tisdag 3 mars 2009

Landet Halland ...



Det blir förmiddagspromenad med vännen Anna-Karin och hennes golden Frida.

Vi går längs havet .., fem minuters väg från pensionatet.

Efteråt .., lunch i Laxbutiken inte långt från Heberg.

Laxsoppa ...., mmmmm .., som smakar himmelskt!

Och ikväll bio.

Då blir det "Män som hatar kvinnor" och pensionatsvärden som har sångövning, möter upp efteråt.

Det känns verkligen som om jag har s e m e s t e r.

Ännu har jag inte bestämt mig .., ska jag ta tåget hem i morgonbitti eller vänta tills på torsdagmorgon?

Hmmm.

Det är som att välja mellan grillad och kokt korv.

Möte med Molly från Alvesta ..., eller vad som kan hända om man glömmer en liten leksaksbil i trappan ...



Det här är Mollys händer.
Och Mollys hårsnodd.

Molly är fem år och hennes mormor är min kusin.



En morgon för nio år sedan ska Mollys mormor gå upp för trappan till övervåningen.
I handen har hon en kaffekopp .., den ska Mollys morfar få.

Frukost på sängen, liksom.



Vad Mollys mormor inte vet, är att ett av barnbarnen har glömt en liten bil på ett av trappstegen.

Nu skyndar hon sig uppför trappan .., och så ..., trampar hon på bilen .., ramlar baklänges .., famlar i luften .., och slår huvudet i golvet.

Resultatet blir en blödning i hjärnan .., och halvsidesförlamning.

Sedan dess sitter Mollys mormor i rullstol.

Hon är sextiotvå år, heter Lena och är alltså min kusin.

Dagens sysselsättning ...



Jag eldar och eldar och eldar.

Lägger på mera ved.

Dricker kaffe.

Kollar tv-nyheterna och ser en välmående UD-diplomat frottera sig med unga, tjusiga madamer i 25-årsåldern, ja, ombord på en lyxyacht.

Jag undrar om dom unga damerna hade omfamnat den här mannen med samma värme, ja, om han hade varit ..., tja, brevbärare?

Sånt kan man fundera över, medan man lägger in mera ved i pannan.
När Pelle är borta ....


Det är när jag ska slänga sopor i pensionatets soppåse, som jag upptäcker vad som har hänt.

Här har varit fest för ystra små möss, medan herr pv åkt skidor i Dalarna.

Oj, oj, oj!

Fullt med muslortar under diskbänken!

Lektion 1 ...


"... och så vrider du av vattnet här ...".

Det är knappt nio grader varmt i pensionatet när vi kliver in i köket, då, igårkväll.

Nio grader.

Golven är iskalla!

Och jag kryper i säng och har tre täcken och en filt ovanpå mig och propparna flyger och far och pensionatsvärden får åka iväg och skaffa nya och under tiden ligger jag och hackar tänder!

När klockan är fem på morgonen, ringer väckaren.

Pensionatsvärden ska cykla de två-och-en-halv-milen in til jobbet .. (så får du ha bilen ..., säger han ...) och innan han ger sig iväg, får jag en eldningsinstruktion .., eller kanske mera .., hur jag ska förfara om jag inte blir hemma och ska släcka ner allt detta.

Fem steg.

Jag tar fram kameran och pv är en sann pedagog.

Det här ska nog bra.

Och nu, när klockan är åtta, är det hela femton grader varmt i huset!

Halleluja!

Herr Innovatören ...



" ... ja, nån kunde stå där i backen och dela ut gummiband och fästa dem!" säger herr uppfinnaren.

Pensionatvärdens storebror - det är han som syns på bilden -, han är en sån där påhittig människa som ser lösningar på allting.

Icke allenast har han sparat in miljoners miljoner till olika kommuner tack vare sinnrika system för att minska energiförbrukningen, nä, han har kommit på världens bästa idé för skidåkare, framför allt till vasaloppsåkare!

Jo, så här är det.

I den där första backen där alla åkarna samlas som i en klump, där får man liksom hålla sig fast för att inte åka baklänges och där försvinner en hel massa energi och ork .., man får helt enkelt inget fäste på skidorna.

Då kommer herr Innovatören på att man kan avända gummiband och trä över skidorna och vips, så får man ett helt perfekt fäste!

När andra skidåkare under färden till Sälen besöker Systembolaget för att ha grunden till "å-nu-ska-vi-allt-fira-att-vi-har-klarat-den-här-tävlingen!", då köper Innovatören tre olika förpackningar med gummiband i olika storlekar.

Och när pv har hämtat mig vid busshållplatsen och vi har kommit till hans mamma som bjuder på semlor med kaffe, då sitter Innovatören där och viftar med armarna och berättar om sin uppfinning.

Faktiskt funderar han på att maila till tävlingskomittén .., det här är ju genialiskt .,. man kunde ha Gummibandservice .., några som trär på gummibanden över skidorna och längre fram, andra som tar bort samma band .., tänk, så mycket enklare det skulle bli för alla!

Alldeles lyrisk är han!

"Tro mig, det fungerade hur bra som helst .., jag kanske förlorade några minuter på att montera banden och ta bort dem .., kanske kan man använda dem i Lundbäcksbacken också ...?" säger han leende.

Sååå ivrig och lycklig är han över denna sin uppfinning!

Och jag bara ler.

Tisdagsfönstret ...



... hittar man i den oerhört vackra järnvägsstationen i Alvesta.

Och från Alvesta blir det buss till Ljungby.

Snöyra och mörker.

Väldigt mycket Småland.

För några år sedan besökte jag Växjö .., jag satt på ett café i centrum tillsammans med Kent och hela tiden slogs jag av den där känslan av att man känner sig hemma.

Vänliga, lite pliriga människor.

En dialekt som låter så snäll - kanske beror den på Astrid Lindgren -?

Just den känslan får jag där på buss nr 145.

Lite möte ..., eller stort.



På tåget som ska ta mig från Stockholms Central till Alvesta, snett mitt emot mig, sitter en liten madame på fem år som heter Sigrid.

Under resans gång ska det visa sig att Sigrid nog är en av de pratgladaste små fröknar jag någonsin har träffat.

