Dagens fönster ...

... finns på innergården där jag bodde i Ystad.

Bilden är inte nytagen och jag hade nyss upptäckt att man kunde göra svarta ramar - ååå - så snyggt jag tyckte att det var!

Mitt i Naturen ....

Äntligen!

Som jag har önskat att få veta vad olika växter heter, ja, som visas i programmet!

Nu ..., fick man det!

Ungefär som i Antikrundan, när det plingar till och lite information om det man tittar på kommer upp som en liten skylt.

Perfekt!

Åtta till ett ....

Fronta-fronta-fronta!

Vissa dagar på jobbet är bättre än andra och idag var en sån.
Full fart!

Det var brödgräddning (underbara Anne-Marie i charken hade gräddat nästan allting, det var bara att köra in i hyllorna!) , ta emot och fylla in Östras brödleverans, ta sig an Arlas varor och så småningom även Wapnös (mejeri här i närheten), göra i ordning frukosten, prata med arbetskamrater runt ett fikabord (händer nästan aldrig, endast varannan torsdag), lösa av Lena i kassan (ägnade ett par minuter åt att massera hennes rygg och nacke ...), kolla till mejeriet igen och sist av allt hjälpa till med kolonialen som kom igår.
En stoooooor fyrkantig låda fylld med varor!

Jag hamnade bland saftflaskor och batterier och så småningom i hyllorna med hårschampo, tamponger och annat elände.

Slutade 13.00

Susade hemåt, tänkte att harry nog var pinknödig, men det var tyst när jag kom hem, men på hallgolvet låg till min förskräckelse tröstpriset till Monet - lamm-måttbandet - lite tilltufsad och rufsig, ajajaj .., och där var även husses ena toffel, numera utan häl.

Uppifrån och ner.

Nu kokar jag fisksoppa som ska bli middag .., i morgon är jag fri nästan hela dagen - arbetar från halv fyra till kvart över åtta - och sen är helgen helt och hållet ledig!

Gåsmiddag hos min syster i Skåne på lördagkväll .., mums, så smarrigt!

Och för andra dagen på rad har en man som presenterar sig som "Rudi" ringt och sagt sig arbeta för Windows ..., jag har god lust att säga fula ord till honom och det var inte långt ifrån att jag gjorde det också.

Jag frågade däremot om han trodde att jag var totalt dum i huvudet?
Nästa gång ska jag be att få hans telefonnummer, så jag kan ringa upp ,-)

Pip-pip-pip ....! 

Precis på pricken vet mina barn vad som får mammahjärtat att svämma över!

"Ingen får stå sååå länge och gosa med Fiéri, som Ebba", skriver AP.

Ett polishusfönster som kommer på mailen .., en mobilbild på Ebba 10 år som är i stallet hos AP och står med sitt huvud tätt-tätt intill Fiéri .., eller som idag: tretton sekunder av glädje.

Det var Äldsta Dottern som tagit fram sin Iphone och sen tänkte på mamma.

Å, så jag älskar dem - ungarna - !

(Däremot lär nog inte Ä.D. få någon Oscarsstatyett för filmkonsten ,-)

Torsdagsfönstret ....

.... kommer från Thailand.

Så här skriver avsändaren, som är Guy:

"Jag skickar en fönsterbild från Wipharats fönster.
Inåt finns det ett moskitnät och utanför det glaslameller som är matterade och som kan vinklas upp om man så har lust. Det ger inte så mycket utsikt.

Längre in i rummet finns en dörr och när man öppnar den kan man se himlen och några träd."

Igårkväll ....

Idkade jag högläsning för en trött pv.

Bara ett kapitel.

Ja, nästan två.

Jag hade sett boken (eller läst om författaren) hos Bloggblad, mejlade författaren Eva Larsson och fick boken bara någon dag senare.

Inte för att jag tror att pv är en uschlig lärare, tvärtom, men jag ser också hur trött han ibland är efter arbetsdagens slut.

