torsdag 27 december 2012
Nästan som ett mirakel ...
... är det, detta att ha en väl fungerande dator!
Snabb är den och härlig att jobba med!
Och plötsligt kan jag använda mig av Spotify utan att behöva ladda ner den efter varje stängning!
Och jag kan lyssna på min egen spellista och nu hoppas jag verkligen att alla bloggvänner slipper se min vad-jag-spelar-lista i sin e-mail eller på facebook, ja, var gång jag loggar in på spelsidan.
Patrik har x:at för "nej-möjligheten" till att visa hela världen vad man för tillfället lyssnar till för musik.
Hojta gärna om det inte fungerar!
Smått och Gott ...
Alldeles totalt "dagavill" är jag .., blandar ihop helgdag med vardag och blir hur förvånad som helst när pv kommer bärandes på post!
Där är ett helt ljuvligt litet julkort från Lund och där är en hälsning från en madame i Tyresö och jag ler så hääääär mycket när jag sitter och tittar på bilden!
Det är underligt - eller inte - vad barndomen kan prägla en människa.
När jag var liten lekte jag antingen att jag var sjuksköterska (mamma brukade ta hem gamla droppanordningar i plast som jag fick leka med) och hur ofta som helst fick hon ligga på soffan och vara patient och bli behandlad av "Syster Elisabet" (någon vidareutbildning till doktor hanns aldrig med, eller .., det fanns inte i min tankevärld att flickor kunde bli läkare), eller så var jag hårfrisörska och satte rosa eller ljusblå plastrullar i håret på "Fru Andersson", alternativt lekte affär i köket och sålde trådrullar av trä (Mölnlyckes .. med liten etikett på toppen, man kunde pillra loss den och så frilades hålet), ja, i affären fanns även varor såsom russin, bitsocker, Samarin ..., eller diskmedel och även där fick mamma vara med, ja, då var hon kund förstås.
Ibland lekte jag bibliotekarie.
Lånekorten (Öbergs spelkort) stod på parad i en liten låda.
Eva i Tyresö, hon visste tidigt vad hon ville syssla med.
Ser ni bilden här ovanför?
Det är Eva som står längst till vänster i den översta raden .., året är 1953 och hon har samlat gårdens barn (bara dom som tog skolan på allvar fick vara med .., skriver Eva) och så hade hon undervisning, långt innan skolorna privatiserades!
Är det inte en alldeles underbar bild?
Och tänk .., jag kom att arbeta i affär (min mormor drev en gång butik!) och Eva, hennes bana var liksom utstakad och hon blev speciallärare!
Hur var det för er?
Vad drömde ni om att arbeta med?
Vad skulle stå på era visitkort .., om ni nu fantiserade om några såna ...?
Jag tror att jag har frågat förut, men kan ju ställa frågan igen.
Från Anne i Mantorp kom ett julkort, men också en inköpslista.
Det var den här.
Vad tror ni ...?
Vilken ålder?
(Själv gissar jag på ännu fertil kvinna som antingen ska raka benen eller har en man som ska raka sig .., och så vill hon få mjukt hår ...).
Ruta Ett sa..
.Det första jag minns vad det gäller yrkesval är att jag ville bli
flygvärdinna. Det verkade så tjusigt och spännande, men jag insåg
snabbt att jag inte var tillräckligt vacker för att vara flygvärdinna.
Sedan ville jag bli "fröken" och vara som min fröken Elly i lågstadiet. Hon var min idol länge och är det faktiskt fortfarande. Hon var en naturbegåvning när det gällde att ha hand om barn i småskoleåldern.
När jag var i bokslukaråldern ville jag bli sjuksköterska, precis som syster Ann Barton och Cherry Ames.
Men när det var dags för pryo och jag fick mitt förstaval infriat, insåg jag snart att det inte var något gör mig. Jag pryade på barnavdelningen på Allmänna Sjukhuset i Malmö och fattade att det inte alls var något drömjobb - tvärtom!
Mer och mer lutade det åt "fröken" och när jag i gymnasiet skrev mitt specialarbete (som det hette då) "Lärarroller och lärarlämplighet" och fick vara i 2 veckor på en skola i Rosengård - DÅ förstod jag att det där var min grej.
I 27 år var jag lärare och älskade varje minut, innan jag gick in i väggen (men det är en helt annan historia).
Världens finaste och viktigaste jobb!
Sedan ville jag bli "fröken" och vara som min fröken Elly i lågstadiet. Hon var min idol länge och är det faktiskt fortfarande. Hon var en naturbegåvning när det gällde att ha hand om barn i småskoleåldern.
När jag var i bokslukaråldern ville jag bli sjuksköterska, precis som syster Ann Barton och Cherry Ames.
Men när det var dags för pryo och jag fick mitt förstaval infriat, insåg jag snart att det inte var något gör mig. Jag pryade på barnavdelningen på Allmänna Sjukhuset i Malmö och fattade att det inte alls var något drömjobb - tvärtom!
Mer och mer lutade det åt "fröken" och när jag i gymnasiet skrev mitt specialarbete (som det hette då) "Lärarroller och lärarlämplighet" och fick vara i 2 veckor på en skola i Rosengård - DÅ förstod jag att det där var min grej.
I 27 år var jag lärare och älskade varje minut, innan jag gick in i väggen (men det är en helt annan historia).
Världens finaste och viktigaste jobb!
- Kattis sa...
Jag ville bli skomakare jag, och sitta på en pall i den pyttelilla butiken med det stora skyltfönstret, vinka till förbipasserande, och ha nubb på rad i munnen.
Gissar på en kvinna i medelåldern, som behöver ta bort vinterpälsen på benen inför nyår. Singel är hon nog inte, då hon skrivit färgen/storleken på tampongerna på listan. Det tyder nämligen på att det är mannen hennes som handlat.
Hej Elisabet, jaaa du...
redan som 12-åring blev jag fast för mitt något udda yrke.
Vi fick "praktisera" en vecka när vi gick i skolan, det var då jag blev biten...
Allra helst hade jag velat bli silversmed, men min far som gav goda råd sa, "du ska leva också jänta, det blir du inte "rik" på...
Hantverk var ett måste för mig, det kände jag...
Pappa hade en god vän som var tandtekniker, ordnade genom honom en praktikplats på hans laboratorium åt mig...bara det att teknikern själv i egen hög person låg på sanatorium för att kurera sin stenlunga, som han dragit på sig genom yrket...det ringde ingen varningsklocka!!!!
Jag stortrivdes med att få vara bland grabbarna på lab och tillverka mitt livs första löständer...på den vägen blev det och var mitt yrke i över 40 år...hittills har jag klarat livhanken, trots att jag knådat kilovis med amalgam och kvicksilver med mina bara händer och andats in ångor när jag blandat acryl/plast/ pulver och vätska utan utsugar, slipat så dammet yrt runt mun och näsa. Arbetat inom sjukhustandvården och gjort skenor för fixation av käkar ur led, suttit på lab i Stockholm och gjort guldtänder åt en hel del kändisar och slutade min bana med att göra tandregleringsapparater till tonåringar här i stan...
Det som kan kännas bittert så här i backspegeln är nog att inte så många vet om att det INTE är tandläkarna som gör alla kronor och proteser till patienterna..det är vi tekniker som sitter i våra skrubbar bakom kulisserna. HÄPP!
Men kreativt-det har det varit och kul, mycket humorisitska känslosamma personer jag mött som kollegor.
Och bilen var det minst viktiga ...
För många år sedan, fyra eller fem, skulle vi åka och handla.
Mina barns pappa, han brydde sig minsann om bilar .., tvättade och gjorde fin och höll efter den så där allmänt.
Helsingborgaren körde Toyota (när han inte körde tåg) och hade planer på att göra sig av med bilen.
Och pensionatsvärden ...., han är noll intresserad av bilar annat än som rena transportmedel ., ja, kan man forsla hem ved i baksätet så är det fantastiskt bra.
Och när vi, för fyra eller fem år sedan skulle åka till stan och handla, så såg inköpslistan ut så här.
Det säger kanske allt.
Mina barns pappa, han brydde sig minsann om bilar .., tvättade och gjorde fin och höll efter den så där allmänt.