Och allting får vi veta!

Ja, så där som att självaste Prinsessan Victoria har besökt Sigrids dagis, hemma i Lund.

Tänka sig, att få träffa Prinsessan!

"Aaaa .., men hon hade inte nån krona och inga klackeskor ...", säger Sigrid besviket.

Och så håller hon upp en kvällstidningsbilaga .."titta här, här är hon och Daniel!"



Mellan varven ritar Sigrid på sitt block .., eller spelar spel med sin mamma, som heter Ulrika.
Ordlekar.
"Fylla-i-ordlekar".

"Jag säger ..., ekollon ..", föreslår Sigrids mamma.
"Då säger jag .. lekollon, det är ekollon som man leker med!" svarar Sigrid.

Och så fortsätter lekandet.



Nånstans efter Linköping har Sigrid bytt plats med sin mamma och sitter nu på min högra sida.

Jag får beundra hennes fina skärp .."titta här, det är som rosa pärlor!" säger Sigrid.

Och till slut somnar den lilla kalasbyxklädda madamen.

Se det var ett trevligt litet möte så där på Livets Savann.









måndag 2 mars 2009

Stort tack

till alla som stöttat mig under färden mellan Sälen och Mora.

Tyvärr var jag inte uppkopplad under färden men tog del av allt vänligt på bussresan hemåt under dagen, och ni kan tro att det värmde. Visade brorsdottern att det minsann kom stöd, förutom från Sverige och nordiska grannländer, även från Frankrike och USA.

T o m Australien hävdar nu bloggmadamen från sängen där hon ligger nerbäddad under tre täcken, det var bara nio grader varmt när vi kom hem, men nu ska jag värma upp henne. Om hon överlever natten lovar hon att återuppta bloggandet i morgon.

Ett extra stort tack till ordförande Bente fra Norge, som håller sån go fart i foreninga.

God natt från pensionatet.

Oj då .., det smittar visst!




"Hej mamma .., hur gick det för PV ...?" frågar yngsta dottern.

Och jag berättar.

"Hälsa honom att Micke och jag har bestämt oss .., vi tänker också åka Vasaloppet nästa år!" säger hon glatt.

Jag minns en skidtävling i Norsjö, då, när Anna var kanske .., tio, elva år.

Av sin tränare hade hon fått klara direktiv att inte ta ut sig från start .., att behålla lugnet och inte spränga sig.

Men dotterns mamma, som är en tävlingsmänniska och inte så värst mycket för taktik hit och dit, tog dottern åt sidan och viskade ..."strunta i det där du .., åk utav bara sjuttsiken!"

Efteråt, när dottern kom i mål, sa hon andfådd:

"Mamma .., det var nästan pinsamt, man hörde dina hejarop längs hela spåret!"

Där sprack min tränarkarriär.

Men vänta ni bara till nästa år .., då ska här langas blåbärssoppa och hejas på!

(Och jag lovar att Anders kommer att hänga på i spåret!)
Man skulle väl ha ringt nån städakut, förstås ...


I det andra livet, när jag var gift och allting, hände det sig, - det var när yngsta dottern blev komfirmerad och det var samling i Missionskyrkans matsal - att Leif Henningsson utbrast ..."det är så bra med er, Elisabet och Tommy .., för när Gudrun gormar över hur det ser ut där jag har dragit fram .., då brukar jag säga ..."ja, men då skulle du se hur Eikedahls har det i källaren!"

Det var ju lätt pinsamt att höra detta, men vi loooog stort.

Men nu min själ .., ser jag att där finns nån som har det ännu värre.

Joooo.

Här.

På väg ...



Idag blir det hemresa.

Eller bort-resa.

Stockholm .., Alvesta och landet Halland

Borta och hemma

Allt på en gång.

I hallen står min stora blå väska

Barnbarnskramarna sitter kvar på kinden

Lena och varma

Mjuka och goa.

Måndagsfönstret ...



... hittade bloggmadamen i Kokkari, på den grekiska ön Samos.

Och tre lediga dagar återstår.

Det gäller att ta vara på nu.

söndag 1 mars 2009

Sista kvällen ....


Samos 2007. Emil pratar med mamma.

... och Emil är överlycklig, för nu har mamma kommit hem!

Åååå, sicken glädje!

Det har varit full fart .., Emma har spelat fotboll utomhus på konstgräs (svinkallt .., mormor åkte hem efter en halvlek ...) med flickor som är två år äldre .., (ett mål gjorde hon) och Emil har varit på allsvensk hockey och sett Almtuna spela mot något lag .., och nu bastar lintotten tillsammans med sin pappa och jag ska borsta Emmas hår.

Är det nånting vi har gemensamt, döttrarna, min mamma, Emma och jag själv, så är det att bli pillad i håret .., eller borstad.

Så det är vad jag ska göra.

I morgon avresa med tåg till Alvesta .., där jag ska hälsa på min kusin.

Sen buss till Ljungby och pv:s rara mamma.

Och sen ..., bil med pensionatsvärden till landet Halland.

Just så.

Och så vill jag verkligen säga t a c k till alla raringar som så glatt följde med i Vasaloppsskrivierna.

Jag är en naiv människa som har hela barnasinnet kvar - på gott och ont - och ni kan nog aldrig ana hur omåttligt glad jag har varit för att ni har varit så rara och peppat herr Skidåkaren!

Delad glädje är verkligen dubbel glädje!

Ps. Ett extrastort tack till Ellis. Hon är den i särklass minst sportintresserade människa jag känner till .., och tänka sig .., att hon, av alla, har tittat! Imponerande! Pensionatvärden ringde precis .., såväl hans storebror som brorsdottr har kommit i mål och allt har gått bra. Han får själv skriva och tacka er när han sitter vid en dator igen. Ds.

Eva på Frösön kommenterar att hon minsann också tittade enbart för pv:s skull ..., så nu får jag tacka ALLA! Tack, tack och tack alla raringar!




Och så här blev det ....

Bente skrev ....

MÅL........

Startnummer:8002

Klubb:Ljungbypolisens SIF

Tid:08:34:39

Medelhastighet:10.5 Km/H

Placering:8396

Tid: 8.34.39

Jeg er ydmyk!

