Fy bubblan - jag har ju nerverna utanpå kroppen efter sonens bungyjump förrgår. Sen for de iväg på regnskogsvandring och har lagt ut en bild på väääärldens största spindel som hängde i ett träd och åt fladdermöss. Och tror du inte de anmält sig till en krokodilsafari också! Så njut av lugnet därhemma i soffan!!
En av mina största fasor är hängbroar. Har t.ex aldrig kunnat ta mig över Mårdseleforsen med dessa broar som rör sig. När vi var på Teneriffa besökte vi en djurpark. Följde den utstakade stigen och kom fram till en hängbro (lite bättre skick en den på bilden). Långt där under fanns krokodiler... (väntade nog att middagen skulle trilla ner)... och där skulle vi över!!!! Eftersom jag inte villa missa resten av parken så tog jag mod till mig efter ca en kvarts betänketid och gick med dallrande ben och slutna ögon stapplande över. Framme på den andra sidan sjönk jag ihop i en hög - benen bar inte längre - skyhög puls, men med glädje och stolthet att jag klarat det. När jag hämtat mig efter denna traumatiska upplevelse och benen slutade skaka ställde jag mig upp och tittade mig omkring. Upptäckte då att det gick en stig som vi kunde gått i stället och sluppit bron!!!!
Love ...; tur att man inte är ungdom nu och ska utsätta sig för detta ....
Anitha: förutom höga höjder, avskyr jag att hamna i trånga utrymmen. I Turkiet, på semester med den lurvige, var det utflykt till en ravin .., man skulle gå några km och det blev hysteriskt trångt .., man liksom klämdes mellan två bergssidor, gick där nere i botten och som en flaskhals som skruvades åt ovanför ens huvud.
Där var 80-årsdamer och jag och alla andra och man skulle klättra över stora stenformationer och dra sig över eller låta sig dras över och så fortsätta längre och längre in i klyftan.
Jag var den enda som vände om .., jag kände att detta ville jag inte vara med om.
Att gå tillbaka ensam var ännu värre, men hellre det.
Måste man så måste man - de är väl inte ute på en shoppingtur, precis - men nog hade jag bundit fast barnet vid kroppen! Ett sprattlande och man skulle inte kunna hålla fast det.
Annars hade jag inga problem med att sitta i en liten helikopter utan dörr, t ex... men de där repen verkar otäcka.
PS. Om du läste Den sjätte natten, Elisabet, kanske du minns ett avsnitt där någon kravlar sig fram i en låg gång djupt inne i ett berg. Jag fick nästan klaustrofobi bara av att skriva det.
annika: ja, bodde man där, så kanske man vande sig .., men f-n trot ...? Ibland tänker jag att man kanske hade en svår födsel .., trång bäckengång hos mamma ..-)
(Men mamma lär ha haft ett av de bredaste bäcken som hade uppmätts i Malå, berättade hon ....).
"Detta kanske är en samling turister som har tröttnat på livet ...?"
Du vet då hur man ska få mig att gapskratta!
Tänker också på att jag inte skulle vilja bära barn sådär över den bron. Fast det verkar som de har ordentliga bräder längre bort. Det kanske inte är så högt preci här i slutet av bron?
ab: ja, fråga mig inte hur hon visstee det .., jag vet att hon berättade det .,. det var barnmorskan som hade talat om det för henne.
Cecilia N: i Mårdseleforsen har jag aldrig varit och spatserat och tänker inte göra det heller ..-)
anna: nä, vet du, den bilden gör mig inte det minsta rädd .., den känns konstlad på nåt vis .., för att jag ska få den där känslan måste det vara som på den vingliga bron .., att jag ser allt under på ett annat sätt. Däremot har jag sett bilder från bergsvägar i Bolivia .., och DÅ .., är det kräkvarning för mig.
vad roligt. jag kan klättra över bron utan problem, eller på slingriga vägar. men att luta mig ut ur ett fönster så högt upp, icke! att rappelera ner från tornet på övningsfältet: svår svettning!
olika sorters höjdrädsla alltså.
och ja, bilden är nog arrangerad och redigerad. läcker ändå.
13 kommentarer:
Fy bubblan - jag har ju nerverna utanpå kroppen efter sonens bungyjump förrgår. Sen for de iväg på regnskogsvandring och har lagt ut en bild på väääärldens största spindel som hängde i ett träd och åt fladdermöss. Och tror du inte de anmält sig till en krokodilsafari också! Så njut av lugnet därhemma i soffan!!
