Tja ..., himla mysigt.

Hej svejs fraan bloggmadamen!

Och jag hoppas att ni foerstaar att jag inte hinner kommentera hos er ,-)

Framme!

I morse, utsikt fraan planet.

Efter en fasansfull kvell och natt i Copenhagen med ont i hela hoegra kaeken ..., och en pv som var otroligt rar och klappade mig paa ryggen och sa snaella saker ..., jag trodde att jag skulle faa uppsoeka en akut-tandlaekare ..., saa kom vi ivaeg som vi skulle.

Transavia var hur bra som helst!

Framme i tid i Aten och inga problem att hitta raett gate sedan och allt var smidigt och sedan litet propellerplan till Samos, daer vi aer nu.

Herr Lefteris stod daer och vaentade och vi bor i rummet under daer Emil och hans mormor som aer jag bodde och pv loooog och tycktes noejd och glad!

Nu har vi badat i ljummet, men dock svalkande vatten som aer turkosfaergat och det aer 26 grader varmt, som en perfekt sommardag hemma och med friska vindar.

Internetgrejset ligger alldeles intill hotellet .., och nu ska vi ut paa promenad och sedan ska det hyras moppe och saa .., och Bente .., vi delar balkong (inte delar, den aer avskild, men ni foerstaar vad jag menar ..) med ett par fraan Elverum i Norge. Dom beraettade att det i Oslo arbetar 60 000 svenska ungdomar!!!, och kvinna, som aer barnmorska, sa att dom ungdomarna aer saa duktiga paa att jobba.

Kul!

Kram till raringar!!

Nu ska vi ut och dinera.

Förväntan ...

Augusti 2006.
Emma och hennes mormor som är jag, väntar på att planet ska lyfta.
Destination: Kreta.
I en veckas tid ska vi vara tillsammans.


Det är väl så här det känns.

Klockan 07.35 ska planet mot Athen lyfta från Köpenhamns flygplats.

Och så tar allt sin början.

Eller fortsätter.

Efter ...

... besöket hos underbara Jenny - hon som en gång var min arbetskamrat på affären -, är håret som förvandlat.

Först kammar hon ut det och klipper lite, lite .., därefter blir det hårtvätt och ljuvlig massage med inpackning och det är inte långt ifrån att jag somnar.

Och så föning och plattning.

När jag var tio, elva år, brukade jag ta mitt ljusblåa nattlinne av nylon och svepa det runt huvudet och så låtsades jag att jag hade långt hår.

Fram och tillbaka svängde jag med nattlinnet .., jag kommer på pricken ihåg Känslan.

Det där svala och lena.

Och just så känns håret nu.

Den som har lockigt hår, den vet hur det är .., detta att håret aldrig känns svalt.

Men nu ..., mmmm!

Och pv, som tycker om lockar, kommer att deppa och hårfrisörskan, som gjorde en sån fin fläta som jag cyklade hem i och lika snabbt tog ut .. - jag ville ju ha den där Känslan -, hon kommer väl att sucka och tänka att med vissa kunder är det då rent hopplöst att göra nånting fint.

Nu ska jag göra det sista och sedan ta tåget till Malmö.

Ajöken, sa fröken.

Nu ska jag berätta en sak ...

.... jo, att Emma Elisabet Böhlander, vars mormor är bloggmadamen (ja, det är mycket viktigt .., eventuella idrottsliga arvsanlag k a n ha kommit just från henne ...) har valts in i Gothia All Star Team 2009.

Främsta insats från flickor födda 1997.

Girls 12 år, alltså.

Skriver hennes mormor med något skumögd blick.

Insikt nr 157 ....

Bloggmadamen inbillar sig att hon är oumbärlig och skriver kom-ihåg-listor till kassapersonalen.
"Lugnt i kassan? Plocka gärna kvitton som ligger slängda på golvet!"
Det var i fjol det.
Ja, som hon inbillade sig detta.

På vårt jobb städar dagligen ett antal kvinnor som av ena eller andra anledningen inte är ute i det alldeles vanliga yrkeslivet.

En av dem heter Ulla.

Ulla är född 1945 och har ett år kvar till pensionen och mest hela morgnarna går hon omkring och drar den stora skurmaskinen runt, runt i affären.

Till ytan är hon barsk, ja, jag har varit på gränsen till skraj för henne.

"Det är hon inte alls Bettan, hon är jättehärlig, bara man skrapar på ytan ...", säger arbetskamraten Helene när jag en dag berättar om den här känslan för städerskan.

Så jag beslutar mig för att försöka tänka annorlunda.

Och så börjar jag att prata med Ulla .., så där när jag fixar tidningsreturerna eller fyller på cigarettskåpen eller tar in bärkassarna.

Vardagsprat bara.

Småprat.

Och plötsligt ser jag Ulla på ett helt annat sätt.

Hon har ett filurigt och varmt leende och är så ..., r o l i g!

Och när jag nu på morgonen tackar för mig, då står Ulla ute på bryggan och tar sig ett bloss och jag berättar om den stundande resan och även om operationen och all sjukskrivning som väntar och då, plötsligt, slår Ulla armarna om mig och det blir en sån oehörd varm kram och jag fylls av all möjlig inutivärme och glädje och en stor portion tacksamhet.

Så var det alltså.

Det var jag som inte hade bjudit in.

När man väl hade knackat på dörren till Ullas hjärta, stod den på vid gavel.

Faktiskt var det bara att slå sig ner.

