Det är när jag letar efter ...

... kamerasladden, som jag hittar ett nästan sönderläst brev från min mamma.

Brevet är skrivet den femtonde maj 1979 och den som fick brevet är mellandottern.

Och jag lägger mig på soffan Ektorp .., drar ner läsglasögonen över ögonen och börjar att läsa.

"Kära lilla älskade, lilla underbara .., lilla födelsedagsbarn!

Grattis på 3-årsdagen!

Vet du, mormor har tänkt på dig hela dagen och t.om gråtit en skvätt framför alla fotografier av längtan att få krama om er och se er och känna de där små mjuka armarna och allt det där ...

Oj, lilla A om du såge alla dessa fattiga små fina och lortiga trashankar som springer här på campamentet bland högar av skräp, stora och små grisar .., getter och små söta killingar .., får, åsnor, hundar och katter och papegojor, höns och allt vad det nu är, ja, då A lilla .., då gjorde du säkert stora ögon.

Idag var mormor och gav en spruta till fru som skulle föda sitt 9:e barn.
Två är döda, så sex är kvar. Två sängar, det var allt möblemang i rishyddan!
Resten .., 1 gryta, 1 kaffepanna och trasor-trasor-trasor!

Oj, oj, oj som det ser ut i somliga hyddor!

En annan hydda som mormor går till dagligen, där ligger 8 personer på 1 filt och alla sover på golvet. De äter bara fisk och sapaljo, ja, alla gånger jag varit dit har de haft samma maträtt.

Nu ska jag vända på bladet och skriva till mamma.

Krama Maria och så får hon krama dig från mormor! "

Och när jag nu .., trettio år senare har läst det tunna par-avion-brevet och lagt det ifrån mig, ser jag allt suddigt.

Och plötsligt minns jag mamma som hon verkligen var .., innan herr Alzheimer kom in i bilden.

Som en hälsning från mamma blev det.

Kändes det.

Ett eftermiddagsfönster från ....

... södra Frankrike, tänka sig .., att ett sådant kommer susande genom rymden och landar i en dator i Ystad.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Bilden är tagen i den lilla bergsbyn Evenos, strax norr om Toulon.
Byn är nästintill övergiven .., ligger på hänförande höjd med utsikt över Medelhavet och hisnande bergstoppar och sänkor.

Kram från Monet."

Själv håller jag mig till nio gånger åtta ..

Om man sällskapar med en småländsk pensionatsvärd som dessutom är mattelärare, då är det kanske inte så underligt att man måste stanna till vid en byst av herr Pytagoras.

Därtill i staden Pythagoria.



Bloggmadamen har inga som helst problem med multiplikationstabellen eller vanlig huvudräkning, men se när det kommer till sånt här ..., då tackar hon för sig.

Men ta bilder av herr P och pensionatsvärden .., jo, men se det kan hon göra.

Söndagsfönstret ...

Bara en bit utanför lilla byn Pyrgos på den grekiska ön Samos, stannar vi till vid en lika liten kyrkogård.

Vandrar omkring.

Där är torrt och fnöskigt .., och från varje gravplats möts vi av för oss obekanta ansikten.

Kvinnor och män.



Och pojken som bara blev sju år.



Och mannen med det yviga skägget.

Frånsett syrsorna som spelar så ihärdigt och lite fågelkvitter, är där alldeles, alldeles tyst.

Massor av sena kvällsfönster ...

... som speglar sig i motorhuven.

Det hände sig utanför Det Eleganta Hotellet i Athen.

Nån slags insikt eller nåt sånt.

Jaha.

Då har man fått gråta en skvätt.

Stina Lundberg - Dabrowski .., såååå bra!

Eftermiddag ...

Samos.
Det är det där avskavda det handlar om.


Fotboll på tv.

Fisk i ugnen.

På andra sidan gatan kånkar mustaschprydda herrar på kylskåp och frysboxar .., ty nu töms lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år.

Det gestikuleras och pratas hejvilt.

En av männen tycks våldsamt upprörd.

"Snart utbryter nog skottlossning ...?" säger jag till pensionatsvärden som halvligger på soffan Ektorp och lite förstrött hejar på Kalmar FF.

"Jaså ...?" säger han som inte har bloggmadamens livliga fantasi.

Och utanför fönstret viiiiiiiner vinden.

Till Kesu ...

Så här är det.

I mitt barndomshem hängde väggklockan i köket.

Då, på den tiden, låg ett gulnat urklipp i botten på klockan och urklippet var mina systrars mammas dödsannons.

Gunhild Nilsson ..."min kära maka .., Rigmor och Birgittas mamma", stod det.

Gunhild blev trettiotre år.

Jag tittade ofta på urklippet ., och funderade över varför vi aldrig pratade om henne ..?

Jo, där fanns ett fotografi av henne ovanför öppenspisen ., hon log in i kameran .., klädd i en norsk kofta och om huvudet hade hon en slags turban virad .., kanske för att dölja bristen på hår .., ty Gunhild dog på grund av en ilsken hjärntumör.

Så småningom hamnade även pappas dödsannons på klockans botten.

Och nu .., min mammas.

Där ligger också nyckeln.

En gång i veckan; varje söndagkväll .., drar jag upp klockan som en gång hängde i min pappas farbrors hem.

Det är den absolut enda sak som jag inte vill mista, förutom kameran.

Och så här låter den.

Lördagsfönstret ....

... är mitt.

Idag är det oväder i sydöstra Skåne.

Motvinden låg som en vägg mot mig när det var dags att cykla hem från affären!

Och lokalradion varnar skåningarna.

Fredagkväll på Regementsgatan 19 A.

Från köket doftar det av köttfärs till tacon.

Ett fönster står som vanligt öppet.

Och Lasse Berghagen är gäst i Gokväll.

Pling-pling-i-min-mobil !!

"Äntligen fredag.
Bra dag på jobb, ute alla åtta timmarna men skönt nu med ledig helg.
Ska städa, mitt hem förfaller ;-).
Frusen om fötterna, sol i hjärtat.
Kram, kram."

Av sådana ord blir man glad, hälsar bloggmadamen sittandes i sin anorak i ett hem som också har förfallit.

Första arbetsdagen ...

Underbara snabbjobbande och alltid genom-butiken-springande Sanna, då, på den tiden det begav sig.
En arbetskamrat så sprängfylld med energi!

... efter tio dagars ledighet .., går hur bra som helst.

Det är till och med roligt att träffa alla kunderna och många är rara och frågar hur det har varit i Grekland och var vädret fint och hur känns det att ..?

Sånt prat.

Och alla plu-nummer (förutom stjälkselleri och rödbetor i lösvikt) sitter som dom ska.

När klockan är lite över fem och jag cyklar hemåt, känns höstluften frisk och klar.

Solen flödar!