GRATULERER SÅ MYE PV!

DU ER TOPPEN

Ordförande Bente i Norge.

// Och jag tycker att en som bor i landet Halland, utan minsta lilla snö att träna på under hela säsongen och bara rullskidor och cyklande fram och åter till jobbet .., och så veckan innan själva loppet, ÄNTLIGEN på snö i Sälen .., och med ett hjärta som därtill inte är så där toppen och med medicin morgon och kväll .., då tycker jag att det är så suveränt bra gjort! hälsar sekreteraren i fancluben, självaste bloggmadamen - helt otränad -.
Näst sista rapporten ....


Nu har herr pensionatsvärden passerat den sista kontrollen .., nämligen Eldris, kl. 15.43.49.

Beräknad målgång 16.34.

I love him!
Ny rapport .....

"Pensionatvärden passerade Hökberg kl.14.45.23.

Placering 8352.

Förväntas i Eldris 15.43 och i Mora 16.34."

Berga by, 0 km
Smågan, 11 km
Mångsbodarna, 24 km
Risberg, 35 km
Evertsberg, 47 km
Oxberg, 62 km
Hökberg, 71 km
Eldris, 81 km
Mora, 90 km
Och här har vi nån som är putt road ....


Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Piiiiiip i mobilen! "Pensionatsvärden passerade ...

" Visst det är beundransvärt med dom som åker vasan, men plats 8400, som detta hissas och skrivs trodde jAG det skulle handla om 800, snacka om överdrifter, ...
Rapport från spåret ....

Pensionatsvärden passerade Oxberg kl.13.48.52.
Placering 8298
Förvåntas i Hökberg 14.40 och i Mora 16.20."

Berga by, 0 km
Smågan, 11 km
Mångsbodarna, 24 km
Risberg, 35 km
Evertsberg, 47 km
Oxberg, 62 km
Hökberg, 71 km
Eldris, 81 km
Mora, 90 km
Piiiiiip i mobilen!


"Pensionatsvärden passerade Evertsberg kl.12.36.51.

Placering 8583.

Förväntas i Oxberg 14.02 och i Mora 16.49."

Berga by, 0 km
Smågan, 11 km
Mångsbodarna, 24 km
Risberg, 35 km
Evertsberg, 47 km
Oxberg, 62 km
Hökberg, 71 km
Eldris, 81 km
Mora, 90 km
Piiiiip i mobilen ...

"Pensionatvärden passerade Risberg kl.11.22.48.

Placering 8433.

Förväntas i Evertsberg 12.36 och i Mora 16.49."
Nytt meddelande i min mobil ....

"Pensionatvärden passerade Mångsbodarna kl.10.27.44.

Placering 8443.

Beräknad ankomst Mora kl.17-19
I soffan ....


Emil kryper upp nära-nära sin mormor.

"Åååå, mormor .., du är så mjuk (läs: icke-vältränad ...) och gosig .., du är så lik mamma .., hon är också gosig ...!" säger kapten Lintott.

Och hon som är mormor får hjärtsnörp av nån slags tacksamhet.
På min mobildisplay ......


"Pensionatsvärden passerade Smågan kl 09:20:18.

Placering 7964."

Vasaloppsmorgon i soffan Ektorp ....



"Mor-mor .., va hade han för nummer nurå ....?" hojtar kapten Lintott.
Sms från Sälen ...., klockan 04.31

God morgon!

Nu i bussen mot startområdet.

Sen en timme i kö för att ställa in skidorna.

Det blev några timmars sömn i alla fall.

Längtar ....

***** Slut *****

Söndagsfönstret ....



"Hej Elisabeth,

Jag läser din blogg lite då och då och har ju sett att du samlar på fönster.

Igår promenerade jag runt här i Göteborg och på en liten bakgata hittade jag det här fönstret.

Affären hette Tyll och Betong vilket jag tyckte var en rolig kombination.

"Bakelserna" är alltså i betong och tyg.

Hoppas du får användning av fönstret!

Soliga hälsningar, Ängla-Tapas.


// Och jag säger t a c k, snälla!

lördag 28 februari 2009

Ännu mera ordergivning ...

Kapten Lintott har gått och lagt sig .., han ligger i sin pappas säng och plötsligt hör jag honom ropa kommendera att jag också ska komma upp .., ja, en liten stund, bara tills han har somnat, sen tillåts jag att gå ner igen.

Och jag går lydigt upp och lägger mig på hans mammas säng och eftersom jag inte är det minsta trött, tittar jag på tv, på en Wallanderfilm.

Hur mycket som helst känner jag igen mig från Ystad.

Ååå, där ju Kings Head, puben på min gata.

Då plötsligt upphäver lintotten sin stämma.

"Mormor! Stäng genast av ljudet! Jag kan inte sova!" kommenderar lintotten.

Men då får mormor nog.

"Hörru, vänd dig om och blunda du .., jag måste ju få höra vad dom säger ...., sov gott!" säger hon som är mormor.

Hon säger det ganska bestämt.

Och kan man tänka sig ..., lintotten somnar.

Se där.

Det gäller bara att visa sig bestämd.

Detta ska jag minsann praktisera när jag återvänder till jobbet.
Ordergivning ...

Vid åttatiden kommer Emma hem med sina kompisar, varav den ene är hennes pojkvän.

Innan alla kamraterna visar upp sig, tar Emma sin mormor åt sidan.

"Mormor .., nu vet du .., du får inte börja ...", säger hon bestämt.

Hon som är mormor nickar till bifall.

Nej, absolut inte.

Aldrig i livet att hon ska göra nåt sånt .., nej, hon ska sitta alldeles stilla i soffan.

Så det gör hon.

Med benen i kors.

Inte ett ord om vänsterhänder eller nånting annat.

Hur lydig som helst är hon.
Nytt sms .....kl. 20.47.


"Nervös.

Svårt att somna.

Puss."

Sms från Sälen ....



