fredag 23 november 2012

En alldeles vanvettigt vacker film ...


... och också - vanvettigt brutal och hemsk - jag vågade inte se slutet utan gick upp och kröp ihop intill harry och pv och med pElle vid huvudkudden.

Men ååå, vilken film det var så långt!

Det var "Lust, caution" av Ang Lee och jag har sällan sett så fantastiska skådespelare och vilket foto!!

Så här skrev Jeanette Gentele i SVD om filmen. (2008).

Någon som har sett den och vet hur den slutade?

Berätta gärna.

Inget Rutavdrag ..

.. .men billig hyra har jag ju och hela förmiddagen har ägnats åt att plocka undan.

Och underbara hjärtevärmaraffischen - inköpt på Ottenby Fågelstation på Öland - har äntligen funnit ett hem, ja, nu kan vi sitta och minnas dom där två ljuvliga dagarna i somras .., morgondoppet i havet och tystnaden kvällen innan.

Visst är det underligt här i livet att vissa saker följer med hur länge som helst?
Den här bilden tog jag någon gång på 80-talet, i slutet, tror jag .., vi tillbringade en helg på norra Jylland tillsammans med goda, danska vänner och i sällskapet fanns lilla Freja - det är hon som är på bilden -.

Precis hela helgen plockade hon de allra vackraste små buketter och jag tänkte - om och om igen - att hon måtte väl ändå bli florist!
Så go och rar den tösen var!
Den bilden har suttit på kylskåpsdörren i Malå och Bjäresjö och i min lilla etta i Ystad och nu finns den inom glas och ram på en hylla i ett gult hus på en kulle. 

Här är en annan bild som följt med.
Anders är kanske tre, fyra år och sitter på gräsmattan hemma i Malå och kalasar på späd rabarber som han doppar i lite strösocker.
Rabarberbladet får agera tallrik.

Och medan jag dammsugit, slängt i tvättmaskinen, putsat fönster .., diskat och tänt eld i kaminen, har harry sprungit av och an. Å, så orolig han blir när tillvaron förändras lite. Nya hyllorna bakom min rygg - dom som pv fixat till och målat och satt upp - vad är nu detta ..., tänker harry och står vid hyllan och noooosar lite förvånat.

Och varför har matte så bråttom?

Kan det möjligen vara så att det är främmande på gång?

Svar: ja, det kan det.

En orm i paradiset ...

Puntana - eller Paradiset No:2 - 19:e februrari 1980.

Kära dotter!
Kära Älskade barn, måg och barnbarn!

Här sitter jag nu - lycklig och nöjd - på sängen här inne i rummet och skriver. På symaskinen bredvid mig brummar lyktan och i rummet där barnen ligger, där sussar redan två helt nakna små indianbarn.

I köket droppar det så hemtrevligt när vattnet silas genom bakterieciden - amöbafiltret - och detta droppande är underbart att höra, då vi varit utan vattenmotor i en hel vecka! Därtill fattades rep att hämta upp vattnet med också. Men Herren är alltid omtänksam om mig. Sände ett våldsamt regn en natt och då sprang jag ut i nattlinnet och med alla kärl huset kunde uppbringa. Hällde upp i flaskor, pytsar, baljor, mm. Det har räckt flera dar och därtill även att tvätta upp de kläder jag jag lagt i blöt. Ååå, så glad jag är att åter vara här ute i bushen, i Puntana!

Jag har storstädat överallt och ni anar inte hur många kackerlackor som flyttat in här medan jag varit i Tartagal! Jag har dödat 3 st inne på "mottagningen", men inte sett några någon annanstans.

Idag fick jag slänga ut ALLT ur skrubben på enfermerian, eftersom det kom en liten råttunge krypande ut därifrån. Jag slängde ut allt och sökte efter flera. Till slut, på översta hyllan i en låda med dambindor, där fanns de! Kanske 3 dar gamla, kanske 2?

Nio stycken dödade jag.
Numera vågar jag inte sova med dörren öppen, ty härom natten kom Carina och hämtade mej, en orm hade kommit in i hönshuset och hönsen skrek!
Den slog jag ihjäl (först använde jag en påk och sedan en yxa). Så var det en mindre orm utanför här en kväll, den slog jag ihjäl med min sko. Calixto påstår att den som var i hönshuset var en riktigt giftig typ.
Grodor finns överallt i mängd på grund av regnet och ormarna lär äta grodor.

-----

Nu ska jag sluta för ikväll.
Klockan är 21.45. Hundarna har just slutat första nattserenaden, syrsor spelar, grodorna kväker och. någonstans spelar en radio. Det är 28 grader varmt på gallerian, 30 här inne. Vi har haft 40 i flera dagar.