Jag ser två sädesärlor och tänker att hösten är fin den med .., och om några timmar kommer pensionatsvärden på besök och inte ett uns spår av tandvärk har jag haft.

Det är som ett nytt liv.

I alla fall nästan.

För en vecka sedan ....

... promenerade jag i små gränder .., lyssnade till småfågelkvitter .., och hälsade på kattorna som strök förbi.

Nu är det oktober.

Allt är som vanligt igen.

På en krok hänger min röda arbetströja.

I högerfickan väntar sprättkniven.

Och tänk ...., all tandvärk är som bortblåst!

Fredagsfönstret ...

... stod och vilade sig lite någonstans på den grekiska ön Samos.

Insikt nr 158 ...

En vecka i Grekland utan tv och radio och man tänker inte ens på det.

Men så kommer man hem och ligger på soffan Ektorp, slår på tv:n och slukar allt.

Där är Plus med ettrig Sverker .., Mitt i naturen .., där är ett norskt program om livet på landet - "Där ingen skulle tro att någon kunde bo .." - .., och så ett fullkomligt underbart danskt program där barn filmar och berättar om sin vardag; det handlar mycket om skilsmässor ..., och sist av allt ..., Debatt som ikväll handlar om riksdagspolitiker .., ja, rubb som stubb.
(Och jag gillar Stig-Björn Lundgren som debattör, fast han säkert retar livet ur många ..., det är nånting med hans kynne.)

Bäst var detta:

"Där ingen skulle tro att någon kunde bo"

Norsk programserie från 2008. Reportage om människor som valt att bo långt från staden, men nära naturen. På fjällgården Fossdal, på gränsen mellan Møre og Romsdal och Sør-Trøndelag, bor tolv år gamla Anita Martinsen tillsammans med sina föräldrar och gårdens alla djur. Framtidsplanerna har hon redan klara, Anita ska bli författare, veterinär och fjällbonde.

Även i SVT1 4/10, SVT24 4/10 och SVT1 7/10

Av bara farten läser jag även tidningarnas webbsidor.

Hamnar på Aftonbladet som väl vill berätta om Viktiga Saker i vår värld.

Jo, jo.

Jag undrar jag hur många kvinnor som ikväll ligger på rumsgolvet och testar detta.

Själv har jag inte hunnit dammsuga, så det får vara.

Och här kommer fyra, nej, fem .. kvällsfönster.

"Hej Elisabet!

Som lite välkommen hem och plåster på tanden så kommer det två fönster från mig från en dagstur förra lördagen.

En dagstur som bl a gick till vackra Grythyttan.


Fladderfönstret ,-)
Som äntligen kom rätt.

Fönstret med röda väggar runt om är ett fönster på Grythyttans Gästgiveri.... ja just det gästgiveriet som han Carl Jan numera har haft hand om.

Gardinerna som fladdrar lite är så fina tycker jag!


Sen från antikvariatet i samma by ( är det en by... ? )
Tyvärr var det stängt när vi kom förbi.
Fångade fönstret istället för att kanske köpa en bok.



Nu är jag på Loka Brunn och fotar.

Där kan man så klart dricka deras eget riktiga brunnsvatten i just det här rummet med sina pelargonfönster!

Vattnet smakar lite mossa och järn. Men vad gör det om det är nyttigt.

Vattenpaviljongen tror jag rummet heter..... om jag kommer ihåg rätt...?

KvällsHej från mig!

Turtlan."


Ops, nu kom jag på..... det ena fönstret är ju fångat i Lokas egen lilla kyrka.

Så var det ju!

Kvällströtter tror jag visst!

Sylvia Vegas vänstra hand ...

På tåget hem från Köpenhamn hamnar jag intill Sylvia.

Sylvia är kund i affären och frågar så där apropå om jag fortfarande ägnar mig åt att fånga vänsterhänder?

Jo, det gör jag ju .., men kanske inte så ofta som tidigare.

Så jag blir glad och tar fram kamera, penna och papper från ryggsäcken.

Det visar sig att Sylvia är född 1970, är Jungfru och lillasyster.

Hon kommer från Ecuador och varit i Sverige sedan 1994 .., i femton år, alltså.

Var hon arbetar?

Jo, på MAS i Malmö, på sjukhusets neurologavdelning, som läkarsekreterare.

På den där skalan mellan 1 och 10 .., ja, hur tillfreds hon är med sitt liv just nu, säger hon nästan genast ..."nio".

Hon trivs med arbetet och fritiden, med sin familj och inte minst med taxen Piplup.

Ungefär så är det med Sylvia.

Solljus ...

Ett torsdagskvällsfönster från ...

... rara vännen ellis i Västmanland.

Pling-pling ...

Från underbara vännen Bente i Norge kommer en länk susande genom rymden.

Jo, jo.

Nu vet vi det.

När det är över ...

Från den blå sportväskan som står på golvet intill tv:n, ser jag dem.

Fru Snorkel och Herr Cyklop.

Ännu ouppackade.

Och fiskarna i det turkosfärgade havet var små och genomskinliga och där fanns större sorter, men då oftast bara en och en.

Ibland hände det att småfiskarna nafsade på våra ben.

På soffan Ektorp ....

... tillbringar jag mesta delen av denna den första dagen hemma.

En stor hög med DN ligger och väntar på bordet.

Jag läser dem från första till sista sidan.

Jag läser om Lydia Cacho från Mexico, född 1963, som kämpar för mänskliga rättigheter i allmänhet och driver ett center för kvinnor och barn som utsatts för trafficking eller våld.
Denna modiga Lydia som efter ett pedofilavslöjande lever under ständigt dödshot, men vägrar att ge upp.



Och jag läser nekrologer .., bland annat om Carin Bäcklin som har avlidit i en ålder av 101 år och som bara någon vecka innan hon dog, köpte nytt läppstift och mascara.

Sånt säger ganska mycket om en människas framtidstro och hopp.

Och där är bilder på nygifta par som ler rakt in i kameran.

Elva bröllopsbilder inalles i en av tidningarna och jag är femtiofem år, snart femtiosex, och tänker cyniskt..., ja, ja .., hur många ler lika lyckligt om tio år och bara detta att den tanken finns hos mig, får mig att må illa.

Och jag tittar på husannonser i Stockholm och upptäcker att man nu kan boka biljett till julshower och där är en annons med bild på Jonas Gardell som uppträder i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden de 28 september och där hade jag gärna varit och lyssnat, men nu är det för sent.

På sidan 35 finns spalten "Så träffades vi".

Där berättar en kvinna som kallar sig "S" om hur hon en natt drömde om en norrländsk korridorgranne, ja, själv hade hon då redan sällskap.

Hon drömde att hon dansade med den för henne tämligen okände mannen från norr och hur enkelt och rätt det kändes och hur förvånade de båda var över att de blivit ett par.