Kl. 19.24 lördagkväll.
Läggdags.
Täckning, fast med v, klockan tre i morgon, frukost halv fyra.
Avfärd halv fem.
Sedan kö till sex.
Laddning i bussen till halv åtta, ut i spåret .., värma upp .., av med överdragskläder.
Pang! där går skottet.
Nu är det nära.
Och jag tycker oerhört mycket om dig.
Vi hörs i morgon vid sextiden.
Kram.
***** Slut *********
Och bra läser han också ...


Nyhetsuppläsaren i kvällens Rapport, mannen med de stora glasögonen, han låter precis som en annan nyhetsuppläsare, nämligen den här mannen.
När Emil kollar på tv ....


Då ser det ut så här och allt händer inom loppet av femton minuter.


Disney Channel

Ishockey på nån sportkanal

Disney Channel

Trean

Ishockey - nedsläpp -

Disney Channel

Ishockey ...

Paus i hockeyn

Disney Channel

Trean ...

Fyran ...

Tv 4 sport

Hockey

Disney Channel


Zapp-zapp-zapp!!

Hans mormor får spader och hjärter.

Nästan.

Ett eftermiddagsfönster från ...



.... ja, även det från staden Sintra i Portugal.

Samma fönster finns lite längre ned på sidan .., då hette fotografen fru Manilat.

Nu är det herrn i huset som har tagit bilden.

Med två duvor, i stället för en.
Direktrapport från Vasaloppsspåret .....

Och så ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden som är ute och provåker spåren inför morgondagens hallelujahändelse.

"Jag kan hälsa till alla i fan-cluben, speciellt till ordförande, madame Bente i Norge, att här är UNDERBART fint .., blå himmel med små tussiga moln (jag börjar tro att jag pratar med den hädangångne Bertil Perrolf ...) och spåren är fasta och fina som ...!"

Där avbryter jag den lyriske pensionatsvärden.

"Nädu, det där sista skriver jag inte .., då får dom det bekräftat att du har drabbats av gubbsjukan ....!" säger jag med ett leende.

Så det gör jag inte.

Skriver det.

Men allt är gott och väl och skidåkaren låter som den lyckligaste mannen i världen.

Ungefär.

Och här blir det kaffe, tillsammans med den rara Gunilla som kommer från Nybro i Småland, men har tillbringat tjugosju år i Stockholm.

Jodå.

Jag ska nog fånga hennes vänsterhand också.

Emma ....




Eller Emma Elisabet, om man ska vara riktigt petig.

Och det ska man ju.

"Nästa gång det är din tur att göra mormor sällskap utomlands, då får du ta med dig en kompis .., vi kanske kan resa till Dublin ett par dagar .., det skulle nog bli bra...?" säger jag.

"Ååå, ja, jättegärna!" säger Emma.

Ja, det gäller att planera riktigt noga.

Minst ett år i förväg.

Isabelle ...



Det här är Isabelle.

Isabelle är 11 år, men fyller 12 i april.

En trygg Oxe, alltså.

Hon har bruna ögon och utstrålar ett slags lugn.

Lillasyster .., med två äldre bröder.

En hund, Stella, finns också i familjen.

Isabelle har sovit över hos Emma och nu sitter vid kring matbordet och surrar lite.

"Vad är det roligaste du vet ..?" frågar jag.
Jo, det är att vara tillsammans med kompisarna ., och spela fotboll.

När jag ber henne beskriva sig själv med en, för henne, typisk egenskap .., funderar hon länge.

"Jag skulle säga att hon är glad .., liksom skrattig!" säger Emma.


Det spelar ingen roll hur jag än bär mig åt, så tippar bilden över åt fel håll.
Nu får den vara så här.
Det är i alla fall Isabelles hand.

När jag var tolv år, då minns jag tydligt att jag kände mig vuxen.

Tyvärr, var jag nog ensam om den uppfattningen.

Nu frågar jag om hon känner sig vuxen?

"Ja, det gör jag ...", svarar Isabelle.

Och vi pratar om bråk och sånt.

"Jag bråkar mest med mamma .., men det är egentligen bara om småsaker .., pappa har eget företag och är inte hemma så ofta .., dom har olika regler .., pappa vill ha mer ordning och reda liksom .., han blir t.ex sur när min storebror har lånat pappas skjorta utan att fråga .., sånt bryr sig inte mamma om", säger Isabelle och ler lite filurigt.

Om hon finge resa vart hon ville ..?

"Då skulle jag nog välja Italien .., vi har släkt där .., eller till USA .. dit vill jag också åka", säger hon.

Och på den där skalan från 1-10 .., hur bra trivs hon med tillvaron just nu?

"Njaaaa ..., det blir nog åtta", svarar den rara Isabelle.
Jag ÄLSKAR ordlekar.

Och på väg till affären upptäcker jag en skåpbil med dekaltexten:

"Kunnig hålleverantör".


Så f i n u r l i g t!!

Längtan ....


Samos,2007. Lintottens nacke.


Sent på kvällen när vi ligger intill varandra i stora dubbelsängen .., anar jag oråd.

"Men hur är det .., är du ledsen Emil ..?" frågar jag.

"Nääää ..., joo..., jag längtar efter mamma ..", säger han då.

Så jag drar honom närmare mig och vi pratar om det här med att längta ..., jag berättar lite om hur det är när man inte längre h a r någon mamma och fast man är mormor och femtiofem år, så känns det ibland ungefär som när man är nio år, ja, inuti alltså.

Lintottens varma högerhand i min.

Småprat.

"När du vaknar i morgonbitti, då kan du säga att ..., å, vad skönt, nu är det bara en dag kvar .., det går fort och förresten har din mamma namnsdag i morgon .., då är det Mariadagen", säger jag.

Efter en stund, som är ganska lång, somnar min sängkamrat.

Det blir en underlig natt med massor med drömmar.

Jag vrider och vänder mig .., lägger mig åt andra hållet .., stänger av elementet.

När klockan är sju, vaknar lintotten.

"Mor-mor ...? Mor-mor .., e ru vaken ..?" frågar han tyst.

"Mmmm ..., jo, jag är vaken ..", svarar jag.

"Mormor .., vet du .., du e världens bästa mor-mor!" säger lintotten då.