Helsingborgaren körde Toyota (när han inte körde tåg) och hade planer på att göra sig av med bilen.
Och pensionatsvärden ...., han är noll intresserad av bilar annat än som rena transportmedel ., ja, kan man forsla hem ved i baksätet så är det fantastiskt bra.
Och när vi, för fyra eller fem år sedan skulle åka till stan och handla, så såg inköpslistan ut så här.
Det säger kanske allt.
Dagens fönster ...
... kommer från Portugal, närmare bestämt från Porto.
Här passerade en bloggmadame - född i Skåne -, men som bor och arbetar i just Porto .., ja, ni vet, hon som är så himla förtjust i att ha svärmor och hela släkten på besök.
Ni ser väl hunden som tittar ut genom fönstret?!
Här passerade en bloggmadame - född i Skåne -, men som bor och arbetar i just Porto .., ja, ni vet, hon som är så himla förtjust i att ha svärmor och hela släkten på besök.
Ni ser väl hunden som tittar ut genom fönstret?!
onsdag 26 december 2012
Hallelujamoment ...
Efter minst två års sorger och bedrövelser med min gamla dator (ja, jag vet .., varför har jag inte köpt ny tidigare ...?), fick vi till slut nog och idag på morgonen, lagom till mellandagsrean, begav sig pv till Elgiganten och köpte en ny dator.
Och ikväll har Patrik (Hildas Patrik) hjälpt till (läs: gjort precis allting) med installationen .., ordnat med virusprogram och rubbet och nu är man nästan som i himmelriket!
Ja, nästan .., alltså.
Just nu sitter Hilda och förhör sin far på MIG-frågor .., den asken ska följa med till Sälen.
Lika så gott att man börjar öva.
Och ikväll har Patrik (Hildas Patrik) hjälpt till (läs: gjort precis allting) med installationen .., ordnat med virusprogram och rubbet och nu är man nästan som i himmelriket!
Ja, nästan .., alltså.
Just nu sitter Hilda och förhör sin far på MIG-frågor .., den asken ska följa med till Sälen.
Lika så gott att man börjar öva.
Här och nu ...
Ett vardagsrumsbord fyllt med diverse attiraljer, vilka egentligen borde befinna sig någon annanstans.
Där är matteprov som rättas .., en klotång som orsakat stress .., en oskrapad Trisslott .., pv:s plånbok .., boken Ved som var en julklapp från pv:s sambo .., där finns också några fjärrkontroller, en vit skål fylld med snäckskal från stranden i Ugglarp ..., och en ganska stor, rund vit sten .., och mot julstjärnan lutar sig årets julkort som blir till ständig glädje.
Hitom skålen ligger resterna av en klase blå druvor.
På ett annat bord står härligt röda tulpaner som minsann också värmer hjärtat!
Och tänk, det kändes nästan som om ljuset var mera .., tja, påtagligt idag!
Jag släckte tre lampor.
Å, det kändes bra.
Och i den stora björken på grannens gård, till den flydde lille ekorren när harry satte fart efter den!
Där är matteprov som rättas .., en klotång som orsakat stress .., en oskrapad Trisslott .., pv:s plånbok .., boken Ved som var en julklapp från pv:s sambo .., där finns också några fjärrkontroller, en vit skål fylld med snäckskal från stranden i Ugglarp ..., och en ganska stor, rund vit sten .., och mot julstjärnan lutar sig årets julkort som blir till ständig glädje.
Hitom skålen ligger resterna av en klase blå druvor.
På ett annat bord står härligt röda tulpaner som minsann också värmer hjärtat!
Och tänk, det kändes nästan som om ljuset var mera .., tja, påtagligt idag!
Jag släckte tre lampor.
Å, det kändes bra.
Och i den stora björken på grannens gård, till den flydde lille ekorren när harry satte fart efter den!
DBFV för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Och god fortsättning på denna jul! Idag är det annandagen, reorna har startat och julfriden är över. Ja inte för vår del men får många andra.
Jag skickar ett litet collage som sammanfattar det bästa under veckan som gått. Det allra bästa var när Sara kom hem fredag kväll, vilken glädje att träffas efter 4,5 månad. Nu får vi umgås under två veckor, sedan är det dags för henne att packa Skottlandsväskan igen. Hon fick snabbt en ny vän i Otis. Och snabbt kom gitarren fram, det sjöngs julsånger och hemmet fylldes med julstämning.
Vi har även hunnit med en middag hos svåger med familj. Dottern Emmas pepparkakshus över Rådhuset var en fröjd att beskåda.
Julaftonens lunch hos svärföräldrarna, en stämningsfull vy över snöiga fält och granar. En ödmjukhet inför att kunna ses allihop ännu ett år.
Kram från ett snöigt Frösön!
Hej Elisabet!
Och god fortsättning på denna jul! Idag är det annandagen, reorna har startat och julfriden är över. Ja inte för vår del men får många andra.
Jag skickar ett litet collage som sammanfattar det bästa under veckan som gått. Det allra bästa var när Sara kom hem fredag kväll, vilken glädje att träffas efter 4,5 månad. Nu får vi umgås under två veckor, sedan är det dags för henne att packa Skottlandsväskan igen. Hon fick snabbt en ny vän i Otis. Och snabbt kom gitarren fram, det sjöngs julsånger och hemmet fylldes med julstämning.
Vi har även hunnit med en middag hos svåger med familj. Dottern Emmas pepparkakshus över Rådhuset var en fröjd att beskåda.
Julaftonens lunch hos svärföräldrarna, en stämningsfull vy över snöiga fält och granar. En ödmjukhet inför att kunna ses allihop ännu ett år.
Kram från ett snöigt Frösön!
DBFV för Ulrika i Västmanland ...
Förra veckans bästa är solklart: operationen.
Att jag fick en akuttid för att bli av med mitt diskbråck som plågat mig nåt så hemskt.
Att vakna upp efteråt och vara helt fri från den smärtan... det går inte att beskriva i ord hur underbart det var!!
Ulrika.
Förra veckans bästa är solklart: operationen.
Att jag fick en akuttid för att bli av med mitt diskbråck som plågat mig nåt så hemskt.
Att vakna upp efteråt och vara helt fri från den smärtan... det går inte att beskriva i ord hur underbart det var!!
Ulrika.
DBFV för Eivor i Adak ...
Ja, det blir lite hipp-som-happ nu när dom röda dagarna står som spön i backen, men vi kör igång och då gör vi som så .., att vi lättar på just det här med "förra veckan" ..., vi tar det som var det bästa förra och även den här veckan.
Den rara Eivor i Adak, inte långt från Malå, var på hugget redan för flera dagar sedan och hon får bli först ut.
Så här skriver hon.
Sagabiografen är en liten pärla och har en fantastisk historia - med Eivor som riktig eldsjäl i det hela - (har ni klickat på länken i början av hennes text, så ser ni Eivor och Jonas Gardell på samma bild), jag sökte på nätet och kom till Västerbottensidan och där kan man läsa följande:
"Det är Eivor Jonsson som berättar.
Hon har varit drivande från början och kanske var det hon som kom på det här med biofestival.
Nu är det sommarens höjdpunkt och Eivor minns hur hon raggat invigningsvärdar: - De första var Sickan Carlsson och Anna-Lisa Eriksson och så har Ulf Brunnberg, Martin Ljung, Carina Lidbom och Ulf Larsson varit på plats. Och så förstås Jonas Gardell, vår speciella kärlek, som invigt fyra gånger.
På vår stjärnhimmel finns också Sissela Kyle. Så nu vet åtminstone de var Adak ligger..."
Ja, det blir lite hipp-som-happ nu när dom röda dagarna står som spön i backen, men vi kör igång och då gör vi som så .., att vi lättar på just det här med "förra veckan" ..., vi tar det som var det bästa förra och även den här veckan.
Varmt välkomna med era bidrag ..., det är som vanligt ..., skicka bara ditt bästa till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.
Den rara Eivor i Adak, inte långt från Malå, var på hugget redan för flera dagar sedan och hon får bli först ut.
Så här skriver hon.
Hej Elisabeth!
Måste
bara få dela med mig glädjen att Sagabiografen och Forum i Malå fått
300 tusen av filminstitutet för att kunna installera en portabel
digitalprojektor. En underbar julklapp!
Dessutom
så kommer båda barnen hem med sina familjer på söndag.
Mammahjärtat
kommer att vara i halsgropen så länge Christine är på vägen .
Hon kör
från Stockholm och hem. En tuff resa då hon är ensam chaufför.
Kommer
att dra en stor suck av lättnad när dom är här.
Ev. att vi kör emot
henne och hjälper till och kör sista biten.
Vill samtidigt önska dig och PV en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Kram/ EivorSagabiografen är en liten pärla och har en fantastisk historia - med Eivor som riktig eldsjäl i det hela - (har ni klickat på länken i början av hennes text, så ser ni Eivor och Jonas Gardell på samma bild), jag sökte på nätet och kom till Västerbottensidan och där kan man läsa följande:
"Det är Eivor Jonsson som berättar.
Hon har varit drivande från början och kanske var det hon som kom på det här med biofestival.
Nu är det sommarens höjdpunkt och Eivor minns hur hon raggat invigningsvärdar: - De första var Sickan Carlsson och Anna-Lisa Eriksson och så har Ulf Brunnberg, Martin Ljung, Carina Lidbom och Ulf Larsson varit på plats. Och så förstås Jonas Gardell, vår speciella kärlek, som invigt fyra gånger.
På vår stjärnhimmel finns också Sissela Kyle. Så nu vet åtminstone de var Adak ligger..."
Annandagsfönstret ...
"På namnlösa gränd finner man det här förrådsfönstret ...", skriver fönsterfångerskan som nu är klar med sina universitetsstudier, nämligen madame N från Härnösand.
tisdag 25 december 2012
Nån slags resumé ...
En lång dag på jobbet och mycket hinns med.
Och många kunder!
Trisslotter och nya lotten Kosingen säljs i mängder!
En av kunderna, en kvinna, berättar att hon har kört bil i tre timmar och hon tror att det är därför hon är så frusen.
Jag frågar om hon har kommit från Kalmar .., nej, från Nybro, tre mil därifrån, säger hon leende.
Dagens samtalsämne är Juladoppet och Kvällspostens löpsedel visar bilder från stranden och titta, där är ju självaste chefen och vi ringar in och noterar och jag skriver lite om badet på blädderblocket .., oj, vad det surras .., någon har varit med och berättar hur roligt det är .., andra säger att "fy faaan, doppar man sig inte när det är sommar, så inte gör man det mitt i vintern!"
När klockan är halv sju är jag hemma.
Totalt dödens slut på.
Men i morgon stundar en bra dag .., bara fyra timmar och allt på eftermiddagen!
H a l l e l u j a!
(Men jag sneglade på schemat på anslagstavlan och upptäckte att på nyårsdagen arbetar jag från morgonen tills vi stänger butiken .., åh, Jeeeeeeesus! Ingen nyårskonsert från Wien, alltså.)
Och många kunder!
Trisslotter och nya lotten Kosingen säljs i mängder!
En av kunderna, en kvinna, berättar att hon har kört bil i tre timmar och hon tror att det är därför hon är så frusen.
Jag frågar om hon har kommit från Kalmar .., nej, från Nybro, tre mil därifrån, säger hon leende.
Dagens samtalsämne är Juladoppet och Kvällspostens löpsedel visar bilder från stranden och titta, där är ju självaste chefen och vi ringar in och noterar och jag skriver lite om badet på blädderblocket .., oj, vad det surras .., någon har varit med och berättar hur roligt det är .., andra säger att "fy faaan, doppar man sig inte när det är sommar, så inte gör man det mitt i vintern!"
När klockan är halv sju är jag hemma.
Totalt dödens slut på.
Men i morgon stundar en bra dag .., bara fyra timmar och allt på eftermiddagen!
H a l l e l u j a!
(Men jag sneglade på schemat på anslagstavlan och upptäckte att på nyårsdagen arbetar jag från morgonen tills vi stänger butiken .., åh, Jeeeeeeesus! Ingen nyårskonsert från Wien, alltså.)
Dagens fönster ...
.... togs under en resa till norra Tyskland, det var tillsammans med personalen på Ica Supermarket i Ystad.
Och nu är det juldag och på bordet här intill ligger svarta strumpor, te och choklad och en kylskåpsmagnet som vittnar om glädjen att ha hund och där står även en oskrapad Trisslott och intill, på duken, ligger två vita pärlörhängen.
Kaffekoppen på vänster sida om tangentbordet.
Det blåser nåt otroligt ute .., all snö är så gott som försvunnen ..., och snart är det dags att ge sig av till affären för arbete till klockan sex.
Att arbeta mellandagar går bra, men liite trist är det att så många av arbetskamraterna är lediga.
Där är ingen charkpersonal att skoja med .., ingen Lena som berättar om hur hunden Shejk har haft det ., ingen förälskad Malin .., ingen snabbgående Mattias .., ingen Carina i mejeriet .., ingen Johanna som berättar om glädjen att ha flyttat in i eget hus .., ingen Magnus som skojar med kunderna.
Allt sånt.
Pensionatsvärden har jullov och har redan för en timme sedan varit ute med harry på promenad ..., det visade sig bli en hel del harry-springande efter småkaniner eller harar.
"Ja, han vill väl se till att dom håller sig i form ...", sa harrys husse när jag protesterade lite.
Nu får ni ha en skön juldag alla ni som är lediga, ja, ni som jobbar också!
Och nu är det juldag och på bordet här intill ligger svarta strumpor, te och choklad och en kylskåpsmagnet som vittnar om glädjen att ha hund och där står även en oskrapad Trisslott och intill, på duken, ligger två vita pärlörhängen.
Kaffekoppen på vänster sida om tangentbordet.
Det blåser nåt otroligt ute .., all snö är så gott som försvunnen ..., och snart är det dags att ge sig av till affären för arbete till klockan sex.
Att arbeta mellandagar går bra, men liite trist är det att så många av arbetskamraterna är lediga.
Där är ingen charkpersonal att skoja med .., ingen Lena som berättar om hur hunden Shejk har haft det ., ingen förälskad Malin .., ingen snabbgående Mattias .., ingen Carina i mejeriet .., ingen Johanna som berättar om glädjen att ha flyttat in i eget hus .., ingen Magnus som skojar med kunderna.
Allt sånt.
Pensionatsvärden har jullov och har redan för en timme sedan varit ute med harry på promenad ..., det visade sig bli en hel del harry-springande efter småkaniner eller harar.
"Ja, han vill väl se till att dom håller sig i form ...", sa harrys husse när jag protesterade lite.
Nu får ni ha en skön juldag alla ni som är lediga, ja, ni som jobbar också!
måndag 24 december 2012
Från Skåne meddelas ....
... att sonen tagit med sig hunden Meja och åkt för ett juldopp.
Det är det flera som har gjort.
I Haverdal bland annat och minsann tror jag att det är min chef som skymtar alldeles i början med röda badbyxor .., innan dom givit sig av!
Någon gång s k a jag vara med på detta!
(Pv var idag på plats och filmade .. men den filmen håller nu på att laddas upp och det tar TID. Men den kommer ...)
... att sonen tagit med sig hunden Meja och åkt för ett juldopp.
Det är det flera som har gjort.
I Haverdal bland annat och minsann tror jag att det är min chef som skymtar alldeles i början med röda badbyxor .., innan dom givit sig av!
Någon gång s k a jag vara med på detta!
(Pv var idag på plats och filmade .. men den filmen håller nu på att laddas upp och det tar TID. Men den kommer ...)
Dagens fönster - alldeles för sent - ...
Jag undrar jag om butiken finns kvar?
Efteråt ...
... ja, när underbara Sonja och Gösta tackat för sig åkt hem till Halmstad, öppnar vi julklappspaketen, fast vi har kommit överens om (nåja, nästan i alla fall ...) att i n t e köpa dylika till varandra.
Pensionatsvärden får två böcker (en är Åsa Larssons senaste deckare, den andra något av Jonas Gardell), och ett frågespel (perfekt till vasaloppsveckan i Sälen) och själv föräras jag en dvd-film, musik med Sidney Bechet, boken "Inget märkvärdigt har hänt", (länkar till en annan för mig okänd bloggerska som läst boken, hoppas att det är okej .., och här finns HP:s hemma-hos-reportage hos författarna, ja, det är hemma hos Mymmel ...) författad delvis av Hildas mamma, Mymmel Blomberg (den hade jag tänkt köpa) och så grädden på moset .., det enda jag verkligen hade önskat mig, om vi nu absolut skulle ...
