Min pappa Ivar Nilsson, "Kalvträsk-Nilsson" kallad, under sin period som längdlöpare.
Min pappa växte upp i byn Kalvträsk, inte så många mil från Burträsk i Västerbotten.
Då min farmor och farfar båda dog i 40-årsåldern (tbc skördade många liv ...) blev det en inte alltför lätt uppväxt för pappa och hans syskon.
En äldre bror hade han och tre yngre syskon (två andra hade dött som småbarn) och pappa och hans tre småsyskon hamnade hos en barnlös farbror och faster.
Han som var storebror gav sig snabbt av hemifrån, en riktig äventyrare var han genom hela livet .., och pappa blev den som fick ta ansvaret för småsyskonen Alice (uttalades Aliiiice) Anna-Maria och Gösta.
Det blev sexårig folkskola .., timmerflottning .., Hermodskurser .., skogsbruksskolan .., ja, lite så blev pappas liv ..., och engelska hade han aldrig lärt sig .,. han brukade skoja och säga "yes box, allright" och så skrattade han så gott.
(Och han älskade cowboyfilmer .., Vägen Västerut, Bröderna Cartwright och Prärie och tyckte då att vi kunde skruva av ljudet .."hä ä ju text .. hä behövs inget ljud ..!" sa han. 1960 reste han och mamma, tillsammans med ytterligare två par hemifrån på det som skulle bli hans livs första och enda charterresa; till Mallorca. Efteråt sa Axel, en av männen som följde med .., "Ivar som inte kunde ett ord engelska, kan du begripa, han var den som prata mest med spanjorerna och nog begrep dem vad han menade.")
Genom hela min uppväxt såg jag aldrig pappa läsa andra böcker än Stövarklubbens Årsbok, men dessa lästes å andra sidan från första till sista sidan.
Och så läste han alltid seriefiguren Dragos i hemtidningen.
Aldrig att jag hörde pappa och mamma diskutera litteratur.
Men .., när jag var tonåring hände något!
Då utgavs boken "Vägen från byn" skriven av dåvarande kändisadvokaten Henning Sjöström, född i Burträsk .., och boken handlade egentligen om H.Sjöströms uppväxt hemma i Västerbotten.
Tänk .., så jag minns hur pappa låg på soffan hemma och gapskrattade och han ropade att vi måste lyssna .,. "kom hit och hör ...!" sa han och så högläste han och tårarna rann nerför hans kinder .., för här hade någon skrivit om sånt som pappa kände igen.
För mig blev Henning Sjöström inte en kändisadvokat .., han blev till en människa som på ett sätt "förlöste" min pappa .., eller .., vars böcker skänkte honom så otroligt mycket glädje!
Alldeles nyss råkade jag titta in på hemtidningens familjesida och läser där om en kvinna som har avlidit i en ålder av 98 år.
Det visar sig vara advokat-författarens storasyster.
Och jag läser hela runan och blir alldeles varm i hjärtat.
´n Henning Sjöström.
Så här står det och jag förstår varför pappa kände igen sig i boken.
"Den 31 maj avled Gunborg Vallengård, Burträsk, i en ålder av 98 år.
Vi var tolv barn till hemmansägaren Johan Sjöström och hans hustru Lina.
Nu återstår endast två i livet, syster Ebba och jag själv.
Gunborg ansågs döende när hon låg på Hällnäs sanatorium i tuberkulos 18 år gammal. Nu blev hon 98 år och frisk in i det sista.
När mor dog vid 51 års ålder tog Gunborg över ansvaret för de minderåriga syskonen som en mor. Hermodskurser blev vår brygga till intellektuella yrken. Sin mans lön använde hon till stora delar att sprida bland syskon.
Vi har när man ser det som helhet haft bra och varierande liv alla tolv.
Längden i våra levnadslopp har varit mellan tre och 98.
Ingen har ansett sig beklagansvärd.
Kan man begära mera?
Henning Sjöström"
Norra Västerbottens underbare skribent Olle Lundqvist intervjuar ovan nämnde Herr Sjöström (då levde ännu Gunborg ...) och det gör han här.
11 kommentarer:
Vi var ett gäng på fikarasten den här veckan som kom att diskutera advokater. Och vi kom på att det var länge sedan vi hörde något om Henning Sjöström. Lever han, han måste vara uppåt nittio år, sa vi. Och så får jag svar här hos dig... :-)
Rörande. Och det väcker respekt för hur fantastiska, starka och rakryggade människor kan vara.
qi: ,-) Ja, det var väl tur!
ab: människor kan tycka och tänka en hel del om den färgstarke och kanske egensinnige herr Sjöström, men det spelar ingen roll för mig .., för mig är han något helt annat .., någon som fick min pappa att ligga raklång på soffan och bläddra i en bok och skratta högt av igenkännandets glädje!
Du har en halvsläkting i Kalvträsk som gärna vill träffa dig i sommar. Hinner du ??
Vad fint du skriver om din pappa. Ett kan man ju i alla fall säga om Henning Sjöström. Han har aldrig skämts över sin uppväxt. Jag har inte läst Vägen från byn men jag läste en annan av honom. Jag tror den hette Silverarken och handlade om en sekt som fanns på den tiden i Västerbotten. Det var en rätt otäck historia som innehöll pedofili, lurendrejeri och andra saker där man utnyttjade människors godtrogenhet och rädsla inför religionen.
Senast jag såg Henning Sjöström var vid en sjukhusentré här i Stockholmsområdet. Han såg alldeles hög ut. Detta var i och för sig för ett antal år sedan.
Vad kan doktorn ha stoppat i honom för preparat?
Gerd: en halvsläkting ..-)
Jo, det skulle vara hur kul som helst!
Cicki: den har jag inte läst, däremot dom två första.
Laban: jadu .., hade någon mött mig efter njurstensanfallet - utanför sjukhuset - hade jag nog också ansetts vara hög ,-)
Jag har läst Henning Sjöström böcker och uppskattat dem alla.
Jag minns honom mest från Neurosedyn-målet på 1960-talet. Det var alldeles i början av hans karriär som advokat.
En av hans bröder bosatte sig i Näsåker när han gifte sig med en av ortens flickor.
Ha det gott Elisabet!
Vilken nekrolog. Ljuvlig, i sitt slag. Undrar om jag ska köpa Sjöströms bok också till pappa? Han blev väldigt förtjust i den förra jag köpte efter att ha läst om hos dig, Elisabet (den om pussbristen). Fast han är från södra Skånes inland snarare än mellersta Norrlands dito.
Smulan: med H.S. är det som med Nicke Sjödin .., böckerna, menar jag .., det spelar ingen roll om man så blir världens främste advokat och kör Rolls Royce .., det är när man känner igen själva inutikärnan .., den där enkla och ickekrusidulliga, då blir jag alltid så glad.
annannan: ja, visst var den fin i all sin enkelhet! Hälsa till din pappa från mig!
jag har släkt i burträsk. vi kommer alltså därifrån. de som bor kvar är av den sista i en syskonskara på åtta, min gren kommer från det första barnet, har jag bestämt för mig alltså. lite häftigt med tanke på att det bara är en litenliten prick på kartan. och nej jag har inte varit där, har ju som sagt inte varit längre norrut än älvdalen....:D
Skicka en kommentar