Då vänder jag på steken och ligger åt rätt håll och vi håller varandra i handen och lyssnar till klockradion som står på min sida .., och ute är det redan ljust och jag säger att jag ska åka till affären och köpa färskt bröd och nåt gott pålägg och från Emmas rum hörs fnitter från tre snart tolvåriga flickor och på det hela taget känns det som detta är en alldeles på alla sätt och vis underbar liten semester!

Lördagsfönstret ...



.... kommer från staden Sintra i Portugal.

Fotograf var i n t e herr ..., utan fru Manilat.

Ett härligt fönster, tycker bloggmadamen och säger stort tack!


//Men minsann att det står herrns namn där nere till höger. Jaså, det är så det går till ..-)

fredag 27 februari 2009

Och nu är det över.

Slut.

Finito.

Gun-Inger finns inte mera.


I sanning är livet skört.
Rapport från Sälen ...


Nu är busslasten med förväntansfulla skidåkare framme.

Pensionatsvärden, hans storebror och dennes dotter, åker alla för Ljungbypolisen, ja, man måste tydligen tillhöra en förening.

Nu ska nummerlappar inhämtas och diverse annat fixas. ("diverse annat" vet jag inte vad det är .., men jag antar att det är mer att göra än att hämta nummerlappen ..).

Jag berättar om SMHI:s väderleksprognos.

Motvind och snö.

"Ja, ja .., men jag ska inte ligga i täten och spåra ...",.säger åkare nummer 8002 lugnt.

Hans brorsdotter Kajsa lär ska åka iförd Spindelmannendräkt.

Jo, jo.

Utflykt ....


Gabriellas vänstra hand.
"Var är du ifrån ..? Du pratar precis som min faster, Eva .., ja, hon är från .., ja, Kalix, kanske?" säger Gabriella.


I busskuren, i väntan på buss nr 533, sitter en ung flicka.

Hon har ofattbart vackra ögon och betalar sin biljett via sms.
Lite småprat blir det, så där om hur det fungerar.

När bussen kommer, hinner den bara köra till nästa hållplats, så blir det haveri.

Chauffören pyser av ilska och ringer till nån slags sambandscentral.

"Du kan fetglömma att den går att fixa .., den här bussjävlen är stendöd och jag ska snart ha rast .., nej, dom får stiga av här ..!" säger han upprört.

Och vi får veta att busstrafiken om några dagar övergår i Arrivas regi och nu bryr sig den ordinarie ägaren inte ett skvatt om att hålla igång sina forden.

"Igår bogserades fyra bussar bort .., fy f-n, jag ska gå i pension!" säger den deppige chauffören.

Alltså får vi kliva av och invänta ny buss.

Det är då jag frågar flickan med dom vackra ögonen om jag får ta en bild av hennes vänsterhand?

Åååå, inga problem! säger hon.

Och jag får veta att hon heter Gabriella, är 14 år och Tvilling.
Lillasyster också.

På den där skalan .., hur hon trivs med tillvaron just nu .., funderar hon några sekunder.

"Ja, jag är jätteglad .., jag säger nog tio, ja, fast det här hände med bussen .., men jag tycker att livet är så spännande och så .., ja, så fick jag ju möta dig ..", säger hon varmt leende.

Jag har god lust att pussa henne på kinden.


Glöm inte att klicka på bilden ...

Sen blir det buss nr 47 till Skansen och Liljevalchs.

Lite bråttom har jag, då Emil vill vara hemma och jag ringer honom med ojämna mellanrum och kollar så att allt är okej.

Jodå.
Inga problem.

Vårsalongen vimlar av olika stilar.
Besökarna är mest människor i min ålder och uppåt.

I det första rummet hänger en fantastisk målning av en naken kvinna.
Konstnären är också kvinna och fråga mig inte om hennes namn.
Men åååå, så vilsam och vacker tavlan är!



De två äldre damerna har åkt med samma buss som jag själv.
Nu går vi ungefär samma runda.

Överlag faller jag mer för kvinnliga alster och man kan ju fråga sig varför?
Och där är helt ljuvliga fotografier i svartvitt, men dom är tagna av en man.



I lilla, lilla butiken hittar jag en kylskåpsmagnet som får mig att gapskratta - hööögt -!

Den blir min.


Vila ....

Och så promenad in till stan.

Jag promenerar längs Strandvägen och ser båtarna ligga och vänta på att träda i tjänst .., jag ser turister som studerar guideböcker och jag ser korvförsäljare.

Himlen är blå.

Solen flöööödar.

Ååååå, sicken ljuvlig dag!!










Rapport från Vasaloppsåkaren ....


Halv sju på morgonen är det avresa från Ljungby .., en busslast förväntansfulla skidåkare på väg mot Sälen.

Vid niotiden sms-piper det i min mobil.

"Nu är det snart dags för frukost i Skultorp. Oj, vad det är spännande!" skriver pensionatsvärden.

Har intresseföreningen noterat ..:?

Bra.

Och sekreteraren i skidåkarens fan-club beger sig snart in till Hufvudstaden för besök på Liljevalchs konsthall.

Olika äro våra intressen.
I dubbelsängen ...


Emil på min vänstra sida.

Alldeles uppfylld är jag av mormorsglädjen.

"Åååå Emil, jag tror att jag ska flytta upp hit, så kan ni sova över hos mormor ofta, ofta .., å, vad det skulle vara roligt!" säger jag.

"Men jag vill flytta till Skåne, till Meja, - du vet -, morfars hund ...", svarar lintotten.

Jaha, ja.

Brädad, är ordet.

Fredagsfönstret ..


"Hej Elisabet !

I helgen så besökte jag Stråsjö som ligger i Hälsingland och där finns det ett underbart medeltiskapell med fina fönster.
Det här är ett av dom.
Hoppas att du får användning av det .
Hälsningar Gunbritt."
// Tack! säger jag till Gunbritt!

torsdag 26 februari 2009

Kväller i ett annat land ...


"Mormor ..., du får inte somna före mig .....", säger kapten Lintott snällt.

Vi ligger tillsammans i dubbelsängen, han på sin pappas sida och jag på mammans.

I jämförelse med min smala säng hemma i Ystad, är detta som ett h a v.