Så där låg jag i sängen och läste och pv lyssnade (han var för trött för att själva hålla i boken) och efteråt sa han - till min förvåning -: "jaaa, du .., där finns det faktiskt sånt man kan ta med sig och testa ...".

Det kändes bra.

(Varför förvåning från min sida? Jo, jag vet inte om jag hade varit odelat positiv om pv - utan att jag bett om det -, beställt en bok med titeln "Så blir du en bättre kassörska" och börjat högläsa för mig. Men en av hans absolut bästa sidor, det är att han är så prestigelös .., han tycker t.ex om att få feedback på jobbet, t.ex när  rektorn tittar in och ser hur han (pv) tar sig an elever och själva lektionen. Själv skulle jag bli otroligt nervös och spattig om en chef stod och inspekterade mitt arbete. Det är skillnaden.)

Och så var det dragning .....

Tänk, snart har vi hållit på i ett helt år!

Och här har ni dagens vinnare ...

Grattis, grattis till er som vann!

DBIV för Gunnar i Jämtland....

Den där hotta chilin verkar spännande ;-)
Förra onsdagen den sista oktober var en toppenbra dag med fin vit snö liggandes kvar på marken.
Tyvärr så försvann den helt och hållet efter några dagar.
Men jag hinner säkert bli döless på snön som snart ska komma och som ska ligga kvar tills slutet av april nästa år.

Gunnar.

DBIV för Eva på Frösön ....

Hej Elisabet!

Det har varit tunga dagar sedan i torsdags då en av mina morbröder dog och mamma hamnade på sjukhus. Hon har fått en blödning i den hårda hinnan runt hjärnan (efter ett fall) och nu måste hon till Umeå för operation. Mycket tid går åt till att stötta och peppa och jag blir ganska trött mellan varven.

I lördags var jag i alla fall med på Allhelgonamarknaden på Rödön och det var verkligen en positiv dag.
Kära återseenden och nya möten. Och som jag sålde! Allt knäckebröd och alla kort tog slut redan en timme innan stängningsdags. Så roligt! Ett extra inslag i kassan och en slags bekräftelse på att människor vill ha det jag gör.

Den ständige glädjekällan är ju Otis, som blir sex månader på söndag. När jag är trött och slut då kommer han och gosar och viftar på svansen. Så mycket kärlek!

Ungefär så är det.

Kram Eva

DBFV för Cruella ....

Sladdar in lite sent, men det bästa i förra veckan (var det väl?) var att jag och dottern äntligen kom igång på allvar med att fixa hennes rum - nya möbler, målning, ja, allt!

Vi hittade en urfin sammetsfåtölj på Myrorna och ett par dagar senare även en gammal sekretär.

Det kommer att se ut som hemma hos en kontorsfröken på 30-talet, sanna mina ord:-)

/Helena/Cruella

En gammal kattherre ...

Var jag än befinner mig i huset, är pElle i närheten.

När jag sitter vid datorn, sitter han bara någon decimeter ifrån.

Och sover.

Glöm inte ljudet!

Veckans vinst i uppmuntringslotteriet ...

Jo, jag skrev ju att veckans vinst skulle vara något som "hottade" upp vinnaren och så är det nog.

Från madamen i Västmanland, hon med växthuset och forskningen om hur länge en fästing egentligen lever i en glasburk ... (hur intressant som helst var det!), från henne beställde jag två små, små, små burkar av egenodlad chili.

Det är dom burkarna ni ser på bilden; dom kom med posten igår.

Tala om snabb leverans! 

Birgitta skriver att i den åttkantiga burken finns något mildare sorter, annars är det fråga om starkt eller "illstarkt".

Detta är alltså förstapriset; en sån här burk.

Följande ligger och väntar på dragning ( men fler kan vara med .., vi kör dragningen ikväll när pv har kommit hem) ...