Från Jämtland ...

Bilden togs av Eva.

... kommer en bild från sommaren fröjder.

Ååå, detta Jämtland!

Det var Gunnar i Vaplan och hans underbara mamma som spelade munspel .., och övernattning i Kvarnsjön i lilla timmerstugan och det var ljuvlig middag hos Eva på Rödön och hästar i hagen och en skog fylld med orkidéer.

Och sol och värme och hjärtat glatt.

Och där satt vi och mumsade tillsammans och Eva tog fram kameran.

En liten film skickade hon med också .., där pensionatsvärden sitter på stugtrappan och spelar på sin gitarr.

Väldigt romantiskt.

Men så plötsligt hörs från stugans inre en välbekant stämma som på gränsen till irriterat hojtar: "nä, nu blev det falskt igen!"

Bloggmadamen.

Ack, vilken morrhoppa den mannen har funnit!

Dag 1 ....

Nu gäller det verkligen att Ta Vara På.

Leva här och nu.

Jag börjar med att brygga kaffe.

Zoegas skånerost.

Två mackor från Möllers.

Dagens Nyheter till morgonlektyr.

Ett tänt ljus.

Och en fladdrande gardin.

Så börjar dag nr 1.


(Och så tittar jag in här.)

Tisdagsfönstret ....

... finns hos den semestrande bloggmadamen.

Filminspelning i stan ..

Och precis när allt ska börja .., själva tagningen .., börjar min kamera att pipa.

På dispalayen läser jag: "minneskortet fullt".



Kvinnan som går och pratar i sin mobil och säger att "det är en piece of ...", det är hon som jag berättade om häromdagen .., att jag hade haft henne i kassan .., att hon arbetar som maskör eller maskös, vad det nu heter?

Jag frågade henne idag vad hon hade arbetat med tidigare?

"Kanske frisörska eller nåt sånt ..?" föreslog jag i min enfald.

Då tittade hon på mig med nästan avsmak i blicken.

"Frisörska ..:? Jag har åtta års utbildning som maskör!" berättade hon.

"På min gata i stan ...."

Eller i alla fall, på gatan intill, pågår just nu filminspelning.

Inte det minsta var det någon Wallanderfilm på gång, nej, det är detta som gäller.

Flickan i blå kjol är statist och om och om och om igen fick scenen där hon står lutad mot en lyktstolpe, tas om.


Från höger ska två små flickor komma cyklande.

På deras vänstra sida kör en skåpbil där kameramannen är placerad.

(Nej,jag ger upp med you-tube-klippet som jag har försökt lägga in nu flera gånger .., det vill sig inte; går inte att klicka upp).

Avprickat ....


Nu har jag inhandlat ett stycke fullständigt underbar sticketröja med flätmönser och stor krage .., blir perfekt att ha i vinter!

Lägg därtill ..., bomullsrondeller .., rengöringskräm .., samt euro och danska pengar.

Samt en bra penna.

Nu ska jag susa iväg och titta på när dom spelar in Wallander bara ett stenkast härifrån!

Jag hoppas att intresseföreningen har noterat bloggmadamens alla göromål.

Jaså inte ..?

Nähä.

Kanske ...

... att man uthärdar en vecka här ..?

Jo, men det tror jag nog.

Insikt nr 156 ....

Tänka sig, nu har jag ätit två portioner hemlagad lasagne och jag har inte spillt på min vita blus.

Ännu.

Mentalt tillstånd just nu.

På pricken så.

Måndagsfönstret ...

... tillhör second-hand-affären alldeles här intill.

På bilden är det innehaverskan, den alltid så vänliga Maggan, som ägnar sig åt fönsterputsning.

Då vet man det ...

Nu har jag ringt hotell Nebo i Köpenhamn.

Klockan 14.00 får man checka in i rummet.

"Men det är helt okej att lämna sitt bagage här hos oss om ni kommer tidigare ...", säger mannen i receptionen.

Fast på danska.

Ja, men det är ju perfekt.

På divanen ...

Kerstins ben.

Vid fyratiden dyker madamen från Trelleborg upp och vi tar den lilla gröna bilen och susar iväg ner till småbåtshamnen .., passerar Marinan där eftermiddagsgäster sitter i solgasset på verandan ..., och så slår vi oss ner vid piren, med solen mot våra ansikten.

Där finns kaffe i medhavd termos och tänk .., i ett par timmars tid blir vi där.

Vid havet.

Det är som den allra största nåd.

Och så sitter vi där tillbakalutade mot en slät sten och det är väl ungefär som att vara på besök hos en kurator ..., eller kanske en session med kognitiv beteendeterapi ..., och det är prat om skilsmässor och tiden före och efter och om att stå på egna ben och komma på fötter och det blir prat om vardagsglädje och konsten att ta vara på det stora i det lilla ..., det blir prat om vad doften av nybryggt kaffe kan göra med en människa .,. prat om cellgift och strålning och om tacksamhet mot livet och glädjen i att få vara med .. , men även prat om att alltför tidigt förlora en förälder, ja, såväl trelleborgsmadamen som bloggmadamen blev faderslösa vid tjugotvå års ålder, då, när man precis har lärt känna sin pappa (eller mamma( som en vuxen människa.

"Vad hette din pappa ...?" frågar jag.

"Ingvar ...", svarar Kerstin.

Det blir en trivsam eftermiddag där bland vågskvalpet.