I drömmen, alltså.

En tid senare tar det abrupt slut mellan kvinnan och hennes pojkvän och inte långt därefter råkar hon, av en slump, träffa mannen som hon drömde om, på en pub.

Kvinnan och mannen gick hem tillsammans och har sedan dess, det är trettio år sedan, varit ett par.

Åå, så härligt och den delen av mitt hjärta som ibland är synnerligen osympatiskt cyniskt, puttas åt sidan.

Ja, så där pågår fredagslivet medan jag ligger där på soffan Ektorp.

Mot söder står fönstret står öppet.

Rullgardinen fladdrar lite i vinden.

Bilar kör förbi.

Och inte en endaste liten fågel hörs kvittra.

"Säg till om det gör ont .."

Skugga och Ljus på Samos.


I jämförelse med Sofiasjukhusets avdelning för tandbesvär, ja, i Athen, är Folktandvården i Ystad rena himmelriket.

Där är tyst och lugnt i väntrummet .,. en man sitter och läser lokaltidningen och en äldre kvinna kommer in och ställer gåstavarna ifrån sig ..., och så ler hon så vänligt mot oss andra ..."godmorgon, godmorgon!".

Och så sitter vi där tysta och väntar.

I väntrummet.

Och så öppnas dörren.

"Men hej Elisabet!" säger en tandsköterska vänligt och visar mig vägen in till behandlingsrummet.

Sköterskan är kund i affären, jo, jag känner igen henne, men visste inte vad hon arbetar med.

Och för den blonda tandläkerskan som kommer från Polen och heter något så förtroendeingivande som Anna, får jag berätta och jag visar röntgenplåten från det grekiska sjukhuset och Anna och tandsköterskan ler och jag berättar om Strrrrong Pills och allt det andra.

Det visar sig att min tand är rejält inflammerad och det blir rotfyllning rakt av .., ja, inte fyllning, utan rensning.

Rejält med bedövning, ändå vickar jag ihärdigt på tårna och kan nog mest liknas vid en svävande dam.

När allt är överstökat för den här gången .., känner jag hur tårarna bränner bakom ögonlocken.

Ååååå, detta att bli vänligt bemött .., det är nästan det viktigaste av allt!

Nu är det bara att vänta på att bedövningen ska släppa ,-)

Återbesök nästa fredag.

Och himla synd att alla Strong Pills har tagit slut.

Halleluja!

Fick en återbudstid hos Folktandvården i Ystad nu kl.8.50.

Här ska köpas fikabröd och bjuda personalen på.

Vilka ä n g l a r!

En liten bloggpärla ....


... hittar man här.

Och där finns ännu mera!

Och det tar aldrig slut!

Och så var det ...

... vardag igen.

Ösregn och mörkblå himmel.

Friska vindar!

Bilden är från frukosten utanför hotellet .., där solen når fram tidigt på morgonen.
Där syns den allra ljufvligaste youghurt .., flytande honung från lilla byn Pergos uppe i bergen .., och där är salami, ost och färskt bröd.
Minst lika gott som på Eleganta Hotellet.

Torsdagsfönstret ...

"Hej!

Den här bilden är inget speciell som så, men jag tyckte det var lite kul med de andra fönsterrutorna speglade sig i det här gamla fönstret.

Bilden är tagen bland de skeva och sneda Söderkåkarna runt Åsögatan i Stockholm.

Jag var där i går och solen vräkte ner.

Plåtade lite på måfå. När jag kom hem och såg den här bilden på dataskärmen tänkte jag med detsamma på dig.

Lägg upp bilden bara OM DU TYCKER.

Kram

/Kesu."

Tvär-slut ...

En dricker te med citron.
En annan starkt kaffe. Utan mjölk.

Om man har varit tillsammans under dygnets alla timmar i en veckas tid och så plötsligt säger man hej och tack på stationen i Malmö och åker åt var sitt håll och sen blir det kväll och man ska gå och lägga sig .., då kan det kännas lite tomt.

Eller mycket.

Och så ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden som hör av sig för att säga godnatt.

"Men det är tomt och tyst här ..., till och med att jag saknar tandagnisslet lite ...", säger han.

Jo.

Så är det.

Alldeles förfärligt tomt blir det.

Ett sent kvällsfönster från ...

... den lilla, lilla bergsbyn Manolates på Samos.

En kvinna i min ålder kanske .., lagade maten.

Vi tog omelett och en grekisk sallad.

Överjordiskt gott.

På väggen inne i köket fanns fotografier av kvinnans mamma.

Där utanför hördes syrsor och fågelkvitter.

Vill någon ha lite mat ...?

Ja, absolut.

Uppe i bergen ...

I lilla byn Manolates.

Uppe i bergen ...

Först själva mopperesan upp till himlen .., till bergsbyn Manolates på ön Samos i Grekland.

Å, vilken fasans väg!

Smal och slingrig och bråda djup om man har stupsidan.

Men väl uppe .., men hjälp, så vackert!

Och medan vi promenerar längs ännu smalare små gator, hörs den allra ljuvligaste musik från en cd-spelare .., och vi möter en keramiker och utanför hans butik/verkstad .., spankulerar en katt.

Vi pratar om katten .., och mannen ler lite .., och så säger han ..."kom .., jag ska visa er nånting!"

Och vi följer honom in i en butikslokal alldeles intill.

Där är mörkt där inne.

Och så ..., öppnar han skåpdörren.

Hemma igen ..

Den som har rest med mig tidigare, vet att detta är en vanlig syn.

Och den sista biten gick så bra, så bra.

Vi åt lyxfrukost på Eleganta Hotellet, men Scandic hotell vid centralen i Stockholm, om det nu finns kvar, hade ännu bättre frukost, då, på den tiden det begav sig.

Nåväl.
Avgång från Atens flygplats 12.35 .., det är stark motvind hela vägen till Köpenhamn och resan tar därför tjugofem minuter längre tid.

Med Transavia kan man glömma måltider ombord, men å andra sidan förväntar man sig inte det heller, när själva res-priset är så lågt.

(Å ännu mera andra sidan är Malmö Aviation också jättebilliga och bjuder generöst på såväl te/kaffe som god macka.)

Skulle jag kunna tänka mig att åka med Transavia igen?

Absolut!

Vad kommer jag att minnas mest av dom här dagarna i Grekland?


Jo, moppeturerna runt ön.
Tre dagar moppe av fem.
Jag är vettlöst rädd under en stor del av tiden.
Höjdrädd.
Griper krampaktigt om handtaget var gång det blir möte med bil och jag har stupsida.
Käken är spänd.
Efteråt är jag hur lycklig som helst.
Lättad.


Och jag kommer att minnas småfåglarna i sina burar som sjöng så vackert, så vackert.


Och alla småbyarna .., och alltid hus med tegeltak som är det vackraste jag vet!



