag honom.

Han sitter som vanligt på sin bänk utanför "hoddan" och har en påse bröd i ena handen.

Alldeles intill står hans kompis som har hälsat på med sin hund Blondie.

Och så börjar vi att småprata lite.



Sigge är en sån människa som jag tycker så oändligt mycket om.

Ett naturbarn.

En som inte krånglar till det.

En som är sig själv.



Här brukar han också sitta.

Familjen Svan är nära vänner till Sigge.

Dags för kalas ....

Idag fyller min före-detta-granne hemma i Malå år.

Numera bor hon i Uddevalla och jag själv i Ystad och våra liv ser inte alls ut som dom gjorde för ett antal år sedan.

Vi rör oss på andra savanner.

Ingen i min bekantskapskrets lagar så vanvettigt god mat som Leina.

Och hon är omtänksam och omåttligt generös.

Här kommer en stor grattiskram från mig!

Torsdagsfönstret ...

... hittade jag på gågatan i Helsingborg, en dag i april år 2006.

En alldeles ljufvlig ostbutik var det.

Eller är det.

För människor med högt kolesterolvärde och som av vänliga läkare eller sköterskor uppmanas att endast ta en enda ostskiva på mackan .., är ett dylikt fönster att liknas vid kokain på kakfatet för en drogberoende.

Så är det.

Glöm inte ....

... åååå, denna underbara skribent!

Hon som skriver så att huden knottrar sig.

Och med bilder som gör hjärtat varmt.

Kl. 21.05 i Kunskapskanalen.


En åker hem och en åker bort en åker hit och en åker dit

Kåge Jonsson åker tillsammans med fotografen Bo Öhlén tåg genom Sverige i början av 1980-talet. En film om några tågresenärer, deras tankar, samtal och möten under en resa genom folkhemmet i andra klass. Ett folkhem, som precis som i dag, befinner sig i kris med ökad arbetslöshet och ekonomisk oro.

Från 1983. Även i K 17/4

Läkare ...? Nätack.

I affären där jag arbetar, utdelas ett par gånger per år en s.k. kundenkät.

Det är ett A4-ark med rutor där kunden ska betygsätta personalens bemötande och så allt annat förstås; sortimentet .., prisnivån .., ja, kort sagt helhetsintrycket av butiken .. och som tack för deltagandet får kunden ett paket kaffe.

Helt ärligt är det alltid lite nervöst när alltsammans (från centralt håll ...) har sammanställts och så kommer svaren och det är diagram och uppgifter om hur butiken sköter sig i förhållande till andra affärer och så ligger svaren där färdiga att ta del av .., ofta i form av ett litet häfte på bordet i personalrummet.

Kundernas egna omdömen (där finns rader att skriva ner vad man tycker är bra och mindre bra .., med egna ord ...) är kopierade bara .., somliga har undertecknat med sitt namn, andra inte och ibland känner man igen handstilen och tänker .. "jaha .. ja ..,".

På det hela taget är det väldigt intressant, men också h e m s k t.

Man är helt i kundens våld och råkar personkemin inte stämma .., då kan man ana vad svaret kan bli.

Precis så är det med en sida på nätet som jag hittade mer som av en slump.

Sidan fyller säkert en funktion .. men det hela blir ju också helt och hållet subjektivt.

Om jag kommer till en läkare med förhoppningen om att bli sjukskriven och inte blir det .., tycker jag då att läkaren är mindre kompetent?

Det är sånt man kan fundera över när man hittar nåt sånt här.

Fyndiga rubriker - nä, inte hos mig -!

På väg från Helsingborg till Ystad.
Året är 2005.
Det är september månad.

Från södra Frankrike, där syrénerna just nu blommar som allra bäst, därifrån kommer en utmaning från madame Monet.

Så här skriver madamen.

"Libby har utmanat mig och jag tror att det hela går ut på att hitta sina tre bästa rubriker och berätta varför man tycker det. Skriver man varje dag som jag blir det ett hästjobb av guds nåde."

Själv anträdde jag bloggandets värld den 30:e september 2005, oerhört inspirerad av bland annat den, i mina ögon, fenomenale herr Stationsvakt.

Det är snart fyra år sedan.