Och tänk .., hela tiden medan vi pratar, spatserar en hungrig liten sädesärla bland den ilandflutna tången, bara en bit ifrån oss.

Ungefär så var det.

En dag kvar.

Sju till ett i morgon.

Och så en pjutt på tisdagmorgon, en halvtimme, helt frivilligt.

Lycka.

Till en röd man ...

Idag fyller en illröd smålänning 40 år.

Han heter Tomas och tar underbara bilder .,. skriver intressanta små reportage och har förärat mig en bok om Figeholm, ja, för ett par år sedan.

Och här kommer ett jättestort grattis från mig!

Söndagsfönstret ...

Kefalonia i fjol.
Emma, som sitter på moppen bakom mig, tar bilden i farten.
Och jag pillrar lite med den i fotoprogrammet.


Väldigt tidig morgon.

Jag ligger i sängen och lyssnar till radion .., en landskapstävling .., och någon som heter Gunnar kan det mesta om Uppland .., i alla fall att landskapsblomman heter Kungsängslilja och att det i Skutskär tillverkas pappersmassa, om man nu kan kalla det för att "veta det mesta".

Gunnar och hans medtävlare Stellan hälsar på varandra och tackar sedan för god match.

Vänligt prat.

Och jag tänker att nu är det bara idag och imorgon kvar och vilken tur att all yrseln susade sin väg och ännu mera tänker jag på hur det ska vara för alla som har tappat talförmågan, så där som min mamma t.ex .., som inte kunde prata alls det sista året i livet och tänk om man då, i den sitsen, drabbas av våldsam tandvärk eller om man får just sån här yrsel och man vill lägga sig på sidan, men ingen förstår vad man menar.

I förrgår hade jag en äldre man i kassan.

Före detta lärare.

Kanske åttio år?

Den mannen är så rar och fin, men har tappat minnet alldeles och jag ser honom komma med sin rullator mot kassan och han går förbi hela kön och ställer sig framför mig och räcker mig en hundralapp, allt medan många där bakom himlar med ögonen .., "ja, typiskt pensionärer att inte kunna vänta på sin tur!"

Men mannen har inte handlat nånting, men betala vill han .., och jag säger att det behövs ju inte .., det är alldeles tomt i rullatorskorgen och i plastpåsen också, men tack ändå.

Så går han in igen .., och efter en stund görs proceduren om .,. nu förbi ännu en rad med köande kunder och några som himlar med ögonen ... och så står han där framför mig och jag tar emot pengarna, - nu har han handlat en flaska läsk - och alldeles lugn är han farbrorn och när jag ger honom pengarna tittar han på mig med sådan ömhet och säger ..."tack för att du har tålamod med mig."

En liten, liten stund av klarsyn.

Och jag tänker på mamma.

Det hade kunnat vara mamma.

Adjö till sommaren ....!

Foto: bloggmadamen.
Jo, jag tycker nog att bilden är värd att klickas på.

Och så tar vi farväl av det som väl är sommaren 2009 .., ja, vi tar cyklarna och susar iväg till favoritstället numero uno, nämligen Marinan .., och det är en helt ljuvligt underbar höstkväll med en nedåtågende sol i väster och fullsatt inne, men bara några få bord upptagna ute i det fria och vid ett av dem sitter vi.

I flera timmar blir vi där.



Vi äter grillspett med klyftpotatis .., fetaost .,. tzatziki och grönsallad och lägg därtill en flaska rött vin och vi säger att detta är som början på semestern, den som börjar på tisdag, i alla fall för mig.

Och det är samma servitris som serverar oss .., hon som har varit där hela sommaren och som är så rar och fin.

Båtar kommer och går.

Färjorna till och från Bornholm .., och fem segelbåtar .., varav två som kommer med seglet uppe, de andra med motor.

"Det där är en Hallberg Rassy" .., säger pensionatsvärden om en av båtarna.

"Jaha ...", svarar jag.

Efter nästan tre timmar ute i det fria - vid det laget är vi helt ensamma kvar på verandan, men inomhus är det fullt -, cyklar vi hemåt.

Och snart är sommaren över.

Insikt nr 155 ....

Om man tonar sitt hår - och medan färgmedelet gör verkan - struttar omkring med en Ica-plastkasse över huvudet .., då är man ganska glad att mannen som man är tillsammans med .., ja, att han inte enbart ser till det yttre.

För grann är man inte.

Och tänk, om man i den stunden skulle ramla och bryta benet och därefter tvingas ringa efter ambulans och så skulle man fraktas på bår ut på gatan till den väntande ambulansen och alla grannar skulle häpet utbrista ..."men såg ni .,. hon hade en ica-kasse runt huvudet .., är det inte till att vara väl lojal mot sin arbetsplats ...!!"

Sånt kan man tänka på om man har livlig fantasi.

Sjuk igen ...

I Grekland i fjolhöstas.
Emma ligger på sängen och planerar sista veckan.
Fast till Argostoli kom vi inte .., vi tog en båttur i stället.

Ja, nu är bloggmadamen återigen sjuk och inte så lite heller .., hon är hårt drabbad.

Vad som felas henne?

Jo, hon har fått en allvarlig släng av "bacillus latmaskus", vilket resulterar i en rent förfärlig olust för allt som heter arbete.

Således har hon icke allenast givit bort sin tisdag till Hanna Edensten, nej, nu har hon även skänkt bort halva måndagen till missis P.

Man får se det positivt ändå och tänka att ovan nämnda bloggmadame ändå är rätt givmild.

Pensionatvärden däremot, han befarar det värsta.

"Ja, ska det börja vara på det här viset .., att dagar ges bort kors och tvärs och latmasken bosätter sig hos bloggmadamen, då höjs nog hyran på pensionatet till det dubbla .., kanske rentav till sex kronor i månaden ...!" säger han som alltid är så energisk.

Jo, jo.

Vi får väl se hur detta slutar.

Nu blir det stranden med kaffe i termos och lite smarrigt från Möllers.

Jag säger som underbara arbetskamraten Gerda Lundgren hemma i Malå, då, när vi hade bantat inför våra semestrar som skulle ta sin början nästan samtidigt .., och så kom Gerda i fikraummet med wienerbröd sista arbetsdagen ... "men Gerda ..!" utbrast jag .., och då bara loooog Gerda och sa lugnt och stilla på sitt speciella vis ..., "ja, loppet jär ändå kört ...".

Så är det.

Hej hopp alla vänner!

Dagens fönster ...

... finns på min innergård, här i Ystad.

Och nu är himlen svagt rosa-blå och det bådar nog för en vacker dag.

Jobb från sju till halv två.

Sen är det bara ...., t v å arbetsdagar kvar.

Och så ....

... blir det hemifrån-malå-besök, fast egentligen från Stockholm.

Det är Alexandra som gick i parallellklass med min yngsta d0tter och nu är Alexandra och hennes man och lilla goa, rara dottern Liv på Skånevisit, framför allt i Ystad ..., och efter att ha tittat in i affären, så blir det kvällskaffe och hallonpaj på Regementsgatan.

Hur trevligt som helst!

Och lilla pigan Liv som är dryga året, hon sitter i mitt knä - alldeles stilla och som förundrad sitter hon - medan bloggmadamen högläser om Petter och hans fyra getter.

Om och om och om och om igen.

Och Alexandra visar sig ha ett hästminne och berättar om vilken färg det var på heltäckningsmattan i dotterns rum (min dotters) och vad som hängde på väggen upp till övervåningen .. (ett skallerormsskinn!!) och hon berättar också om sitt arbete på ett hotell i Stockholm och hur underbart bra hon trivs med sitt jobb och vi får även veta att det här med Skåne ..., det vore nånting det .., inte minst för hennes man som har vindsurfing som hobby.

Allt sånt pratar vi om, medan lilla Liv stultar omkring i lägenheten.

Sen blir det kväller på riktigt och hej-och-tack och Dirty Dancing och soffläge och hur ska man orka diska, det kan man fundera över?

Och så tycker jag ...

... att ni ska rösta på lilla Nelly!

Absolut!

(Ja, för hur lätt är det ha en hundkompis som har varit Riktig Fotomodell ...? Så där som Selma.)

Hjärtevärmare ...

Ingenting gör en så glad som alla småttingarna som kommer och handlar med sina föräldrar.

I eftermiddag ..., Hilda och Ella .., tre och kanske två år .., och mamma Ingrid med minstingen, den nästan nyfödda lilla Ida i famnen ..., och så småttingarnas farmor som är på besök från Gotland.

Och Hilda och Ella ställer sig vid kundkorgarna och ropar "hej Bettan!" och Ella vinkar lite .., *vink-vink* och det känns som om hjärtat ska gå i små, små, små bitar.

Av glädje.

Och nu är det bara tre arbetsdagar kvar.

Fyra arbetsdagar kvar ..

... varav lördag och söndag bara är korta sådana .., då slutar jag halv två.

Fyra pjuttdagar kvar.

Sedan väntar tio dagars ledighet.

Och Köpenhamn .,. Athen .., och lilla Kokkari på Samos.

Och idag är det fredag och himlen är ljust, ljust blå.

Hög och klar luft ute.

Fönstret öppet.

På en skorsten sitter två fiskmåsar och gottar sig i morgonsolen.

Jo, men det känns bra.

Alltsammans.

Fredagsfönstret ...

.... kommer från den resglada madamen i Värmland, hon som nyligen har besökt Malaga.

Så här skriver hon:

"Hejsan!

Så klart så fotograferade jag några fönster på min spanska resa i förra veckan.

Svårt att låta bli för det är så kul och jag vet att det ger glädje hos en viss mottagare i Ystad stad!

Det här är fångat i den lilla vackra byn Benalmadena.

Turtlan."

Flera kvällsfönster från Spanien ...

"Eftersom Bloggmadamen snart ska ut och flyga och gillar landet Irland så skickar jag över den här bilden till Dig!

Ett irländskt Air Lingus plan som speglar sig i fönstren på Malagas flygplats fångat den dagen vi flög hemöver.

Ett litet annat slags fönster från en resekär bloggare till en annan resekär bloggare tänker jag.

Natti från Turtlan."

Ära vare dansk tv!

Å, sicken härlig serie jag råkade ramla rakt in , nämligen denna, som ikväll sändes på danska 1:an.

Landsbyhospitalet

Engelsk dramaserie fra 2009.

Originaltitel: The Royal

Hospitalet har økonomiske problemer, og det ser ud som om, at skadestuen bliver nødt til at lukke. Måske kan en mystisk velgører redde kastanierne ud af ilden - men er der nogen hager ved tilbuddet? Samtidig sætter dr. Weatherill alt på højkant for at redde en hjemløs mand, der er fanget på en byggeplads.

Om Alida Constantia ...


När jag letar efter bilden till inlägget här under, ramlar jag över andra inlägg från 2006, ja, frå min gamla blogg.

Ååå, visst minns jag när bloggvännerna berättade om sina namn!

Den här madamen till exempel .., så härligt roligt det var att läsa om det igen!

Och här är hennes blogg.

Ibland ....

Bilden: den 6/6 2006, gifte mina barns pappa om sig.
Den kvällen (då det var bröllopsfest och barnen var hos sin pappa och Karin) blev min mamma, barnens mormor, våldsamt sjuk och personalen på gruppboendet bad oss att komma till akuten där mamma låg och var så illa däran.
Dom kom lite glada i hatten och gullade med sin mormor och pussade och grät och var som änglar mot henne och mormor blev som genom ett mirakel frisk och kry och skulle komma att leva i ytterligare två år.
Fr.v sonen, störstasyster och hon i mitten.
Och så mormor Ann-Gerd.


... älskar jag mina barn mer än annars.

Ikväll, till exempel.

Då har dr Böhlander meddelat på sin facebook att hon ska baka bullar till flickor -97 (läs: Emmas lag) som spelar fotboll och ingen som jag känner bakar godare bullar än äldsta dottern och förresten ska lillebror som inte längre är så liten, utan längst av alla i familjen och faktiskt tjugotre år fyllda, komma till Väsby och få kalasa på allt detta goda.

Jaha.

Då skriver yngsta dottern på storasysters facebook att "flickor f.-76" minsann också vill ha nybakade bullar.

Och för en stund sedan ringde dr Böhlander och sa ..., "hej mamma .., ja, jag är i stan nu (Sthlm) och skjutsar hem Anders och så har vi med oss en påse nybakade bullar till syrran .. (ja, hon född -76) och nu ska vi allt överraska henne och Micke ....!" säger hon glatt.

Besvärsrädd är hon aldrig, den där äldsta dottern och åååå, vad jag är glad att dom tycker så mycket om varandra!

Ett annorlunda yrke ...

Husvägg i nordvästra Skåne.
Här torde väl bo en man eller kvinna med vänster tumme upp, dvs, med analytisk förmåga.
Kanske en mattelärare, som pv?
Alla sifferrader, lodrät, vågrät eller diagonalt, bildar talet 15.

En otroligt jäktig eftermiddag på jobbet!

Köer och ännu mera köer och stackarna som skulle vara på golvet och ta hand om färskvarorna som kom, fick ideligen agera kassörskor!

Sista timmen uppenbarade sig den danska kvinnan som är så trevlig.

Vi småpratade lite och jag frågade vad hon arbetar med?

"Jag sminkar människor i filmer ..., just nu den här filmen ...", sa hon och log.

"Jaha .., ååå, då måste du ju vara kreativ värre .., då har du nog höger tumme upp?" sa jag och visade henne hur hon skulle hålla händerna som till bön och jovisst, höger tumme upp!

Kunden som stod i tur att betala sina varor, bara gapade.

Jominsann ..., sånt här roar man sig med i kassan på Ica Supermarket i Ystad.

Ännu mera upphittat ...

Litet tips ......


Tomas i Småland, han herr Jonsson, hans sida är verkligen en liten pärla, det tycker jag allt.

Vi delar inte politiska värderingar, ja, bara ibland, men jag tycker om hans sätt att dokumentera sin omgivning.

Och han tar finfina bilder!

Här finns han!

Medan jag läser DN ...

... blir jag glad av spralltonerna från den här mannen.

Upphittat ...

Danska kunder behöver minsann också handlingslapp.

Det var bättre förr ...

Kefalonia i fjol.
Då reste vi med charter, Emma och hennes mormor som är jag.
Lite tryggare kändes det allt.

... ja, då, när flygbiljetter såg ut som flygbiljetter.

Nu ligger på mitt stora slagbord en från affären utskriven A4-sida och det ska föreställa en flygbiljett för Mr Göransson och Mrs Nilsson och man undrar om detta verkligen ska gälla?

Eller tänk, när vi står där vid incheckningsdisken på Kastrup och damen eller mannen som tar emot papperet har tittat en stund och sedan börjar att gapskratta och på danska utbrister något i stil med att ..."hahahaha .. trodde ni verkligen att detta skulle fungera ...? hahaha .., gick ni på den enkla ...? Transavia .., det flygbolaget har vi aldrig hört talas om ..hahha!"

Jag vill att flygbiljetter ska se ut som dom gjorde förr.

Och jag vill lätt som en plätt kunna ringa till flygbolaget och kolla att allt är som det ska.

Just idag ligger Transavias hemsida nere.

Jo, jo.

Uppdaterat: men nu är hemsidan fit for fight igen! Heja!

Torsdagsfönstret ...

... är mitt.

Ett sent kvällsfönster från ...

... Prag, av alla ställen på vår jord!

Bilden av vandrarhemsfönstret togs av den där kortklippta madamen som kommer från Helsingborg, men som nu bor någon helt annanstans och som tar så alldeles oerhört personliga bilder.

Hennes hund heter förresten Bernie.

Kväller ....

Öppet fönster .., mörker .., på tv visas Uppdrag Granskning.

Telefonprat.

På bordet ett läppstift.

Och ute .., alldeles, alldeles v i n d s t i l l a.

Min gata i stan ..

Eller rättare sagt: min port.


Titta så stockrosen har brett ut sig .., ååå, den är så fin, även utan blommor!

Aklejan längst till vänster som någon ihärdig vaktmästare trodde var ogräs, har kommit åter och även den lilla stockrosen som åkt all världens väg.

I morgon ska jag rensa ogräset som håller på att breda ut sig bland kullerstenarna.

"Men du vet, att flyttar du, så får du återställa allt som det var förut!" säger vaktmästaren myndigt.

Absolut.

Inte en blomma ska finnas kvar.

Liten påminnelse eller stor ..

Ni glömmer väl inte att läsa Arga Lappen?

Upphittat ...

Släkten följa släktens gång ...

Under besöket hos min morbror Olaf i Dikanäs, fick jag av kusinen ett häfte med utdrag ur ett släktforskningsarbete.

Det häftet blir jag sittande och tittar i nu på morgonen.

Och man häpnar.

Min mammas mormor hette Wilhelmina Charlotta och var född den 6:e maj 1871.

Hon hade tolv syskon.

Och när jag ser hur tätt barnen kom, då kan man undra hur barnaföderskan Fredrika Charlotta Johansdotter, född den 12/2 1845, orkade med.

Titta bara på årtalen!

1. Per Johan f. 1869 (fick säkert namnet Johan efter sin morfar ...)
2. Wilhelmina Charlotta f. 1971
3. Anna Fredrika f. 1872
4. Erik August f.1874
5.Kristina Johanna f. 1875
6. Katarina Alexandra f.1877
7. Anders Gustaf f. 1878
8. Karl Robert f. 1880
9. Thilda Maria f. 1882
10. Nils Olof f. 1884
11. Sofia Lovisa f.1885
12. Ida Josefina f. 1887
13. Olga Elisabet f. 1890 (för övrigt på samma datum, den 2:a augusti, som dr Böhlander ..).

På tåget i fredags ...

Ung kvinna mitt emot mig.

På min vänstra sida en man som arbetar inom bankvärlden.

Mitt emot honom ännu en man.

Prat och prat och prat.

Jag säger inte ett pip.

Inte den unga kvinnan mitt emot mig heller.

Litet brev från Pelle ...

"Hej alla vänner!

Så här såg det ut när matte och pv stod bakom Gunvors dörr och kikade in genom den där luckan där hennes post kommer farande på golvet.

Jag låg på soffan och sov när jag plötsligt hörde något som liknade mattes röst.

"Är matte här ...hon bor ju i Skåne ..?"tänkte jag .., men när jag upptäckte en liten kamera som stack fram genom inkastet .., då anade jag att "joooo, det är nog hon?", för matte är galen i sin kamera som heter Canon.

Och sen hörde jag plötsligt pensionatsvärdens röst.

Då hoppade jag ner från soffan och satte mig och väntade vid dörren, men inget hände.

Ingen kom in.

"Mojan är inte hemma .., hon är nog och tittar på den där ekologiska odlingen ...?" sa pv och så stod dom där och matte sträckte in sina fingrar genom brevinkastet, men jag brydde mig inte om att gå fram .., ja, för jag var inte helt säker på att det verkligen var matte.

Någon timme senare kom äntligen Gunvor tillbaka och då öppnade hon dörren till matte och pv.

Det var jättekul!

Dom satt på den inglasade balkongen och drack kaffe och jag fick ligga i mattes knä en stund och hon hämtade vått papper och tvättade såret på mitt huvud, för .., ja, det var så att jag kom i slagsmål med grannkatten i Steninge sista kvällen jag var där och nu har jag ett rätt stort sår vid ena örat.

"Ja, det är bra Pelle att du försvarar Gunvor och dig själv .., det måste man göra ...", sa matte och baddade och baddade.

Pv, han är så skraj för allt som har med sår och doktorer och sånt att göra, så han vågade knappt titta.

Det är tur att matte är så modig.

Innan jul ska matte få en ny knäled.

Då kommer hon att vara hos pv ganska så ofta, det kallas för "rehab" och det har hon varit med om förut, jag minns precis när hon ramlade och bröt handleden, då blev det också rehab på pensionatet, det var dr Böhlander som sa att hon måste träna riktigt mycket.

Nu ska jag gå in i köket och äta lite frukost.

Pv:s storebror Tommy, han säger jämt när han är här att jag är för tjock.

"Mojan, du får sluta att låta maten stå framme, Pelle blir ju på tok för tjock!" säger han och tar upp skålen från golvet så jag inte kan äta.


Här sitter han, pv:s storebror .., han som säger att jag inte får äta så mycket jag vill.

Pv brukar säga att ..."ja, det ska han säga .., han skulle minsann börja med sin egen mage, den är inte liten den!" och då tycker jag så mycket om pv.

När Tommy har gått sin väg, då ställer Gunvor ner skålen igen och så skrattar hon lite och säger ..."pElle! nu kan du komma .., nu är han inte här längre!"

Ni förstår väl hur mycket jag tycker om Gunvor?

Hälsningar från er vän, pElle."

Lediga-dags-fönstret ..

... finns i Fallnaveka utanför Ljungby.

På landet.

Ett sent kvällsfönster från ..

... landet Småland.

Nu säger jag godnatt till alla rara bloggvänner, kända eller okända.

Tack för att ni förgyller mina dagar.

Så är det.

På altanen ...

... i landet Halland, där står pv:s kaktus och blommar så fint.

Egentligen tycker jag inte om kaktusar.

