Ett lördagsfönster från Berga Säteri ...

"Var ute och åkte i våren idag.

Kommer nog snart skriva om det på min blogg, men kanske inte förrän i morgon el fredag.

Kan berätta att det finns bäver i Sörmland också!

Skriver mer sällan än du.

Tänkte på dig när jag såg det skojiga ventilationshålet eller fönstret. Sedan började jag fantisera över hur tomten stått och kikat ut genom det ovanpå höet.

Kul tankar.

Fönstret tillhör en lada på Berga säteri, som ligger en bit från Åkers styckebruk i Sörmland.

Fortsätt och ha det bra!

Jag följer din blogg!

Margareta."

Halleluja!

Kvällens Så ska det låta .., det bästa jag har sett på tv på evigheter!

Alla artister suveräna .., men Kingen .,. ååååå, sicken härlig en!

Precis som vanligt ...

.... så blir det inte som det var utlovat eller tänkt, ja, med middagen.

Jag hade lovat pensionatsvärden en härlig köttbit och potatisgratäng, men efter en lång dag och nästan bara i kassan och med hur många storhandlande kunder som helst .., så var jag totalt slut på när klockan var fem och det var dags att handla den där härliga köttbiten.

Nu blir det nånting helt annat.

Å andra sidan är han van.

Det är för övrigt alla som känner mig.

Vana, alltså .., med att det kan ändras.

Men tänk, att den mannen kommer på besök fast det bara blir över natten och bäst det är kommer han i ogjort väder .., för jag är så himmelens trött.

I morgon och på söndag är det kör-konsert igen och det är vad pensionatsvärden ska ägna sig åt; att åka till landet Halland och sjunga.

Och jag arbetar.

Och arbetar.

Men vänta .., nästa fredag vid halvniotiden på kvällen ., då är jag hos barnbarnen igen!

En riktigt skön kväll önskar jag er alla!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Hej!

Tillbringar en långhelg i Riksgränsenfjällen.

Det har inte börjat så bra.

Snöstorm. Vägen helt avstängd. Vi kommer ingenstans. Inte ens ut på skidor.

Fönstren är från grannhuset, men våra egna ser förmodligen likadana ut.

Det blir inneaktiviteter idag, förutom en tur till Konsum Ica.

Vårdagsjämningshälsning från Bert."

Är man lillasyster, så är man ...

Från filmen ....

Jo, jo, nu har jag minsann fått uppläxning av min australiensyrra.

Jag har tyckt alldeles fel om filmen Slumdog Millionaire, den vi såg häromkvällen i Halmstad.

Så här skriver hon:

"Såg på din blog att du inte var helt frälst av denna film. Jag älskade den och det gjorde även
Janne, Bosse o Inga och även Ylva o Håkan, som ju har bott 1 år i Indien.

Både Fredrik och Alex tyckte tyckte att den var helt fantastisk, väl värd de Oscars den fick.

Men, men smaken är ju olika.

Har du sett Benjamin Button......

Även det en underbar film, som alla mina bekanta älskar, t.o.m. janne, som jag inte trodde skulle gilla den."

Men kära storasyster (inte visste jag att du läser här ...-), jag tyckte om allt, utom slutet, det blev för patetiskt!

Annars var den jättebra!

Och här skulle man ju också kunna befinna sig ...

"Hemkommen från yogajobb på en paradisö. 3 veckor med yoga i soluppgången, 39 grader i skuggan, svettiga nätter under myggnätet, söt ananas, vänlighet, långsamhet, sandslott och en känsla av att tiden står stilla.

Fysiska behov som blir så tydliga.

Törst, mat & sovklockan är påtaglig.

En signal om att det är så vi fungerar.
En sårbarhet vi inte alltid lyssnar till.

Vår överlevnad.

Kroppen är i rytm. Med naturen, sej själv och omgivningen.

En slags långsamhet som växer sej starkare och ibland blir en irriterande tråkighet.

Det finns inget att bedöva den med.

Inget internet, tv, affärer eller annan konsumtion som kan ta bort den gnagande långsamheten. Pulsen.

Livets puls.

Jo man kan kanske bläddra lite i de tyska kvarlämnade damtidningarna.

Äta en extra frukttallrik. Lyssna på iPoden. Tugga tuggummi som smält ihop till en geggig massa i hettan.

Kanske längta till att äta garlic prawns till middag.