Och här borde det ju, om bloggmadamen vore det minsta lilla kreativ, vimla av finurliga rubriker.

Problemet är .., att det gör det inte.

Rubrikerna i mina inlägg är lika enjängda som bloggmadamen själv.

Här är det mest "Dagens fönster" ..., "Kväller" .. eller "På jobbet".

Det allra första fönstret uppenbarade sig den 31/10 2005 och sedan har det ju bara fortsatt.

Fem dagar tidigare finns där ett inlägg från Ellis.

Och jag märker att vi är två som är lika enjängda .., haha.

Så här skriver västmanländskan den 26:e oktober 2005, som då ännu inte besökt Ystad.

Ellis sa..

Vilken underbar bild (angående bilden längst uppe här ...), speciellt när man vet att havet finns så nära. Jag *älskar* havet.

Nu bara måste jag åka till Skåne. :-)

Nej, någon rubriksättare kan jag aldrig kalla mig.

Jag väljer oftast den enklaste vägen.

Men skulle jag nu nödgas välja tre rubriker .., då norpar jag någon av undantagen.

Dom här tre får det bli.

Motiveringen?

Nja, ingen särskild .,. men jag skulle nog klicka och kolla tror jag .., om det vore jag själv som surfade runt.

• Eländigt sex, men bara i september
  

• Många soldater. Få flickor.

• Fredagen den 25:e april i fjol .., bara några dagar efter att jag hade ramlat i affären och brutit handleden, visade det sig - till min oerhörda förvåning - att min äldsta dotter hade skrivit ett inlägg på min blogg. Jo, hon hade fått lösenordet, då hon någon dag tidigare skulle meddela den församlade världspressen om bloggmadamens fall och nu passade hon på.
  Någon doktor är hon ju inte, nej, hon arbetar i skolans värld, men helt plötsligt förvandlades hon till Dr Böhlander. Det visade sig (även detta till min förvåning ...) att hon dessutom var utbildad advokat. Och nä, här finns ingen fyndig rubrik ., men det visar å andra sidan att dylika inte alltid behövs .., för ååå, vad jag hade roligt åt detta!

• Jo, men här hittar jag en lite halvfyndig sak.
  

Och själv tycker jag att det här .., det är härligt exempel på en finurlig rubrik och jag lovar att skribenten kommer att få drösvis med sökningar nu från Google på det sista ordet!

Och näää, jag utmanar inte någon .., den som känner för det får hoppa på rubriktåget.

Födelsedag ...

Idag fyller den här långbenta och tjusiga madamen år, ja, ni vet .., hon som är fotbollsfantast .., tycker om sommar och sol och blommor och har en katt som heter Selma och en man som heter Micke.

Och ett litet pyre i magen har hon också och en väldigt trevlig och rar mamma; nämligen bettankax.

Stor födelsedagskram kommer härifrån!

(pElle hälsar till Selma ..:)

Till "herr Viktigpetter" i Norrbotten ...

Titta här sån vacker Scilla!

Jodå.


Men Bert sa...

"...och gräsmattor översållade av scilla .."

Är du säker? Det var inte vårstjärna, då.

Tittade blommorna upp på dig, så var det vårstjärna.

Hängde de nedåt, så var det scilla.

. Sign.:Viktigpetter."

Se där, ja.

Det kändes bra.

Hälsar den smajlande bloggmadamen.

Lediga-dags-fönstret ..

.... finns i vackra Brantevik på Österlen.

Den här rara madamen tog bilden.

Tack snälla!

Vet ni vad jag tycker är underligt?

Jo, att när man pillrar i örat med en Topz, så börjar i alla fall bloggmadamen att hosta.

Alltid.

(och ännu konstigare tycker jag att det är att jag ibland tycker att det känns som om jag har medelhavssand i örat .., ett halvår drygt sedan jag simmade i det turkosblå havet!)

Prick hela kvällen ringer telefonen.

Det är helt underbara samtal från Hamar i Norge .., från Växjö .., Alingsås .., Stockholm .., en bil utanför Upplands Väsby .., från Ystad .., och sist av allt, från ett pensionat i landet Halland.

Vi pratar om ingenting egentligen, men lite om läkarbesöket.