Mörk choklad och te fanns i två paket från Wärmland .., en kylskåpsmagnet kom från området Kärleken i Halmstad och hjärtat är bräddfyllt av glädje och tacksamhet!! T a c k!
Nu ska jag dra efter andan några timmar.
I morgon stundar ny lång arbetsdag.
(Och så här fint hade pv dukat medan jag var borta .., Åsa: titta så vackra tulpanerna är!!!)
Granen däremot är enbarmligt eländig, men det spelar ju ändå ingen större roll - sett i ett större perspektiv -.
Pensionatsvärden får två böcker (en är Åsa Larssons senaste deckare, den andra något av Jonas Gardell), och ett frågespel (perfekt till vasaloppsveckan i Sälen) och själv föräras jag en dvd-film, musik med Sidney Bechet, boken "Inget märkvärdigt har hänt", (länkar till en annan för mig okänd bloggerska som läst boken, hoppas att det är okej .., och här finns HP:s hemma-hos-reportage hos författarna, ja, det är hemma hos Mymmel ...) författad delvis av Hildas mamma, Mymmel Blomberg (den hade jag tänkt köpa) och så grädden på moset .., det enda jag verkligen hade önskat mig, om vi nu absolut skulle ...
Mörk choklad och te fanns i två paket från Wärmland .., en kylskåpsmagnet kom från området Kärleken i Halmstad och hjärtat är bräddfyllt av glädje och tacksamhet!! T a c k!
Nu ska jag dra efter andan några timmar.
I morgon stundar ny lång arbetsdag.
(Och så här fint hade pv dukat medan jag var borta .., Åsa: titta så vackra tulpanerna är!!!)
Granen däremot är enbarmligt eländig, men det spelar ju ändå ingen större roll - sett i ett större perspektiv -.
Och till alla ...
... rara, goa, underbara, glädjespridande bloggvänner - var ni än befinner er - så önskar jag er en riktig God Jul!
Nu är klockan sex på morgonen .. jag har varit vaken sedan fyra och lyssnat till P4-prat och hälsningar från olika platser i världen och när det var bara någon kvart kvar innan väckaren skulle gå i gång, dåååå kände jag hur sömnen kom tillbaka, men då var det så dags!
Jag har nog glömt bort hur det är att arbeta från morgonen.
Det regnar ute .., undrar just hur vägen till Haverdal ska vara och pv är också uppe; han ska filma Juladoppet i havet idag!
Ha det så gott allesammans!
Nu är klockan sex på morgonen .. jag har varit vaken sedan fyra och lyssnat till P4-prat och hälsningar från olika platser i världen och när det var bara någon kvart kvar innan väckaren skulle gå i gång, dåååå kände jag hur sömnen kom tillbaka, men då var det så dags!
Jag har nog glömt bort hur det är att arbeta från morgonen.
Det regnar ute .., undrar just hur vägen till Haverdal ska vara och pv är också uppe; han ska filma Juladoppet i havet idag!
Ha det så gott allesammans!
söndag 23 december 2012
Vid Särdal är det allra värst ...
Stillheten i Mjällomslandet. Det tänkte jag på idag. |
Låååånga köer (Eva i Tyresö vet hur det kan se ut) så där som på sommaren och det var många som handlade det där sista som man glömt, men också kunder som först nu köpte julskinka och allt det andra och nästan svimmade när dom färska spjällen var slut.
"Katastrof!!" utbrast en dam från Stockholm.
"Nej, katastrof är det i Syrien, inte om spjällen tar slut ..", sa jag.
Vid fikat satt jag i personalrummet och pratade med en nyskild herre.
Jag brukar säga att får man det inte annars, så får man fakturan för en skilsmässa när det är högtider .., jag tycker fortfarande; snart tio år efter den äktenskapliga kraschen, att just jul är kämpigt.
Och hur ska det då vara i familjer där parterna aldrig kommer överens efteråt?
Det måste vara förfärligt.
Om just sådant pratade vi, allt medan kaffet svalnade.
Och kunderna var underbara, faktiskt mer än underbara och det blev många kramar och god-jul-önskningar.
Arbetskamraten Anna har inte extrajobbat hos oss sedan i somras och nu blev det väl som att kastas rakt in i en centrifug.
"Bettan, vad är numret på vedsäckarna ?" frågade hon säkert tio gånger.
I alla fall fem.
"6523 ...", svarade jag.
Lite senare berättade hon om en tentamen (just innan jullovet) i växters latinska namn; tvåhundrasjuttio olika namn skulle de blivande landskapsarkitekterna lära sig och man måste ha minst åttio eller åttiofem procent rätt.
Det hade hon också, men se plu-numret ville sig absolut inte.
Åt detta loooooog vi så häääär mycket.
Åkte hemåt vid kvart över sju och då i full snöstorm, med betoning på storm.
Stora, rejäla lapphandskar kom svepande tvärs över vägen .., och vid Särdal - där det är öppet - hade vägen så när drevat igen!
Hur i all världens dagar jag ska ta mig till jobbet i morgonbitti om detta fortsätter, ja, det återstår att se.
Som en varm filt ....
Så är det dags att ge sig av till affären för långt pass - två stycken är vi -, den underbara Anna J som ska bli landskapsarkitekt - och så jag själv och hopefully ..., en massa kunder.
Jag stiger upp vid sju .., pv tar harry och går ut i kallblåsten och själv fixar jag kaffe och te .., gör mig en tunnbrödmacka och lyssnar till en alldeles fantastisk julkonsert i SVT, allt medan jag gör mig i ordning .., tar fram Hemköpsblusen .., behån som alltid gömmer sig .., upptäcker att ett pärlörhänge ramlat av och hittar ett annat ..., tänder julgranen och adventsstjärnan .., ger sigge och pElle mat.
När pv kommer in, ler han med hela ansiktet och i famnen har han inte bara DN, utan en hel drös med julkort! Allt detta måste ha kommit med en senare leverans igår?
Och vi sätter oss vid köksbordet och öppnar hälften var ..., och jag fylls av sån värme så det är inte sant .., det är som en stor, varm kram som kommer susande genom rymden!
Har man vuxit upp med hamiltonstövare, blir man varm i magen av ett sånt här julkort.
Visserligen är Karos huvud lite för stort och kroppen för kort (mer som en beagle), men ändå!
Texten på baksidan är kärv .., det är från pv:s kompis Pelle och dom har en slags jargong mellan sig som man blir lätt förfärad av om man inte vet att det är mer som ett kärleksfullt gnabb.
Är man sedan det minsta intresserad av människor och handstilar, är det ännu mer intressant!
Från en solspriderska i Karlstad kommer stora, öppna bokstäver ...., från en konstnärligt lagd madame i Skåne ett litet kvadratiskt kort med text på engelska (sååå fint!) .., från Jämtland ett bildcollage av husse och matte och en glad hund och små pärlor uppe till höger ..., från Ystad ett stort kort med ystadbild på och jag vet genast ..., från Östergötland och Mantorp prydlig text och en inköpslista instucken i själva kortet (sååå filurigt!) ..., från Närke en fin hund med tomteluva .., jo, jo, då vet man också ..., från Skåne ett avlångt kort med en tomte på - från min storasyster förstås! - ..., och så där håller det på, bara så l j u v l i g t!
Och ser man på .., självaste Notarius Publicus, 80 år fyllda, har skickat en hälsning till herrskapet i det gula huset. Titta, vilken driven handstil han har! Och så typiskt honom .., han gör alltid lite som han vill .., postnumret kommer en bit därifrån - det kom nog dit senare -?
Herr NP med hustru ska fira jul med oss i morgon och ååå, så bra det känns!
Nu ska jag strax ge mig av till affären!
En jättejättejättekram till er alla som har bidragit till julglädjen!
Sååååå roligt det här var!
