Tidig vår i Ystad.
Ännu har inte alla blommor fått komma ut.
Den första sommaren som husägare på landet utanför Ystad, blev nästan magisk.
Är man uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter och aldrig har sett ett blommande fruktträd förrän i tonåren (en skolresa till Skelleftehamns badhus och bussen passerade Medle eller Myckle och aldrig hade jag sett något så vackert ...."det är blommande äppelträd!" sa den som visste ..), ja, då blir fruktträd det första man planterar.
"Barrväxter är väldigt tåliga ..., det vore kanske nånting ..?" sa innehavaren av Ystad Plantskola.
Barrväxter .., nä, aldrig i livet!
Det blev fruktträd i form av körsbär, äpple, plommon och så småningom en hägg, bara för "hemifråndoften".
Och ner i den skånska myllan åkte buskar av alla de slag och i krukor hade jag rosmarin, lavendel, mynta .., mot husväggen planterades vildkaprifol och klematis.
För den som under många år varit van vid tall och gran och här och där någon enstaka rönn, var detta som att komma till himmelriket.
Utanför det gula huset på kullen fanns tidigare endast en f.d. dansbana mot söderväggen.
En "dansbana" anlagd till pv:s 50-årsdag. (Ja, han tycker om att dansa).
En slät yta, utan några blomster.
Förra sommaren hade dansbanan förvandlats till en grönskande oas.
Någon var så lycklig.
Efter nio år på landet flyttade jag till lilla ettan i stan.
Där fanns ingen trädgård, inte ens en balkong.
Men på stentrappan ut mot gatan, där gjorde jag mig ett litet rede.
En egen liten trädgård .., en enkel variant bestående av pelargonior, lavendel och andra kryddväxter.
Allt utom en jättepelargonia, fick vara kvar och för mig blev dom där blommorna till en sån ofattbar glädje!
Så här kom den att se ut, dansbanan.
Mot husväggen planterades även stockrosor, under livlig protest från husägaren.
"Ja, men Elisabet, hur skulle det se ut om alla hyresgäster började anlägga rabatter mot gatan ..!" sade han upprört.
Ja, h u r skulle det se ut?
Förmodligen helt underbart.
Den där drömmen om en egen liten plätt att glädja sig åt .., den finns hos många.
Nu är min lilla stentrappeplätt utbytt mot en annan plätt, i landet Halland, men glädjen är densamma.
Här är en som har skrivit om just detta .., om vad en egen - en aldrig så liten trädgård - kan betyda .., och hon har skrivit om det på ett sätt ., ja, så där så man blir alldeles varm i hjärtat.
4 kommentarer:
Altanen ser så inbjudande lummig ut. Du kan konsten att göra det trivsamt kring dig.:)
Dansbana i all ära, men när det ska partajas får kanske en och annan kruka flyttas??;)
Förstår dej så väl ang. inlandet..! Här växer inte mycket, eller speciellt vackert!
Tur man är uppvuxen söderut, minnet lever :)
bettankax: det kanske var ett uppdämt behov ,-))
(Och här partajas det sannerligen inte ofta. Knappt någon gång ..,. haha.)
hugis: nu var jag ju ingen trädgårdmästare av rang i Malå och såna finns ju bevisligen .., hos Kerstin Sjölund i Svedjan finns äppelträd, men se några sådana såg jag aldrig i min barndom ,-)
När jag och numera maken köpt en bil och kunde fara runt ut på landet utnaför Umeå så fascinerade häggen mig. Jag kan inte påminna mig om att det var något som växte söderut. Endast "mellan hägg och syren" var stället för denna växt.
Men då i den där lilla gula saaben bestämde jag mig: en hägg ska jag ha!
Nu har jag inte någon på tomten ändå, men det står en STOR på ödetomten bredvid, nära tomtgränsen. Så den är "min".
Skicka en kommentar