Hälsningar a mor.


Dagens fönster ...

Här hittade jag en fönsterbild från den pittoreska lilla staden Moustiers Sainte Marie som ligger uppe i det fantastiska canyonområdet Gorges du Verdon ett tiotal mil norr om oss. 
 
Det är ju inte "Mian-klass" på bilden men de här två duvorna satt där och lurpassade på oss när vi åt vår lunch här och kuttrade trevligt.
 
Hälsar Monet

torsdag 22 november 2012

Och vinnarna äro som följer ....

Ja, en sak ska jag ju säga, att få till bra filmer då det alltid är mörkt när vi ses - herr Notarius Publicus och jag själv -, det är inte det enklaste, men ni får uthärda .., snart vänder det och går mot ljusare tider!

Dagens vinster är alltså Babben Larssons bok "Jag vägrar dö nyfiken", samt en vacker tvål med monogram, skänkt av Monet i Frankrike.


Och nej, pv har inte drabbats av gulsot. 

Grattis till dom lyckliga (får man väl hoppas ..) vinnarna!

Förstapriset, Babben Larssons bok, går till Eva på Frösön! 

"Bilden är tagen på Rödön, hos en vän som driver en liten gårdsbutik där. 
Vi var dit igår eftermiddag just som solen var på väg ner bakom fjällen. 
På gården finns en gammal vacker stenladugård och där, på ett av de gamla fönstren, där såg vi solens strålar."
 
Så skrev hon och annannan i Portugal föll pladask för den vackra bilden och lovade att försöka mygla sig till ett pris om det här vackra fotografiet lottas ut någon gång. 

Tröstpriset - en vacker tvål med monogram - ska få susa iväg till Östergötland, till Anne i Mantorp. 
 
Så här skrev Anne om det bästa förra veckan:
 
"Två saker var bäst i veckan. Först var det Maxi-Yatzy-matcherna mot yngsta barnbarnet där jag
fick storstryk. Vi har spelat 5 matcher och inte en gång har jag vunnit, men nu ska jag lägga mig
i hårdträning.

Så var det söndagsutflykten, 5 killar, 2 hundar och en farmor. Vi fick en hel del trattkantareller och
även gula kantareller i våra korgar. En del äts upp av familjen, men en del säljs i lilla affären som
äldsta sonen och sonhustrun äger. Det är verkligen närproducerat, eller hur!

Anne i Mantorp ".

Grattis, grattis till er båda och tack till alla som så generöst berättade om sin glädje: Ulrika (som haft så ont i rumpan och låret) ., Turtlan som hade fått rosor av sin M ..., Monet som vittnade om barnbarnsglädjen .., Gunnel i Göteborg vars son nu var klar med körkortet ...., Eva från Tyresö som upptäckte en livs levande citronfjäril nu i november ...(!) .., annannan som varit på besök i England och fått promenera omkring på Peak District ... och Cecilia N som börjar ana slutet på sina teologistudier



DBIV för Turtlan i Karlstad ...

(Här är ett som jag inte hann lägga in i tid idag, det kommer nu).


Efter jobbet en helt vanlig grådisig torsdag i november så kommer jag uppför trappan och får se blombuketten som hänger på dörren.

Men åååå.
Vad är detta?

Jo visst var det så.
Det var från underbara M.
En stor bukett mörkröda rosor.

Han har nyckel till mig men har ändå hängt buketten på dörren. Det blev lite ju mer spännande så.

Utan minsta tvekan Det bästa i veckan!

Turtlan

Och jag sitter och läser i lampans sken ...

Som en skattkista är det.

På anslagstavlan ...


Tänk, att det kan vara möjligt ...

... att sova så hårt och djupt, att när pv vid kvart över fem kommer och säger hejdå (han åkaer rullskidor till jobbet .., 22 km enkel väg - ja, just det -, Vasaloppsträningen är i full gång ...), tror jag att det är mitt i natten!

Helt obegripligt är det och jag har drömt så verkligt att jag har svårt att komma till vanliga verkligheten.

Eller ovanliga.

Idag blir det jobb dagtid, kassan hela tiden.

Det ska nog gå det med.

Och sigge nilsson har sovit uppe på lillsoffan i natt.
Det är nog första gången på två år han tillbringat natten inomhus och inte i pannrummet, för sig själv.

Dagens fönster ...

... fångades av Guy i Thailand.