Jag stiger upp vid sju .., pv tar harry och går ut i kallblåsten och själv fixar jag kaffe och te .., gör mig en tunnbrödmacka och lyssnar till en alldeles fantastisk julkonsert i SVT, allt medan jag gör mig i ordning .., tar fram Hemköpsblusen .., behån som alltid gömmer sig .., upptäcker att ett pärlörhänge ramlat av och hittar ett annat ..., tänder julgranen och adventsstjärnan .., ger sigge och pElle mat.
När pv kommer in, ler han med hela ansiktet och i famnen har han inte bara DN, utan en hel drös med julkort! Allt detta måste ha kommit med en senare leverans igår?
Och vi sätter oss vid köksbordet och öppnar hälften var ..., och jag fylls av sån värme så det är inte sant .., det är som en stor, varm kram som kommer susande genom rymden!
Har man vuxit upp med hamiltonstövare, blir man varm i magen av ett sånt här julkort.
Visserligen är Karos huvud lite för stort och kroppen för kort (mer som en beagle), men ändå!
Texten på baksidan är kärv .., det är från pv:s kompis Pelle och dom har en slags jargong mellan sig som man blir lätt förfärad av om man inte vet att det är mer som ett kärleksfullt gnabb.
Är man sedan det minsta intresserad av människor och handstilar, är det ännu mer intressant!
Från en solspriderska i Karlstad kommer stora, öppna bokstäver ...., från en konstnärligt lagd madame i Skåne ett litet kvadratiskt kort med text på engelska (sååå fint!) .., från Jämtland ett bildcollage av husse och matte och en glad hund och små pärlor uppe till höger ..., från Ystad ett stort kort med ystadbild på och jag vet genast ..., från Östergötland och Mantorp prydlig text och en inköpslista instucken i själva kortet (sååå filurigt!) ..., från Närke en fin hund med tomteluva .., jo, jo, då vet man också ..., från Skåne ett avlångt kort med en tomte på - från min storasyster förstås! - ..., och så där håller det på, bara så l j u v l i g t!
Och ser man på .., självaste Notarius Publicus, 80 år fyllda, har skickat en hälsning till herrskapet i det gula huset. Titta, vilken driven handstil han har! Och så typiskt honom .., han gör alltid lite som han vill .., postnumret kommer en bit därifrån - det kom nog dit senare -?
Herr NP med hustru ska fira jul med oss i morgon och ååå, så bra det känns!
Nu ska jag strax ge mig av till affären!
En jättejättejättekram till er alla som har bidragit till julglädjen!
Sååååå roligt det här var!
Dan-före-dan-fönstret ...
.... kommer från Skåne.
Så här skriver avsändaren (som är så konstnärlig och inte bara tecknar och målar, utan tar de allra mest ljuvliga bilder, särskilt personporträtt):
"Ett julefönster från Hedgren söder om landsvägen.
God Jul till dig, Thomas och alla dina bloggvänner."
Ja, God Jul till Dig själv Kerstin! säger vi härifrån huset på kullen.
Ps. Är jag den enda som ser ett litet ansikte i själva teglet ...? Ds.
Så här skriver avsändaren (som är så konstnärlig och inte bara tecknar och målar, utan tar de allra mest ljuvliga bilder, särskilt personporträtt):
"Ett julefönster från Hedgren söder om landsvägen.
God Jul till dig, Thomas och alla dina bloggvänner."
Ja, God Jul till Dig själv Kerstin! säger vi härifrån huset på kullen.
Ps. Är jag den enda som ser ett litet ansikte i själva teglet ...? Ds.
lördag 22 december 2012
Vett & Etikett ...
Ikväll fick jag ett underbart sms från en mig närstående dam som var på besök på Finaste Hotellet i Hufvudstaden och hon skriver smajlande att hon -där och på plats -, kommer på sig med att inte fråga efter toaletten, utan "damrummet", ja, det kändes nästan vulgärt med det senare .., och så vittnar hon om den härliga personalen som ..."får en att känna att det är helt okej att vara en lantlolla, helt grym personal!"
Det där läser jag med sån glädje .., och tänker att riktigt yrkesstolt personal, dom behandlar nog kreti och pleti precis likadant och med samma värdighet.
Lite senare råkar jag klicka in mig hos en sån härlig bloggerska som också berättar om ett besök på allra finaste restaurangen och då faller jag i gapskratt!!
Här är hennes rader.
Och nu gör jag kväll eller natt .., nu börjar min rallyvecka!
Ajöken, sa fröken.
Ikväll fick jag ett underbart sms från en mig närstående dam som var på besök på Finaste Hotellet i Hufvudstaden och hon skriver smajlande att hon -där och på plats -, kommer på sig med att inte fråga efter toaletten, utan "damrummet", ja, det kändes nästan vulgärt med det senare .., och så vittnar hon om den härliga personalen som ..."får en att känna att det är helt okej att vara en lantlolla, helt grym personal!"
Det där läser jag med sån glädje .., och tänker att riktigt yrkesstolt personal, dom behandlar nog kreti och pleti precis likadant och med samma värdighet.
Lite senare råkar jag klicka in mig hos en sån härlig bloggerska som också berättar om ett besök på allra finaste restaurangen och då faller jag i gapskratt!!
Här är hennes rader.
Och nu gör jag kväll eller natt .., nu börjar min rallyvecka!
Ajöken, sa fröken.
Snart jul ...
- mossfolk sa...
Och här finns en hel massa tomtar. Det blev lite bekymmersamt förra julen, som var kattdamernas första här. Både dukar och tomtar flög åt alla håll när de busade runt. I år sitter tomtarna fast med häftmassa och under varje julduk ligger en bit halkskydd för mattor. Än så länge har det funkat bra :)
- Eva i Tyresö sa...
- lugnt och stilla. Fin snö faller.
I morgon kväll kommer planet från teneriffa med de våra. Som jag saknar dem!
sillsallad idag.
Slutstädning också.
Helst hinner jag skriva lite brev också-en favoritsysselsättning.
Personliga brev aldrig tryckta -lika till alla.
Men vargkraken!!!? Han måste gömma sig i skogarna i Småland för det finns varghatare.
Ikväll RW=Rikard Wolff i TV
Kraaam - 22 december 2012 09:06
-
- Fram mot eftermiddagen blir det nog riktigt mysigt med det mesta ordnat och lugnet som sänker sig. Annars tillhör jag den delen som så fort julen är över längtar till att städa ut den och ta in frasiga tulpaner i alla färger, pärlhyacinter och snödroppar. Jag kan liksom inte bestämma mig ena foten i julen och den andra vill bara vidare..............Kram Åsa
- 22 december 2012 10:51
-
- Här har set också varit ledigt idag.Efter en långpromenad skulle jag fylla på fågelfrön. Då upptäckte jag dramt som skett: En grop i snön och en massa fågelfjädrar runtomkring. En sidensvans hade fått sätta livet till. Och en sparvhök (tror jag)är mätt. Har bakat lite matbröd, gjort, lite julgodis och lagt in sill. Nu ska lite juldukar och pynt fram.Granen kläddes igår. Nu är jag ganska mycket ledig och hemma, så det blir ju lite mer tid att njuta av juleljusen. Tack Elisabet för julkort och de snälla raderna! ellem
- 22 december 2012 17:04
Vid tretiden ...
Och så kommer arbetskamraten på besök och med sig har hon den hemlagade ostkakan.
Vi sitter vid köksbordet .., harry är hopplös med att nooooosa igenom L:s byxben - det doftar hund och katt förstås -, och det bjuds på nygräddade våfflor och pratas om hastighetskontroller och vådan av sådana .., om att vägen till och från jobbet känns smalare .., om L:s soptunna som lätt blåser iväg .., om hur man tillagar ostkakan och lite annat.
Hur trivsamt som helst är det.
Mitt i alltsammans knackar det på dörren.
Blommor till .., till ... Elisabet?
Men vad i hela världen ...?
Jag säger bara en sak: t a c k , du underbara Åsa!!
Alldeles krispiga är tulpanerna och står nu så fint här på bordet.
Och när L har tackat för sig, tar pv in granen och på översta hyllan här bakom mig, får några tomtar plats.
Jag är verkligen ingen pyntmänniska, det här är dom enda tomtar som finns i huset just nu.
Annat var det med min faster Anna-Maria i Mjölby som hade hundratals!!!