"Var hon skånska ..?" frågar pensionatsvärden och syftar på den unga läkaren.

"Jaaa .., ja, det vet jag inte ...?" svarar jag.

Det är då det slår mig .., att jag inte längre tänker på den saken.

För mig är numera skånska det n a t u r l i g a.

Det är bara när jag hör ett annorlunda prat, som idag, den där kunden som visade sig komma från Västergötland, som jag reagerar.

Kanske betyder det att man har acklimatiserat sig?

Kanske.

Mågen ute på äventyr ...

Det är väl detta som kallas för att vara optimist.



Och vid dom röda pilarna skymtar den hurtfriske svärsonen.



Jo, jo.

Så kan det gå.

Säger svärmor och ler lite plirigt.

(Men vinterbad lär ju vara hälsosamt ....)


Sen är det dr Böhlanders tur.

Ja, men det hade man väl kunnat räkna ut .., kvinnor kan.



Kvinnor Kan.

Just det.

Och så börjar ett nytt liv. Igen.

Rusningstid .... är inget för bloggmadamen.

Läkaren heter Malin och är knappt fyrtio år .., hon är ytterst saklig och har en varm blick.

Det verkar faktiskt som om hon bryr sig.

Vi pratar om blodtryck och kolesterol och jag får berätta om mina föräldrar (pappa, vältränad och icke-rökare som dör i en hjärtinfarkt när han är 66 år ..) och mamma med sin Alzheimer (men hon lever länge .., dör bara några veckor före sin 86-årsdag) och vi pratar om mina halvsystrar som förstås är pigga som nötkärnor (och magra ... inte att förglömma ...) och vi pratar även om vad som är livskvalitet och inte ..., och kan jag tänka mig att gå ner i tid arbetstmässigt .., har jag den möjligheten?

Upplever jag stress på jobbet?

Jag säger att det gör jag .., jag är verkligen en sån som helst vill ha allt undangjort redan innan jag börjar .. min mamma var precis likadan, det kanske är nåt genetiskt?

Om tidningsreturerna blir gjorda i dag eller i övermorgon spelar egentligen ingen roll, men själv vill jag helst ha dem gjorda igår.

"Men jag upplever dig som en väldigt lugn människa ...?" säger läkaren.

Ja, det gör jag också.

Min yngsta dotter sa en gång att "mamma är som tjuren Ferdinand ..".

Kanske kan man vara allt på en gång?

Och sen, när besöket är tillända och jag har fått recept som ska hämtas ut på apoteket och kört tillbaka till affären (tack snälla Malin för lånet av bilen!), så är det som att börja om igen .., man sitter i bilen och tänker att jaha .., nu måste man ta tag i sitt liv på riktigt om man alls vill ha ett liv och det vill man ju.

Fyra timmar senare är arbetsdagen tillända och jag cyklar hemåt och solen flödar från en ljust blå och bara aningen molnig himmel och jag ser humlor och hör en koltrast och när jag har kommit hem till min lilla etta, hittar jag nedanför brevkinkastet ett kuvert från kapten Lintott .., och där inne i kuvertet gömmer sig en liten påskduk där han har broderat så fint .. "Glad Påsk" står det som överskrift och så är där en liten nykläckt kyckling där under.


Mormorshjärtat blir alldeles varmt.


Lilla Kycklingen.

Den här duken måste förstås ramas in.

Den nyblivne pensionären ...

... han, Hasse från Ö-vik .., han har nu all tid i världen att fotografera och när jag kollade mailen igårkväll, ja, efter bortavaron i landet Halland, då hittade jag till min glädje en hälsning från Hasse.

Så här skriver han:

"Hej Elisabet.

En bild från Höga Kusten.

Den höga ön rakt fram är Högbonden En gammal lotsplats.

Hasse."

Tisdagsfönstret ...

Från Solveig kommer det här helt underbara fönstret susande!

"Det gamla fönstret i norr blickar ut över vattnet ....", skriver hon.

Och apropå gatukonst som jag skrev om för några dagar sedan, så bifogar Solveig en länk och när man har klickat på den och tittat .., så sitter man nästan och bara g a p a r av pur förvåning!

Det var den här.

Tack snälla! säger jag.