"Fönster från huset intill en biltvätt.
Det är ovanligt med fönster av den här typen, men eftersom det ligger under ett tak har det skugga hela dagen."

Så skriver herr Jonsson.

onsdag 21 november 2012

Som hundra år ...


... känner jag mig ikväll.

Men dagens hundraåringar är ju superpigga och går på gym och springer maraton.

Ja, ja.

Som tvåhundra då.

Gladpost!

Först ett vykort från London, där Thomas dotter Hilda med pojkvän varit på lillsemester.
Den som känner mig, ja, vet ju att det var mer än himmelskt att vara där - i London - och jag hade berättat så mycket om vilken underbar stad och vilka underbara människor där är .., så liiiite orolig var jag kanske.
Tänk om nu dom inte ...?
Det gjorde dom. 
Så här börjar texten: "Hej på er! Tack för tips om Hyde Park - vi sitter där nu med te och "crisps". Dimmigt och stillsamt, mångfald av fåglar och otaliga ekorrar."
Allt blev till belåtenhet och vykortet inhandlades här.

Och på namnsdagen - ett hemgjort kort från alltid så rara Solbritt i Ystad -!
Titta, längst uppe i vänstra hörnet .., där skymtar Kung Karls Spira som är Västerbottens landskapsblomma.
Den växte nere vid sjön i Malå .., bland sälgbuskarna!

På ena sidan en bild som Solbritt hittat och "då kom jag att tänka på dig ...", skriver hon.

Och idag .., en vinst till uppmuntringslotteriet!

Det är Eva på Frösön som ägnat sig åt det där nya, vars namn jag inte kommer ihåg just nu.

Tänk, så fint att hänga i julgranen!

Ett från hjärtat stooooort och varmt tack till alla tre!!
Sååå glad jag blev!

DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Två saker var bäst i veckan. Först var det Maxi-Yatzy-matcherna mot yngsta barnbarnet där jag
fick storstryk. Vi har spelat 5 matcher och inte en gång har jag vunnit, men nu ska jag lägga mig
i hårdträning.

Så var det söndagsutflykten, 5 killar, 2 hundar och en farmor. Vi fick en hel del trattkantareller och
även gula kantareller i våra korgar. En del äts upp av familjen, men en del säljs i lilla affären som
äldsta sonen och sonhustrun äger. Det är verkligen närproducerat, eller hur!

Anne i Mantorp

Och när jag röjer lite, hittar jag ...

... mängder med prassliga par-avion-brev från min mamma.

Ett är skrivet den 9:e mars 1980. 
Då bor mamma ute i den argentinska djungeln, ett ökenområde nära gränsen till Bolivia.
Hon bor i ett litet, litet vitrappat hus och där finns ett enda rum som hon använder som mottagning. Runt omkring på "campamentet" vimlar det av rishyddor där indianerna bor.
Mamma är då 59 år, min Anna är 4 och Maria är 8.
Själv är jag 26.

Så här skriver hon som en gång var min mamma.

"Klockan har just gått över tvåslaget, detta betyder som bekant att åter känner jag min människovärdighet komma ..
Solen skiner även denna dag - en underbart vacker dag -!
På morgonen blev det ett tidigt uppstigande, ty Annie skulle ha söndagsskola för första gången under detta år. Hon talade om Moses i vassen och det var intressant. Det var över 100 barn, därtill massor med mödrar och fäder. Sedan drack Annie och Olle kaffe hos mig, Frisisas har varit hit för penicillininjektioner, jag har dragit ut en tand på en fru från Hito, varit ute på campamentet och gett injektioner i tre hyddor, gjort middag till mina tre skyddslingar, diskat och vaskat, steriliserat instrument med mera. Pero, ahora si ahora es tiempo para mi toma una tasa de café.

Jag har kokat detta kaffe som var kvar sedan ni var här. Ett paket med kokmalet hade klarat sig från stenbildningar, så nu ska jag njuta av detta mellan skrivakterna.

Igårkväll lyssnade jag till ett kasettband från december -78 där Anna kammar dig och pratar under tiden.
Det framkom att hon väntar barn. Hennes man hette Iaa något, men vid din fråga om han inte hette Tommy, svarade hon "ipland". Ipland med p.
Hon stammar lite rart och jag njöt av bandet, både Anna och Maria snackar så jag ömsom grät och skrattade! Detta kommer att vara intressant att ha när hon blir äldre - om vi, mot allt vad jag tror - får någon framtid här på jorden.

Annars, vad sysslar ni med en dag som denna?
Kallt och rimfrostigt, kanhända? Ute med hundar och barn - nere på sjön eller uppe i slalombacken -?
För egen del ska jag läsa, bibeln först, sen spanska.