Och jag drar täcket om mig och stryker lintotten över kinden ..., tv:n är påslagen och jag får se hur Leif från Skellefteå får en ny lever intransplanterad och jag tänker på hur skört livet är.

Eller kan vara.

Nej, verkligen ä r.

Och jag ler åt lintottens önskan om att jag inte ska somna före honom .., för precis så säger jag till pensionatsvärden när vi gör natt.

"Nu får du inte somna före mig .., snäääälla ...!"

Det är inte det att man är mörkrädd .., nej, det är mer det här att man då känner sig så ensam.

Men kapten Lintott, han somnar nästan bums och skellefteåmannen har fått sin nya lever och ute är det kolsvart och ljuden är annorlunda.

Från radhusgrannen hörs steg mot en trappa.

En pensionatsvärd ringer och berättar om skidvallning och tidig bussresa i morgonbitti.

Nu gäller uppladdning.

Från rummet intill ropar Emma godnatt.

Det känns gott att leva.

Ungefär så.

Ett kvällsfönster från ...



.... Lissabon.

Jom tog bilden och jag tackar ödmjukast!

Nästan som på Malå Hotell ...



"Mormor .., vad har du för parfym ...?" frågar Emil.

Han och kompisen Linus är just i färd med att äta spaghetti och köttbullar.

"Vad jag har för parfym ....? Varför undrar du det .., tycker du att den luktar illa ..?" frågar jag lite oroligt.

Då tittar Emil på sin mormor och ler snällt.

"Näää, jag tycker att den luktar jättegott!" säger nioåringen.

"Ja, det tycker faktiskt jag med ...", säger hans kompis.

Oj, sicken lycka.

Och det ska jag säga bloggvännerna .., att här byts ingen parfym de närmaste åren.

Sol-Britts vänstra hand ...



På Sturups flygplats, just som vi ska gå ombord, upptäcker jag kunder från affären.


Åååå, det är den rara Sol-Britt (eller Solbritt ....) som ska åka till Hufvudstaden och gå på teater.

Solbritt är Vattukvinna och kommer från det som i Skåne går under benämningen "Norrland".

Jag gissar på Ångermanland, men det kan vara fel.

Men nu är det kulturell helg som gäller.

"My fair lady", till exempel, med Tommy Körberg och Helene Sjöholm.

Den musikalen såg jag för evigheter sedan, i mitten av 70-talet, då med Jarl Kulle och antingen Ulla Sallert eller Sonja Stjärnqvist i huvudrollerna. Och inte att förglömma den underbare Sigge Fürst!



Här är ett klipp från en annan föreställning.

Ack, om jag kunde få biljetter till den föreställningen och bjuda åtminstone Emma på den ...! (Emil torde nog inte vara så intresserad ...)

På väg ...



Skjuts till Sturups flygplats med sonen.

Vi pratar om hur det är på hans praktikplats .., och han berättar om empatiska blivande kollegor som har hjärtat på rätta stället och jag blir så tacksam över sonens glädje, ja, detta att känna att han har valt rätt utbildning.

Och precis som det finns kassörskor som är fenomenala på att snabbt lära sig plu-nummer, finns det konstaplar som innan passet börjar sitter och lyssnar på en hel radda av efterlysta fordon och sedan, när passet väl har börjat, är så fokuserad så att konstapeln i fråga upptäcker just en sån bil och sonen är hur imponerad som helst.

"Jag fattar det inte ....! Det var ju hur många bilar som helst som var efterlysta och så kommer han ihåg registreringsnumren bara så där .., så jäkla starkt gjort av honom!" säger sonen.



En timmes väntan på Sturup.
Planet är nästan fullsatt.
Intill mig en herre som verkar flygrädd.



Och detta är det första jag ser när jag tittar på sätet intill mig.
Det är mannens tidning .., så jag kan förstå honom.
Å andra sidan är ju detta bra nyheter.
Också.



Det pratas engelska och svenska och Melodifestival och vårdutredningar.

Bakom mig sitter en kvinna som ringer någon och pratar in ett meddelande på telefonsvararen.

"Du kan väl fråga henne, du vet .., hon som var med i ett tidigare program, om hon vill vara med idag och kommentera ...., ring mig efter klockan två, då är jag framme ..", säger kvinnan.

Och flygvärdinnan är från Ystad och är en komplett ängel .., när hon kommer med kaffe blinkar hon lite så där i smyg och hälsar på "kassörskan från Ica ...".

Blir man glad?

Ja, det blir man.
Ett litet ps.

Den som har fångat ett fönster i flykten och funderar på att skicka det till bloggmadamen, sänd det då i mail till ... elisabet_nilsson@yahoo.se

Min comhem-adress, den kommer jag inte åt under en veckas tid nu.

(Gun-Britt .., ditt fönster har jag tagit hand om redan .., det kommer i morgon.)

Upphittat ...



Det måste ju vara någorlunda välstädat när vännen Torun ska bo i min lilla lägenhet, så jag plockar bort lite "rat".

Papper och sånt.

Oj!

I en av rottingkorgarna hittar jag den här bilden .., mamma och pappa som kastar pil.

Det är på gräsmattan hemma i Malå.

Sjön bara nedanför backen .., det tar inte mer än några sekunder så kan man doppa tårna i vattnet.

Där nere vid strandkanten växer sälg och Kung Karls Spira.

Av sälgens hängen blir det mat till dockorna.

Till höger om pappa, står gungan.

Gungar man tillräckligt högt, kan man med tårna nudda blommande hägg.

På andra sidan sjön finns två hus; i det ena, bor min klasskamrat Lilian.

I det andra bor Agneta.

Agneta och jag själv är födda på samma dag och samma år, men vi kommer inte att gå i samma klass.

Om jag tänker efter, skulle jag tro att bilden är tagen i mitten av 70-talet.

Då har min pappa bara något år kvar att leva.
Glöm nu inte .....

Bloggvännen Annika Bryn som intervjuas här .., vid 8.15 någon gång.

Äventyrsdag ...



Så här känns det idag!

Bara så underbart härligt!

Att först få skjuts av sonen till flygplatsen och sedan själva flygturen .., det är så himla kul att flyga, det tycker jag alltid .., och så dagarna hos Emil och Emma.

