AP.
... reser jag, tillsammans med den här fräkniga madamen, hon som här på sidan går under signaturen AP (annapanna) till England.
Hon är då femton år och detta är första gången någonsin som vi ska semestra tillsammans, bara hon och jag.
En trettiosjuårig mamma och hennes tonårsdotter.
Det blir båtfärd från Göteborg till Harwich .., det blir ett par dagar i London och därefter tåg västerut, till idylliska Lyme Regis i grevskapet Dorset, där vi har fått låna ett helt hus av goda vännerna Mark och Monica.
Det är ..., ja, det är precis som att komma hit.
Där vimlar av gamla hus av sten .., där är blommande hortensia .., och mjölk på flaska.
Lyme Regis.
Minns jag rätt, så spelades delar av filmen "Den franske löjtnantens kvinna" in här.
Och från sekund ett känner jag en sådan total förälskelse i det här landet med alla vänliga människor som vi möter .., från busschauffören som, efter några dagar, hälsar så artigt ("hello love!"), till den där känslan av att .., ja, vara välkommen.
Anders, 5 år.
Bilden togs samma dag som vi äntrade båten till England.
Vi hade då varit ute i den bohusländska skärgården tillsammans med barnens faster och farbror.
Medan den fräkniga och jag själv är i England, har ättapjötten och hans pappa åkt vidare till Danmark, till goda vänner på Jylland.
Aldrig har jag varit ifrån honom under så lång tid, nästan två hela veckor!
Och under en av de sista dagarna i Lyme kommer ett vykort med posten och där har ättapjöttens pappa skrivit och berättat om deras lillsemester på Jylland och om och om igen läser vi vykortet och det känns som om hjärtat ska gå sönder av saknad!
Nu, nästan tjugo år senare, är det ett annat liv.
Den lille lintotten har blivit en man på tjugofyra år och storasystern med alla fräknarna, hon är trettiofyra .., och mamman, hon som blev så rörd över vykortet, är femtiosex.
Men vet ni .., att nu ska den mamman ännu en gång få susa iväg till England!
Jo, för nu har äldsta dottern, hon som kallar sig Dr Böhlander, bjudit sin mamma på några dagars vistelse i London!
Oh, yes!
En torsdag i slutet av november, klockan 18.15, lyfter British Airways-planet från Arlanda och fyra dagar senare bär det av hemåt igen!
Dr Böhlander, hennes väninna med mamma, och så jag själv.
Jag har redan nu förvarnat de shoppingglada damerna att shopping är min absolut sämsta gren, men jag kan ju gå omkring och fånga vänsterhänder och titta på människor och skriva vykort, medan dom lättar på sina plånböcker.
Ska det bli roligt?
Oh, yes! hälsar mrs Nilsson, ja, så står det nog på biljetten.
12 kommentarer:
Åh vad roligt!!!
Så härligt att ha det att se fram emot och det är ju faktiskt inte så långt dit!
Också jag utbrister, Åh så roligt!
I slutet av november andas London jul, med allt vad det innebär - mysigt skulle jag allt tycka.
London är förstås alltid en underbar stad, oavsett vilken tid på året man hälsar på.
Välkomnande på något sätt, känner jag, trots dess storlek och myller av trafik och människor.
Det blir säkert ljufliga dagar för er alla!
Hälsar herr fotografen
VAD ROLIGT! Ska be att få tala om att shopping är min sämsta gren också och det är inte utan att folk frågar mig vad gör du då i London?
Så knasig fråga....det finns ju hur mycket underbart som helst i London att göra (och säkert massor av vänsterhänder till dig.) :-)
Var ska ni bo?
Blir jag sugen? Ha ha finns det sand i Sahara va? ;-)
LindaLotta, Peter och Londongirl: jag har ingen aning om var vi ska bo och det spelar heller ingen större roll .., det känns bara som en enda stor present det här.
Undrar om det är 1:a advent då?
Jag har tillbringat 3:e advent i S:t Paul´s Cathedral i New York och det var såååå mäktigt och känslosamt.
´Det är första advent då, mamma!
Självaste "Doktorn": Ååå, men härligt!
Men åh vad roligt! Men lite julshopping kan väl aldrig va fel ;)
Åh jag har precis läst ut Tracy Chevaliers "Okända väsen" som baserar sig på en sann historia och utspelar sig i Lyme Regis på 1820-talet!
Och när du nu skriver att Löjtnantens kvinna (fantastisk film!) spelades in där så vill jag åka dit.
Eva: inte ens julshoppande ligger för mig .., det här med julklappar är för mig totalt oväsentligt!
För två år sedan köpte jag julklappar från Vi eller nån organisation där man kunde ge en get till någon familj i Afrika eller x-antal kycklingar till ett dagis i Mocambique. DET var kul! (för givaren, i alla fall ,-)
Men det ska bli härligt ändå. Det finns ju så oändligt mycket att göra och bara detta att Vara Där ... m mmm.
baratradgard: jag skulle gärna återvända till L.R - fast på sommaren -. Sååå vackert!
Ja jag köpte också en get, till en kvinna för då fungerar hjälpen bäst sas det. Köper annat också, ja mycket annat;-) och i England kan du ju göra hur mycket som helst förutom shopping, hur ska dagarna räcka till? Själv hinner jag både dit och hem innan du åker och bara det där att ha biljetten ger glädjeskutt. Tänk om du nån gång kom upptill Sheffield, är kanske patriotisk men underbarare människor finns inte. Jag blir uppfylld av glädje bara av att gå några kvarter och på den vägen har flera redan pratat och skojat med vänliga leenden. London är trevligt också:-)
Men ÅÅÅÅ så snällt av henne!
Så roligt ni kommer att få!
NJUT!
Den fräkniga: ,-) Ja, det ska jag verkligen göra!
Skicka en kommentar