Klockan fem ska jag - jämte Frisias - till Olles på kaffe och tårta. De ska bara bjuda för bjudandets egen skull, det är ingen bemärkelsedag. Jag har ju aldrig orken att böka till tårtor och dylikt, jag har inga ägg heller förresten, ty jag vet ju aldrig om mina fina höns värper eller ej, men Frisias kommer vare sig jag har tårtor eller inte. De känner sig nog ganska ensamma här ute.

För övrigt sitter det ofta kaffedrickare på min galleria, eller thedrickare. Jag har en strid ström av herrar - sällan damer -. Damerna pratar s.g.s. aldrig, så det blir dåligt med tankeutbytet där.
En och annan, Fru Torre och några andra chacener/fruar, hon som bodde intill staketet. kunde också yttra sig ibland.
Men det finns kvinnor som inte vet vad deras män heter. Jag frågade en fru som ofta är hit med sina barn, vad hennes man hette - ty jag tänkte be honom köpa bensin åt mig -.
Nej, se det kunde hon inte riktigt komma på vad han hette. Senare kom hon hit i sällskap med sin syster som är en riktig pratkvarn och hon visste vad han hette.
Hon sade att i vanliga fall visste systern vad maken hette.
Arma människor! Man kunde tro att de tjänstgör som madrasser och inget mera!

Krama nu varandra från mig!
Hälsningar från á mor.
DBIV för mig själv ....

Förra veckans bästa .., det var dom där tre lediga dagarna. 

Känslan av att hinna leva fullt ut.

Att i lugn och ro kunna äta frukost på morgonen .., gå på långa promenader med harry .., kunna sitta hur länge som helst och titta på småfåglarna ute vid lilla eken.

Allt sånt.

Och att få glädjas åt julrosen som nu på alla sätt och vis försöker fånga ljuset.

Och lyssna till vacker musik.

Vilken gåva.
DBIV för Ulrika i Västmanland ...

 = Det bästa i vilken vecka? :-D

Nåja... bilderna jag skickar är iaf från förra veckan.
 
Lilla Virka... hon är en sån tröst nu när jag har så djävulskt ont. 
Hon krafsar och klättrar för att komma så högt upp på mig som möjligt. 
Nära, nära vill hon vara.
Då blir man gladare en stund.
 
 
// Elisabet säger: under en period när vi bodde i Malå, hade mina barns pappa såna problem med ryggen och minns jag rätt var det just ischias. Han låg ett helt dygn platt på parketten i vardagsrummet, tog sig inte upp alls och bara skrek rakt ut när han rörde sig, så till sist ringde jag en av läkarna hemma och han kom från en middag hos goda vänner och sa att jodå, han skulle mer än gärna ge smärtlindring, men det blev på "egen risk" och efter en stund kunde exet andas ut (läs: han blev nästan "hög" och började svamla ...), men upp tog han sig inte. 
En annan gång - det var i Skåne -, skulle han ta upp en strumpa och råkade böja sig lite fel och det slutade med färd till akuten (jag körde, han låg fyr-om-fot i baksätet och hojtade när jag tog rondellen lite för hastigt .., ja, jag lekte väl ambulanschaufför ..) och där fick han promenera med gå-stol och sedan ha korsett när vi, några dagar senare, åkte bil upp till Västerbotten, det var då när Anna skulle ta studenten. 
Så ryggelände är minsann inte att leka med! 
Krya på dig, allra käraste Ulrika!

November ...

Hela världen tycks grå och disig .., inte ens kajorna verkar pratsugna.

Och vi går på grusvägen mellan åkrarna och hälsar på bonden som kommer körande och i min vänstra anoraksficka har jag köttbullar-med-utgånget-datum som lockbete och harry springer i sick-sack och upptäcker en råtta eller liten mus och han, harry, hoppar precis som rävar gör .., hopp-hopp .. men hittar inget och så går vi hemåt och hela tiden nynnar jag på den här sången.

Idag börjar jag fyra och slutar åtta; det är ett extrapass för den semestrande Lena, som dessutom fyller år idag.
Skulle du läsa här Lena, så stoooort grattis från mig!

Det här med lediga förmiddagar, det är så ljuvligt så det går inte i ord att beskriva.
Tänk, så mycket dagsljus man hinner fånga!

Att vi - pv och jag själv -, sen inte kan äta middag tillsammans så ofta, ja, det får man ta.


DBIV för Eva från Tyresö ...

Mina barnbarn får inte sälja jultidningar.
Mamma Maja gillar inte vare sig de stora löftena om belöningar eller kvalitén på tidningarna.
Hon har lovat pojkarna att baka och göra julkransar till dörren i stället.
Nu hjälper jag till.
Så får de sälja till grannarna.
Häromdagen hade jag plockat mossa lingonris och annat grönt och vi satte igång.
Kransarna blev fina med ståltråd och tidningar.
Och tänk mitt på mossan på golvet i hallen satt plötsligt en citronfjäril.
Underbart vacker med en sommarhälsning!

Onsdagsfönstret ...

... kommer inte från England, men väl från ett av vårt lands vackraste landskap - nämligen Jämtland -.

Vilken stämningsfylld bild .., passar utsökt nu i gråa november.

Så här skriver fönsterfångerskan: 

"Så skickar jag en fönsterbild. 
Bilden är tagen på Rödön, hos en vän som driver en liten gårdsbutik där. 
Vi var dit igår eftermiddag just som solen var på väg ner bakom fjällen. 
På gården finns en gammal vacker stenladugård och där, på ett av de gamla fönstren, där såg vi solens strålar."

tisdag 20 november 2012

På torsdag blir det dragning ...


... i uppmuntringslotteriet och boken "Jag vägrar dö nyfiken" är förstapriset.

Bilden visar nog ljudboken, men här gäller vanliga böcker.

Vill någon fler vara med, så har ni möjlighet fram tills på torsdag mitt på dagen.

Ni kan ju det hela vid det här laget .., men har ni glömt adressen så är den bisse151@gmail.com



Ni kan ju gissa vilka kommentarer det blev ...

.. när vi med postburen idag fick tre stora, stora resväskor med taggar från SAS, ja, just det.

Det var alltså så SAS skulle lösa krisen?

Hemköp sköter väskutlämningen.

(Men det hela visade sig vara så att en familj besökt New York just som det blev översvämning och på inget sätt i världen fick man med sig sina väskor .., nu kom dom så här. Inspected, stod det på alla tre.)

Och så några kvällsfönster ...

... från Munktellmuséet i Eskilstuna.
 
Halvusel mobilbild.
 
Så skriver Mian, men se, det tycker jag inte alls att den är.
DBIV för Monica i Frankrike ...

Mitt bästa i veckan (och nu vågar man ju snart inte vara med när man vunnit tre gånger:-) är ändå att lilla barnbarnsflickan L fyllde ett år. Att tiden gått så fort är nästan ofattbart, faktiskt också för föräldrarna.


Det här är en drömbebis - söt som socker förstås, glad alltid, skrattar och ler och utvecklas precis som hon ska. Har nästan aldrig varit sjuk, har haft turen att ha båda föräldrarna hemma under de första 9 månaderna. Har ammats hela tiden men äter nu helt själv och tar snart sina första steg verkar det som.
 
Här är lilla L på sin första utlandsresa, 9 månader gammal - hon och hennes föräldrar hälsade på oss under en het Provencevecka i augusti. Hon klarade värmen förvånansvärt bra men fick förstås doppa sig i plastpoolen i trädgården till och från.
 
Förstås var det stort kalas häromdagen med tårta med ett ljus och många presenter berättar den stolte sonen. Att barnbarnen skulle vara "livets efterrätt" har jag aldrig förstått innebörden av men att det är otroligt roligt med de små, det tycker jag!
 
 
DBIV för Gunnel ....

Sonens godkända förarprov.
Stor glädje för alla i hans närhet.
Nu kan hans planer för framtiden i Kalifornien gå in i nästa fas.
Gunnel

Det bästa delen i mitt jobb ...

... är att skriva skyltar!

I säkert tjugofem år har jag fått pyssla med pennor som heter Textus nr 5 och jag har - under tiden på Ica i Malå - stått uppe på en vinda nära taket och textat säkert tjugo skyltar per vecka och blivit kräksjuk av ångorna från färgen ..., nu är det en skylt i veckan, men vilken glädje den skänker mig, den där enda skylten!

Har man dessutom en chef som ger en fria händer, när det gäller vad som ska stå på skyltarna, är det ännu bättre. Det finns dom som absolut inte släpper den biten.

Nu ska jag ta mig kaffe och en lussekatt och sedan lägga in ett DBIV från Gunnel.


Gissa, vad harry vill äta till lunch ....

Det är den han står och spanar på ...
Lunchen.
Jo, stuvad ekorre .., det hade varit nånting.

Och strax efteråt kom ekorrens kompis skuttande och då började harry nästan att s - k - a - k - a.
Av upphetsning.
DBIV för annannan i Portugal .... 

