torsdag 28 juni 2012

I lådan intill kassan ...

textpennor och inköpslistor som omtänksamma arbetskamrater sparat

kvarglömda bonuskort

och ett paket tuggummi


I omklädningsrummet ...

På väg hem - jag är nästan klar och ska bara ta på mig hjälmen - kommer arbetskamraten som just ska börja, men först ska hon klä om.

"Men åååå, så fin du är!" säger jag när hon står där i linnet bara.

Och jag frågar om jag får ta en bild?

Det får jag.



Med posten ....

.. kom igår ett lilafärgat kuvert med en för mig obekant handstil.

Men ååå, vilken glädje när jag i detta - kuvertet alltså - hittade såväl en uppnosig liten hund som en glad katt!

Avsändare visade sig vara den här madamen och jag säger bara en sak: dina ord kom som allra bäst!

Det här var ett bidrag till glädjelotteriet; en skulle jag få välja själv och den andra lottas ut .., så i kväll när jag kommer hem från affären, då ska vi ha dragning på förra veckans "det som gjorde mig mest glad" och då får vinnaren välja en av dom här läckra broscherna!

S t o r t   tack, du rara Ann!

Dagens fönster ...

.... kommer från Närke.

Men fönsterfångerskan kommer från Västergötland.

onsdag 27 juni 2012

En dag att minnas ...

Jag minns det mycket väl: vi var på semester i Grekland och hade fått plats på en enkel servering där grekerna själva åt kvällsmat och vid ett annat bord, inte långt ifrån oss, satt en hel drös med människor - det var mor, - eller farföräldrar och barnbarn och mellangenerationen och säkert fastrar och mostrar och en av kvinnorna var från Finland och var gift med vad jag förmodar var sonen i familjen och det pratades och skrattades och lillpojken fick sig en lusing och i nästa sekund överöstes han med kyssar och där satt jag och tänkte att åååå, vilken lycka att ha det på det viset!

Min egen pappa var då död sedan några år tillbaka ., själv var jag kanske trettio år och mamma fanns i Sydamerika, min ena syster i Australien och den andra i Skåne

Och den där bilden av släkten vid matbordet, den skuttade rakt in i mitt hjärta.

Men ungefär så .., kändes det ikväll.

Ute på gräsmattan stod pv, mågen Peter och mina barns pappa Tommy .., den sistnämnde (med vita håret) var grillmästare och de övriga assisterade .., och på altanen fanns plats för tio personer .., det var Sonja och Gösta, Hilda och Patrik, min Maria med Peter och Emil och så vi själva då och vi hade mat som gladeligen hade räckt till dubbla antalet gäster och Sonja hade med sig en underbart god marängtårta med jordgubbar.

Till den som kanske nyligen har separerat och tror att tillvaron för alltid kanske ska krångla - hys hopp -!
Då menar jag inte att man får det bra ekonomiskt eller nåt sånt .., utan att man kan umgås på ett vettigt sätt med sin före detta partner.

Nio år efter den äktenskapliga kraschen, sitter vi alltså tillsammans och äter kvällsmiddag och jag tittar på dom här två männen och tänker att .., ååå, vilken glädje att se dem stå där vid grillen och småprata!

Efteråt visade Maria att hon är sin mormors dotter.
I ett svischande huj hade hon plockat bort och diskat .., allt medan jag låg mentalt utslagen på soffan Ektorp!
T a c k  Maria!!

pElle håller sig förstås nära och får karrébitar av Maria.

Och efter maten tar jag Emil på moppen och så kör vi ner till havet - alldeles ensamma är vi - och plötsligt upptäcker vi att harry har följt efter oss och han springer som en raket och Emil tycker att maneterna är döäckliga, men övervinner äckelkänslan, går långt ut och doppar sig helt och hållet.

Sen åker vi hem igen.
Harry springer intill oss och mest av allt före!

På gräsmattan väntar Emils allra bästa vän, morfars labrador Meja - ja, fast morfar och Meja går nog på ett ut - högt älskade av Emil är dom båda!

Och nu är det kväller  och jag orkar inte skriva längre och inte se på fotboll heller.

Ajöken, sa fröken.

tisdag 26 juni 2012

Inte senaste modellen, men ...

Världens snällaste pv - det är han -.

Nu kan äldsta dotterns man sova gott hos oss, utan att behöva uppsöka akutmottagningen för andningsbesvär på grund av katterna.

Här ska städas ur bara .., och vädras .., och harry vet inte till sig av nyfikenhet .,. ååå, vad är nu detta för ett spektakel som står på tomten ...!!

Fast först blir det kaffe ute på altanen.

Lite senare: nä, det blev kaffe runt bordet i vagnen. Kul!! Agnetha i Skellefteå .., jag tänkte på dig nästan hela tiden och era rundor till Vormforsen och andra ställen.

Pyramiden i Stensjö ...

... tar sig och är nog övervuxen innan sommaren är tillända.

Världens minsta grönsaksland - som bara innehåller sallad -, växer också bra.

Efter regnet ...

... ligger pionerna slagna till marken.

Eftermiddag ...


Och jag gör inte så mycket.
Maria har plockat bort och gjort fint i huset innan hon åkte norrut, till trakten av Varberg, för att hälsa på en högt älskad f.d. arbetskamrat och jag bara gapar när jag kommer hem!

Så fint!

Och det doftar Äldsta Dotter i hallen.
Hennes parfym, förstås.

Så jag ordnar med kaffe och macka och sätter mig på altanen och bläddrar i boken "Haver du sett Haverdal" som jag köpte på jobbet idag och där finns ett helt uppslag med med familjen Koch som nu är andra generationen butiksägare och hela boken är vacker .., där finns mängder med blombilder och berättelser om stenbrytningen i just Haverdal och om fisket och det hårda arbetet överlag.

Sen tar jag mig en titt på jordgubbspyramiden som snart svämmar över av gröna gubbar!
Detta blev verkligen succé!

Och i vinter kommer vi att kunna äta pl.marm.-12, det dignar av det som ska bli plommon i trädet där jag hänger tvätt och några få körsbär får vi kanske, men inte många.

Sist av allt ringer pv och säger att han är i trakten av Landskrona och det tar förstås tid att köra med husvagn och han ber att jag ska plocka undan lite på gården, ja, så han kan köra upp vagnen, men det är redan gjort.

Ikväll ska den - vagnen -, dammsugas och vaskas och göras fin inför mågens ankomst.

"Önskas teknisk support, tryck 1".

Och så får jag veta att tv:n även idag är heldöd och Emil ger upp och följer pv till Staffanstorp i Skåne för att köpa husvagn modell skruttig (den ska tjäna som kattfri zon till den våldsamt allergiske mågen) och där hoppar Emil av och blir hämtad av morfar och så kommer dom åter upp i morgon, då det ska bli grillmiddag ute i det fria.

Och jag får redan tidigt på morgonen veta att nej, pv vägrar i sten att ringa Telias Support - vi tar varannan gång nämligen - och nu hade jag ju visserligen pratat med supportkillen igårkväll, men problemet var inte löst, nähäpp, då är det alltså fortfarande min tur. 

Så jag ringer igen - nu kan jag numret utantill - och hamnar i Norrköping (jag frågar) hos en lugn och sansad ung man som låter betydligt kunnigare än sin föregångare och jag säger att jag är fullkomligt urusel på teknik och han får inte bli irriterad eller i alla fall inte visa det .., och det gör han inte heller; han är bara så otroligt vänlig och inom tio minuter har han kollat upp och lotsat mig genom olika kablar och knappar och tänk, nu kan jag se gammal svensk långfilm med Edvin Adolphsson och ljud har vi också!

Under tiden i Ystad hade jag ibland kontakt med Com Hem-supporten och det var ofta unga kvinnor som var hur rara och vänliga som helst och då kände jag mig alltid lugn .., men den där mannen igårkväll, från Skellefteå, han lät på gränsen till att vara onykter, men så var det väl ändå inte?

Sen ringer i alla fall pv från Skåne och säger att husvagnen är väl si så där .., ingen höjdare direkt, men en tiondel har han prutat och lite till och ja, den duger nog för mågen att sova i och kanske kan vi göra nån utflykt eller två och annars får vi väl sälja den igen, det går väl det med.

Och tänk .., ännu strålar solen och visserligen fungerar inte centrifugen på tvättmaskinen, men ändå ...,vilken lycka .., nu kan vi se fotbollsmatchen i morgonkväll - om allt vill sig väl -!

Halleluja!


Kl. 06:53 .....

... strålar solen.

Är det möjligt?

Och snart susar jag till jobbet.

Tisdagsfönstret ....

Hej!

Hemkommen från en härlig tur till Nordnorge sitter jag och sorterar bilder i massor.

Den här passar dig.
Tagen i yttersta havsbandet.

Henningsvaer ligger på några skär som man når med enkelriktade broar (Trafikljus bestämmer
vems tur det är att få åka över.) och smala vägar.

Tredje gången jag besöker platsen och blir lika förtjust varje gång.

Elisabet säger: jag bad Bert att berätta lite mera om resmålet och så här skriver han då: 

Henningsvaer ligger några mil väster om Svolvaer i Lofoten.
Bekvämt tar man sig dit. (Från Luleå är det en dagsetapp längs E10 som börjar här i stan och slutar längst ut i byn Å på Lofoten.)

Byn är bland annat känd för sin alpina klätterskola, som samlar många äventyrare.
Fisket är dominerande, förstås, men här finns också mycket kultur i form av konst, hantverk med mera.

Byns utsatta läge på ett par kobbar gör det säker spännande att bo här.

Lugn och ro finns det gott om.

God mat på bra restauranger och många olika sorters boenden att välja på.

En pärla, helt enkelt.

// Bert

måndag 25 juni 2012

Och så blev det mörkt ...

Plötsligt ikväll bara dog vår nya platta tv.

Först försvann ljudet, sen bilden och så tackade internet för sig.

Det var just som Emil skulle titta på Wallanderfilmen.

"Det är din tur att ringa Telia Support!" sa pv, som tagit sig en Martini och var kaxig värre.

Så det gjorde jag.

Supportmannen befann sig i Skellefteå och kunde knappt hålla sig för skratt när han skulle guida oss genom alla snårigheter och vi visste ju knappt vilket som var modem (jag visste inte) och jag tänkte att detta kommer han att berätta om när det blir personalfest nästa gång.

Till slut kom tv:n igång, fast nu med annan färg.

Men dvd:n lever och har hälsan och Emil tittar på Casino Royale, allt medan Maria och pv tävlar mot varandra i Rumble och äntligen får pv vinna och blir överlycklig.

Och regnet har  v r ä k t  ner och Emil och hans mormor har åkt moppe till lilla hamnen och jag berättade om fågelön där man inte får gå i land förrän i mitten av juli och om hur högt vattnet gick i vintras, då, när jag var vettskrämd och pv ville vise mig hur det kan se ut i full storm.

Nere vid hamnen mötte vi mannen med skägg som handlar i affären, han hade öst sin båt och var nu på väg hem.

Sen åkte vi hemåt - passerade två färistar - och hade inte längre vinden och regnet rakt emot oss.

Inte en enda häst såg vi till.

Ungefär så.


Tre skånska inköpslistor ...

Å, du underbara Siv Lundmark, f.d. granne i Malå .,. nog är du väl snäll som skickar inköpslistor från Skåne till Halland!

Och tänk .., om nån hemma i norr kunde leta upp en lista på Nilahallen, det vore en femetta!

Nu är det middag! ropar pv och äldsta dottern.

Ja, ja.

Och sen ska Emil åka moppe med mormor.
Eva på Frösön säger så här ...

Hej!

Här kommer veckans bästa:

Vår 27-åriga bröllopsdag.
Som vi firade med en lugn stund i skogsbrynet, drack några glas kallt bubbel och åt en god middag.


Midsommarafton tillsammans med familjen. Solsken och varmt (för en gång skull), midsommarstång, grillmiddag, kubbspel och grillkorv vid midnatt. När jag gick och la mig vid ett var solen på väg upp igen. Den magiska natten.

 Midsommardagens träff med vår blivande kille.

Söndagskvällens vernissage i Frösö sockenstuga.

Mycket folk och fyra tavlor sålda.

Jag och Karin (som har skrivit texter till mina bilder) höll ett kort anförande om tankarna kring utställningen. Karin sjöng en av sina tonsatta dikter.

En hektisk men härlig vecka.

Kram Eva.
Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej på dej Elisabet!

Som jag klurat över vad som var det bästa i veckan, men så nu på morgonen när jag serverade min
katt Morris frukost så kom jag på det.


Så här ser det ut i det gula huset; pElle äter ur skålen, de övriga från fat.
Det bästa i veckan är att jag äntligen begripit att han inte gillar att äta sin mat i små skålar utan vill
ha den serverad på fat.

Att jag har varit så korkad och inte begripit tidigare varför han inte ätit sin
mat fast han varit hungrig är nästintill oförlåtligt.

Det är ju självklart att det inte är så lätt att få ner ett runt och brett ansikte i en liten skål.
Fast bättre sent än aldrig och det är ju inte så att han inte haft smaskigt torrfoder också att äta.

Anne och Morris i Mantorp.

Dagens fönster ...

... finns i södra Frankrike och fönsterfångerska var Monet.

Ni har väl läst om hur det här med bilparkering går till i sydligare nejder?

söndag 24 juni 2012

annannan i porto berättar om sin glädje...

Bilden har jag helt fräckt norpat från annanns blogg.
Visst är hon vacker!
Och tröjan har hon stickat själv.
 
Hej Elisabet,

Bäst i veckan som gick var att jag firade min födelsedag en vecka försent med att ha födelsedagskaffe hemma i föräldrahemmet med pappa, moster, farbror och faster och en kusin med familj på plats.

Jag har inte firat födelsedag med släkt och svensk familj på många, många år.
Och på själva födelsedagen i år satt jag och ringde efter pappa som blivit akut inlagd med lunginflammation på samma sjukhus där han suttit och väntat på att jag skulle födas precis fyrtiotvå år tidigare.

Då bestämde jag att om han var något så när frisk en vecka senare skulle vi fira min födelsedag då.

Och så blev det. Tårtan blev god dessutom!

Dagen därpå kom jag hem till Porto och P och katten och vinsten i lotteriet.
Och Portugal vann över Holland i kvartsfinalen.
Det var också bra!

Hälsn. annannan.
Och nu berättar Monet om sin glädje ...

Att mitt i all packningsstress inför Sverigeresan ändå få fira att den älskade maken kunnat lägga ännu ett år till till sin levnad. Frisk, kry och alert och med intensivt sikte inför många mils Europakörning i husbilen!
DET har tillsammans med mycket annat roligt den här veckan ändå varit höjdpunkten, vilket bör synas på vårt valspråk: Immer, Ever et Toujours.
Alltid, som det betyder på alla tre språken. Och snart är det 25 år sen bådas våra andra äktenskap började!!
Hälsningar Monet.
och turtlan berättar om sin glädje ....

Här kommer mitt lilla bidrag en regnig söndagskväll på semestern.

Det där att sy har aldrig varit min starka sida.
En och annan gång har det väl hänt sen syslöjdens dagar men långt ifrån ofta.

Med mammas assistans och en trogen gammal symaskin så blev det nya gardiner till båten.
Sy gardiner är väl inte det svåraste precis. Raka sömmar och inget annat men är man ringrostig så är man.

Jag fick upp farten och tekniken och det mesta blev klart innan helgens båttur.
Det fattas bara en gardin till ruffluckan och ett draperi men det fixar jag nu till veckan.

Nu sitter de på plats och det blev så bra!
Ett riktigt lyft för båten för de gamla var smått bedrövliga.
Urblekta av något "silkigt nylonigt" tyg i turkost.

Så i helgen har vi tuffat runt på vågorna (!) med våra nya gardiner.

Det ska vara stil på sjön ;-)


----------------------

Söndagshej i regnet nu ikväll från Sola stan!




Och så ännu ett kvällsfönster ...

Så här skriver AP, Oxe och såväl stora, - som lillasyster:

"Nästan dagens fönster :D
Nelly orkar inte springa så långt, hon får åka två mil i cykelkärra :D.

Och så några kvällsfönster...

... från ett av våra vackraste landskap .., från Bohuslän!

Det är Monica i Lysekil som passat på och fångat såväl solnedgången som några fönster!
sportigajenny får tänka efter lite ...

Hej Elisabet

Den här veckan får jag fundera lite för att hitta nån "ljusglimt".

Den här veckan har handlat om jobb, jobb, jobb och jobb.
Att jag sedan fick ett tråkigt besked tidigare idag (söndag) gör ju inte veckan bättre.
Men nu ska vi inte prata om tråkigheter, utan mer glada saker.

Så veckans bästa blir nog den där kramen som A 23 månader gav mig när jag skulle hem till mig efter att ha varit hemma hos grannen en sväng häromdagen.

Det var när jag skulle vinka hejdå som jag alltid gör när jag går hem, som han kom mot mig med utsträckta armar och skulle krama hej då!

Att jag bara bor en trappa ner och vi ses nästan dagligen gör ju inte saken sämre!


Bilden är tagen vid vattenfallet i Röttle tidigare i år.

A spanar in fallet tillsammans med sin mor!

//sportigajenny

Det här gjorde mig - elisabet - glad ...

Att pv är sommarlovsledig och tar tag i en massa saker som vi pratat om, det har gjort mig så glad.
På bilden sitter han i soffan Ektorp och inväntar kvartsfinalmatchen mellan England och Italien. 
Vi håller på England.
"Hundra procent på England, där råder ingen tvekan!" säger pv.

Han har skrapat och målat sängkammardörren, och Ikeabordet som tidigare varit träfärgat, det har nu blivit vitt och fint - nu, när vitt är nästan ute - men det är ju så det är, jag hakar på ett par år efter alla andra ,-)

Att jag idag i affären mötte lilla Molly (hon som förärat mig en teckning, den ni ser vid den rosa pilen) och fick ge henne min lilla tavla; ett fotografi där harry möter sigge nilsson ute på promenad och lite text till, det gjorde mig också så himla glad och allra mest  - tacksam -, för att det här - ofta tunga och ganska tuffa yrket -  ibland ger så otroligt mycket.

Ännu ett glädjeämne: på midsommaraftonen - kl. 22.05 - kom ett sms-meddelande till min mobil.
Meddelandet var tretton rader långt och fyllde mitt hjärta med sån oändlig värme!
T a c k! till avsändaren, säger jag.

Det är inte ofta (läs: nästan aldrig!) som jag vinner över sonen i Rumble.
Men nu hände det.
S t o r   glädje!

Att EM i fotboll nu närmar sig slutet, har också bidragit till min glädje, men inte för att det snart är slut, utan för att det bara blir mer och mer spännande!

Och natten mot idag kommer äldsta dottern och Emil för att tillbringa ett par dagar i landet Halland, då Emma är här på ett fotbollsläger.
Den glädjen handlar mer om förväntasglädje, men det räknas väl också?


Apropå det här fönstret som visades häromdagen ..

... så kom dom här raderna till min inkorg.

"Kul att ni också uppskattar vår fina hembygdsgård.

Det finns mycket att se i våra 20 hus.....och många fönster att se ut igenom :)

Hälsningar
Malin Andersson, verksamhetsledare Västanfors hembygdsgård"

// Tack snälla Malin! säger jag.
Madame Norling .., hon vet precis ..

Hej Elisabet!

Den här veckan är det här med glädjen plättlätt! 
Att lille Cosmos har flyttat hem till oss, är inget annat än ren och skär lycka!
 
 

Bloggblad säger så här ...

Jag har funderat flera gånger på om jag har några såna lyckomoment som går att beskriva, men jag kan inte komma på nåt - för jag är så förnöjd och glad med att alla i familjen är friska (några harmlösa småkrämpor räknar jag inte) och mår bra och vi har mat på bordet och ett hem och en båt... och semester.

Varje dag som jag kan ta mig ur sängen och inga oroande telefonsamtal kommer, så är jag jättenöjd och tacksam.

Men det är klart, en och annan extra il av glädje får jag när en låt blir färdig och låter bra...
Och så berättar Ann i Göteborg ...

Den här veckan är det faktiskt en hel del och det är svårt att välja det som gjort mig gladast!
  • att Tygaffärens (ja, den heter så) rea startade i måndags och jag kom hem med en massa tyger både till STORARTAT, till mig själv och till maken. Han ska få byxor och skjortor, jag ska få en klänning i svart med vita prickar och STORARTAT får tunna, härliga linnetyger i sommarkvalitet
  • att Mr X kom och provade bröllopsstassen och var sååå nöjd med utfallet
  • att jag fick beställning på 10 par små baby converse bara så där.
  • att yngste sonen Anders var på anställningssintervju och att han tyckte det gav bra vibrationer.
  • att jag fick besked om att jag får ha kvar daghunden Addis åtminstone till september. Matte ska flytta ihop med sin käresta 6 mil bort.
  • att jag är så kär i den man, som jag varit gift med i 27 år
  • att jag har ett eget syrum
  • att jag fick kaffe på sängen igår och idag
  • att bloggandet gett mig så många härliga vänner bland många andra Elisabeth Nilsson i landet Halland
Ja, du ser, inte går det att välja... hälsar Ann i Göteborg.
Cecilia N om sin glädje ...

Det måste varit att jag ringde och gratulerade en vän på hennes födelsedag.

Förra året trodde vi inte att det skulle gå.

Men vi pratade glatt på i nästan en timme och hon verkar inte lägga sig med näsan i vädret på ett bra tag till.

Cecilia/
Och det här gjorde pv glad ....


"Ja, egentligen har det ju inte med mig personligen att göra, men när Sverige spelade och vann över Frankrike med 2 - 0 och Zlatans mål som nog kan bli turneringens snyggaste ..., ja, det blir nog svårt att toppa .., då var jag verkligen glad!" säger pv, som äntligen blir tillfrågad.


Den där glädjen ....

Så underbart det är när bloggvännerna inser att jag har glömt det här med "det som gjorde mig mest glad under veckan som gick" och sedan skickar bidrag ändå!

I love You!

Visst vill ni vara med?

Mejla i så fall din glädje till bisse151@gmail.com - gärna bild till, om du har någon - så lägger jag in allt eftersom.

I morgon är jag dessutom ledig, så det blir bara roligt!




Ulrika berättar om sin glädje ...


Med risk för att verkligen bli tjatig...men, Marcus är verkligen sådan enorm glädje - nej LYCKA, precis hela tiden.
Kärleken, omtanken, tryggheten, och alla gapskratten och alla spännande planer!


Och att Chrille nu flyttat hit till Striberg på heltid över sommaren.Underbart!
Max delar, som synes, min åsikt... :-)

Och midsommarfirandet hemma hos Marcus föräldrar. 
Lite så där.., ja inte nervöst men lite så där "hmm..." kanske, innan (jag är inte heller en samlad-tropp-person), men väl där så himla roligt! Avslappnat och gapskrattigt och fnissigt och ja, bara bara roligt, verkligen.

Avslutningsvis: Mians underbara bilder på alla fräsiga "kryp"! :-)

Dagens fönster ...

"Jag fotade de här fönstren bara för de mönster som finns på väggen under dem.

Fönstren tillhör ett industrihus nära slalombacken, där det förresten fortfarande ligger litet snö, men det är kanonsnö från vintern."

Så skriver fönsterfångaren Guy i Arvidsjaur.

lördag 23 juni 2012

Och så ett eftermiddagsfönster ....

Känns den vackra väggen igen?

Jo, det är f.d. malågrannen Siv som fångat det hon kallar för "skånska fönster".

Och titta, så fint teglat runt den långsmala öppningen!

Idag ...

... fyller Emil tretton år och snart har jag inga småttingar till barnbarn, eller den tiden är förstås redan förbi.

Men så här såg det ut - då -.

Det var min första sommar som ensamseglare och vi var på stranden i Svarte och Emil letade lakritsstenar som han lade i mitt knä - det blev som ett litet röse - och jag kände mig så oändligt lycklig .. mest kanske för att hans mamma verkligen såg till att jag inte kände mig "utanför"; hon kom med Emil och Emma till min lilla lägenhet, dom fick sova över hos mormor och köpa färskt bröd på Möllers och allt det betydde så oerhört mycket.

Nu har vi sjungit för honom (han kommer ju imorgonnatt och vi fick veta att tårta inte är hans favorit .., nähäpp, då får vi hitta på nånting annat) och jag har lyssnat på Sommarprogrammet med Anja Pärson och fick nästan ta fram näsduken där på slutet - det var mycket jag-jag-jag i början (- men vad är bloggandet om inte ett enda jag-jag-jag  ,-) , men ändå, jo, det var bra.

Helt klart hörvärt.

Sedan, mer som av en slump, råkar jag hamna i ett tv-program om den nyligen bortgångne Carl Johan Bernadotte. Det var också oerhört intressant, men på ett annat sätt.

I morgon Sommarpratar den här mannen.

Vid kvart över två ...

.... är arbetsdagen över och det har varit hur många kunder som helst och allt är sig likt.

På blädderblocket skriver jag ..."Midsommarafton igår .., i kassa 1 finns Alvedon, Ipren och Panodil"" och när jag på morgonen kommer till kassan, är där närapå rensat med just allt detta .., så det blir till att fylla på och ordna beställningen inför nästa vecka - lika så gott att jag gör det nu - för i morgon har jag hand om mejeri och bröd och då lär det inte bli mycket tid över.

Från klockan elva är vi tre som har kassatjänst och jag tar förstakassan där även spel och postärenden hanteras och så får Johanna och Josefine ta dom andra två och det fungerar bra och där är mängder med sommargäster och trötta småbarn som kanske har sovit alldeles för lite och någon gallskriker när pappan ska betala tidningen Prinsessan och en äldre farbror som står just bakom, håller för sina öron och jag tänker att det är inte direkt en stillsam arbetsmiljö man har.

Lite över två moppar jag hemåt.

I Steninge är det kaos vid vägrenen .., överallt och ihopträngda står bilar parkerade och nere vid stranden liknar det en dag i juli!

När jag har svängt av på lillvägen då man nästan är hemma, har jag två husbilar framför mig.

Jag minns i fjol när någon sommargäst läxade upp mig för att jag körde moped till båthamnen.

"Hörrudu, här är motortrafik förbjuden!" sa mannen myndigt och jag sa att nej då, för alla som har båtplats vid lilla hamnen är det helt okej att köra på vägen längs havet.

Och det är härligt sommarvarmt ute och pv bjuder på kaffe - vi sitter ute på altanen - och där är sigge nilsson, pElle och harry och den evigt kvittrande Gransångaren som aldrig tycks få nog av sin egen musik.

Pv berättar att han har lyssnat till premiären av programmet Sommar och först ut var Anja Pärson och alldeles lyrisk är han .., och jag får veta att hon "kommit ut" och vittnat om sin kärlek till en kvinna i Umeå.

"Ja, jag blev så rörd så jag började nästan att gråta ..", säger pv och jag tänker att jag får lyssna till reprisen ikväll.

Anja Pärson tillsammans med en kvinna .., så bra, och vilken förebild för många som kanske tvekar och inte vågar ta steget!

På köksbänken står en bunke med flädersaft.
Perfekt!

Det blir nåt att bjuda Gunnar på när han kommer på besök  i juli .., djupfryst flädersaft (som blir som sorbet) och Gin .., en härlig kvällsdrink blir det!







Dagens fönster ...

... ser väl härligt, somrigt ut?

Det var den här madamen, på utflykt i landet Sverige, som varit framme med håven.

Alla hennes bilder är - i mina ögon - sevärda .., och får man sen höra västgötska, så blir det ju som pricken över i.

Så här skriver hon:

Bilden togs i Västanfors hembygdsgård vid Strömsholms kanal.
Trevligt fikaställe i vacker miljö. Här kan man göra ett längre stopp om man gillar hembygdsgårdsstilen.
Flera olika byggnader, loppis och en gammal handelsbod med gammalt & nytt.

fredag 22 juni 2012

Summering ...

En lugn midsommarafton blir det .., nästan den lugnaste någonsin.

Vi sitter tillsammans i köket och äter somrig middag - pv tycker inte om sill, så det faller på min lott - och jag tittar på en helt ljuvlig dokumentär av Peter Gerdehag - "Landet som inte längre är" - och jag vill på en gång säga att nej, jag ser inte den här filmen som något romantiserat, jag ser det bara som det är .., om hårt arbete och ett liv som snart inte längre finns.

Det är en fantastisk film.

I min mobil kommer sms-meddelanden.

Sonen frågar hur mitt pajrecept ser ut och om det går lika bra med fetaost som grönmögelvarianten .., och den äldsta firar midsommar på en ö i Sthlms skärgård och skickar glada hälsningar och säger att det ska bli roligt att ses i morgonkväll och från AP kommer bilder från deras firande .., här står Micke på en balkong och kollar så att det blir bra grillat och jag tänker att undrar just vilken Vasaloppssträcka han ska ha nästa år .., han har haft första och andra och tänk, nu ska han. tillsammans med Anders och pv åka hela loppet också!

Sen tittar vi på fotboll .., Tyskland vinner och vi pratar tyska med Harry och med varandra och blir skrattiga och jag går på kvällspromenad med Harry och mörkret är på väg att falla .., från villaområdet en bit härifrån hörs musik, men för övrigt är det lugnt.

Det lyser lite i en sommarstuga uppe i slänten.

Och plötsligt .., ser jag en liten randig tiger som kommer lullande på vägen.

En koltrast flöjtar .., och herr Gransångare har äntligen gjort natt.

Det ska jag med göra nu.




Och några kvällsfönster ...

Nu ska jag säga vad som gör en mamma glad: jo, det är när ens barn på pricken vet vad som behövs för att mamman ska bli lycklig!

Det är så där som när Anders smällde av en fönsterbild från ett förhörsrum på en polisstation i Malmö .., eller när äldsta dottern fångade en fönsterbild på en ö i Sthlms skärgård ..., och nu ikväll .., då firar AP midsommar tillsammans med Micke och goda vänner på andra sidan vattnet och där finns en häst som AP får sitta upp på och så blir det en ridtur i det fina vädret och mitt i alltihopa upptäcker hon en massa fina fönster och kommer då att tänka på sin mamma, hon som har så underliga glädjeämnen - inköpslistor och fönster - och kameran åker upp och senare skickas fönsterbilden iväg och singlar sig iväg genom ett soligt Sverige och hamnar slutligen i en dator, belägen i gult hus på en kulle i landet Halland - där för övrigt regnandet har upphört - och mamman får ett pling i sin fina telefon och hittar fyra bilder och blir överlycklig.

Ja, så kan det vara.

Svårare är det inte.

Här och nu ...

Genom det öppna fönstret ser jag att Göran har hissat flaggan.

Molnen hopar sig .., trängs snart på himlen.

Och pv har cykat till affären för att köpa det som blev glömt och han ringer och berättar om evighetslånga köer och jag tänker på töserna som jobbar och hur trötta dom ska vara efter tio timmar bakom kassan och jag tänker också på kollegan Lena som skulle ordna blomsterkransar till kassörskorna (och sig själv, förstås), sånt tycker jag om!

Gransångaren sjunger vidare.

Och när jag tidigare idag skulle hämta plantjord, skojade jag med pv om att där säkert skulle ligga en orm under den stora plantpåsen (han har ormfobi!) och döm om min förvåning när jag hasar åt mig den tunga påsen och det första jag ser är ..., just det!

Ja, nästan en orm, i alla fall.



Och nu är det så att jag nästan kräks när jag hör min egen dialekt och hur brett jag pratar.
Nåja, det är smällar man får ta.

"Törs du hålla i den?" säger jag, precis som om jag skulle våga, fastän den är helt ofarlig.


Grannsämja ...


Rara grannen Gun kommer med en skål fylld med olika sorters sallad och lite dill till potatisen.

I bakgrunden står harry och håller koll.

Midsommarafton ...

... och pionen har börjat blomma .., slänten är fylld med hundkäx och smörblommor och pv målar sängkammardörren.

Det är Midsommarafton.

Och i dagstidningen berättar intervjuade människor om hur den ska firas .., ja, självklart tillsammans med ett tjugofemtal vänner i skärgården - sill och nubbe och dans kring stången -, nån ska sitta på balkongen, en tredje ska ta tåget till Bohuslän.

Mina barndoms midsommaraftnar tillbringades på hembygdsgården i Malå.
Hembygdsgården ligger i början - eller slutet - av samhället, nära sjukstugan och där var alltid miljoners med mygg och knott och pappa som prompt skulle tvinga mig att dansa kring stången fast jag inte ville ., och mamma jobbade nästan jämt och när allt var överstökat, gick vi till sjukstugan till mamma som bjöd på kaffe och kaka i personalrummet vars fönster vette mot Tjamstanberget.
Och så fin hon var, min mamma .., i sköterskeuniform med förkläde och liten hätta på huvudet.

Och nu är jag femtioåtta år och ingen tvingar mig längre att dansa kring en midsommarstång och vi har ätit frukost ute på altanen, allt medan den ihärdiga Gransångaren närapå driver mig till vansinnets brant.

Från tidig-tidig-morgon till mörkrets intrång upprepar han sin sång, som är den mest enjängda jag någonsin lyssnat till  och bara någon enstaka sekund tar han paus!

Å, din lille, lille rackare .., behöver du inte semester snart!?

Stararna har sedan någon vecka tillbaka lämnat sitt bo under tegelpannan och nu flyger dom i stooora flockar av och an över bygden och det lär ska regna nonstop i nästan ett dygn; det är alltså precis som vanligt och här ska firas en vilsam Midsommarafton med tidningläsning och fotboll och lite sill och färskpotatis och pv ska säkert ta sig en nubbe eller två, men bångstyrig blir han inte, möjligen lite kärvänlig.

Ja, ungefär så.

Jag hoppas att ni får en fin dag, precis som ni vill ha den.



Midsommarfönstret ...

Semester och nu några dagar på sommarstugan vid en sjö i en skog.

Sjön ligger några korta steg från huset i härligt västerläge.
Fin att bada i och augusti finns det lite kräftor. En och annan gädda eller gös kan det bli ibland.

Stugan köpte min farmor och farfar någon gång på 40 talet.
Sen dess har den blivit lite utbyggd och lite moderniserad. Dusch o diskvatten kommer från sjön. Dricksvattnet från en kallkälla uppe i skogen.

Smakar lite skog men så ska det vara.

En stuga som är mig kär.

Turtlan.

torsdag 21 juni 2012

Och det blir ...

Inköpslistan från Västerås .., den har legat i Jessicas bakficka, skriver hon.
.. förstås som jag trodde.

När det är dags att åka hem, då är man svimfärdig av trötthet.

Mängder med sommargäster har anlänt och alla har kassorna har varit bekvinnade och när jag åker hemåt på moppen smajlar jag för mig själv .., ååå, vilken glädje att få sluta två timmar innan stängning!

Annat som har varit till glädje: det här var första dagen på evigheter som jag kunde gå nästan som vanligt från sängen i morse .., och faktiskt hela dagen!

T ä n k ..., om det ville hålla i sig!

Annat; mindre roligt: igårkväll spelade jag Rumble mot sonen och på sista omgången fick jag in över 1400 poäng på en runda (den sista av tre i ett spel) och jag tänkte att nu ..., nu, spöar jag äntligen Anders!
Kollade genast när jag vaknade i morse och skrek högt!

"Nej, men ...!"

Tror ni inte att han slagit till med ytterligare etthundra poäng och därmed var vinsten hans.

Aj, aj, aj.




Norrut på nån timme eller lite mera ...


Och så tar jag bilen och kör till Falkenberg.
Det är varmt ute och luften står stilla i centrum.
På bänkar av trä sitter äldre människor och tittar ut över folklivet.

Utanför en invandrarägd liten servicebutik - på två stora bord - står mängder med jordgubbslådor och till min oerhörda förvåning ser jag människor i min ålder - något luggslitna kanske, men ändå -, helt ogenerat plocka åt sig dom största jordgubbarna från olika lådor och så spatserar dom iväg, nöjda och belåtna, och mumsar på denna delikatess.

Varför bryr jag mig?
Varför blir jag så irriterad?
Varför får jag lust att rycka dem i skjortärmarna och säga att .."så himla oförskämt av er!"

Tittar in på Handelsbanken.

En av de anställda tar sig an en äldre herre/kund som i sällskap har en man i min ålder och den äldre mannen bär på en svart, platt portfölj och säger "ja, nu kommer jag med problemen ..." och mannen som arbetar i banken, han hälsar dem välkomna och bjuder dem att stiga in till hans kontor .., han låter männen gå före och brer liksom ut högerarmen och hälsar dem välkomna .., "men det är ju så att problem är till för att lösas", säger han.

Jag tänker att så skulle jag vilja bli bemött om jag kom till banken med problem och jag tänker på kvinnan som arbetade på Sparbanken i Ystad och som bemötte mig så oerhört respektfullt när jag ansökte om ett lån - det var efter skilsmässan när jag var utan pengar och tänderna bara rämnade av all tandagnisslan -, hon hette Liz Stridh den där kvinnan, och efter stunds kontrollerande sa hon att lånet skulle beviljas.
"Du har skött dig så fint Elisabet, inga betalningsanmärkningar, ja, det är okej", och jag böjde mig fram över skrivbordet och kunde omöjligen hålla tillbaka tårarna.

Det var vad jag tänkte på där inne på Handelsbanken.

Sedan går jag raka spåret till blomsteraffären, glömmer att ta kölapp ..., men en vänlig kvinna säger att .."nej, nej, du var före mig" och jag tackar för vänligheten, köper två stora lavendelplantor och hinner sedan med en sväng på Ica Supermarket - en sån fin butik är det -, och kunderna fyller sina kundvagnar så där som om jordens undergång närmar sig.

Hinner med en sväng in i färgaffären och köper målartvätt och penslar till pv.

Sen hemåt.

Möter danska husvagnsbilister och överallt blommar hundkäx och smörblommor.

 Ser får och hästar och här och där lamm som snart är stora.

Slår av radion.

Himlen är knallblå.

När jag svänger in på lillvägen där vi bor, ser jag pv klippa gräset och harry sitter stilla intill husse, men blir sååå glad när han ser matte i bilen och jag möts av en ivrigt svansviftande krabat och nu är det snart jobb och förmodligen är jag svimfärdig när arbetsdagen är tillända, men just nu känns livet som bäst.







Dagens fönster ...

 
Ja, Ulrikas fönsterbilder känner ni nog igen.

Det är liksom hennes signum på bilderna. 

Lite av hennes dröm också.

En röd liten stuga i skogsbrynet.