Cecilia N som hade fått ett glädjande och mycket överraskande telefonsamtal ...

Ulrika hade haft Chrille på besök, spelat spel och haft kul, men även kollat på rally ...

Anne i Mantorp hade haft barnbarnen på besök ...

Åsa/Pralinen (glädjen över sonen som fått följa sin far utomlands ..)

Monet i Frankrike hade ätit fransk husmanskost och passade på att lära oss hur aioli uttalas på franska ...

Mossfolk i Örebro (maken på bättringsvägen och Cosmos skötte sig bra i spårningen ...)

annannan i Portugal hade varit hemma hos sin 75-årige far i Skåne och ägnat mest hela dagarna åt att gräva i rabatter och dricka kaffe ...

Hedgrenskan hade varit i Dublin, men även dansat sig igenom en halv natt hemma i Skåne ...

Ann i Göteborg har ägnat sig åt vindsröjning, var rejält trött, men nu var det över och förresten hade ju katten - i och med röjningen - fått en ny korg att sova i ....

Eva på Frösön berättar om en tung vecka som avslutades med Allhelgonamarknad ute på Rödön och så, förstås, glädjen över lille Otis ....

Gunnar några mil bort från Frösön ..., är glad över snön som kom förra onsdagen, fast mest är han sugen på den där hotta chilin ....

Och Cruella/Helena har hittat en jättefin fåtölj och även en sekretär på Myrorna; allt hamnade i dotterns nystajlade rum!

Vem hade trott det ...?

Att ett segel skulle hänga på tork i ens badrum?

För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det en något annorlunda upplevelse.

Alltså kan allt hända i en människas liv och det är väl fantastiskt?

Inte hade väl Guy i sin ungdom kunnat drömma om att hans bil en gång i livet skulle välsignas av en munk?

Och en lärarinna i Göteborg, trodde hon för tjugo år sedan att hon skulle bli egen företagare och färga håret rosalila? Knappast!

För att inte tala om madamen i Västmanland som förut mest intresserade sig för stickning ..., hade någon sagt till mig att hon skulle älska att åka rally, då hade jag fallit avsvimmad till marken!

Vilket tal han höll, president Obama! 

Jag låg i soffan, slumrade till och vaknade med ett hjärta som rusade i expressfart .., tänkte att oj, tänk om jag dör och hittas här i nattlinnet som är så skrynkligt och håret så rufsigt .., och jag satte mig upp och försökte dra djupa andetag, tänkte att jag kanske hade tagit - inte Alvedon utan nånting helt annat - och hjärtat skenade likt ett lokomotiv och jag lade mig ner igen och drog täcket om mig och det blev lugnare och presidenten kom in med sin familj och höll ett tal som fick mina kinder att tåras av rörelse!

Å, vilken talare!

Vilken glöd!

Klockan 6:03 ...

Inte en enda minuts sömn natten mot idag, men det lär man ju också överleva.

Särskilt om man är ledig.

Och USA:s nästa president heter även den här gången Barack Obama och det känns bra!

Inte tror jag att hans motståndare är djävulen personifierad och han hade säkert goda avsikter, men nu får han nog hitta på nånting annat.

Så ..., grattis USA!

Och stort grattis SVT som har den eminente Stefan Åsberg som reporter!

(Däremot tycker jag inte att Claes Elfsberg har varit bra den här natten .., och tjatet om gästernas dåliga mikrofoner fattar jag inte, det hörs ju hur bra som helst!)

Dagens fönster ...

"Hej igen!

Nu är korken ur, så här kommer även ett fönster.
Det är mitt vardagsrumsfönster och själva utsikten är väl inte så märkvärdig.

När man bor i kanten av Östgöraslätten är det mesta åkrar och platta marken.

Anne i Mantorp."

Om man har ....