En eftermiddag beställer jag en en dubbel americano även om jag redan druckit en efter lunch. Kanske det hjälper. Hämtar min torra proteinbar som jag lämnat i kylskåpet hos killarna i köket till "emergency".

Sitter vid havet och dricker mitt kaffe och tuggar den torra chokladen.

Lite kick får jag väl? Visst.

Men jag återgår till att samla snäckor på stranden och lyssna till havets brus några minuter senare.

Snart börjar yogan. Sen är det middag. Sen läggdags.

Så vakna i gryningen. Det är det bästa på hela dygnet.

Yoga under stjärnorna på stranden.

Sakta vaknar dagen.

Snart skall jag dela den med de andra yogisarna.

Tidvattnet går ut & in.

Det är det som händer på min paradis ö.

Maria i Oslo."

Fredagsfönstret ...

"Hej!

Om allt fungerar som jag vill kommer här två bilder.

Den ena visar en alternativ gardin (som numera är nedtagen) och den andra en trefingrig istapp.

Brukar de kunna se ut så?

Jag trodde jag hade en bild på en jättelång istapp också, ungefär en våning hög.

Men jag hittar den inte.

Den for också ner häromdagen.

Cecilia."


// Och tack snälla, rara! säger bloggmadamen.

Eva-Britt & Egons vänsterhänder ...

Ganska intressant tycker jag ju att det är .., detta att Egon och Eva-Britt båda två har arbetat som folkskollärare och båda två har förlorat var sitt storasyskon och har då själva fått ta över den rollen.

På den övre bilden ser ni Eva-Britts hand.

Eva-Britt är mörk i hyn och har pepparkaksbruna ögon.

Hon är Våg och henne händer är bara sååå lena och mjuka.



Och det här är Egons hand.

Jungfru är han.

Analytisk.

Vänster tumme upp, såklart.

Har arbetat som rektor hemma i Malå och har haft min äldsta dotter som elev.

"Men hjälp, vilken stor hand du har!" utbrister jag när kameran har plockats fram och är redo.

Egon är uppvuxen i södra Lappland, inte långt från Vilhelmina.

En enkel uppväxt.

Tänk, att jag tycker att det syns på den handen.

För två år sedan lämnade Egon och Eva-Britt Malå för Laholm.

Och i lördags onsdags satt pensionatvärden och jag själv vid deras köksbord.

Så kan det bli här i livet.


(Flera vänsterhänder hittar du här ...).

Telefonprat ...

Genom tågkupéfönstret
Världen susar förbi.
Eller i alla fall Skåne.

Det där med drömmen om ett pensionat .., att faktiskt tillsammans driva nånting i den stilen, slår rot i hjärtat.

När pensionatsvärden sedan ringer vid tiotiden, blir det säkert en halvtimmes surr om enbart detta.

Om vad man skulle kunna göra.

Om sänkta krav i livet.

Och höjda.

Om livskvalitet .., om seglarkurser, vindkraftskvällar .., musikaftnar .., keramikkurseer .., bygga två Friggebodar och hyra ut .., det är som om idéerna aldrig tar slut.

"Och du kan hyra ut ditt hus till köpstarka tyska turister som vill bo nära havet ...!" säger jag.

Sånt pratar vi om.

Pensionatvärden är en man som verkligen inte tror på Ödet.

Han tror på slumpen och att det bara råkar bli.

Men det gör inte jag.

Jag tror verkligen att det var meningen att jag skulle träffa en småländsk man som bor i Halland och jag tror också att det är tänkt att bli nåt bra av det hela.

Det är vad jag tror.

Och blir det inte det ena, så får det bli det andra.

Jodå.

Det kommer att bli så bra.

Kväller ...

Anslagstavla på gågatan i Halmstad.

Nästan det bästa jag vet här i livet .., det är att på nåt vis Vara På Väg.

Nog är det ibland mer än lovligt tröttsamt att sitta tre timmar på tåg till och från landet Halland, men i det stora hela tycker jag att det är härligt också.

Det blir ett slags äventyr .., en slags resa i det som är livet.

Och nästa helg .., då är det årsmöte i Stockholm för vindkraftsföreningen där pv är medlem och jag har fått erbjudande att åka med upp dit, tillsammans med hans bror och dennes familj.

Upp tidigt lördagmorgon .., bil till Stockholm ..., hem på söndag igen.

Jobb måndag.

Njaaa.

Det känns som mycket väsen för lite ull.

Så nu gör jag på mitt eget sätt.