Det var egentligen hela veckan med olika yrkesrelaterade besök på tre olika platser i England. Men alldeles speciellt att kombinera ett möte med att min förhoppningsvis blivande samarbetspartner tog mig med på en vandring i Peak District utanför Sheffield.

Hälsn
annannan

Det bästa med att ......

... jobba eftermiddag och kväll, det är att man är pigg på förmiddagarna och kan titta på tv-program som man missat tidigare, just för att man har arbetat ..., och att man då - på ett annat sätt - kan ta till sig det hela.

Så fungerar det för mig.

Alltså har jag nu suttit i loppisfåtöljen och tittat på Sommarpratarna; den här gången med underbare Stefan Einhorn, jag-vill-prata-utan-att-bli-avbruten-Leif-Silbersky, härliga och lättrörda Pernilla Wahlgren, vackra Lotta Gray och den till synes så sympatiske Hannes Holm.

Sen kan man ta påtår och en lussebulle.


Sånt som gör hjärtat glatt ..


Effe (egentligen Efraim) och Märta Wretlind var grannar till oss när jag växte upp.

Effe var jägmästare på Domänverket., (således pappas chef under ett antal år), Märta hemmafru och i familjen fanns döttrar och minst en son och där fanns även tant Svea som var piga eller hembiträde; hon hade vitt förkläde och bakade skorpor som förvarades i en burk av plåt.

På det lilla taket  mot farstutrappan, hade Effe låtit sätta upp svalbon ..., och hela somrarna flög svalor fram och tillbaka till sina ungar och när man satt på bänken på bron, kom svalorna flygande likt projektiler!
(Där kom långt, långt senare den här madamen att tillbringa många år.)

Och trädgården var berömd .., busslaster med turister kom och beundrade Effes aklejor!

Varje sommar kom Effe och Märtas barnbarn upp på besök; främst var det dottern Margarethas tre döttrar - Ingrid, Märta och Karin -  och under några sommarveckor blev Karin och jag själv bästa kamrater och tillbringade mest hela tiden tillsammans .., - varje sommar likadant -, vi cyklade till Solviksbadet och Karin hade en korg med uppfällbart lock och där i fanns hennes marsvin - vem hade sett ett sådant på Ringvägen tidigare ? - och hon hade såklart moderna kläder (blommiga manchesterjeans, t.ex.), såna som inte fanns på Nystedts Ekipering på Storgatan.

Karins storasyster Märta var fräknig och skrattig och det är väl ungefär det jag minns.

Tills nu.
För så finurligt är det ju, att via facebook kan man åka baklänges i tiden och plötsligt har jag en vänförfrågan för Karins storasyster Märta, hon den fräkniga!

Mejl åker fram och tillbaka och jag får en snabbspolad film - men med bokstäver - där hon berättar om sitt liv .., om smärta och sorg och stor glädje. Och hon skriver att  "jag minns din rara pappa, alla hundvalparna, din mamma som var så energisk  och du själv så positiv även som liten."

Tänk, så lite man vet om hur andra människor uppfattar det som är ens familj!

Och så får jag veta att hon målar!

Så jag går in på hennes hemsida och tar mig en titt .., jag gör det lite artigt, men faller pladask!

Och läser bland annat följande ....

"Jag började måla i elvaårsåldern, fängslades av fruktträden i full blom i vår trädgård i Oxelösund, som jag på alla vis försökte visualisera.
Ännu tidigare fascinerades jag av duschstrålar sedda underifrån, och hur jag skulle kunna avbilda dessa på papper.
"



Men ååå, vilka underbart livsbejakande tavlor!!

Här finns fler alster att vila ögonen på.
DBIV för Eva på Frösön ....

Det bästa under veckan var söndagens tur till stugan. Strålande sol och krispigt på marken. 
Vi tränade Otis under en timme och sedan gick vi in i stugan och drack varm choklad och åt bullar. Elden sprakade i kaminen och ljusen spred en mild låga. 
Och så tystnaden, så kompakt och så underbar.

Några andra guldstunder har varit de vid köksbordet. Massor med pyssel på gång och det är så lugnande för själen. Då mår jag som allra bäst.

Kram Eva

Två tisdagsfönster ...


"Hej Elisabeth,

Här kommer två udda fönsterbilder från mellersta England, utanför Nottingham.


Passagerarutsikten i typisk engelsk taxi, och så vände jag mig om och tog en bild på något vi lyckligtvis inte ser i Sverige, ett kolkraftverk.

Undrar om du ger dig på att publicera detta verkliga fulfönster?!"