(Eva i Tyresö känner sig igen vyn på tavlan ..., den är från stranden i Haverdal.)
Vi sitter vid köksbordet .., harry är hopplös med att nooooosa igenom L:s byxben - det doftar hund och katt förstås -, och det bjuds på nygräddade våfflor och pratas om hastighetskontroller och vådan av sådana .., om att vägen till och från jobbet känns smalare .., om L:s soptunna som lätt blåser iväg .., om hur man tillagar ostkakan och lite annat.
Hur trivsamt som helst är det.
Mitt i alltsammans knackar det på dörren.
Blommor till .., till ... Elisabet?
Men vad i hela världen ...?
Jag säger bara en sak: t a c k , du underbara Åsa!!
Alldeles krispiga är tulpanerna och står nu så fint här på bordet.
Och när L har tackat för sig, tar pv in granen och på översta hyllan här bakom mig, får några tomtar plats.
Jag är verkligen ingen pyntmänniska, det här är dom enda tomtar som finns i huset just nu.
Annat var det med min faster Anna-Maria i Mjölby som hade hundratals!!!
(Eva i Tyresö känner sig igen vyn på tavlan ..., den är från stranden i Haverdal.)
I väntan på ...
Den lediga lördagen spenderas på allra bästa sätt.
Frånsett lite röjande, så tar vi det tämligen lugnt .., sitter och tittar på engelska Antikrundan och är helt överens om att vi någon gång ska åka till Skottland på bilsemester.., och pv bjuder på kaffe och pepparkakor .., själv bläddrar jag bland julkort från bloggvänner och blir varm i hjärtat.
Jo, jag tycker om att bläddra och sortera.
Som lillflicka tillbringade jag t i m m a r vid julgranen och sorterade paketen efter vem som skulle få dem.
Dom allra finaste paketen kom alltid från min australiensyster, som då bodde i Stockholm.
Hon hade slagit in dem i glansigt - oftast enfärgat papper - med fina rosetter och snören.
Min störstasyster hade papper med tomtar och halmbockar och mamma brydde sig knappt; hon var nästan helt ointresserad av allt som hade med julfirande att göra och arbetade allt som oftast.
På bordet i vardagsrummet stod alltid en stor skål med nötter.
Pappa tyckte om valnötterna, B ville ha paranötter och jag valde hasselnötterna.
Och så fanns det förstås knäck och ofta en chokladask också.
Mellan varven ägnade vi oss åt frågesport och alla, utom hon som är störstasyster, ville till varje pris vinna.
Pappa brukade - på alldeles egen hand -, köpa en liten julblomma till var och en av sina tre döttrar; små hyacinter och röda tulpaner vilka planterats i en lika liten kruka .., särskilt minns jag en åsna som bar på en flätad korg och det var i den korgen själva blommorna satt.
Blomsterhandeln låg längs Storgatan och hette något så finurligt som Malå Blomsterhandel och där inne doftade det på ett alldeles särskilt sätt och visst är det förunderligt, att fast jag nu sitter här i landet Halland och det har gått femtio år sedan jag tittade in i den affären (med plingklocka i dörren om jag inte minns fel ..), så kan jag på pricken känna doften .., röda nejlikor, rosor, ginst och mimosa!
Och här har julgranen tagits in och om en timme eller två kommer min arbetskamrat Lena hit med sin hemlagade ostkaka! Det är första gången jag smakar en hemgjord sådan och man kan ju tycka att det är på tiden.
Men det är mycket man inte varit med om.
Trots mina femtioåtta år, har jag ännu inte kokat egen ärtsoppa.
Till exempel.
Frånsett lite röjande, så tar vi det tämligen lugnt .., sitter och tittar på engelska Antikrundan och är helt överens om att vi någon gång ska åka till Skottland på bilsemester.., och pv bjuder på kaffe och pepparkakor .., själv bläddrar jag bland julkort från bloggvänner och blir varm i hjärtat.
Jo, jag tycker om att bläddra och sortera.
Som lillflicka tillbringade jag t i m m a r vid julgranen och sorterade paketen efter vem som skulle få dem.
Dom allra finaste paketen kom alltid från min australiensyster, som då bodde i Stockholm.
Hon hade slagit in dem i glansigt - oftast enfärgat papper - med fina rosetter och snören.
Min störstasyster hade papper med tomtar och halmbockar och mamma brydde sig knappt; hon var nästan helt ointresserad av allt som hade med julfirande att göra och arbetade allt som oftast.
På bordet i vardagsrummet stod alltid en stor skål med nötter.
Pappa tyckte om valnötterna, B ville ha paranötter och jag valde hasselnötterna.
Och så fanns det förstås knäck och ofta en chokladask också.
Mellan varven ägnade vi oss åt frågesport och alla, utom hon som är störstasyster, ville till varje pris vinna.
Pappa brukade - på alldeles egen hand -, köpa en liten julblomma till var och en av sina tre döttrar; små hyacinter och röda tulpaner vilka planterats i en lika liten kruka .., särskilt minns jag en åsna som bar på en flätad korg och det var i den korgen själva blommorna satt.
Blomsterhandeln låg längs Storgatan och hette något så finurligt som Malå Blomsterhandel och där inne doftade det på ett alldeles särskilt sätt och visst är det förunderligt, att fast jag nu sitter här i landet Halland och det har gått femtio år sedan jag tittade in i den affären (med plingklocka i dörren om jag inte minns fel ..), så kan jag på pricken känna doften .., röda nejlikor, rosor, ginst och mimosa!
Och här har julgranen tagits in och om en timme eller två kommer min arbetskamrat Lena hit med sin hemlagade ostkaka! Det är första gången jag smakar en hemgjord sådan och man kan ju tycka att det är på tiden.
Men det är mycket man inte varit med om.
Trots mina femtioåtta år, har jag ännu inte kokat egen ärtsoppa.
Till exempel.
Här och nu från Bohuslän ...
För en stund sedan var det lätt snöfall, men nu kommer det
stora flingor nervirvlande här i Lysekil.
Bilden genom fönstret tog jag när det var det lätta
snöfallet.
Stjärnorna har plockats av och satts på fönstret efterhand som
ett "gåvo-ljus" där de satt brann ned mot dem.
Ordnade julskinkan och satte granen i vatten i
går.
Brukar inte klä den före 23.e, men skall i år göra det den
22.e - i dag.
Det är många som tar fram alla julsaker väldigt tidigt nu för
tiden,
men från min barndom är jag van vid att julsakerna och granen
togs fram tidigast på kvällen 23.e december.Monica i Lysekil.
Spänning på högsta nivå ...
När familjen Ekorre nu börjar komma allesammans .,. fyra stycken var det nu på morgonen .., då tycker nog harry att det börjar gå för långt.
Och hit och dit skuttar dom och harry står i soffan och skakar av återhållen jaktlust.
Dagens fönster ...
Ja, det var det där fönstret där det hände saker ..., det som fanns i min lägenhet i Ystad.
"Glad advent ..." ?
Det säger man väl inte ..., men ja, ni förstår ändå.
fredag 21 december 2012
Kväller ...
I morgon måste jag tvätta anoraken ... |
Dagens standardfras från kunderna: "ja, det man inte har i huvudet, det får man ha i benen ...".
Jag undrar hur många gånger jag hörde just detta idag?
Det är mycket stress just nu.
I charkkylen står Janssons, prinskorvar och köttbullar till personalen - ja, lite skinka också, rökt julskinka, som jag aldrig vänjer mig vid - och mejeribeställningen blev väl någorlunda, den jag gjorde igår, förutom Wapnös standardmjölk som tog slut, nåja, det kan man väl överleva.
Hemma igen halv nio.
Hinner se slutet av På Spåret (blir lite oengagerat när man missat så mycket), sen herr Strömstedt i sitt program som jag verkligen tycker om - lagom lågmält och så mycket m u s i k a n t g l ä d j e - ikväll med underbara Anna Ternheim .., och sen Rolling Stones i New Jersey ("if You looook to the leeeeft You can see New Jeeeersey", sa piloten på Lufthansaplanet, det var i december 1979 och vi hade i en månads tid besökt mamma i Argentina och var nu på väg hem igen efter ett stopp i New York och tänk .., jag glömmer aldrig den där pilotrösten och hur vi som satt på rätt sida av planet böjde oss fram och tittade ut över New Jersey) och Mick Jagger fyller sjuttio nästa år, men sprätter omkring som en ungdom på scenen, ja, herrekors!