.... gått på en ovanligt lång promenad tidigare under dagen - halkat och varit spänd - då kan det hända att man får så ont i det där knäet som dom flesta läkarna säger att det är helt omöjligt att få ont i - , så där så man inte uthärdar att ens ligga kvar i sängen.

Då tar man till sist sitt täcke och lämnar en fridfullt sovande pensionatsvärd .., en katt som heter pElle och en trött hund som heter harry (som snabbt skuttar över till mattes bädd, "oh, yipppiee, blev den ledig!") och går en trappa ner och lägger sig på soffan Ektorp och lyssnar till olika valanalytiker.

Efter en stund får man sällskap av en en katt som heter sigge nilsson och som inte tror sina ögon.

"Va? Är matte uppe den här tiden ...?"

Men nu är det färdigskrivet, nu ska den där matten krypa ner under täcket och se om sömnen vill infinna sig.

Är någon annan vaken den här okristliga tiden på dygnet, så godmorgon, godmorgon!

Och i morgon ...

... är det ledig dag.

Ja, det ska man väl kunna uthärda.

DBFV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Åter är det barnbarn som är det bästa den här veckan. Dom avlöste varandra här hos mig,
så alla fick egentid med både mig och sina föräldrar. Ja, den yngsta av barnbarnen är en-
sambarn, så han behöver inte dela sina föräldrar med något syskon.

Egentligen kan jag inte riktigt förstå att det kan vara ett nöje för barn att vara här hos mig,
en småtråkig tant. Fast tanten är ju ganska så bra på dataspel och datorn är det fri tillgång
till när dom är här. Kan det vara det som lockar? I alla fall är jag glad så länge dom vill vara
med mig.

Anne i Mantorp

// Och Elisabet säger: HURRA!! för Anne som har kommit på det här med att man kan skicka bilder via mobilen, så lägger jag in dem här! Helt perfekt! 

DBFV för Åsa/Pralinen i Skåne ...

Förra veckans bästa var nog att sonen som tidigare bott 50/50 hos oss och hos hans pappa kom iväg på höstlovsresa med sin pappa. Numera bor han 100% hos oss och antalet träffar som far och son fått till sedan den 1 juli kan räknas på händernas fingrar. Sorgligt tycker jag och är därför extra glad över deras resa.

Hälsar Åsa från ett för stunden soligt Malmö.

DBIV för Monet i Frankrike ....

Mitt bästa i veckan som gick var utflykten tillsammans med svenska grannarna. Vi åkte till en liten provencalsk by bara några mil från oss och åt lunch på en urtypisk fransk restaurang så fjärran från turister som det går att komma. Vi har varit här en gång förut och visste att just den här fredagen serverades "Aioli" - uttalas med betoning på sista i:et.

Det ingår visserligen vitlöksmajonnäs - i mängder, se skålen!! - men huvudingredienserna är kabeljo/torsk, potatis, sötpotatis, kokta ägg, haricots verts, blomkål, rödbetor, morötter, sniglar, ibland musslor - ja man kan blanda lite som man vill. En typisk husmans-provence-rätt. 
Och till detta vräker man på den mest underbara aioli och dricker traktens lantvin. 

Monet.

Morgonpromeand med harry ...

Alldeles vindstilla är det.
Och nere i lilla båthamnen har några av stamgubbarna kommit körande och parkerat .., nu står dom och surrar och pekar mot båtarna.
Nästa helg är det upptagning av alla bommar som ligger vid bryggorna och i år är det pv:s tur att vara med, men då är han i Skåne på kalas hos sin faster.
Alltså har han på egen hand lyft bort en tio, tolv bommar och mer lär det bli ., ja, så har han gjort sin del.
Lilla segelbåten ligger ännu kvar i vattnet, men i helgen kanske ..?
I vårt badrum hänger seglet på tork.

Nästan alltid tänker jag samma sak .., det här landskapet påminner om fjällvärlden hemma och om Irland.

