Snart hemma ...

Hemresan går i strulets tecken och allt är mitt fel.

Jag har köpt biljett via nätet och lyckats scrolla iväg så det blir fel datum för hemresan och tågvärdinnan är benhård, nix, jag får inte byta tåg bara, så det blir att springa till Pressbyrån alldeles intill stationen och där kan man använda sig av rabattkortet och köpa ny biljett ..., och till slut kommer vi iväg, mer än en timme senare än tänkt.

Det är det vanliga Öresundståget.

Mitt emot mig sitter en man från Landskrona.

För ovanlighetens skull är det han som börjar att prata och han berättar frimodigt om sin tillvaro.

I nästan hela sitt vuxna liv har mannen arbetat på Allers tryckeri i Helsingborg, men som på så många andra ställen blir det tack och adjö - tryckeriet hamnar i Danmark - och herr Tryckare blir då plötsligt golvläggare i ett företag beläget norr om Halmstad, men det tar också slut och nu är herr Tryckare utan arbete och på väg till sina föräldrar som bor i Tågarp, utanför Helsingborg.

Han är fyrtiotvå år.

Herr Tryckare (som pratar precis på pricken som den lurvige i Helsingborg .., bland annat säger han "övanför ...") är oerhört pratglad och han säger att om han hade vetat vad han nu vet, skulle han ha blivit elektriker eller nåt sånt .., "då kan man jobba mycket svart ..." och så berättar han om sina "källingar", fem stycken har han .., och det blir surr om husdjur i allmänhet och katter i synnerhet .., tills en ung kvinna slår sig ner intill honom och hon har en stor New Foundland-hund som lägger sig platt ner intill kattburen och då blir det hundprat.

Kvinnan visar sig vara gymnastiklärare i Ängelholm, ja, hon bor där.

Hela tiden medan tåget susar fram, ligger Pelle stilla för sig själv och sover.

Först när vi kommer på Pågatåget i Malmö och är på väg mot Ystad, vaknar han till.

Kanske börjar han känna sig hemma?

Och så blir det puts av pälsen.