Och besöket på Sofia Hospital, det allmänna sjukhuset där man åkte kana i tiden.
Smutsigt .., hög ljudnivå .., köer och ännu mera köer ., och så många sjuka människor har jag aldrig sett på en gång!

Jag har aldrig blivit så ovänligt bemött i hela mitt liv .., undantaget den vänliga städerskan som visade mig vägen till röntgenavdelningen (tänk er grekiska bokstäver på alla väggar och nästan ingen som kan eller vill tala engelska ...) och sekreteraren som följde mig till "rätt" röntgenrum.

Och den äldre mannen som en gång arbetat som militär, som ber om ursäkt för hur illa det fungerar på sjukhuset och som, så gott det går, försöker förklara.

Själva röntgenplåten betalar man 4 euro för och får sedan ta med sig densamma.


Och pv .., denne rare pv som återigen blir en sån fin reskamrat.

Och han läser boken som jag har givit honom i födelsedagspresent (Frank McCourts "Magistern") och han tycker om den och skrattar högt mellan varven och jag säger .."vad läser du nu ...?" och så högläser han och jag skrattar också och blir glad för att han tycker om den.


Och jag kommer aldrig att glömma fotografierna av alla kvinnor som möter min blick, på den där kyrkogården på ön.
Vänliga leenden.
Mormödrar och farmödrar.
Mammor.
Systrar.
Och jag tänker på hur skört livet är.


Alla goda middagar och luncher.
Bläckfiskar, omeletter, grillspett, moussaka, lamm.
Tzatziki och grekiska sallader.
Rött vin och vanligt vatten.
Bilden är från hamnen i Kokkari.

Samos är som paradiset för mig.

Och lilla Kokkari är perfekt att bo i om man vill ha det pyttigt och inte så flashigt, men om man vill ha lugnare vågor och mera strand .., och mer av butiker och nöjesutbud .., då är nog Pythagoria att föredra.

Ja, det här har varit en helt ljuvlig semester där sååå mycket har hänt.

Vi har haft det hur bra som helst - frånsett tandeländet -, men det sjukhusbesöket kommer nog att bli nånting man skrattar åt senare.

I morgon ska jag få besked från min tandläkare i Helsingborg om jag får komma, annars får det bli jourtandläkare i Ystad.

Tanden ska bort!

Och tack och lov för "Strrrrong Pills"!

Frukost pa Sofitel ....


Hela kvallen ligger vi pa skona sangen och skrattar gott at hur mycket vi ska ata till frukost .., det ar buffe och nu ska vi minsann ata foer hela kostnaden.

Bilderna pa vad som vantar ar forforiska.

Minst sagt.

Och sa blir det morgon och vi tar tjusiga hissen ner till matsalen.

Alla nationaliteter trangs runt buffeborden.

Amerikaner .., tyskar .., engelsman .., och vi.

Nu ska har atas!

Da kommer en parant kvinna fram och undrar vilket rumsnummer vi har?

"Sixhundredandtwo .., aaaaa, well, your breakfast is not included in the price ...", sager hon.

Leende.

Ska bara beratta om hotellet.

Det var ju sa har, att jag fixade hotellboende i Kopenhamn och da skulle pv ordna detsamma i Aten.

Han tyckte att det kunde vi ordna pa plats, "det draller ju av hotell i den staden!"

Det gor det forstas ocksa .., men nar man just har kommit ut fran ett sjukhus och ar svimfardig av mental trotthet och det ar helvetiskt varmt ut och man kankar pa tva ryggsackar och tva sportvaskor och inte vet riktigt var man befinner sig och ingen pratar engelska .., da tar man den forsta taxin som antligen stannar och ber honom kora till det enda hotell man har sett, namligen det som finns mitt emot flygplatsterminalen.

Mannen som star i receptionen ler nar han ser oss och pv sager leende att vi vill ha det billigaste dubbelrummet som hotellet har.

Det far vi.

Och det kostar 2400 kronor.

Da ingar tjusiga vita frottebadrockar och vita tofflor och det ar sa tjusigt sa halften vore tillrackligt och vi lagger oss raklanga pa tjusiga sagen och gapskrattar och sager att detta blir nanting att ha roligt at om tio ar eller tjugo.

Tank .., EN ENDA LITEN STRONG PILL haller annu varken borta.

Var tolfte timme skulle jag ta en, sa tandlakerskan, som fick en kram nar jag gick darifran.

"Are you from Sweden ...? I have never been there ...", sa hon och log.

Det visade sig sedan att taxichaufforen som korde oss hit till hotellet, han hade bott pa Soder i Sthlm .., pa Krukmakargatan.

"I can say stor rumpa och god morgon ..." sa han och log.

Han tankte val pa min ,-)

Puss till alla raringar!

(Middag ikvall blev toast fran flygplatsterminalen, arton kronor stycket. Ja, nu far man allt hushalla ...haha.)

Eftermiddag paa Sofitel hotell.

Saa haer blev det.

En alltigenom hemsk natt med saadan vaerk att jag bara ville foersvinna.

Flygturen till Aten som tar 40 minuter .., blev d j a e v u l s k.

Det spraengde i hela hogra kinden och upp mot oeagat och jag sa till pv att nu svimmar jag snart.

Vael framme vid flygplatsen, gick vi raka spaaret till ett Medical Center och fraagade om dom kunde hjaelpa mig att finna en tandlaekare?

Mycket rar kvinna gav mig ett pain-killer .., och saa ringde hon taxi till oss.

Jag graet av glaedje.

Vi kom till ett allmaent sjukhus som heter Sofia.

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat droemma om detta.

Taenk er tidigt 50-tal i Sverige.

Taenk er gamla maenniskor som ser ut att ramla ihop och avlida vilken stund som helst .,. som kommer snubblande med droppflaskor med naagot saftliknande i .., taenk er ett kaos utan like!

Foerst faar man staa i koe som paa posten foer att faa ett papper med staempel .,. sedan upp till tandlakerskan som har ett rum paa foersta vaaningen.

Taenk er 60-tal.

Blodstaenk paa instrumentbrickan.

Ja.

Och alla var arga paa mig som inte kunde grekiska.

Saa tittade tandl. paa mina taender och sa att jag maaste till x-ray.

Jaha.

Och var aer x-ray?

Ingen som kan foerklara paa engelska .., saa jag foersoker hitta .., en ung staederska visar mig till slut vaegen.

Laaaaaaang koe.

Gamla maenniskor som knappt kan andas och som faar syrgas genom en slang .., ansluten till en stoooor gastub och alla anvander samma slang till naesan!
(Ja, en och en, foerstaas ...).

Men munskydd har man.

I en timmes tid naestan faar jag staa i en korridor och vaenta och ingen bryr sig .., bara springer foerbi och svarar inte paa tilltal.

