Om att "sko av sig" och lite annat ..

"Bettan! Glöm ej lungröntgen kl.14.30!" hade jag skrivit på min anslagstavla på jobbet.

Och när klockan är lite över två susar jag iväg på cykeln och parkerar utanför sjukhuset .., tar hissen till plan 3 .., känner inte igen mig sedan jag var där med mamma .,. ny reception, jaha ja ..,, och så hittar jag en ledig stol i väntrummet.

Nu har jag lärt mig .., så på skånskt vis hälsar jag på de övriga ..,"hej på er alla ..!" när jag slår mig ner.

Och där till höger om mig upptäcker jag Lilly som var trogen kund i lilla affären, ja, tillsammans med maken Nisse som inte längre är i livet ., och intill henne sitter dottern som är i min ålder.

Vi pratar om kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år och vi pratar om alla ägare som har kommit och gått i den affären.

"Jag handlar där ännu, men det är lite annorlunda numera, om man säger så .., mannen i kassan brukar sitta och titta på arabiska filmer i sin dator, den står vid kassabandet .., och ibland pratar han i sin mobil, men allra mest står dom och röker utanför entrén ..", säger Lilly.

Mitt emot mig sitter en man i svårbestämd ålder.

Hans högra öga är helt igenmurat och alldeles lilafärgat, jag har god lust att fråga honom om han har åkt på däng, men vågar inte?

Det finns gränser.

Och där är en annan man i rullstol och en lång herre som slår sig ner och genast tar av sig skorna.

"Han sko av sig ...", som min pappa skulle ha sagt.

(Sa vi verkligen så? Jo, det tror jag. "Jag måst sko av mig ...").

Efter en kvart kanske, kommer en sköterska och ropar upp mitt namn.

Jag hänvisas till nåt som liknar en skrubb där jag får ta på mig en vit landstings-t-shirt och jag känner nästan inte igen mig själv .., ty till min förvåning kan man tro att jag har yppiga bröst .., jag, som aldrig nånsin har åtsittande kläder, ja, det här blir en ny upplevelse!

Att röntga lungorna går i ett huj; det är som ett löpande band bara.

"Vänd dig om, håll andan .., andas ut!"

"Stå stilla!" Fyll lungorna, håll andan! Andas!"

Efteråt får jag lämna T-shirten i en tvättkorg (vilket slöseri .., använd i fem minuter!) .., och sedan är allt klart och jag cyklar hemåt i solskenet.

Nu stundar tågresa till landet Halland och till pEllegubben!

Åååå, vad jag längtar!

Tisdagsfönstret ...

"Här hittade jag en krokiteckning i kol, ganska stor, som donerats till god vän med skärgårdshus i Vagnsunda.

Båda hans försommarvardagsrumsfönster speglar sig i bilden av den unge mannen i fosterställning.

Och kikar man noga ser man att fotografen själv också finns med på bild.

Väl bekomme trots den dåliga pixelkvaliteten.

Madame M."

Pling i min inkorg!

Madamen i södra Frankrike berättar i ett inlägg en hårresande historia som handlar om hur det kan krångla sig, detta att bo i utlandet och ha kontakt med någon svensk myndighet.

Jag har åtminstone två goda vänner som arbetar eller har arbetat åt Försäkringskassan och båda har blivit utbrända eller i alla fall, rejält svedda i skinnet.

Det kan sannerligen inte vara lätt att arbeta i en myndighet där det förändras hit och dit och där allt till slut blir ett enda kaos.

Till syvende och sist måste det ju till största delen bero på ledningen.

Nåja.

Till min australiensyster, som blir pensionär i november, skickar jag alltså länken till madamen i Frankrike.

Så där för att varna henne lite.

Ja, så hon inser vad som kan hända.

Eller inte hända.

Och så får jag svaret:

"Vi har jobbat hårt i trädgården hela helgen med sånt som vi normalt brukar göra i maj, precis innan vintern kommer, men nu ville vi ha det gjort innan vi åker till UK.
Så fikusen är kraftigt nerklippt och paketerad.
Det blev 16 sopsäckar.
(Det var den fikusen som min syster skulle beskära i fjol i april .. då, när hon ramlade i backen och slog huvudet i en betongmur .... och nästan seglade iväg till mer himmelska sfärer. I år fick den höjdrädde maken ta sig an trädet.)

Solen skiner från molnfri himmel, det är kalla nätter och morgnar, dagstemp. ligger runt 24C, men man lovar regn och rusk till på torsdag, inte för att jag tror på det, men man kan ju alltid hoppas.