På hemvägen ska jag hoppa av tåget i Alvesta.

Där bor min kusin som jag inte har träffat på säkert fyrtio år och jag ringde henne och frågade om hon och maken möjligen hade lust att bjuda en avhoppad resenär på kaffe?

Tänka sig, det hade dom!

Och därifrån buss till Ljungby och titta in hos pv:s mamma.

Dit kommer nämligen en förmodligen utmattad vasaloppsåkare på måndageftermiddag och så får jag lifta med honom till landet Halland och hem till Ystad några dagar senare.

Det är just sånt här jag tycker om .., en resa som blir till flera.

Ett uppdelat äventyr.

Ååååå, så roligt det ska bli!

Och unge herr Canons batteri har legat på laddning i natt, så här ska fångas fönster och vänsterhänder!

Torsdagsfönstret ...



.... är mitt.

Men snön, den har försvunnit.

Tack snälla Elisabet som tog bilden!

onsdag 25 februari 2009

Eftermiddag i landet Skåne ...



Pelle anar att nånting är på gång.

På golvet står en stor väska .., om och om igen tar han sig en titt på väskan.

Nooosar.

Nosar igen.

Och han följer mig in i köket och ut igen.

Jamar lite.

"Ja, i morgon ska matte åka .., men jag kommer hem om en vecka och först ska Torun ta hand om dig och sedan ovanpågrannen, honom känner du ju väl ., ni är ju vänner ...", säger jag.

Det är väl ungefär då som Pelle hoppar upp och lägger sig i loppisfåtöljen.

Olikheter ...


Sunnansjö. Här bodde min mormors mormor och morfar.
På samma sätt som vissa egenskaper nedärvs till fåglar, t.ex, kanske är det likadant med oss människor.
Om man har det här livet/den här bakgrunden i generna ., då kanske det på nåt vis påverkar ens tankar och sätt att vara?
Kanske.


I
ett inlägg lite längre ner diskuterar vi det här med att vara romantisk och falla på knä och fria som "prins Daniel" gjorde och vi tar även upp själva begreppet "romantisk."

Monet tror att det har med det norrländska kynnet att göra.

Att vi är lite kärvare.

Ja.
Det tror jag med.

Och när jag hade läst allt vad ni hade skrivit, då kom jag ihåg nånting som jag kanske har berättat tidigare, men det är för mig själva sinnebilden av hur det kan vara hemma.

Det var så här att vi var på personalfest på Malå Hotell.

Det var dans och många på dansgolvet och mitt i att jag valsade runt med en man, så tvärstannade en annan herre .., det var en av Huldtinarna .., och så ryckte han mig lite i armen och sa, brett leende, "men helvette vad du lukta gott Elisabet!"

Och så bara dansade han vidare.

Jag lovar er .., jag bytte inte parfym på flera år och jag har alltid tänkt att ..., åååå, vilken underbart härlig komplimang!

Så spontan och enkel.

Så totalt icke-krusidullig!

Kanske är småländska män likadana .., jag tror faktiskt att det finns vissa likheter och att det är det jag tycker så otroligt mycket om.

Så var det.

Och är det.

Detta .... är Almöke.



Men söderut heter den tydligen nånting helt annat.

När jag var liten brukade jag repa dom lila blommorna av stängeln och så lagade jag mat till dockorna av just detta.

I en gulemaljerad stekgryta blandade jag almökeblommor med maskrosblad och ni må tro att dockorna tyckte att detta var en kulinarisk höjdare!

Småprat ...


Från Anita Nilssons lilla bok som handlar om medelålders kvinnors brist på pussar.
Det kan nog gälla män också.
Och människor i alla åldrar.
Om man tänker efter.

I snart ett års tid har jag varit tillsammans med den idoge pensionatsvärden från landet Halland.

Så där värst romantiska är vi inte ., vi säger "jamen-hejdå-sov-gott!" när samtalen avslutas och jag tänkte, när jag hörde den blivande Prins Daniel berätta om frieriet, att åååå, jag skulle aldrig i hela livet vilja att en man föll på knä och friade, då skulle jag bara tycka att det blev pinsamt eller jag skulle bli generad och säga .."ah, men ge dig ...., stig upp nu!"

Och precis när jag på väg till kvartersbutiken för att handla, ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden.

Som vanligt blir det prat om allt möjligt .., om cykelturen från Halmstad till pensionatet (jag får veta timme, minut och sekunder ..) ..., om Förlovningen ("totalt vanvett! det tar upp all viktig tid även i radio!" säger pensionatsvärden och om det har jag inget att säga .., nu kan det för min del räcka fram till bröllopet ... och att den till synes sympatiske mannen från Ockelbo ska tituleras Prins, ååå, jag tycker rent ut synd om honom!!) .., och vi surrar om bokrean där jag har köpt en bok och PV två (den tredje i en triologi av Håkan Nesser och någon annan som jag har glömt) och jag säger att sedan jag läste Frank Mc Courts "Ängeln på sjunde trappsteget" och därefter "Magistern" (tror jag ..att den heter ..) så hittar jag ingen som skriver så där så jag får ont i magen av glädje och det får jag av Mc Courts böcker.

Och kokböcker skulle jag gärna vilja ha, men jag kör ändå med mina elva maträtter, så .. nja.

"Förr läste jag ofta och mycket .. men nu somnar jag ju nästan genast när jag lägger mig ...", säger pensionatsvärden.

"Mmm .. jag vet ..", svarar jag.

"Jaså, på det viset ...?!" säger pensionatsvärden.

Då blir det tankeflykt.

"Ja, fast det skulle allt ha varit bra trevligt att ha dig nära här nu ..." (det är det närmaste ett romantiskt samtal vi kommer ...) säger jag , men då protesterar herr pv och menar att ja, ja, men det är ju uteslutet (vänster tumme upp, var det ja ....) för nu bor jag ju i Skåne och han i Halland och förresten ska han ägna sig åt att göra instuderingsfrågor till sina elever, men han ringer senare ikväll, säger han.

"Ja, jag ska ändå gå och köpa kaviar .. ja, men hej då ...!" svarar jag.

Och så var det slut på samtalet.

Inte det minsta romantiskt, men trivsamt.

Jo, helt perfekt för en bloggmadame som tycker att almöke är väl så fint som röda rosor.

Ungefär så.

Dåtid ...



Det är den helgen som minstingen ska bli döpt.

Eller kanske har det redan hänt.

Nittonhundraåttiosex är året.

Vi sitter i vardagsrummet som har utsikt över sjön och bergen och äter tårta och mina hembakade gifflar.

På bordet står näverkopparna som min morbror gjorde.

Och lillkillen som har fått tre namn, sitter tryggt i Anna-Pannas knä.

(Och tänk .., tjugotvå år senare har samma gosse,alldeles nyss, ätit plättar hos sin mamma och nu bär det iväg med tåget till Malmö för praktik i utryckningstjänst.
Han säger, med ögon som glittrar, att nånting roligare har han aldrig i sitt liv varit med om!)

En slags tacksamhet ..




... över själva livet.

Vad det ger.

Och den här underbart vackra sången sjöngs från cd-spelare när vi - tillsammans -, ( dr Böhlander, Anders, mina barns pappa, mågen, hemifrån-Gösta och jag själv) bar ut mammas kista till den väntande bårbilen.

"Högre ...! Ännu högre!" viskade jag till damen längst bak i Pingstkyrkan, hon som skötte musikanläggningen.

Åååå, så jag ville att mamma skulle höra!

Dag 1 av 8 ...



Så här känns det idag.

Bara en massa glädje!

Och räkningarna betalda.

Det är lika underbart var gång jag klickar på "logga ut" från Sparbankens betalsida .,. en slags känsla av trygghet; detta att veta att man klarar sig.

Att man inte behöver ligga sömnlös och oroa sig för hur lönen ska räcka till.

"Pengar är inte allt ..", säger ofta den som har gott om just den varan.

Under mitt första år som ensamseglare på livets stora hav, hade jag det mer än lovligt knapert.

Då ringde kvinnan som har miljoner på sitt konto.

"Men Elisabet .., pengar är inte allt här i världen ...", sa hon, som till uppbygglig tröst.

Samma sak säger hockeyspelare som just har skrivit på mångmiljonkontrakt.

Nej, pengar är verkligen inte allt, men ger god nattsömn, som någon klok människa uttryckte det.

Och nu ska jag promenera till Möllers Bageri och fira min första lediga dag.

Av åtta.

Mmmmmmmm .


Senare
: det blev bättre än så .., det blev frukost tillsammans med sonen, han den ende.

tisdag 24 februari 2009

Dagens fönster ...



"Hej Elisabet!

När jag såg tanten i fönstret i Rom på din blogg, tänkte jag genast på
den här bilden...

Jag minns inte om jag skickat dig det här fönstret tidigare - i så fall får du det gärna igen! :)
Jag tycker såå mycket ombilden av dessa fönster i Trastevere!

Det är en varm känsla.

Så här skrev jag i min blogg
http://smulansblog.blogspot.com/2008/10/en-vrmorgon-i-rom.html om det
här fönstret:

"Det här kortet är taget i den gamla stadsdelen Trastevere i Rom en
vacker sommarmorgon för några år sedan. Min man och jag flanerade sakta
i morgonsolen när jag plötsligt kände mig iakttagen....

Jag tittade upp och får se ett par dockor som sitter i ett par fönster
och tittar ner på oss från det övergivna, gamla huset.

Varför sitter dockorna i fönstret? Vem eller vilka har satt dom där?
Varför? Onekligen sätter bilden fantasin i rörelse....

Nåväl, själv nöjde jag mig just då med att jag blev glad av dockornas närvaro, att det blev ett vackert motiv i min kamera och att det var en ljuvlig morgon i Rom."

Allt gott till dig!
Smulan."

// Kanske har jag haft den här bilden på min sida tidigare, men det spelar ingen rolll .. jag blir också glad av dockorna som sitter där och tittar ut över världen.

Tack snälla, rara Smulan!

Titta, han skrev under!


Undrar om han läste det finstilta ....?

Alt 2.
Jag pensionatsvärden från landet Halland, bryr mig inte ett skvatt i det kungliga levernet och absolut inte i bröllopet och jag bryr mig inte ett dugg i hur "trevlig och humoristisk herr Westling är", men eftersom jag tycker att den västerbottniska bloggmadamen är så trevlig och rar .., så kan jag ha överseende med den biten av hennes personlighet, ja, det här att hon blir så ..., "till sig" vid såna här spektakel.

Dessutom lovar jag att sitta snällt och titta på prinsessbröllopet och kanske t.om skåla för brudparet, ja, det är väl det minsta man kan göra!

Thomas Göransson

Kom ihåg ...


Söndagsskolebarn på utflykt i Lyme Regis, England.
Det var sommaren 1991 eller 1992 tror jag.

Apropå den här skyddsängelbilden som Tussegumman så vänligt delade ut och som jag berättade om .., den hade jag ovanför mina småflickors säng .., så susade en kommentar genom rymden.

Det var min Anna som också kom ihåg.

Så här skriver hon:

"Det går en ängel kring vårt ljus, han bär på två förgyllda ljus. Han har en bok uti sin famn, nu somnar vi i Jesu namn."

Just det.

Vi bad aftonbön på den tiden.

S E M E S T E R




Bara så ni vet .., så har jag nu åtta dagars ledighet framför mig.

Åtta hela dagar!

Som en ocean av tid är det och jag vet att det inte alls är så och att tiden går fort, men ändå.

Åtta dagar.

En onsdag fylld av tvätt och lite förberedelser .., träffa sonen .., handla .., gå till biblioteket.

Torsdag flyg till Bromma.

Och hela helgen med Emil och Emma och träffa Gunilla som jag mötte i somras.

Liljevalchs Vårsalong.

Pendeltåg.

Vänsterhänder.

Fredagväll middag på Ljungvägen i Väsby.

Måndag X 2000 och hoppa av i Alvesta och bli hämtad av en säkerligen "lämmen" vasaloppsåkare.

En republikan och miljövän.

Och hjälp, vad jag längtar efter honom!