En av mina största fasor är hängbroar. Har t.ex aldrig kunnat ta mig över Mårdseleforsen med dessa broar som rör sig. När vi var på Teneriffa besökte vi en djurpark. Följde den utstakade stigen och kom fram till en hängbro (lite bättre skick en den på bilden). Långt där under fanns krokodiler... (väntade nog att middagen skulle trilla ner)... och där skulle vi över!!!! Eftersom jag inte villa missa resten av parken så tog jag mod till mig efter ca en kvarts betänketid och gick med dallrande ben och slutna ögon stapplande över. Framme på den andra sidan sjönk jag ihop i en hög - benen bar inte längre - skyhög puls, men med glädje och stolthet att jag klarat det.
När jag hämtat mig efter denna traumatiska upplevelse och benen slutade skaka ställde jag mig upp och tittade mig omkring. Upptäckte då att det gick en stig som vi kunde gått i stället och sluppit bron!!!!
Love ...; tur att man inte är ungdom nu och ska utsätta sig för detta ....
Anitha: förutom höga höjder, avskyr jag att hamna i trånga utrymmen. I Turkiet, på semester med den lurvige, var det utflykt till en ravin .., man skulle gå några km och det blev hysteriskt trångt .., man liksom klämdes mellan två bergssidor, gick där nere i botten och som en flaskhals som skruvades åt ovanför ens huvud.
Där var 80-årsdamer och jag och alla andra och man skulle klättra över stora stenformationer och dra sig över eller låta sig dras över och så fortsätta längre och längre in i klyftan.
Jag var den enda som vände om .., jag kände att detta ville jag inte vara med om.
Att gå tillbaka ensam var ännu värre, men hellre det.
jösses!
Men man tror sig ändå förstå att det är vardagsmat för människorna som går högt däruppe...
skönt att höra att du är på väg åt det kryare hållet!
kram
Cattis
cattis: titta på kvinnan i röd jacka .., man kan tro att hon är ute och spatserar på en världens bredaste trottoar!
Detta kanske är en samling turister som har tröttnat på livet ...?
Och jo, det känns bättre, men inte bra. (nä, det vore ju hemskt). Mycket hosta och snörvel, men det är okej. Snart är det nog över.
Måste man så måste man - de är väl inte ute på en shoppingtur, precis - men nog hade jag bundit fast barnet vid kroppen! Ett sprattlande och man skulle inte kunna hålla fast det.
Annars hade jag inga problem med att sitta i en liten helikopter utan dörr, t ex... men de där repen verkar otäcka.
PS. Om du läste Den sjätte natten, Elisabet, kanske du minns ett avsnitt där någon kravlar sig fram i en låg gång djupt inne i ett berg. Jag fick nästan klaustrofobi bara av att skriva det.
annika: ja, bodde man där, så kanske man vande sig .., men f-n trot ...?
Ibland tänker jag att man kanske hade en svår födsel .., trång bäckengång hos mamma ..-)
(Men mamma lär ha haft ett av de bredaste bäcken som hade uppmätts i Malå, berättade hon ....).
Brukade de mäta bäcken i Malå..??
"Detta kanske är en samling turister som har tröttnat på livet ...?"
Du vet då hur man ska få mig att gapskratta!
Tänker också på att jag inte skulle vilja bära barn sådär över den bron. Fast det verkar som de har ordentliga bräder längre bort. Det kanske inte är så högt preci här i slutet av bron?
Mårdseleforsen ... ack ja! Såna fasor!
jag är inte heller nöjd på höga höjder, men om man tittar på den här är det nästan kräkvarning!
http://www.liweiart.com/english/works_htm/photo_htm/040-01.htm
ab: ja, fråga mig inte hur hon visstee det .., jag vet att hon berättade det .,. det var barnmorskan som hade talat om det för henne.
Cecilia N: i Mårdseleforsen har jag aldrig varit och spatserat och tänker inte göra det heller ..-)
anna: nä, vet du, den bilden gör mig inte det minsta rädd .., den känns konstlad på nåt vis .., för att jag ska få den där känslan måste det vara som på den vingliga bron .., att jag ser allt under på ett annat sätt.
Däremot har jag sett bilder från bergsvägar i Bolivia .., och DÅ .., är det kräkvarning för mig.
vad roligt. jag kan klättra över bron utan problem, eller på slingriga vägar. men att luta mig ut ur ett fönster så högt upp, icke! att rappelera ner från tornet på övningsfältet: svår svettning!
olika sorters höjdrädsla alltså.
och ja, bilden är nog arrangerad och redigerad. läcker ändå.
Skicka en kommentar