Utsikt mot grannens tomt.
Och jag går ut i solskenet och går raka spåret ner mot havet till och det är skarsnö och tungt och jag blir trött och ännu mera trött och håret lockar sig.
Halvvägs framme vid lilla båthamnen, svänger jag höger och går uppför klipphällarna .., längs en liten stig med staket på höger sida.
Och jag väljer fel spår och tänker att åååå, hur ska jag orka!
Det blir till att vända om och plumsa i skaren och se sig noga för.
"Absolut inte snava eller fastna i snön!" tänker jag.
Det gör jag inte heller; snavar eller fastnar.
Ljuset har återvänt.
Äntligen!
Nästan hemma möter jag en liten Gärdsmyg och jag ser två Kajor sitta intill varandra på en tv-antenn.
Jag hör fågelkvitter.
Och solfångarna är igång .., nittiofyragradigt vatten fyller pannrummets tankar!
Ack, hur lycklig ska inte pensionatsvärden bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar