Presenten från Kajsa, Alva och Veras mamma.
Idag kom flera kunder och kramade och var så snälla och rara och Maria Hanssons småtöser, Alva och Vera, kom och kramade där bakom kassan och jag trodde hjärtat skulle brista.
Och på eftermiddagen blev det samling i fikarummet och där stod dom som hade möjlighet och då blev det ännu svårare att hålla rösten på plats ..., och där var jättefin present i form av en stor lykta som kan stå på pv:s altan, den med alla blommorna .., och så var där ett presentkort hos Åbergs Trädgård.
Fru Grå kom in och kramade .., Leif (uttalas "Laaaajf .." här i Skåne ..) sa .."nu är det bara tre arbetsdagar kvar Bettan ...!" och när jag skulle gå hem, kom Maria Hansson, denna så rara arbetskamrat som jag har arbetat torsdagkvällar och lördagar med (ja, inte bara då .., även andra dagar ... men man ser mest av henne dom dagarna ...) och tänk er en ostkupa av glas, fast högre, så där så man kan fylla fatet med sand och sätta ett ljus där .., eller fylla kupan med torkade blommor ..., det hade hon köpt alldeles själv och åååå, vad jag ska tänka på henne var gång jag ser den presenten!
Och jag har förberett det mesta för Emelie som ska ta över mitt pyssel.
Jag har beställt växel till nästa vecka .., tagit hem förfrankerade gröna påsar (postens) och massor med frimärken och jag har skickat kuponger till Kuponginlösen och sorterat och gjort så fint i kassaskåpet och på kontoret.
På en hylla ligger scheman för flera veckor framåt - men det lämnar jag till henne -, då är jag inte längre där.
5 kommentarer:
Avsked är alltid svåra, även när man går vidare till något positivt. Jag känner med dig, fick en klump i halsen när jag läste.
Jag har bytt arbetsplats för en månad sedan och jag saknar mina gamla arbetskamrater oerhört mycket.
Det var betydligt jobbigare än jag trodde att komma in i en ny grupp (20 personer), särskilt när gruppen har arbetat tillsammans länge.
Kära du, så sorgeligt det låter. Det måste vara svårt, meeen du klarar det här också, så det så. Många varma uppmuntringskramar från Åse.
Ps ska byta nästa knä nu i aug/sept. Ds
Lena: det går förstås .., allt går ju och nu är det värsta gjort .., tror jag .-)
Mian: det är det jag tänker på .., att det faktiskt tar tid att komma in i en gemenskap på en arbetsplats.
Det är inte alla ställen där finns gemenskap heller .., jag tänker på Annika i Kävlinge ...
Åse: (Ehnbeg ...) Lycka till med ditt knä! Det är inte sorgligt .., bara lite vemodigt .-)
Men åh vilka fina arbetskamrater. Och jag förstår att de kommer att sakna dig! Tänk, nu är du där, bara tre dagar kvar. Varmt lycka till! Med allt.
Skicka en kommentar