Om och om igen ...

Som vanligt har jag svårt att bestämma mig .., lift med unge herr Rörmokare till Malmö .., Öresundståget .., eller pv:s röda Volvo från landet Halland till Ystad.

Till slut väljer jag att åka tillsammans med rörmokaren, Emil.

Det blir en resa fylld med prat.

Om allt möjligt surrar vi; om yrkesval .., drömmar .., förhållanden .., om att bo på landet eller mitt i Malmö .., om musik .., och om syskon.

I Malmö är det sommarvärme.

På Centralens uteservering sitter solbrända människor och dricker öl.

Tåget till Ystad går från spår 10 och när tåget kommer in, upptäcker jag helsingborgarens bror som också har blivit lokförare och jag väntar tills tåget har stannat, så öppnar jag dörren till förarhytten och kliver rakt in och ger honom en stor kram.

Bosse är en del av en flock som jag under tre års tid tillhörde.

Ååå, jag blir så glad av att se honom!

Sedan stundar avresa till Ystad och från början till slut sitter jag och läser Håkan Nessers tjocka bok som jag verkligen inte har kommit på god fot med, inte förrän nu .., nu är den plötsligt hur bra som helst!

Stationerna bara susar förbi och när vi är på hemmaplan och sakta smyger förbi småbåtshamnen, ser jag på en balkong en kvinna som tar ner den blågula flaggan.

"Skönt att vara hemma ..:? Du vet .., borta bra, men hemma bäst ...?" säger den rara tågvärdinnan och ler så varmt mot mig.

Och så cyklar jag hemåt.

I den ena anoraksfickan skramlar ett litet röse av snäckskal, plockade på stranden i landet Halland.

I den andra vilar min nyckelknippa.

Det är väl ungefär så det är.

Ett sent kvällsfönster ...

... från Lilla Essingen i Stockholm.

Där bor Anna, Micke och lilla Nelly.

Tre barn har bloggmadamen.

Alla har hamnat i Stockholm eller i dess närhet.

Pling i min inkorg!

Det spelar ingen roll hur gamla ens barn blir, man blir alltid lika glad över deras glädje.

Eller egentligen mera så här: finns det nånting som man som mamma eller pappa blir lyckligare över, än när man vet att ens barn är lyckliga?

Så .., när jag i min inkorg får bilder från en .., kanske dressyrtävling .,. med mellandottern och hennes häst, han med Nike-märket i pannan, - Taurus -, då förstår jag hur glad hon måste ha varit.



Och så en bild på lilla Nelly som nu är frisk och kry efter operationen.

Visst är hon söt!

"Jaha .., då ska vi se här ..."

Om man nu ska ge sig på äventyret att ha solfångare på sitt hustak, då är det en klar fördel att ha en brorson som är rörmokare.

Det är precis vad pensionatsvärden har.

Och hett efterlängtad är Emil (det är han som är rörmokaren ...), när han på annandagen dyker upp.
Därtill är han, precis som bloggmadamen, Stenbock.
"Det är du också va ...?" frågar han mig, när herrarna tar paus.



Pannrummet är kanske inte nånting för Sköna Hem.

Dagen till ära kommer till min förvåning sopborsten fram och jag önskar innerligt att jag hade haft en före-och-efter-bild.

Var det inte Moster Mjölgumpa som visade upp sin mans garage ... och det var då jag skrattade så jag låg dubbel efteråt!


Så här ser ritningen ut ...., nedplitad på en kartongbit och förfärdigad av Emils pappa, han som är så duktig när det gäller detta med energi och värmeåtervinning.

Solfångarna är på plats, men nu ska kopparrören och värmeväxlaren installeras.



Emil .., han sätter sig med ett kollegieblock och filurar lite över ritningen.

På bordet intill står en kanna med kaffe och där är uppvärmda gifflar och valnötsbröd.

Småfåglarna kvittrar.

Själv funderar jag över om jag ska anta erbjudandet att låna pv:s Volvo till Ystad, alternativt lifta med herr Rörmokaren, alternativt ta Öresundståget.

Ja, det är svåra val här i livet.

Annandag Påsk ...

Solljus genom fönstret.

Avocadoblomma tackar och tar emot.