Nu skall jag laga middag, Cumberlandrullader blir det i dag med kokt potatis och sallad, samt färsk ananas till dessert.

Kramar
Birgitta

P.S. Historien om Försäkringskassan var bekant. Har själv väntat på ett besked sedan september 2008. Ds.

Måndagkväll ...

Blir jordgubbar med grädde och mozzarellaost i skivor, men inte samtidigt.

Och skymning.

På tv:en ett program om hur stress påverkar oss människor.

Babianer slåss.

En tiger jagar en zebra.

Själv löser jag, efter visst besvär, Kvällspostens korsord.

Fastnar på något enstaka ord.

Hittar rätt.

Därefter telefonprat och mycket skratt med rar vän från och i Norge.

Efteråt tänker jag att .., en grundförutsättning för riktig härlig vänskap, det är nog att man har samma sorts humor.

I morgon är en ny dag.

Bildskärmsinlämning hos CD-data .., lungröntgen .., tågresa till landet Halland.

Sånt.

I mitt nästa liv, om det finns nåt sånt, ska jag gifta mig med en försäljare eller reparatör av datorer.

Det har jag i alla fall bestämt.

Bara så ni vet ....


Min datorskärm har fått fnatt och det bara durrar och flimrar och jag blir kräksjuk av att sitta här.

Det är väl nån mening med det också.

Tack och lov finns herr dataexperten, ni vet .., "Björkäng ligger vid Varberg. Upplysningsvis" ..., och han har lovat att höra av sig.

Jag tror inte att jag lyckas att fixa det ändå.

Så länge får ni ha en skön måndagkväll.

Och så var det födelsedag igen ...!

'

Idag fyller Hilda 21 år.

Hilda är pensionatsvärdens dotter och enda barn.

Därtill är hon nog den lugnaste människan jag i mitt liv har träffat .. och hon är otroligt duktig på att teckna och drömmer kanske om att ägna sig åt nånting kreativt.

Precis som sin pappa - och kanske sin mamma också ..? - har hon betstämda åsikter .., skriver insändare och vet vad hon tycker.

Men hon åker inte Vasaloppet.

Här kommer ett stort grattis från mig!

Måndagsfönstret ...

"Hej!

Skickar dig ett fönster ifrån Frösö sockenstuga.

Där hade vi idag en "Att uttrycka livet" dag.

I en hörna fanns kläder och skor för provning. Det finns en glädje och en lekfullhet i att prova kläder. Så där som man gjorde som barn.

Att våga leka är inte alla förunnat.

Hos mig fick de måla idag, inte heller det är det alla som vågar.

Desto roligare när de vågar ta steget, ett steg mot lekfullheten i tillvaron.

Mer lek åt folket!

Kram Eva."


// Och jag säger ... tack, snälla rara!

Herr Alzheimer ...

Tittar på detta.

Nästan outhärdligt blir det.

Jag ser mamma framför mig .., och kommer ihåg testerna på geriatriska mottagningen och hennes rädsla och litenhet och ..., lättnaden, när allt var över .., hennes armsvett .., och händerna i knäet och en önskan om att vi ska köra till Möllers och köpa "något gott".

Så jag hatade dom där testerna!!

"Tjugofem poäng av tjugonio ...".

Och sedan ... åren går och poängen rasar iväg neråt.

"Femton poäng ....".

"Ann-Gerd .., kan du skriva hur mycket klockan är ...?"

"Två poäng ...".

En enda lång förnedring är det, för den som är sjuk.

Och jag minns all återhållen gråt.

Hos mamma och hos mig.


Och sorgen.

Ännu en insikt ...

Anders, Maria, Anna och Emma.
Moster Anna är nog en stor förebild för Emma.
Tänk, att ha en moster som tar med sig systerdottern på shoppingrunda .., det var födelsedagspresenten som Emma fick!
Ibland får Emma följa sin moster till stallet och pyssla med Taurus ..., och ibland sover Emma & Emil över hos moster och morbror.
Då ligger dom alla på en madrass på golvet.

Det var efter skilsmässan .., när trettiofyra års förhållande föll i små bitar, som Anna sa att .., det hade i alla fall det med sig, att syskonen kom varandra nära.

Det blev annorlunda.

Dom blev liksom kärnan.

Det blev viktigare att hålla ihop.



Och ikväll kommer ett mail till min inkorg och jag läser ...

"Syskonskaran och finaste Emma på fotboll (såg Mickes KB spela seriepremiär). Supermysigt! Varm choklad, mackor, kex, filt, grisöra till Nelsan - allt var i sin ordning."