Tre poliser kommer med tvaa ungdomar med handfaengsel .., dom ska roentga sin mage tydligen.

Aaaaa, jag vill bara graata och aaka hem till Birgitta Estelius i Helsingborg, min tandlaekare.

Till slut roentgen.

Arg skoeterska som pekar och har sig.

Gaar daerifraan, hittar pv som vaentar utanfoer tandlaekarens rum .. nu aer hon snaell och tittar paa roentgenplaaten som jag har med mig .., den aer stor som ett A4, minst .., och kostar 40 sv kronor.

Tandl. saeger att min tand maaste rotfyllas eller dras ut, "stackars dig ..., jag foerstaar att du har ont ..." och saa ska hon ge mig STRONG PILLS , fyra stycken faar jag .., saa klarar jag mig hem.

Sen aaker vi raka spaaret till det enda hotellet vi kan namnet paa, det vi saa fraan flygplatsen.

Skitdyrt, men nu struntar vi i det med.

Saa aer det.

Var det.

Och pv aer vaerldens snaellaste.

Stackars lilla mamma!

Pratade nyss med mamma som besökt ett sjukhus i Athen pga sin tandvärk.

Utförlligare beskrivning av detta hemska sjukhus lär komma.

Nu har hon iallafall fått starka värktabletter så hon ska klara av sista semsterdagen.

Stor KRAM till dig mamma!

Dr Böhlander

Eftermiddag.

Moppetur till Pythagoria knappt tre mil tvaers oever oen .., och jag lovar mig sjaelv att ALDRIG mera hyra moppe i laender daer det aer bergigt.

Saa snart jag faar moete och daer aer laaga eller inga raecken alls, blir jag i det naermaste kraeksjuk av skraeck.

Men det gick bra.

Stor s u c k av laettnad!

Hela dagen paa stranden ..., Potaki Beach i utkanten av stan .., med flygplan som startar just en bit ifraan och faeller in landningsstaellen oever stranden .., man faar innerligen hoppas att planen haaller sig i luften och inte draasar i backen.

Mycket snorkling .., man simmar omkring bland naestan faergloesa fiskar .., somliga i stim .., andra, dom som aer stoerre, simmar ensamma och jag taenker att det maaste vara trist att vara fisk och simma saa daer foer sig sjaelv.

Innan vi aatervaender till Kokkari, strosar vi omkring i Pythagoria .., daer aer tyst och lugnt .., naan slags siesta raader .., vackra graender .., och vid hamnen, daer segelbaatar fraan bland annat Sverige och Danmark ligger foer ankar, daer sitter turister och mumsar paa glass eller tar en drink.

Det kaenns annorlunda aen mot lilla Kokkari.

Inte saemre. Inte baettre. Men annorlunda.

Nu ska vi strax laemna igen mopparna till herrn mitt emot vaart hotell och sedan blir det vael bad och middag.

Klockan sju i morgonbitti kommer taxin och haemtar oss fvb till flygplatsen.

Tvaa timmar senare lyfter lilla propellerplanet mot Athen.

Och daer blir det oevernattning och saa hemresa paa onsdag vid tolv.

Detta har varit en UNDERBAR semester, tandelaendet till trots.

Precis lagom varmt .., avslappat och skoent .., och jag tycker ju att grekerna aer saa alldeles omaatligt rara och trevliga.

Ja, nu faar ni ha det saa gott daer hemma.

Tre lediga dagar aaterstaar foer mig.

Hej och hopp!

Elisabetta i Grekland.

Maandag.

Hela natten har havet stormat och vaagorna har varit hoega.

Till sist stiger jag upp .., drar igen jalusidoerrarna och taenker att jag nog inte vill ha laegenhet vid Gjuteriet i Ystad .., dom daer som ligger precis vid havet.

Och saa blir det morgon.

Blaa himmel.

Sol.

Vi tar frukostbrickan och saetter oss nere vid entren .., just daer solen naer att vaerma .., och medan vi sitter daer, ser vi maenniskor komma och gaa.

Somliga motionerar ihaerdigt .., gaaer med spaenstiga steg och med vattenflaskan i sin ena hand.

Maalinriktade, taenker jag.

Sjaelv sitter jag och bara njuter.

Lyssnar till smaafaagelkvitter .., kaenner solen mot kinden .., aer lycklig foer den flytande honungen som inhandlades haeromdagen .., den fraan Pergos, den lilla byn uppe i bergen.

Idag aer sista dagen paa Samos.

Jag har promenerat till det lilla apoteket och staatt i koe och handlat tvaa paket Depon, dessa vidunderliga tabletter som befriade mig fraan all vaerk .., och inne i apoteket var ocksaa andra maenniskor .., en aeldre farbror som fick massor med smaa askar och som sedan fick skriva paa ett papper och daer var en kvinna som talade engelska som ville koepa sex frp Panodil och det var billigt, 3.5 euro bara!

Nu ska jag promenera till hotellet och packa ryggsaecken .., vi ska tillbringa dagen i Pythagoria har vi taenkt .., daer havet aer lugnare och staden aer lite stoerre .., jag aakte vilse daer tillsammans med Kent och Emil foer tvaa aar sedan .., nu kanske det gaar baettre?

Taenk, saa mycket man droemmer naer man aer paa semester!

I natt att min anna-panna skulle koera bil och hela tiden repade hon andra bilar och en massa skottkaerror!

"Men mamma, vi fick bara en enda lektion i hur man backar naer jag gick koerskola!" utbrast hon foertvivlat och jag taenkte att det var en underlig koerskola.

Ja, ungefaer saa aer det haer paa den grekiska oen Samos som har gjort sig ett rede i mitt hjaerta.

Kram till er alla, bekanta eller obekanta och tack foer rara sms som har kommit susande genom rymden!

Elisabetta i Hellas.

Soendag paa eftermiddagen.


Om jag beraettar att jag sedan igaarkvaell har haft den allra mest foerfaerliga tandvaerk, saa vad spelar det foer roll?

Men saa aer det.

Natten blir en pina.

Det blaaser vaaldsamt och daanar naer vaagorna slaar mot stranden .., vid fyratiden stiger jag upp och drar igen jalusidoerren ..., och foersoeker att sova .., ja, jag ber till den Gud jag alltid gloemmer bort mellan varven .., snaella, rara .., hjaelp mig!

Och det blir morgon och foermiddag och vi aeter lunch paa lilla serveringen alldeles intill vaart hotell och jag fraagar kvinnan som lagar maten var man kan faa tag paa pain-killers .., ja, naer apoteket aer staengt?

Daa ger hon mig sex stycken vita piller - "dom aer fraan Canada .." - foerklarar hon och jag vet inte till mig av tacksamhet och svaeljer tvaa paa raken.

Pensionatsvaerden tar en springrunda paa totalt 9 km.