Men .., alldeles omöjligt är det ju att inte förundras över vad som kan hända med en till synes enbart stickig växt ..., tänk .., där uppenbarar sig de allra vackraste och mest väldoftande vita blommor och lika fort som det händer, lika snabbt är det över.

Och allt är som vanligt igen.

Kväller ...

Bild: från Gunvors plommonträd som dignar av frukt!

... och pensionatsvärden (som för övrigt inte kommer sig in på sin blogg .. krångel-krångel!) kokar just nu marmelad.

Fyra burkar blir det, tror han.

"Ja, min plommonmarmelad är snart slut ...", säger jag.

Jodå.

Han förstår vinken.

Intressant om s.k "Kristallsjuka".

Gårdagens våldsamma yrsel, - det var som att befinna sig i värsta centrifugen - och med lika häftiga kräkanfall .., det var bland det värsta jag har varit med om.

(Allt började med att jag böjde huvudet bakåt för att hänga upp några paket med nötter i små påsar och plötsligt dansade affärstaket iväg för mig. )

Om jag endast låg på höger sida, gick det bra, då snurrade ingenting. Men vände jag mig om eller, hemska tanke, låg på rygg, då satte tak, tavlor och skåp igång att snurra i raketfart och ögonblickligen ville man kräkas!

Helt ärligt var jag övertygad om att jag hade drabbats av en propp i hjärnan eller hjärnblödning.

Så skriver Mian en kommentar om kristallsjuka där jag känner igen mig på pricken.

Och just den här ENORMA tröttheten efteråt.

Jag var totalt urlakad.

Så här skriver Mian.

Mian sa...

Bert: det jag kallar godartad lägesyrsel är samma som kristallsjuka - man blir så yr att man nästan spyr och man kan oftast bara ligga på ena sidan. Vidrig känsla. När det äntligen går över så känner man sig supertrött efteråt.

Här kan man också läsa om just detta.

Intill fårhagen ...

Och så kommer jag hem och vet att framför mig ligger en hel ledig kväll och en lika ledig onsdag och en till hälften ledig torsdag.

I alla fall närapå.

Så jag bokar tid i tvättstugan och tänker att tidningshögen måste bäras ut och stora mattan tvättas och för övrigt tänker jag inte så värst mycket.

Från landet Halland ringer en pensionatsvärd och berättar att han strax ska knata iväg till körövning och då menar han inte med bil, utan med sång.

Ikväll är det den enklare kören, den där man inte sjunger på latin.

"Jaha du ...", säger jag.

Och vi pratar om när vi ska skaffa hund, då, när jag också bor i landet Halland.

Vilken ras?

Jag är uppvuxen med hamiltonstövare och där fanns även en finsk spets, en långhårig tax ("kommer kallad, men ej strax, ty född till slav .., blev ingen tax ..", ack, så sant!) .., en blandras som påminde om en schäfer ,. en gul labrador (tiden i Kungsängen då barnen var små ...) och en brun cocker spaniel (Skåne .., den hunden följde med mig till stan efter att jag blev ensamseglare .., den hunden lärde sig att åka tåg till Helsingborg och blev tuffa killars kelgris på Öresundståget) ... och nu vet jag inte riktigt vad jag vill ha?

Inte en alltför liten hund ., och är den liten måste den vara en tuffing.

Vi pratar om olika sorters terrier.

Och cockrar (jag pratar).

Sedan skyndar jag mig till jobbet för att låna kontorsskrivaren och sen cyklar jag hemåt igen.

Såja.

Har intresseföreningen noterat?

Bra.

Tisdagsfönstret ...

... kommer från vännen Bente i Norge.

Bilden visar en liten pjuttdel av hennes balkong .., och solrosorna och buketten med lin som hon köpte häromdagen, då, när hon var på utflykt tillsammans med sin väninna

Den röda rosen .., den fick Bente när hon gick på stan .., det var ju val i systerlandet Norge igår och i sitt förra liv var Bente politiskt aktiv, får jag veta när vi telefonsurrar.

Dock inte i röda rosens parti.

Ja, ungefär så var det på Bentes balkong igårkväll.

Insikt nr 154 ...

Från ortopeden fick jag en broschyr med mig hem.

På omslaget cyklar en åttioårig farbror i vårligt landskap.

Ja, just det, ja.

Det är i den gruppen man nu har hamnat.

En dvd-film följer också med; huvudrollen har den cyklande mannen på omslaget, han ska nämligen få ny knäled.

Filmen är otroligt ganska intressant .. man får följa denne farbror till Hässleholms sjukhus dagen före operationen och sedan hela tiden, tills han på fjärde dagen skuttar hem på kryckor.

Går i trappor gör han också, redan dag tre.

Under själva operationen får man "lyssna till lugnande musik", om man så önskar.

Det kanske man önskar.

Tror jag.

Tiden går ...

... men pärlplattorna minns man ju.

Förstås.

Väckarklockan finns hos pv:s mamma Gunvor.

Måndag.

Klockan 9 besök hos ortopedläkare.

Får besked att det bästa är att sätta in en ny knäled.

Operation i Hässleholm inom tre månader. Lång sjukskrivning.

"Mellan två till fyra månader, du får gå med två kryckor först och sedan en ...".

Läkaren känner och tittar på mina fingrar.

"Ja, det syns tydligt .., du har artros på flera av fingerlederna också ..., hur har ni det i släkten .., din mamma och pappa ..., syskon ...?"

Och så får jag lämna blod i rör.