Ett eftermiddagsfönster ...

... kommer seglande från södra Frankrike och susar oförfärat in genom mitt söderfönster och landar bekvämt i mappen som heter "Fönster".

Avsändare är madame Monet.

Så här skriver hon;

"Här är ett pyttefönster på en av sjöbodarna vid vattnet i den gamla skärgårdsbyn Vagnsunda på södra Yxlan i Stockholms skärgård.

De står där än, vindpinade.

Den här har säkert anor från 1700-talet."


//Tack snälla! säger jag.

Dagens skörd ...

Det händer, men inte ofta, att kunder ger mig handlingslappen när allt är klart.

"Här har du .. ja, jag vet ju ....", säger dom då leende.

Det var precis vad Inga-Lill gjorde idag.
(Folie, sprayflaska, doftmedel och dusch ... nånting ..,skulle inhandlas).

Inga-Lill och hennes man (som dagen till ära hade någon slags skepparmössa på sig ..) bor inte alls långt från affären och om deras dotter Malin skrev jag en gång ett inlägg.

Men då .., visste jag inte alls vem den rara Inga-Lill var.

Det vet jag nu.



Och så är det alla dom andra .., dom som jag hittar i kundkorgarna.



Eller i chipshyllan.


Eller på golvet.



I kundvagnen.



Och ibland får jag en trave med lappar i handen.

"Kan du slänga det här ...?" frågar kunden.

"Jomenvisst ...", säger jag och ler glatt.

Som trolleri ...

Den här medicinen .., den förändrar på något underligt vis min tillvaro.

Nätterna blir längre.

Känns längre.

Det är precis som att man drar ut timmarna med ett gummiband och drömmarna blir oändliga.

När klockan är fem vaknar jag och tittar på klockan.

Somnar om.

Vaknar igen och tänker att nu har det nog gått två timmar .,. men det har det inte alls .., väggklockan visar på kvart över fem!

Så jag kontroller en extra gång .., klockradion och mobilen .., ?

Nej, det är verkligen så.

Tabletten är liten som ett myrägg nästan och jag begriper inte att en så pytteliten sak kan förändra så mycket.

Och nu är klockan snart halv åtta och jag ska cykla till jobbet.

Flödande sol.

Klarblå himmel.

Om det här fina står sig, ska jag cykla ner till stranden i eftermiddag.

Det är vad jag ska göra.

Tre fönster från Zululand ....

Så här skriver värmlandsdmadamen om ett besök hos en familj i Zululand, i sydöstra Sydafrika.

"Vi fick hälsa på hemma hos en familj i deras tre enkla hus.



Ett hus var kök, i ett hus sov man i och i det tredje bodde andarna efter avlidna släktingar.

Så bor man där.



Allt var i en sån prydlig ordning även om standarden i våra ögon mätt var mycket enkel.

Runt om fanns en fin trädgård med staket och tvätten som hängde på tork.

Ett fascinerande besök!"

Turtlan."


// Och ååå, vad ni är underbara med alla era fönster som ni skickar hit!! hälsar bloggmadamen.

Lördagkväll på 31 kvm ...

Och ja .. man kan lätt som en plätt ha sin "ljusslinge-stjärna" uppe även i april.

Inga problem.

Och då kommer jag ihåg när mamma ännu kunde göra sig förstådd .., då, när hon bodde på gruppboendet för Alzheimerdrabbade.

Då tog hon fram adventsstaken någon gång mitt i sommaren och ställde den så fint i fönstret.

"Men lilla Ann-Gerd .., inte ska du väl den framme nu ..., det är ju inte advent ..?" sade någon från personalen.

"Jaså .., finns det en adventsstjärnelag ...?" hade då mamma svarat filurigt leende.

Se, det hade hon ingen aning om.

Det har inte jag heller.

Och plötsligt möts man ...

Tänk .., att i en alldeles vanlig Icabutik går människor fram och åter mellan hyllorna och lägger varor i röda plastkorgar, småpratar med andra kunder och studerar handlingslappar .., allt är precis som det brukar vara .., men så ...., händer något.

I en kommentar till ett inlägg lite längre ner på sidan, skriver Catwoman om ett möte i affären och jag tänker att precis så är det .., ett till synes helt vanligt litet möte i en butik .., och det mötet sätter mängder med känslor i gungning.