Det aer tjugosex grader varmt ute och kanske 21 i vattnet, moejligen 22?

Jag ligger paa stranden och laser Frank McCourt, boken som jag gav pv i present och som jag har laest foer laenge sedan .., nu laeser jag den igen och skrattar hoegt foer mig sjaelv.

Aaaah, du underbare mr McCourt ..., taenk att du skulle hinna doe innan jag hann tacka dig foer vaerldens mest underbara boecker!

Och jag badar i stoooora, skummande vaagor .., vi aer kanske tre stycken inalles i allt det turkosgroena .., och saa smaaningom ska aeven pv ansluta, naer han har kommit tillbaka fraan springrundan.

Man taenker mycket naer man har semester och inte laengre staar bakom kassan paa Ica och knappar in plunummer paa loepande band.

Man funderar oever vad bordsgrannarna har foer yrken, till exempel .., ja, dom daer norrmaennen vid bordet intill ...?

"Jag tror att den laange mannen arbetar som tjaenstaman inom postvaesendet och han mitt emot .., tjaaa .., han aer naagon slags arbetare .., men riktigt vad vet jag inte ...?"

Pv gissar att arbetarmannen aer kirurg.

"Aldrig i livet .., en kirurg skulle aldrig ha en saan skjorta!" saeger jag.

Innan vi laemnar restaurangen fraagar jag herrarna .., ja, efter att ha inmundigat minst tre glas vin, kanske jag ska saega.

Den laenge aer en slags ekonom och "kirurgen", han aer optiker.

Vi skrattar gott och det goer dom ocksaa.

Saa daer gaar dagarna och kvaellarna.

Man vill inte gaerna resa hem och boerja om med allt det vardagliga, nej, man vill leva i detta aennu ett tag .., man vill bada i ett turkosfaergat hav och aeta god mat och sitta vid ett bord och titta paa maenniskor och man vill kaenna ljumma vindar mot kinden och kaenna att man lever.

Ungefaer saa.

Saant man minns ...

Det finns vissa oegonblick i ens liv som man aldrig gloemmer.

Det foerunderliga aer, att man aldrig paa foerhand vet vilka som blir till just saadana oegonblick.

Jag minns den dagen dr Boehlander beraettade att jag skulle bli mormor foer foersta gaangen och jag gjorde mig kaffe och en macka och satt ute i det som kallas traedgaarden paa landet utanfoer Ystad och jag var alldeles o m t u m l a d.

Taenk, att jag skulle bli m o r m o r!

Jag minns ocksaa naer jag hade varit skild i ett halvaar och kom till dotter nummer tvaa och vael hemma hos henne fick jag saetta mig paa golvet och saa borstade hon mitt haar i saekert en halvtimmes tid och just daa var jag inte vaerd att bli borstad i haaret, ty allt jag hade i huvudet var en lunch med en man fraan Norrbotten och jag var en uschlig mamma.

Men hon borstade och hade kaerlek oever till den daer mamman.

Jag minns ocksaa naer sonen, han som annars alltid aer omoejlig att fa fatt i, faktiskt vaknade och svarade i telefonen naer jag i panik ringde och sa att ..."mormor haaller paa att doe .., vi maaste skynda oss dit!" och jag cyklade ivaeg och moette honom halvvaegs till gruppboendet .., han hade paa sig joggingbyxor och innan vi kom fram sa han ..."mamma, jag maaste kissa ..." och han staellde sig mot naagra buskar och kissade och jag taenkte ..."han aer lika raedd som sin mamma foer vad som vaentar " och saa foeljde han mig in och daer var mamma - doed -, men aennu varm.

Det aer saadant som har etsat sig fast.

Men jag vet ocksaa, att saa laenge jag har minnet i behaall, saa kommer jag att minnas en kort sekvens av liv uppe i svindelhoega berget ..., i lilla byn Manolates paa Samos.

En graend hoegt uppe .., ja, naestan i himlen .., och fraan en hoegtalare hoers den allra vackraste musik .., och daer aer en liten kattunge och jag fraagar en man ..."aer det din kattunge ...?" och mannen ler och saeger att vi ska faa se .., "kom haer ..", saeger han och visar oss in i ett moerkt rum daer han saeljer keramik .., och daer .. i ett gammalt skaap .., oeppnar han ena doerren .., och daer inne i moerkret .., ser vi fyra, fem ljuvliga smaa kattungar och deras mamma.

Dom finns paa film i min kamera.

Naer jag kommer hem, ska ni faa se.

Efteraat visste jag.

Nej, det oegonblicket kommer jag inte att gloemma.

En anledning ...

... till att jag tycker saa mycket om pv .., det aer att han aer saa snaell mot djur.

Men det var bloggmadamen som gav lilla kissen sma bitar skinka fraan omeletten idag.

Uppe i bergen .., i den lilla restaurangen.

Foervaentan och besvikelse ...

Ack, vilken lycka att upptaecka en saadan skylt naer man befinner sig i Grekland!

Mitt i Samos centrum, naera busstationen, daer sitter den saa fint paa vaeggen.

Och man blir glad och lycklig.

Tills man har ringt numret tre gaanger och lyssnat till naagon som smatterpratar paa grekiska.

Och fem trappor upp ..., huset tar slut efter foersta trappan upp.

Man undrar var Dagmar har sin mottagning ..?

Egentligen.


Sen hittar man aennu en skylt om tandlaekare och man traskar uppfoer en smal trappa och det foersta man ser aer en bur med ett litet marsvin i ..., saa man undrar om det aer en veterinaermottagning eller ...?

I ett rum ser jag en riktig tandlaekarstol och jag blir laett orolig.

Men nej, daer befinner sig endast staederskan.

Herr Tandlaekaren aer ledig foer dagen.


Detta blir raeddningen ....

Och jag klarar natten utan att ha ont.

(Men saa har jag tillbett Hoegre Makter ocksaa. Hedgren och jag pratade om detta ., att man ber bara i noedfall .., eller att jag goer .., ja, absolut! Man vill ju inte besvaera Vaar Herre i onoedan ..., han har saekert saa mycket att pyssla med, men nu var det verkligen N O E D. )

Torsdag.

Frukost paa balkongen .., vi ser en fiskebaat ta upp naet .., en av fiskarmaennen daskar blaeckfisken mot baaten ... saa blaecket foersvinner.

Det er en magisk morgon.

Sen blir det hyrmoppe - var sin, min aer laeckert Ferrari-roed - och saa susar vi ivaeg!
(120 sv kronor foer en heldag).

Kent, du skulle ha kaent igen dig, foerutom daer jag vurpade med Emil, den biten skippade vi.