Hela tiden har harry sprungit fritt och han är så lycklig, så det är inte sant ...!

Ibland är han lååångt före mig och så ropar jag och visar att jag har en liten korvbit i handen .., då sätter han raketfart och kommer farande som ett jehu och så slänger jag iväg korven ut på åkern och han får leta en stund.
Det här upprepas gång på gång på gång och det tycks vara lika roligt hela tiden!
(Ja, glädje smittar som bekant .., alltså blir harrys matte lika lycklig ...).

Inga hästar finns längre i hagen, men där är gott om nästan upplösta hästlortar som är lätt att dråsa omkull i.
Eller "flätt ikull", som det heter hemma och är ett sånt himla talande uttryck.
Min pappa skulle, om han hade pratat kalvträskmål, ha sagt: "hä jär brano smetut", dvs, det är tämligen halkigt.

Precis så.



Nästan hemma.

Bilderna är tagna med min Iphone, så skärpan är inte den bästa, men det blir bra ändå, tycker jag.

Dagens fönster ...

Här får du en fönsterbild från hemma hos mig. 

Jag tog den samma dag, strax innan vi pratades vid i förra veckan. 
Så här härligt är det att öppna fönstret i sängkammaren på morgonen och se rätt ut i trädgården, ut mot bergen. Och känna den friska luften och se solen och veta om att det kommer att vara ljust precis hela dagen! Och så höra vårfåglarna förstås, de som tar paus här hos oss under den här perioden innan de fortsätter ännu längre söderöver.

Monet.

På jobbet ....

1. Nästan det värsta jag vet - när det gäller kassajobb - det är när det ligger kvarglömda eller lämnade kvitton längst ner på packdisken.

Då brukar jag ta varuavskiljaren, ni vet, den där pinnen som man lägger mellan ens egna och andras varor, och så strääcker jag mig så långt jag når, fångar kvittot med pinnen och drar därefter kvittot dit jag står.

Fort går det också.

Schwisch! säger det bara.

Just detta var vad jag gjorde ikväll.

Då ler kunden som just har betalat och skådat detta.

"Hör du, det där har du gjort tusentals gånger, eller hur?" säger han.

"Jepp!" svarar jag.

Och jag förundras över att han alls har noterat det hela.

"Får man fråga vad du arbetar du med som har sån snabb iakttagelseförmåga ..?" frågar jag.

Då ler mannen igen.

Och säger: "Jag är kriminalare".

2. I entrén till butiken har Svenska Kyrkan en liten anslagstavla och där sitter en affisch med bild på en f.d. kyrkoherde som en kväll ska berätta om sitt liv som "bonnapräst". Den före detta prästen ser ut som en kund som handlar i affären och jag blir så förvånad över att han har haft det yrket, tänk, det hade jag inte trott!
Vid sjutiden kommer just den mannen till kassan; det är bara han och jag och jag frågar om det verkligen är han på bilden och jag berättar också om hur snopen jag blev.

"Nej, inte alls .. jag har ägnat mig åt nåt helt annat ., jag har nog mer fördärvat människor", säger mannen som är i sjuttioårsåldern och ser så snäll ut. Och glad.

Det visar sig att han har arbetat som bartender på olika båtar och ja, han har verkligen älskat sitt jobb och han säger att .., "om du bara visste så mycket man får se i det jobbet och så mycket man får vara med om och så många förtroenden man får, ja, du vet, när människor har fått lite för mycket under västen".

Jaha, nästan som en präst, tänker jag.

 
3. En kvinna i min ålder ska just till att betala.
"Å, jag trodde att du hade slutat Elisabet, jag ser dig aldrig numera, ja, jag har rent saknat dig!" säger hon.
Leendet är varmt.
Hennes hand också.
Jag berättar att mina arbetstider numera mest är förlagda till eftermiddagar och kvällar.
Jaha, på det viset.
Sen pratar vi lite om vädret och om mörkret och att det ska bli skönt med alla adventsljusen  som lyser upp.
Det är såna gånger jag älskar mitt jobb.