Här är hennes rader;

"Idag stötte jag för första gången ihop med min f d sambo och hans nya, unga, 22 -åriga thailändska sambo i din affär...och jag vågade mej fram och hälsa, och kände oerhörd värme för denna rara lilla flicka, som inte har en aning om de känslostormar hon orsakat hos mej och som är alldeles oskyldig till detta drama jag lever i, och som bara önskar skapa ett bättre liv för sej själv...och det är just det du har gjort, och som jag också måste försöka göra och i det är vi alla lika...det är en slags tröst ....".

Spara och Slösa ....

Bloggmadamen är verkligen inte den som kan anses vara överdrivet sparsam.

Å andra sidan, är hon inte överdrivet slösaktig heller.

Till pensionatvärdens oerhörda förvåning tillhör jag dem som manuellt tömmer dammsugarpåsen och på sätt använder den minst tio gånger till!

(Ja, sååå hemskt är det inte ., man har plasthandske och en plastkasse till hands .., sen är det bara att dra ut innehållet och ni a n a r inte vad som kan uppenbara sig .., det är strumpor .., hårsnoddar .., gem .., topz .., katthår .., femtioöringar .,. blomblad ,. Friskies kattmat modell torrfoder .., kattsandsgrus .., ja, allt sånt!)

Ni anar inte hur mycket pengar jag har sparat på att göra på det viset, för att inte tala om besväret med att hitta rätt påse i dammsugspåsardjungeln och den, den är oändlig!

Men nu är detta inte det enda jag gör.

Nä .., jag klipper även upp tandkrämstuben baktill när den börjar sina.

Och då, då får man nästan en smärre chock när man tar sig en titt i tuben .., för där är tandkräm till minst tjugo borstningar ytterligare!

Ja, i alla fall till tio!

Efteråt känner jag mig väldigt nöjd.

V ä l d i g t.

Men mardrömmar finns inte med ...

Ja, inte har en olivoljeförpackning från Möllevången i Malmö nånting att göra med texten som kommer, men vem har sagt att det måste vara på det viset?
Och jag hittar ingen lämplig.


Fyra pyttiga små, små blodtryckstabletter har jag tagit totalt.

Bara fyra stycken.

En om dagen.

Och inte vet jag om det är därför, men å, vad jag drömmer om nätterna!

Det känns som om drömmarna är timslånga och dom är på nåt konstigt vis helt annorlunda än tidigare drömmar.

Ibland vaknar jag och är kallsvettig av ångest.

När jag då tittar på klockan .., häpnar jag över hur långsamt tiden har gått.

Det tycks som om tiden har blivit u - t - d - r - a - g - e - n.

Hur underligt som helst är det.

Mina barns pappa brukade säga, när jag fick medicin som jag aldrig tagit förut, "ja, ni behöver inte kolla efter biverkningar i Fass .., det är bara att fråga Elisabet .., det är som om hon inte tål någon medicin .,. finns det biverkningar, så nog får hon minst ett par av dem!"

Så är det.

Det här är biverkningar som kan drabba den som tar Ramipril.

Håll i er nu!

Biverkningar

Vanliga (drabbar fler än 1 av 100 patienter):

Hosta.

Ovanliga (drabbar färre än 1 av 100 patienter):

Hudutslag, klåda, nässelutslag (ibland med feber).

Överkänslighetsreaktion med svullnad av ansikte, armar/ben, tunga och/eller svalg.

Trötthet, svaghet, huvudvärk. Illamående.

Ökad puls. Försämrad reaktionsförmåga. Balansstörning. Ögoninflammation.

Påverkan på levervärden, gulsot.

Nedsatt njurfunktion.

Sällsynta (drabbar färre än 1 av 1.000 patienter):

Öronsus, hörsel- och synstörningar.

Yrsel/svimning (kan inträffa när man hastigt reser sig upp). Hjärtklappning. Rodnad. Vätskeansamling i armar/ben. Blodtrycksfall. Oregelbunden hjärtrytm. Påverkan på blodvärden.

Snuva, bihåleinflammation, luftrörskatarr, förvärrad astma, kramp i luftrören, andnöd.

Aptitlöshet, smakförändring, muntorrhet (noggrann munhygien är därför viktig), inflammation i munslemhinnan eller tungan, diarré, magsmärtor, kräkning, förstoppning. Påverkan på bukspottkörtel, inflammation i magtarmkanalen, matsmältningsbesvär.

Muskelkramp. Darrningar.

Nedstämdhet, förvirring, sömnstörning, nervositet, svettning, utmattning, rastlöshet, känsla av oro. Bröstsmärtor. Impotens.

