onsdag 23 mars 2011

Och plötsligt kommer jag ihåg ...!



Sextio minuter vid havet, sittandes på en fleecefilt och någorlunda i lä, och det är isande kallt!

Tittar i kikaren och ser några få ejdrar .., längre ut sitter en flock skarvar .., en kråka flyger förbi .., några trutar .., och nu och då gäss.

På stranden går en pappa och hans lille son.


Inte långt från parkeringen, ja, där naturreservatet tar vid (fast åt andra hållet), ligger sommarhusen på rad.
Dom flesta har stooora tomter (nästan helt kala) som vetter mot havet!

Där kan man tala om utsikt.
"Fast alla människor vet väl hur vatten ser ut ?" konstaterade pv saktmodigt när jag en gång förde detta med havsutsikten på tal.
Så där värst impad lät han inte.

Och jag ger upp och går hemåt .., vittjar postlådan och pratar en stund med grannfrun.

Tre glada hundar hoppar och skäller och jag sträcker mig över staketet och småpratar med dem .., kliar bakom öronen .., frågar var hon har köpt dem.

Vi pratar uppfödare och tidigare liv.

"Du vet, min man var gift med en veterinär och hon hade hundar ..", säger grannen.

Då, plötsligt, kommer jag ihåg!

"Jag fattar det inte .,. det är som om jag känner igen honom, jag känner igen rösten!" har jag sagt till pensionatsvärden, när jag har träffat grannens man.

Nu vet jag.

Alla vi som såg tv-dokumentären "Himlen kan vänta", minns kanske kvinnan som hade drabbats av en hjärntumör .., hon som arbetade som veterinär, hade hästar och hundar och var gift med en sån omtänksam man.

Ja, just det!

Det är han som är grannen.

Det är han som snart ska bli tvåbarnspappa!

7 kommentarer:

Evas blogg sa...

Nej men är det sant!! Har han flyttat in hos henne eller bor de på gården som visades i TV? Så härligt att han träffade en ny kvinna. Är det de två Golden som var med i programmet som de fortfarande har?

Elisabet. sa...

Eva: ja, förmodligen ..., jag blev så omtumlad, så jag hörde knappt vad hon sa! Men av hundarna hade förlösts av H som inte längre finns.

Elisabet. sa...

Eva: ps. Ja, dom bor här, just nedanför det gula huset .., det var hon som skötte om sigge och pElle när vi var i Sälen! ds.

bettankax sa...

Aldrig slutar man förvånas över möten i livet. Vad glad jag blir för hans skull.

*P* sa...

Underbart!

Jag ryyyser! Minns så väl programmen...

Christina sa...

Så himla liten världen är ibland!

Anita sa...

Jag minns det rara paret också.
Världen är liten..