Jag har precis bokat flygbiljett hos Malmö Aviation med ankomst till Bromma halv nio på fredagkväll och på så sätt får jag hela lördagförmiddag hos småttingarna och på eftermiddan, när årsmötet är tillända, blir det middag på restaurant tillsammans med dom utav barnen som har möjlighet att vara med; det blir i alla fall yngsta dottern med man och så den blivande konstapeln förstås.

Det finns inte ord för hur roligt det ska bli och hur mycket jag längtar!

Och vi ska få se två nya boenden; yngsta dotterns och sonens, båda bor inne i Stockholm.

Nu kan jag bara sätta igång och l ä n g t a.

Och i morgonkväll kommer pensionatsvärden och hälsar på!

Jiiiiisus, så roligt!

Frida sover i solen ....

... jo, klicka!

Och jag kan längta ihjäl mig efter en hund, när jag tittar på den här bilden.

Fridas matte heter Anna-Karin och bor i Halmstad.

Retur ...

Ängelholm.
Bara så vackert ....!
Glöm inte att klicka.

Och så bär det av hemåt igen.

Det är en helt övermåttan ljuvlig vårdag och genom kupéfönstret susar Halland förbi.

Och Skåne tar vid.

Som här .., vid Ängelholm.

Det är så vackert så man får ont i hjärtat.

Mest hela tiden sitter jag och funderar på bed & breakfast och vandrarhem och olika sätt att försörja sig.

Jag tänker på yogakurser, helg-akvarellmålningsamlingar .,. musikkvällar .., eller bara Lugn och Ro-helger för utarbetade kvinnor i min egen ålder.

Allt sånt.

Just innan Burlöv blir det tvärstopp och efter en stund meddelar lokföraren att en passagerare i tåget som ligger före oss har drabbats av hjärtinfarkt och nu står det tåget i Burlöv och inväntar ambulans, det är därför vi står stilla.

Som på en given signal åker mobiltelefoner fram ur väskor och fickor.

Jag ringer min gotländske chef och säger att risken finns att jag missar ystadtåget som går kvart över nio från Malmö och då blir jag lite sen till jobbet, nån halvtimme, kanske.

Men det fixar sig .., ambulansmännen är raska och vi är framme endast tio minuter försenade.

Det är lugnt.

Hur det går för den sjuke mannen, det tänker jag på medan tåget passerar Oxie.

Dagens fönster ....

.... hittar man i Halmstad.

En kyrka som speglar sig i ett fönster.

Vårligt blå himmel.

Fågelkrax.

Så var det.

På väg till bilen ...

Eller rättare sagt; bilen står parkerad alldeles vid vattnet och på andra sidan syns biblioteket.

Så här är det: biblioteket i Halmstad .., det är helt enkelt svindelvackert!

Titta, hur det speglar sig i Nissan ....

Ett sent kvällsfönster från Halmstad ...

Och gissa, hur snopen jag blev när det visade sig att hunden var på riktigt!

Nog minns vi väl ramsan om "Vi ska Äta, Ni ska Laga"?
Här är ni:et.
Floden eller vad man ska kalla den .., Nissan.

Ibland är livet som ett enda äventyr.

Som idag.

Först in till stan tillsammans med pensionatsvärden och han hoppar av vid sin skola och jag får vägbeskrivning till Anna-Karin, hon som bor på området som har det härliga namnet "Kärleken".

Och tänk .., att jag hittar dit utan minsta besvär!

Sedan någon timme på stan (guidad tur in med hjälp av samma A-K ..., tack!) och inköp av grönsaker i ett stånd på Stora Torget (hur billigt som helst .., 2 fänkål för 10:-, kvisttomater, potatis, morötter och dill .., totalt 29:-) och fönsterfångande .., och väntan på pensionatsvärden som är klar för dagen och vi åker söderut, till Laholm, och utan att ha förvarnat ringer jag på dörren till före detta malåborna Egon och Eva-Britt Ebbeståhl.

Ingen hemma.

Nähäpp.

Precis när vi ska till att ge av oss igen, kommer herrskapet Ebbeståhl promenerande och fast det är femton år sedan jag senast såg dem, är dom precis sig lika!

Det blir kaffe och jättegoda mackor och hur mycket prat som helst runt deras köksbord och det blir vänsterhänder och höger eller vänster tumme upp och storasyster eller lillebror?

Att träffa hemifrånmänniskor är hur roligt som helst när man inte längre bor hemma.

Det känns ...., "hemtamt".