Jodå, det gör hon!
Tre dagar på raken blev det med fönster från England.

Och den som var så flink och i taxin plockade upp sin kamera eller mobil, det var den här madamen. 

 






måndag 19 november 2012

En fiskhandlare i soffan Ektorp ...

Pensionatvärdens brorson Hannes, han som är delägare i fiskrestaurangen Malmö Fisk, Hannes och Johannes, är på besök och har tillbringat mesta delen av kvällen i soffan.

Det syns tydligt.

Hannes arbetar nästan dygnet runt och åker mellan varven från Malmö till Göteborg för att besöka och göra inköp på fiskauktionen och nu blev det ett stopp här i det gula huset.

Under malmöfestivalen hade butiken (ja, man säljer förstås fisk också!) ett stånd där det såldes fish ´n chips och det var tonvis med torsk som filéades under den veckan! 

"Kummel från Lysekil med Bön- & Rotfruktsallad och Dill/Citronvinägrett! Åh vad gött." står det som bildtext på FB, ja, under bilden.
(Detta är bilder från rest. Hannes fick äta fläskpannka á la pv ...).


Och här är fisken och chipsen ...
(Även det bild från restaurangens hemsida).

Det blir en hel del prat om detta med att vara egen företagande och om ett helt nytt liv, då Hannes kommer hem vid elva, halv tolv, tar av sig kläderna i hallen och går raka spåret till sängen. 
Inget uteliv längre. 

"Är jag ledig hälsar jag hellre på hemma hos pappa eller mamma ...", säger han. 

Nu är klockan tio och gästen har gått i säng. 
Upp i ottan för färd till fiskeauktionen. 
Utanför, på gården, står fiskbilen som är underbar .., vit med ljusblåa (MFF-färgerna) fiskar längs sidorna och så namnet då.

Sånt gillar jag; det blir ett helt koncept.

Nu ska jag lägga in Evas DBIV !
Nej, jag gör det i morgonbitti, jag är på tok för trött just nu!

"Mera post!" sa brevbäraren och log ....

I strååålande höstsol (ja, för vinter är det i alla fall inte ..) hämtar jag posten och där ligger ett stort vitt kuvert med avsändare från Frankrike och då anar man.

Jodå.

Det är den rara Monet som har skickat priser till lotteriet .., en liten vacker blomprydd "kudde", broderad av hennes mamma i Skåne .., en tvål med monogram (nu mossfolk .., det är M som gäller ...) och så är där ett vykort med motiv av Helene Schjerfbeck, "min favorit alla kategorier", skriver Monet.

Jag stod en bra stund och funderade över åt vilket håll kortet skulle vara .., det enda jag fick det till var att det liknade en hortensia.  Det var det också. "Hortensia, 1915. Olja och tempera på duk), står det på kortets baksida.

Hela tiden medan jag försökte ta bilden, stod harry intill och nooooosade.
På tvålen, tänkte jag?

Sen gick jag in hit och satte minneskortet i kortläsaren och på den lilla tiden hade han norpat kudden och lyckats smutsa ner den och nu ska jag tvätta den och göra den fin och så tar jag dig på orden Monet och behåller den själv - den får bli ett monet-minne - och så ska den få hänga här inne i rummet med dom vita spetsgardinerna!  T a c k!

Nu hade jag ju redan utlovat den nya boken som förstapris, men då får den vackra tvålen med M-et på, bli tröstpris.

T a c k   snälla Monica!
DBIV ....

Ni som vill vara med och dela med er av förra veckans bästa .., å, ni är som vanligt välkomna med era bidrag och gärna bilder till!

Adressen: bisse151@gmail.com

Veckans förstapris är en bok som jag alldeles nyss har läst ut.

Cecilia N var snabb på hanen den här gången, jag tror att jag lägger in ditt inlägg i repris, så det liksom kommer med på riktigt.

Här är det.

DBIV för Cecilia N i Härnösand ...

Om allt går som jag vill har jag en examen vid årsskiftet!

Cecilia/
(Och imorgon bitti går bussen till Huvudstaden och feruktansvärt tidiga söndagsmorgonen fortsätter resan ...
Det lär bli nästa veckas bästa anar jag.)

Övning pågår ...

Mest när kassörskan är på jobbet.

Förmodar jag.

Men vackert blir det nog.

Medan man väntar på att kaffet ska bli klart ...

Kan man - med fördel - sätta sig på ett tåg i England.

Och ta del av någon annans tankar.

Efteråt kan man skutta vidare och läsa om en slags insikt som drabbar, eller mer som .., översköljer en bloggerska.