En varg lär befinna sig här i trakten, ja, i Steninge eller Haverdal, kanske den tar vägen förbi Stensjö också?
Oj, så ensamt för den .., nästan så man får ont i magen bara man tänker tanken.
I morgon stundar ledig dag.
Härligt. Härligt.
Och hos er?
Det totala vansinnet ...
"Jag kan hjälpa dig!" säger pv, som redan är klar med sin gran. |
Letar parkering (hittar en direkt, bästa tänkbara plats, 1 meter från p-automaten!) och så delar vi på oss, för här ska köpas julklappar!
Egentligen tycker jag att det är komplett vansinne att byta pengar bara, men pv har redan köpt flera stycken till sin sambo och då kan jag ju inte låta bli, men åååå, vad det är svårt!
Jag tittar in på Intersport och vem möter jag i dörren där om inte pensionatsvärden och nej, där finns inget han längtar efter .., så vi fortsätter åt var sitt håll och så får man hoppas på det bästa.
På gågatan finns en liten butik som heter Udda, den ä l s k a r jag mer än allt annat och köper bums en vacker gästhandduk (senare, när vi kommer hem och jag visar den för pv säger han .., men det är ju samma mönster nästan som i din sommarkjol!) och små tvålar (perfekt till lotteriet!) och de allra vackraste pappersservetter (lotterivinst det med!) och en slags stjärna av pärlor och ståltråd står jag länge och funderar på att köpa, men var skulle vi ha den ...??, så det blir inget mera.
Det doftar så gott i den affären och expediten, som slår in varor på löpande band, ringer efter förstärkning ("ät du din frukost i lugn och ro, stressa inte!" säger hon till den som ska hjälpa henne), ty kön är låååång och alla har förstås bråttom.
Utanför Sparbanken ringlar kön likt en boaorm ute på trottoaren och en ung tjej säger till sin kille att dom kommer att missa bussen hem om det inte blir deras tur snart ., och plötsligt hörs ett klockspel och på torget står handlarna som säljer julgrupper med tomtar och änglar och där är stånden med kläder som alla är färggranna och har mycket mönster (min mamma skulle säkert ha älskat just allt detta ...).
Jag köper hyacinter och även en kruka med Tazetter.
"Men är det inte dom som luktar kattkiss när dom blommar ..?" säger jag tveksamt och då svarar torgmadamen att det är det inte alls, det är buxbom som har den odören och så hämtar hon en bukett med just dessa och låter mig känna ..,"visst är det så!" säger hon och jovisst, på pricken.
Alltså blir det ingen buxbom i det gula huset.
Sist av allt åker vi till Hemköp och handlar allt som står på listan - den som är lång som en tapetvåd -.
Kunder småpratar och frågar om jag är ledig idag ("nej, jag börjar klockan halv fyra", säger jag) och i ena kassan står chefen, i den andra Johanna P och nästan allt, förutom brunkål och spjäll, får vi med oss.
Sen hemåt.
Betalar alla räkningar .., dricker Zoegas kaffe och tar en macka .., och önskar att julen inte vore så himla kommersiell, men det är ju jag själv som druttar dit.
Och nu jobb.
Till åtta.
I morgon stundar ledig dag.
"Vad har du gjort ...!"
Ibland, men sannerligen inte ofta, händer det att man - kanske av en händelse -, råkar lyssna till ett radioprogram som man - i alla fall efteråt - vet att man aldrig någonsin kommer att glömma.
Just så var det igårkväll.
Alldeles blick-stilla låg jag under duntäcket och kunde knappt andas .., det var som att sitta i en liten eka som lite vingligt driver fram mot ett stup ..., så där så man anar vad som ska hända, men vet inte säkert.
Det var det här programmet jag lyssnade till.
Titeln är "Vad har du gjort ...".
Så fasansfullt.
Så oändligt vackert.
Så ömsint.
Bland kommentarerna om programmet läser jag bland annat följande:
"Detta var bland det starkaste och mest gripande jag lyssnat på någonsin. Jag blev mycket berörd och gripen över såväl innehållet som sättet det framfördes på. Tack ännu en gång!"
Dagens fönster ...
Och tänk .., ännu består jorden!
Vi har alldeles nyss firat pv:s "å-nu-är-det-jullov!" med frukost och lång springrunda för harry.
Visst blir man glad av fönstret!
torsdag 20 december 2012
Soffprat vid femtiden ...
"Men du förstår Harry, nu är husse ledig i nästan tre veckor .., då kan vi ta lååånga cykelrundor och kanske kan vi ta rundan i hästhagen, där är inga hästar nu och husse har sovmorgon och ska inte stiga upp klockan fem som alla andra vardagmorgnar, nu ska vi sova länge, kanske matte tar dig en sväng när hon stiger upp ..., jaaa, du är fiiiiin du harry, du är faktiskt världens finaste hund ..., och kanske ska matte klippa klorna på dig också, du ska se att det blir bra ..och vet du, att på själva julafton, då kommer Alice hit, hon är en Jack Russel, henne har du ju träffat tidigare".
Säger han som är husse och nyss hemkommen från jobbet.
pElle bryr sig inte så värst i det där pratet.
Säger han som är husse och nyss hemkommen från jobbet.
pElle bryr sig inte så värst i det där pratet.
Gunnars mamma finns inte mera ...
Tavlan målad av just Anna. |
Det är underligt .., det är som om december är en månad när människor kallas hem.
Eller bort.
Gunvor - pv:s mamma -, min pappa, Ingelas pappa och var det inte hennes farmor också ..., och nu: Gunnars mamma: Anna.
Och Bert i Luleå .., förlorade han inte sin mamma kring jultiden, eller minns jag helt galet?
En enda gång har vi träffat Anna och det blev verkligen ett sånt fint möte, fyllt av glädje!
Glädje och förundran.
För hur förvånade blev vi inte när Anna, då nittiofyra år, plötsligt tog fram munspelet!
Så här lät det.
Och var det.
Ja, det var en alldeles underbar kväll.
Och glädjen över att vi fick träffa henne, finns kvar.
Dutt-dutt och gräddbeställning!
Jobb åtta till ett och det går för runt hela tiden.
Att varannan torsdag göra mejeribeställningen är tämligen knepigt (man får ingen riktig vana) .., och att då göra den just inför jul, då är det upplagt för lite oro.
Natten mot idag drömde jag om just detta; att jag blandat ihop beställningsblocken och nu skickat ordern för ett år tillbaka!
Och medan jag plockar upp alla varorna som kommit, ansluter chefen och hjälper till ..,och vi samspråkar om hur mycket Arla-grädde som ska tas hem; han tycker att jag har tagit i alldeles för lite och jag tycker precis tvärtom .., han hugger till nåt hemskt!
När ordern väl är godkänd och skickad (då håller man andan ...), ringer jag till den som är ordinarie mejeriansvarig och pratar med henne och hon ger chefen rätt och tack och lov .., så hinner jag skicka in och komplettera och dom som på fikat lyssnat till vårt grädd-gnabb, smajlar så häääär mycket och jag går ut i butiken och böjer mig fram och säger ..."ååå, högt ärade chef, jag hade nog fel, trots allt!"
Då ser han väldigt nöjd ut och ler lite plirigt.
Innan jag slutar för dagen säger jag tack och hej till alla i personalrummet; ja, skulle nu jorden gå under så ., och vid charkdisken står några kunder, jag säger hej till dom också och tackar för den här tiden och en kvinna skrattar och säger att "ja, jag väntar med julskinkan tills i morgon, man vill ju inte slösa i onödan ...".
Sen hemåt.
I bilen tänker jag på hur ofattbart bra jag trivs i den här affären!
Visst, allt är inte perfekt, men i det stora hela tycker jag så mycket om den.
Lagom liten eller stor .., många äldre som handlar och mängder med stamkunder!
Och frihet i jobbet.
När jag kommer hem ser jag på köksbordet julkortskuvertet som kom igår och gjorde mig så glad.