"Inför operationen", säger sköterskan som är min namne, fast med h på slutet.

Sedan EKG.

Och så tillbaka till jobbet.

Går ut i affären .., drabbas av våldsam yrsel .., kräks hejdlöst .., får skjuts hem .., kräks ännu mera .., snäll ellis finns i rummet .., kan inte sätta mig upp och kan inte titta i taket, så snurrar allt.

Kräks och vilar.

Ellis åker till Lund.

Hjärnblödning, tänker jag senare.

Ringer min syster, frågar efter numret till ambulans, utifall att.

Pratar med henne, liggandes på sidan med en kudde för ögonen.

Somnar sedan .., sover i en timmes tid.

Vaknar.

Ingen yrsel, men trött.

Syrran ringer .., sjuksyrran .. hon som är min min störstasyster .., frågar och hör sig för.

Säger att så där har hon haft det också .., det där med yrseln, den som får allt att snurra.

Och äntligen kan jag titta upp i taket.

Allt är på plats.

Ringer jobbet .. meddelar att jag jobbar i morgon.

Det blir nog bra.

Längtar efter pv.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet,

Här kommer en omgång till, från sommar-Tomelilla.

De är tagna i två ändar av en liten resa som jag gjorde till en annan liten stad i Sverige.

På torsdagsmorgonen sken en ljuvlig sol och det skulle bli den vackraste av sommardagar.

Jag promenerade till stationen och tog ett kort in på innergården på den Krog jag aldrig besökt men uppskattar att den finns (på Bangatan).


På fredagskvällen var det regnigt fast varmt och ljummet. Tåget från Malmö till Ystad var något alldeles oerhört ostädat, men jag satt försjunken i den hög böcker jag köpt på centralen och tänkte inte vidare på mycket annat. Jag bytte till Simrishamnståget - bara rakt över perrongen - som går i riktning nordost, och vid Övraby var det sprickor i molntäcket som släppte igenom en alldeles röd solnedgång.

I Tomelilla vandrade jag genom duggregnet till ett hus där någon väntade med mat och tända ljus.

Det var inte huset på bilden (granne till Krogen), men nog ser det också ut som fönster man gärna vill komma hem till?

Hälsn

annannan."

I afton på Malmö Central.

Man i 40-årsåldern kommer fram och frågar hur jag mår.

"How are You ..?"

"Bra", säger jag.

Och så frågar han vad jag heter.

Nä, det tänker jag inte tala om.

"I like You ...", svarar mannen då.

Och ler.

Jaså, det gör han?

Ojdå, kära nån.

Ja, men det var ju trevligt.

I den här åldern får man minsann vara glad åt all uppskattning.

"Nu vill jag opp, opp .., opp i den ..."

Förresten är han femtiofem år.

Pensionatsvärden är den nästan spänstigaste människan jag har råkat på.

Med bloggmadamen är det p r e c i s tvärtom.

Hon är och har alltid varit fumlig och har svårt att balansera på t.ex en bräda .., även om den är på marknivå.

När vi är på besök i den småländska urskogen, nära den lilla, lilla sjön .., då ägnar sig pv åt att kasta pinnar åt hunden "Sväääker" och så vill det sig inte bättre än att pinnen råkar hamna i trädet.

Vad gör man då ..?

Hullerombullerlivet ....

"Kom in nu lilla vän .., maten står på bordet!" säger ellis leende.

Först sitter jag på tåget i mer än fyra timmar, ty det är spårarbete någonstans mellan Maria station och Ängelholm och jag åker från Halmstad vid tretiden och är hemma nästan halv åtta.

Slår följe med en kvinna från tåget och jag berättar om min stulna cykel.

Gemensamt förfasar vi oss över hur tjuvaktiga människor är numera.

Då ..., upptäcker jag en cykel som ...., jo, nästan ser ut som min stulna .., ja, jag hann ju bara ha den i två veckor så det är knappt att jag minns hur den såg ut .., men cykelkorgen liknar min och lyshållaren som någon monterat bakvänt .., jo, den är där också .., och jag stannar till och letar upp mitt "världens-bästa-mormor-nyckelband" och kvinnan står intill och jag säger att jag ska bara testa ..., och ser man på .., låset går upp!

Jag fattar det inte!!

Tre gånger har jag gått förbi och letat och inte en enda gång har jag sett min cykel.

Nu står den där.

Så jag cyklar hemåt .., så överlycklig så det går inte att förklara .., och kvinnan vinkar och skrattar och jag tänker att ..."men hur ska jag förklara detta ...?"

När jag kommer hem till mig, står en solig och sprallig ellis på trappan och tar emot som den allra bästa hemmafrun.

På bordet står en flaska rött vin .,. och på spisen puttrar en kycklinggryta som ska visa sig vara sagolikt god.

Vilken glädje!

Och sist av allt kommer en rar väninna in och slår sig ner.

Efter en massa år och lika många bedrövelser har hon nu - äntligen - bestämt sig.

Nu ska hon lämna sin man.

Säger hon och drar en djup suck och jag lämnar kycklinggrytan och ger henne en låååång kram och en puss på kinden och säger att det kommer att gå bra.

Jo.

Det kommer att gå bra.

På stuprännan ...

Söndagsfönstret ..

... skymtar i spegeln i den lilla gäststugan alldeles vid den lilla, lilla sjön.

I landet Småland.

Med mossklädda gärsgårdar, tranor och rödmålade hus.