Guy från Arvidsjaur, numera Thailand, har fått träda in i paradiset.
Eller i alla fall nånting ditåt.

Nu kanske kaffet är klart?

Ny vecka - ny giv ...

Och visst blev det väderomslag .., ååå, hela den lilla halländska världen badar i solljus den här morgonen och det är inte vindstilla, men inte långt ifrån heller.

Från bäcken som skymtar till höger om stängslet, hörs porlandet .., och tänk, bara ett par hundra meter längre upp är vattnet grumligt och dyigt .., men nu, med slutmålet inom räckhåll, är vattnet klart och fint och nu är det inte mer än någon minut kvar innan den mynnar ut i havet .., först förbi kurvan och sen under den lilla, lilla bron och nerför slänten och i stenskravlet .., men sen!

Det är där, just där bäcken har sitt slut, som svanarna vintertid brukar hålla till .., där vattnet är strömt.

Det är lika mycket tång på stranden idag, som när vi senast var där.
Och den vita skon är kvar.
Och mängder med små, vita fjädrar som hamnar i min ficka och som nu ligger här på bordet intill.
Fjädrarna, alltså.

Dagens fönster ...

... från Nottingham i England.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Bara i ett enda rum i det här studenthuset i Nottingham var det någon vaken strax efter sju på torsdagsmorgonen. Hälsningar Anna."

Om jag säger så här .., kan ni förstå hur glad man blir när någon som är ute på vift å jobbets vägnar, när den människan är ute och promenerar till eller från nånting och i den stunden upptäcker ett fönster och då - helt plötsligt -, kommer att tänka på en halvnördig madame i Halland och så susar fönstret iväg genom rymden!

Jag undrar hur det blir den dagen då den där nördiga madamen inte längre är i livet?

Kanske kommer då de trogna fönsterfångarnas händer per automatik att närma sig en kamera, när ett fönster kommer i vägen?

Och vart tar dom då vägen?

Fönsterna.

Sen kommer förstås fönsterfångarna ihåg att det spelar ingen roll.

Och kanske får då alla fönster ligga och skräpa på några minneskort och ingen bryr sig det minsta om dem!

Sånt kan man fundera på.

söndag 18 november 2012

Kväller ...

Stressigt på jobbet .., krångel hit och dit .., pantmaskinen får spatt .., ett postärende visar sig ha hamnat på obestånd och jag ringer chefen och frågar vad vi ska ta oss till och han är världens snällaste när det gäller sånt här och efteråt känns det bättre .., och Josefine som jag arbetar helg med, lär sig att fixa brödvagnen och hon tar ner alla annonsskyltar medan jag buntar kvällstidningarna - det är mängder, mängder med returer ikväll! - och chefens mamma Anna-Lisa kommer och handlar och hjälper även till lite, arbetskamraten Lena tittar in, fixar ett andelsspel och meddelar att hon har semester nästan hela veckan .., och så plötsligt är klockan sju och en halvtimme senare är jag hemma.

Vi äter middag framför tv:n, tittar på "Allt för Sverige" som idag är riktigt bra och sen är det svenska kriminalserien som är så vanvettigt bra med fantastiska skådespelare rakt av ..., och sist av allt mitt favoritprogram alla kategorier.


Äldsta Dottern - som ligger i sin säng och tittar på samma program -,  och jag själv .., sms:ar flitigt och vi skriver sånt som "himmel så bra!"..., "så snäll hon ser ut den där läkaren!" .., "vilken hårig rygg han har!" eller "om vi åker till London måste vi gå dit och tacka och bjuda på gott fika!" och jag skriver att jag ska skicka ett vykort och tala om för personalen på Kings College Hospital och tacka dem för allt man har fått ta del av och att min syn på livet delvis har förändrats efter tolv, eller är det kanske elva program, och när det fjortonde har visats är det slut.
Finito.

Nu stundar ny vecka.
För ovanlighetens skull blir det sju arbetsdagar på raken för min del.
Lördag (igår), söndag och så hela nästa vecka, förutom helgen.

Nåväl.
Jag gläder mig åt spetsgardinerna, småtavlorna, kaminen .., och när jag moppade hem ikväll sjöng jag högt "Ovan där, randas morgonen ..." och jag log för mig själv när jag passerade Steninge och kände doften från Stigs kor och lagården .., och i morgon börjar jag tre och det blir som bäst.

Hela kvällen har värk-il skjutit som pilar mellan knän och armbågar.
Förmodligen blir det väderomslag i morgon.

Ajöken, sa fröken.