Finns det någon egenskap som verkligen är tilldragande och som gör mig glad, så är det filurhumor.
Inte det här att dra vitsar hela tiden, utan just det där filuriga.
Den som känner mig vet att jag i alla tider, i alla fall de senaste fyrtio åren, har duttat med överstrykningspennor på brev, paket, skrivpapper eller för den delen .., även schemalistor, ja, t.om. på butiksskyltarna! Fråga mig inte varför .., jo, jag tycker väl att det blir lite trevligare.
När jag då får ett julkort dekorerat med dutt-prickar på baksidan, då förstår jag ju att detta är skrivet av dels någon som känner mottagaren .., och dessutom är utrustad med humor.
Jodå.
Så är det.
Det visar sig vara från Kent i Småland!
Tack du snälle, rare!
Och nu är det jullov för pv som snart kommer hem .., och jag börjar inte arbeta förrän halv fyra i morgon.
Livet känns som bäst.
Att varannan torsdag göra mejeribeställningen är tämligen knepigt (man får ingen riktig vana) .., och att då göra den just inför jul, då är det upplagt för lite oro.
Natten mot idag drömde jag om just detta; att jag blandat ihop beställningsblocken och nu skickat ordern för ett år tillbaka!
Och medan jag plockar upp alla varorna som kommit, ansluter chefen och hjälper till ..,och vi samspråkar om hur mycket Arla-grädde som ska tas hem; han tycker att jag har tagit i alldeles för lite och jag tycker precis tvärtom .., han hugger till nåt hemskt!
När ordern väl är godkänd och skickad (då håller man andan ...), ringer jag till den som är ordinarie mejeriansvarig och pratar med henne och hon ger chefen rätt och tack och lov .., så hinner jag skicka in och komplettera och dom som på fikat lyssnat till vårt grädd-gnabb, smajlar så häääär mycket och jag går ut i butiken och böjer mig fram och säger ..."ååå, högt ärade chef, jag hade nog fel, trots allt!"
Då ser han väldigt nöjd ut och ler lite plirigt.
Innan jag slutar för dagen säger jag tack och hej till alla i personalrummet; ja, skulle nu jorden gå under så ., och vid charkdisken står några kunder, jag säger hej till dom också och tackar för den här tiden och en kvinna skrattar och säger att "ja, jag väntar med julskinkan tills i morgon, man vill ju inte slösa i onödan ...".
Sen hemåt.
I bilen tänker jag på hur ofattbart bra jag trivs i den här affären!
Visst, allt är inte perfekt, men i det stora hela tycker jag så mycket om den.
Lagom liten eller stor .., många äldre som handlar och mängder med stamkunder!
Och frihet i jobbet.
När jag kommer hem ser jag på köksbordet julkortskuvertet som kom igår och gjorde mig så glad.
Finns det någon egenskap som verkligen är tilldragande och som gör mig glad, så är det filurhumor.
Inte det här att dra vitsar hela tiden, utan just det där filuriga.
Den som känner mig vet att jag i alla tider, i alla fall de senaste fyrtio åren, har duttat med överstrykningspennor på brev, paket, skrivpapper eller för den delen .., även schemalistor, ja, t.om. på butiksskyltarna! Fråga mig inte varför .., jo, jag tycker väl att det blir lite trevligare.
När jag då får ett julkort dekorerat med dutt-prickar på baksidan, då förstår jag ju att detta är skrivet av dels någon som känner mottagaren .., och dessutom är utrustad med humor.
Jodå.
Så är det.
Det visar sig vara från Kent i Småland!
Tack du snälle, rare!
Och nu är det jullov för pv som snart kommer hem .., och jag börjar inte arbeta förrän halv fyra i morgon.
Livet känns som bäst.
Dagens fönster ...
Ännu en bild från mitt fönster i Ystad.
Där är en ängel i trä - present från äldsta dottern -, där är fåret från Australien .., en pappershäst målad av Anja Notini och så Anders lilla plastgubbe som han så ofta lekte med.
Där är en ängel i trä - present från äldsta dottern -, där är fåret från Australien .., en pappershäst målad av Anja Notini och så Anders lilla plastgubbe som han så ofta lekte med.
onsdag 19 december 2012
Och snart dragning ...
Glädje då. "Dr Böhlander" får "det-gjorde-du-bra-kram" efter sin insats i stafettvasan. |
... i DBFV och följande ligger och skvalpar i glasbyttan:
Cruella i Sthlm
Ann i Göteborg
Turtlan i Karlstad (sååå roligt att prata med dig igårkväll!)
Monet i Frankrike
Monica i Lysekil
Cecilia N i Härnösand
Eva på Frösön
Mossfolk i Örebro
och
Ulrika i Västmanland (håller vi tummarna för idag .. hon ligger på operationsbordet!)
DBFV för Cruella ....
Nu var det på vippen! Förra veckan bjöd bland annat på traditionellt julspel kombinerat med luciatåg i kyrkan där dottern konfirmerade sig.
Hon var ängeln Gabriel och läste den rätt så högstämda texten väldigt fint.
Och dagen efter hade nästan hela familjen plus en kompis biljetter till en riktigt traditionell föreställning: A Christmas Carol. Det är det brittiska amatörteatersällskapet i Stockholm som sätter upp denna klassiker varje
år.
Väldigt välspelad och rolig och sorglig. Och så alla vackra engelska julsånger. Det var härligt!
/Cruella
Nu var det på vippen! Förra veckan bjöd bland annat på traditionellt julspel kombinerat med luciatåg i kyrkan där dottern konfirmerade sig.
Hon var ängeln Gabriel och läste den rätt så högstämda texten väldigt fint.
Och dagen efter hade nästan hela familjen plus en kompis biljetter till en riktigt traditionell föreställning: A Christmas Carol. Det är det brittiska amatörteatersällskapet i Stockholm som sätter upp denna klassiker varje
år.
Väldigt välspelad och rolig och sorglig. Och så alla vackra engelska julsånger. Det var härligt!
/Cruella
Och tänk ...
... att i detta vackra har man vuxit upp.
Här har man - på sextitalet - under friluftsdagar trampat slalombacken (det var före pistmaskinernas tid) .. här man suttit i skidstugan och druckit varm choklad och ätit leverpastejsmörgås med gurka och här föll min australiensyster och kraschade några ryggkotor och blev liggande i gipsvagga i tre månader.
Här har man gått i skola .., cyklat till Solviksbadet .., varit förälskad .., arbetat på Ica Nilahallen .., dansat på Malå Hotell när det varit personalfest .., brutit armen hemma i köket, nyckelbenet hos Magnussons, blivit hundbiten på badstranden .., och här, i Malå, har jag tillbringat totalt trettiotvå år av mitt liv.
Just vid pilen bodde vi.
Sjön bara ett stenkast nedanför huset.
Här har man - på sextitalet - under friluftsdagar trampat slalombacken (det var före pistmaskinernas tid) .. här man suttit i skidstugan och druckit varm choklad och ätit leverpastejsmörgås med gurka och här föll min australiensyster och kraschade några ryggkotor och blev liggande i gipsvagga i tre månader.
Här har man gått i skola .., cyklat till Solviksbadet .., varit förälskad .., arbetat på Ica Nilahallen .., dansat på Malå Hotell när det varit personalfest .., brutit armen hemma i köket, nyckelbenet hos Magnussons, blivit hundbiten på badstranden .., och här, i Malå, har jag tillbringat totalt trettiotvå år av mitt liv.
Just vid pilen bodde vi.
Sjön bara ett stenkast nedanför huset.
Till Tankevågor: jag letade på min blogg efter malåbilder och hittade väl tusen inlägg om just Malå .., men ingen bild så där riktigt bra. Här är en i sommarskrud.
Malån är - enligt Wikipedia - tolv mil lång.
Det här är alltså landskapet Lappland, men Västerbottens län.
Norrbottensgränsen ligger bara några mil bort bara.
Och gammal bild från samhället. Udden där vi bodde vid klockan fyra på bilden och Tjamstanberget - då ännu inte avverkat - som en trollhatt i bakgrunden.
Alla tre bilderna har jag - utan lov - norpat från nätet och jag har ingen aningen om vem som har tagit dem, ja, förutom den sista.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)