En livs levande solstråle ...

Vill ni bli riktigt, riktigt, riktig glada och lyckliga idag?

Jahapp, det vill ni.

Då ska ni klicka på den här länken och ni kan hämta näsduken också.

By the way.

Måndagsfönstret ...

... finns på pensionatet .., ja, det är badrumsfönstret fotograferat utifrån.

I den stora syrénbusken satt förra våren en liten Svarthätte-fågel och sjöng nånting så överjordiskt vackert!

Någon slags glädje ...


När solen och värmen flödar, blir sms:en liksom annorlunda.

Så här, till exempel.

Fyra kvinnor skickar små meddelanden.

"Har just gullat med ett gäng pyttesmå lamm ..-)

"Och vi sitter och äter glass. Otroligt fin kväll!"

"Jag är på cykeltur till goa vänner. Underbara dagar med detta väder! Hoppas att din hosta snart är ett minne blott! Kramar.

"Men ååå, visst är arbete utomhus rena rama lyckopillret! Här doftar det vitlök från fingrar och ugn ,-) Känslan är lättsam och glad. Barfota,"

"Jobbar i G:s trädgård. Frågade vad han hade för rat längst med kortsidan av huset. Stockrosor, svarade han ,-)"

Kväller ...

Vi sitter i soffan och tittar på ett helt ljuvligt program från Gryts skärgård, i Östergötland.

Hela dagen har Pelle hållit sig i närheten av oss.

Han har klättrat i plommonträdet och lekt med en liten gul boll och i minst en timmes tid legat på min bröstkorg och sovit djupt.

Som en trasdocka är han.

Trött och slut på.

En inte alldeles purung herr Katt.

Kanske tolv år?

Mycket har han varit med om .., han blivit påkörd av en bil och kom hem vind och sned och efter ett par dagar var han sig själv igen.

Och han har utkämpat våldsamma fighter med Bjäresjös andra kattherrar och återvänt hem, ärrad och blodig.

Nu är det som ett helt annat liv för Pelle.

Pensionärslivet.

Han verkar rätt nöjd med tillvaron.

Harmoni ...

Den som har katt eller hund, vet precis hur det är.

Den där känslan.

Det bästa som finns ...

Göran Persson, ni vet, vår före detta statsminister, berättade i något pratprogram att han alltid började att lösa sina korsord längst uppe till vänster.

Det gör inte jag.

Och med lite-lite-lite hjälp av den idoge pensionatsvärden (som handtvättar tegelpannor .., och sedan kånkar upp med dem först på stegen och sedan på taket ...., ja, frånsett min mamma, så tror jag helt ärligt att han är den mest energiska människa jag någonsin har träffat ..., synd att han inte kan säga samma sak om bloggmadamen ...,-), ja, med lite hjälp av honom, så ordnar det sig.

Då blir hela krysset löst.

Jipppiee!

Och bloggmadamen blir lycklig.

Förmiddag på pensionatet ...

Då ser det ut så här i köket.

Giffelreceptet fick pensionatsvärden av mig i fjol, när vi hade träffats.

Därefter har det blivit gifflar morgon-middag-och-kväll

"Du har inte funderat på att byta till nånting annat ...?" säger jag lite plirigt.

"Ja, men jag har ju bakat kanelbullar i tjugoåtta år .., det är ju bara ett enda år jag har pysslat med gifflarna, men är det på det viset .. nog kan jag ...!"svarar herr Bagaren då.

Nädå.
Det behövs inte.




Och så valnötsbrödet förstås.

Svindelgott.

Morgon på pensionatet ...

Då blir det frukost med valnötsbröd, äggröra med knaperstekt bacon och kaffe eller te.

Till dessert 1 st hjärtmedicin (pv), 1 st antibiotikapiller (bloggmadamen), samt 2 st stora, gröna tabletter för att mjuka upp kroppens allt mer stela leder (bloggmadamen).

Sist av allt leker vi doktor och kollar blodtrycket på varandra.

En liten vit mackapär med texten "Digital blood preasure monitor HEM-403 C", visar med digiala siffror hur det är ställt med våra tryck.

Ja, ni ser ju .., det hela är romantiskt så det förslår.