Karvolassi .., genom stan .., vidare upp i svindelhoega bergen och ner till Pythagoria och bad paa stranden och vindruvor fraan plastpaasen (handlade jag av en gammal farbror som stod daer mitt ute i ingenstans ..) och sedan till Samos stad foer att infoerskaffa medicin, men Farmacian var closed och vi vaende kosan mot Kokkari igen.

En underbar dag!

Log foer mig sjaelv flera gaanger .., ty pv brukar gorma oever bilister som INTE anvaender blinkersen .., men sjaelv koerde han med blinkers paa, ja, kilometervis och jag gapskrattade till slut!

Igaarmorse beraettade jag foer honom om vilken hemsk mardroem jag hade haft.

"Men inte jag ., jag droemde om sex ... (jaha, det aer klart att han goer .... taenkte jag ...) smaa paerluggleungar som hade byggt ett bo i min bokhylla hemma i ungdomsrummet i Ljungby och dom hade t.om ett mus-bo intill, saa att det alltid skulle finnas mat till hands.

Och jag hade inte det minsta ont i natt.

Tog tabletter var 3:e timme och det aer saekerligen inte nyttigt, men det blir saa nu ,-)

Och medan vi dinerade igaar, haende stora saker.

Foerst var pv saaaaa lycklig .., hans vindkraftsaktier hade stigit med 20 000 i vaerde, men si ...., medan vi satt daer vid havet och kalasde paa blaeckfisk och grillspett .., foersvann naerapaa sju tusen i ett nafs!

Saeg den lycka som ....

Och jag aer glad att jag inte har en enda aktie!

Ajoeken, sa froeken!

Afton ....

Och pv sitter och kollar sina aktier ..., har han blivit mer penningstinn eller inte ..., ja, det kan man undra.

Det gaar upp och det gaar ner .., det aer som en evighetsmaskin, tycker jag.

Och medan han pysslar med den biten .., tittar jag in paa bloggen.

Vi har aetit supergod middag nere vid hamnen; jag tog friterad blaeckfisk, tzatziki och saa delade vi paa en grekisk sallad och pv valde souvlaki.

Igaarkvaell tog jag samma sak .. (ja, jag vet ...) och det gaar inte ens att jaemfoera, saa mycket godare var detta!

Dessutom fick vi perfekt grillade groensaker till maten .., zucchini .., paprikor .., smaa tomater .., hur smarrigt som helst!

Priset?

Ja, tvaa huvudraetter, plus en grekisk sallad och en rejael tzatziki, samt en stor Amstel till pv, gick paa 30 euro. (jag tog vatten ...)

Fortfarande ingen tandvaerk.

Aaaaaa, vad jag haaller tummarna att det ska bli en mindre hemsk natt i natt.

I morgon aer tanken att vi ska hyra moppe.

Nu ska vi gaa hem och saetta oss paa balkongen med ett glas gin & tonic.

Nyss kom han foerbi och gapskrattade!

"Du skriver saa ofta om mat .., haha ...haha ..!" saeger han.

Ja, jag aer ju inte saa kulturell jag ..,-)

Sjaelv skriver han om Klorin.

Jo, jo.

Godnatt vaenner!

Eftermiddag i paradiset.

I flera timmar har jag legat paa stranden.

Vilat.

Tagit igen den soemn som gick foerlorad natten mot idag.

Klarat tvaa korsord.

Badat och badat och badat.

Vattnet aer turkosfaergat och lagom svalt, kanske 23 grader?

I skuggan aer det plus 26.

Helt perfekt.

Jag har inte svettats en enda sekund, tror jag .., det aer som en svensk dag paa sommaren, naer den aer som allra baest.

Nu ska jag se om jag hittar reskamraten.

Han gick ut foer att blogga ..., och jag taenkte att han nog aer haer .., daer man skoeter sig sjaelv och betalar och sedan surfar eller vad man nu sysslar med .., men han var tydligen klar och borta?

Ska leta upp adresser paa eniro och sedan ut i eftermiddagssolen igen.

Och jag har inte haft tandvaerk sedan i morse!!

Vaagar knappt skriva dom orden .., tar tabletterna jag fick paa apoteket .., och aennu gaar det bra.

Hej svejs i lingonskogen! som min pappa brukade saega.

Bussen ..

Naer man aaker buss haer paa Samos, daa kliver man paa och saa traengs man med hundra andra passagerare och mitt i detta - maanga staar i mittgaangen - kommer en energisk man och baxar och har sig foer att komma fram och saa boerjar han att saelja biljetter.

Tja.

Bussen haaller i alla fall tiden paa det viset och chauffoeren, som sitter daer framme och har ett dinglande kors som slaenger hit och dit, han tuuuutar och snirklar sig fram laengs snirkliga gator.

Nu ska vi vidare!

Tanden ..., tanden!

Hemsk natt.

Ont saa det gaar inte att foerklara i ord.

Vaknar.

Tar tabletter.

Somnar.

Vaknar.

Ont, ont, ont.

Morgon.

Fika paa balkongen.

Prat med Gun-Britt och Steinar fra Elverum i Norge.

Hon arbetar som jordemor, han med vattensaekerhet, typ saa det inte ska bli oeversvaemningar.

Vi pratar om akupunktur, stressiga arbeten .. (Gun-Britt aer totalt slut paa .., vittnar om vilka nedskaerningarn det aer i Norge .., hur en barnmorska nu faar ansvar foer alldelse foer maanga patienter, plus gynpatienterna ocksaa .) .., vi pratar om barnbarn och om hotellet som vi tycker saa mycket om.

Vid tio blir det buss till Samos stad.

Billigt ..,. 1.40 euro, enkel vaeg.

Vi letar tandlaekare. Hajar till vid en skylt med texten Dagmar Magnusson, tandlaekare.

Stor lycka.

Det visar sig att Dagmar har semester.

Hittar andra tandlaekarskyltar paa bakgaardar daer jag vaegrar att ens hoera mig foer.

"Titta, ett internetcafe, daer kan jag kolla mina aktier!" hojtar pv.

Saa det goer vi nu.

Jag struntar i tandlaekaren och faar uthaerda tills vi kommer hem.

Och Samos stad aer vacker och haer aer marknad och soeta smaa kattungar och havet och jag kommer ihaag Emil som var saa sur foer att han inte fick godis haer ,-)

Kram till er alla!

Tja ..., himla mysigt.

Hej svejs fraan bloggmadamen!

Och jag hoppas att ni foerstaar att jag inte hinner kommentera hos er ,-)

Framme!

I morse, utsikt fraan planet.

Efter en fasansfull kvell och natt i Copenhagen med ont i hela hoegra kaeken ..., och en pv som var otroligt rar och klappade mig paa ryggen och sa snaella saker ..., jag trodde att jag skulle faa uppsoeka en akut-tandlaekare ..., saa kom vi ivaeg som vi skulle.

Transavia var hur bra som helst!

