Morgonprat ...
När jag ibland om nätterna går upp för att kissa, trevar jag mig ofta fram i mörkret, i akt och mening att inte väcka pv med alltför stark belysning. I hans sovrum finns nämligen ett badrum.
Då går jag från mitt sovrum, via hallen och där till vänster finns ju trappan ner till nedervåningen och så är där då en "halvtrappa" till pv:s sovrum (det som en gång var Hildas).
Mer än en gång har jag tänkt tanken att oj, så lätt att kanske ta ett snedsteg och dråsa iväg nerför den stora trappan, något som för övrigt hände pv en gång.
Idag på morgonen ringde äldsta dottern, som vanligt på väg hem från nattens arbete på Danderyds sjukhus. Den här natten hade hon arbetat på kirurgakuten.
Jag frågade vad det mesta handlade om och hon berättade då att väldigt ofta kommer det in äldre patienter - ofta kvinnor - vilka nattetid stigit upp för att kissa och då - kanske lite yrvakna - ramlar och slår sig nåt hemskt! Det är stora sår i huvudet och det är utslagna tänder och så vidare.
I vårt pannrum, t ex, där tänds takbelysningen med viss fördröjning - några sekunder bara - men tillräckligt för att det ska vara mörkt när man går in där och ofta ställer pv skor eller andra saker (en kasse med ved etc) just innanför dörren och flera gånger har jag sagt att detta är närapå livsfarligt, det kommer att sluta med att jag slår mig halvt ihjäl när jag snavar över vad-det-nu-är.
Nu ska här bli andra bullar av! Hädanefter ska jag tända lamporna när jag om nätterna behöver uppsöka toaletten och pv har lovat att inte ställa saker precis innanför dörren till pannrummet.
Vi får se hur det hela avlöper.