Egon var under något år lärare för Maria och så var dom ju kunder i Icabutiken där jag arbetade under fjorton år.

Efter två timmar återvänder vi till Halmstad; då ska det bli bio.

Klockan sex börjar filmen Slumdog Millionaire och det ska jag säga, att detta är en totalt helt annorlunda film .., jag har nog aldrig skådat dess like och bloggmadamen, som i hela sitt vuxna liv har drömt om att åka till Det Riktiga Indien .., nja, om jag säger som så .., så är jag kanske inte fullt lika övertygad om den saken längre.

Och själva filmen?

Jag har svårt att sätta betyg på den.

Mellan varven och under stor del av filmen är det ett rasande tempo och en obändig energi som liksom nästan studsar mot biobesökaren .., men så blir det lite väl sötsliskigt här och där och då blir det ...., tja, nån slags kioskromanfilm och nja, det är inget för mig.

På en skala från ett till tio .., så ger jag den kanske ... 6 eller 7.

Kanske mera sex än sju.

Men klart sevärd!

Nu är jag intill medvetslöshetens gräns så t r ö t t, fast klockan bara är lite över nio.

Upp halv sex i morgonbittida och iväg med sjutåget till Ystad.

Det går nog det med.

Ajöken, sa fröken.

Nya tider ...


"Och var är min tandborste nu då ....?!!" utbrister pensionatsvärden.

Liiiite irriterad låter han allt.

"I badrumsskåpet ..., det är väl där den ska vara ...", svarar städmadamen.

"Jaha ......", hörs värden mumla.

Nu får han allt akta sig .., nu är det nån som börjar känna sig hemmastadd här.

Förmiddag i pensionatet ...

Fem minuter från pensionatet
Då ser det ut så här
Om jag vore i era kläder, skulle jag nog klicka på bilden.

Att inleda morgonen med att storstäda pensionatets badrum .., ååå, då är nog krafterna tillbaka!

Och medan jag gör riktigt fint i badkaret och hela alltet - och det går undan ! -, ler jag för mig själv.

Det är som om jag ser mamma framför mig.

Mina händer blir mammas.

Och i hallen står en häpen pensionatsvärd och förundras över bloggmadamens plötsliga energi.

Lediga-dagsfönstret ....

På väg till pågatåget slinker jag in på Lisas Skafferi och handlar lite kvällsgott.

Lisas Skafferi, som är som en liten pärla i stan, ligger alldeles vid vattnet.

Inte långt därifrån upptäcker jag en jättelik båt .., typ lustyacht .., som tar igen sig vid kajen.

Unga och äldre herrar spankulerar omkring och beundrar farkosten och där kommer bilister och gör sig ärenden för att titta.

Och jag tar upp kameran från anoraksfickan.

I båtfönstret speglar sig färjeterminalens vågiga tak.

Fiskmåsar gastar.

Jo, nog känns det som vår alltid.

Och så tre timmar på tåget igen.

Ikväll känns etthundraåttio minuter som en mindre evighet.

När klockan är nio är jag framme.

Nånting har hänt i mitt förhållande till landet Halland.

Plötsligt känns det lite som att komma hem.

Och jag tänker på hur mycket det betyder att ha Anna-Karin i stan .., nån som är "liksom min vän" .., så där så man inte är helt beroende av pensionatsvärden.

Och jag tänker också på hur oändligt mycket det betyder med alla sms-prat-samtal.

Småprat som förgyller tillvaron.

Annika i Kävlinge, till exempel.
Hur glad blev jag inte av att prata med dig ikväll, då, när jag satt på centralen i Malmö?

Och när tåget passerade Landskrona kom jag ihåg resan när ellis var här i somras och vi blev så våldsamt utskällda av den puttrige busschauffören i just Landskrona och jag kommer ihåg allt det andra också .., ellis pladaskfall i asfalten .., färjan över till Ven och timmarna i segelbåten.

Efter Helsingborg blir det sms-surr med Leina.

Vi pratskriver om förhållanden och vad det är som gör att det ena funkar, men inte det andra.

En massa glädje blir det.

Och sen är klockan nio och jag är framme och pensionatsvärden har lite besvär med sitt flimmer och jag repeterar livräddningsövningar för mig själv .., trettio kompressioner .., två inblås .., ring 112 .., allt medan vi tar kvällsvickning och jag njuter av ett glas Shiraz-vin ..., och nu är det kväller och sängdags och Pelle är över sig av glädje och jag med.

Just så.