Framme i tid i Aten och inga problem att hitta raett gate sedan och allt var smidigt och sedan litet propellerplan till Samos, daer vi aer nu.

Herr Lefteris stod daer och vaentade och vi bor i rummet under daer Emil och hans mormor som aer jag bodde och pv loooog och tycktes noejd och glad!

Nu har vi badat i ljummet, men dock svalkande vatten som aer turkosfaergat och det aer 26 grader varmt, som en perfekt sommardag hemma och med friska vindar.

Internetgrejset ligger alldeles intill hotellet .., och nu ska vi ut paa promenad och sedan ska det hyras moppe och saa .., och Bente .., vi delar balkong (inte delar, den aer avskild, men ni foerstaar vad jag menar ..) med ett par fraan Elverum i Norge. Dom beraettade att det i Oslo arbetar 60 000 svenska ungdomar!!!, och kvinna, som aer barnmorska, sa att dom ungdomarna aer saa duktiga paa att jobba.

Kul!

Kram till raringar!!

Nu ska vi ut och dinera.

Förväntan ...

Augusti 2006.
Emma och hennes mormor som är jag, väntar på att planet ska lyfta.
Destination: Kreta.
I en veckas tid ska vi vara tillsammans.


Det är väl så här det känns.

Klockan 07.35 ska planet mot Athen lyfta från Köpenhamns flygplats.

Och så tar allt sin början.

Eller fortsätter.

Efter ...

... besöket hos underbara Jenny - hon som en gång var min arbetskamrat på affären -, är håret som förvandlat.

Först kammar hon ut det och klipper lite, lite .., därefter blir det hårtvätt och ljuvlig massage med inpackning och det är inte långt ifrån att jag somnar.

Och så föning och plattning.

När jag var tio, elva år, brukade jag ta mitt ljusblåa nattlinne av nylon och svepa det runt huvudet och så låtsades jag att jag hade långt hår.

Fram och tillbaka svängde jag med nattlinnet .., jag kommer på pricken ihåg Känslan.

Det där svala och lena.

Och just så känns håret nu.

Den som har lockigt hår, den vet hur det är .., detta att håret aldrig känns svalt.

Men nu ..., mmmm!

Och pv, som tycker om lockar, kommer att deppa och hårfrisörskan, som gjorde en sån fin fläta som jag cyklade hem i och lika snabbt tog ut .. - jag ville ju ha den där Känslan -, hon kommer väl att sucka och tänka att med vissa kunder är det då rent hopplöst att göra nånting fint.

Nu ska jag göra det sista och sedan ta tåget till Malmö.

Ajöken, sa fröken.

Nu ska jag berätta en sak ...

.... jo, att Emma Elisabet Böhlander, vars mormor är bloggmadamen (ja, det är mycket viktigt .., eventuella idrottsliga arvsanlag k a n ha kommit just från henne ...) har valts in i Gothia All Star Team 2009.

Främsta insats från flickor födda 1997.

Girls 12 år, alltså.

Skriver hennes mormor med något skumögd blick.

Insikt nr 157 ....

Bloggmadamen inbillar sig att hon är oumbärlig och skriver kom-ihåg-listor till kassapersonalen.
"Lugnt i kassan? Plocka gärna kvitton som ligger slängda på golvet!"
Det var i fjol det.
Ja, som hon inbillade sig detta.

På vårt jobb städar dagligen ett antal kvinnor som av ena eller andra anledningen inte är ute i det alldeles vanliga yrkeslivet.

En av dem heter Ulla.

Ulla är född 1945 och har ett år kvar till pensionen och mest hela morgnarna går hon omkring och drar den stora skurmaskinen runt, runt i affären.

Till ytan är hon barsk, ja, jag har varit på gränsen till skraj för henne.

"Det är hon inte alls Bettan, hon är jättehärlig, bara man skrapar på ytan ...", säger arbetskamraten Helene när jag en dag berättar om den här känslan för städerskan.

Så jag beslutar mig för att försöka tänka annorlunda.

Och så börjar jag att prata med Ulla .., så där när jag fixar tidningsreturerna eller fyller på cigarettskåpen eller tar in bärkassarna.

Vardagsprat bara.

Småprat.

Och plötsligt ser jag Ulla på ett helt annat sätt.

Hon har ett filurigt och varmt leende och är så ..., r o l i g!

Och när jag nu på morgonen tackar för mig, då står Ulla ute på bryggan och tar sig ett bloss och jag berättar om den stundande resan och även om operationen och all sjukskrivning som väntar och då, plötsligt, slår Ulla armarna om mig och det blir en sån oehörd varm kram och jag fylls av all möjlig inutivärme och glädje och en stor portion tacksamhet.

Så var det alltså.

Det var jag som inte hade bjudit in.

När man väl hade knackat på dörren till Ullas hjärta, stod den på vid gavel.

Faktiskt var det bara att slå sig ner.

Från Jämtland ...

Bilden togs av Eva.

... kommer en bild från sommaren fröjder.

Ååå, detta Jämtland!

Det var Gunnar i Vaplan och hans underbara mamma som spelade munspel .., och övernattning i Kvarnsjön i lilla timmerstugan och det var ljuvlig middag hos Eva på Rödön och hästar i hagen och en skog fylld med orkidéer.

Och sol och värme och hjärtat glatt.

Och där satt vi och mumsade tillsammans och Eva tog fram kameran.

En liten film skickade hon med också .., där pensionatsvärden sitter på stugtrappan och spelar på sin gitarr.

Väldigt romantiskt.

Men så plötsligt hörs från stugans inre en välbekant stämma som på gränsen till irriterat hojtar: "nä, nu blev det falskt igen!"

Bloggmadamen.

Ack, vilken morrhoppa den mannen har funnit!

Dag 1 ....

Nu gäller det verkligen att Ta Vara På.

Leva här och nu.

Jag börjar med att brygga kaffe.

Zoegas skånerost.

Två mackor från Möllers.

Dagens Nyheter till morgonlektyr.

Ett tänt ljus.

Och en fladdrande gardin.

Så börjar dag nr 1.


(Och så tittar jag in här.)

Tisdagsfönstret ....

... finns hos den semestrande bloggmadamen.

Filminspelning i stan ..

Och precis när allt ska börja .., själva tagningen .., börjar min kamera att pipa.

På dispalayen läser jag: "minneskortet fullt".



Kvinnan som går och pratar i sin mobil och säger att "det är en piece of ...", det är hon som jag berättade om häromdagen .., att jag hade haft henne i kassan .., att hon arbetar som maskör eller maskös, vad det nu heter?

Jag frågade henne idag vad hon hade arbetat med tidigare?

"Kanske frisörska eller nåt sånt ..?" föreslog jag i min enfald.

Då tittade hon på mig med nästan avsmak i blicken.

"Frisörska ..:? Jag har åtta års utbildning som maskör!" berättade hon.