Mycket sällsynta (drabbar färre än 1 av 10.000 patienter):

Feber, stickningar i huden (parestesi), håravfall, nagellossning, överkänslighet mot solljus, förstoring av bröstkörtlar hos män. Blodkärlsinflammation, blodbildsförändringar, hjärtinfarkt, övergående försämrad blodförsörjning till hjärnan, slaganfall.

Led- eller muskelsmärtor med eller utan inflammation. Utslag på hud och slemhinna i form av fläckar, blemmor, blåsor och knottror. Hudavlossning. Inflammation i bukspottkörteln eller levern. Leversvikt. Nervsjukdom som kan leda till muskelförsvagning (neuropati). Ökad urinproduktion. Ökad utsöndring av protein i urin.

Om svullnad av bl a ansikte, tunga och/eller svalg eller nässelutslag, andnöd och svårighet att svälja inträffar, sluta att ta Ramipril Winthrop och kontakta omedelbart din läkare. Vid misstanke om andra biverkningar, rådgör med din läkare.

Förvaring och hållbarhet

Förvaras oåtkomligt för barn. Används före utgångsdatum som finns på förpackningen.

Överblivet eller för gammalt läkemedel kan lämnas till apotek för förstöring.

Efteråt ...

Efter jobbet blir det fika nere vid havet.

Pensionatsvärden, som en timme senare ska ge sig av till en kusinträff i nordöstra delen av Skåne, ("du kan ju följa med om du vill .., så kan du lifta med Inez hem i morgonbitti ...?" säger pv snällt .., men jag tackar nej .., jag vill Bara Vara hemma hos mig själv och ta det lugnt ..., lösa korsord, tvätta håret och senare ikväll .., lyssna till koltrasten ..., och så är det detta att möta nya släktingar igen och det blir säkert nån Slags Samlad Allsångstropp .., nej, jag vill vara i mitt rede och ta det lugnt, så jag tackar nej, men det är ju snällt ändå, detta att bli bjuden ... och ännu snällare är det att acceptera ett nej ..), jo, han har ordnat med kaffe i termos och härliga räkmackor ..., och så slår vi oss ner inte långt från vattnet och med solen i ansiktet.

Det blåser friska vindar!!

Och jag har sticke-kalasbyxor och klänning under anoraken och kaffet smakar övermåttan härligt.

Detta, att få vara i närheten havet och få känna doften av tång och mot himlen se fiskmåsar som glidflyger över vågorna .., ååå, det är för mig själva meningen med livet.

Och tänk, alldeles gratis är det!

Så vi sitter där i en kanske en timmes tid och pv berättar att han på förmiddagen bland annat har läst inlägg från drygt ett år tillbaka .., då, när min mamma ännu var i livet.

Om elva dagar skulle mamma ha fyllt åttiosju år.

Jag har sagt det förut och säger det igen .., det där att man liksom inte kan föreställa sig hur ensamt det blir när man inte längre har sina föräldrar i livet.

Igårkväll tände jag dom tre ljuslyktorna som hänger i en slags ståltråd i mitt fönster och jag översköljdes av värme för min systerdotter - ja, det var hon som har förärat mig detta fina - och jag tänkte på mamma som ofta sa att hon älskade sina syskonbarn lika mycket som oss andra ..., inte kunde jag förstå det då .. men nu, nu kan jag.

Så jag ringde upp systerdottern som bara är tretton år yngre än sin moster och sa hur oändligt mycket jag tycker om henne och hur mycket hon betyder och vi gapskrattade .., måhända trodde hon att jag låg på mitt yttersta och hörde klang av harpor .., ja, att det var därför hon fick all denna kärlek över sig.

Efteråt .., kändes det bra.

Kvällen innan min mamma dog, satt jag hos henne i en timmes tid kanske.

Det var som om jag anade .., så jag höll henne i handen och överöste henne med snällord och pussade på kinden och sa att hon hade varit och ännu var, en sån snäll och fin mamma.

Nästa morgon var hon död.

Så en sak vet man .., det gäller att inte spara på snällorden.

Det var vad jag tänkte på där på stranden.

Lördagsfönstret ..

Under en alldeles ljuvlig promenad i Vaxholm i fjol, ja, tillsammans med hemifrån-kerstin och hennes Svenne, fastnar det här fönstret på bild.

Det var herrn i sällskapet som agerade fotograf.

Efteråt bjöd Kerstin och Svenne på lunch och senare även på delikat middag.

En fin dag blev det.

En guldstjärnedag.

Såg ni "Så ska det låta" ikväll?


Jag säger bara en sak: herr Wester är helt underbar i tv!