Cecilia N om sitt DBFV ....

"SÅ nöj dig med att skriva ---

att jag fick ett telefonsamtal från en vän som kom med en jättestor överraskning.

 

Cecilia N"

 

DBFV för mossfolk i Örebro ...

Hej!

Det var flera riktigt bra saker förra veckan. 

 

Det allra bästa var nog att maken till slut sökte hjälp, fick bekräftad lunginflammation, penicillin och äntligen blev bättre. 

 

Riktigt glädjande var också att Cosmos för första gången uppmärksammade spårslutet på personspåret. 

 

Och så måste förstås söndagens skogstur nämnas. 

(Elisabet säger: mossfolk .., när jag lägger in länken som du bifogat, blir det bara fel .., jag länkar till samma film på din sida!)

 

Vi älskar att vara i skogen!

 

mossfolk

DBFV för annannan i Portugal ...

Hej Elisabet,

Det bästa var nästan en hel vecka i Skåne.
Sex dagar som pappa och jag arbetade i trädgården från morgon till kväll*. Två rabatter grävdes om, fyra fruktträd beskars och en rosenrabatt anlades.

Och min 75-årige far ramlade INTE ner ur det antagligen ännu äldre och ganska högvuxna äppelträdet. (Jag stod nedanför och var lätt orolig, men tröstade mig med att till skillnad från när han bytte takrännan i somras så hade han inte trätofflor på sig utan faktiskt gummistövlar. Och han hade stenkoll).

Hälsn
annannan

*Ja, när vi inte åt frukost, drack förmiddagskaffe, åt middag, drack eftermiddagskaffe, åt kvällsmat eller drack en liten kvällskopp, då.

Ps. Och det var fint väder hela veckan. Först soliga dagar och kalla nätter. Sedan så där milt gråmulna dagar som det gärna är i Skåne hela vägen fram till dagarna mellan jul och nyår. Jag läste en gång i ett trädgårdsreportage att i Skåne blir det egentligen inte vinter förrän fram i januari, fram till dess är det bara en enda lång höst. Jag älskar det. Ds.

Den där tejpen från Portugal ...

Tänk, den är som välsignad!

Den tar aldrig slut!
Tack Anna!

Och idag går tre paket iväg .., ett till södra Frankrike och hon som fyller år i dag - Monet -, ett till ellem i Skellefteå (tack snälla för det som kom med posten idag, vilka fina vinster det blir!) och till Hedgrenskan, hon söder om landsvägen i Skåne.

Eva på Frösön .., jag funderar fortfarande på vad du ska få i stället för filmen.
Det kommer!
Och Rexxies blomskott - det kommer också -!

Fler ramar behövs!

Att trogna bloggläsare vet att jag tycker om text och bild tillsammans, det är ju ingen nyhet.

Och plötsligt kom jag på hur jag ska göra med den smala väggen intill cd-hyllorna!

Jo, jag ska rama in den översta bilden (Ulrika som följde mig till Ven utanför Landskrona och vi var lika sjåpiga båda två när det gällde att ta oss från båten till fast mark på land ... och där står pv så trygg och säger att "kom du Ulrika, jag tar emot dig ..") och även sidan där pv skrivit i sin loggbok om den första segelturen i mitt liv, den med äldsta dottern, Emma och Emil ..., den ska också ramas in ...,  hans segelbåt i Ystad hamn och kapten Lintott vid rodret, ja, dom har ju redan ramar och allt ska få samlas på just den där väggen.

Det blir som en sammanhållen historia om något som har varit.
Sånt som skänkte sådan glädje!

Ja, men sicken tur att vi ska köra till Skåne och äta gåsmiddag i helgen .., då blir det ännu ett besök på Ikea.
Det blir till att ta sikte på inredningsavdelningen bums!

DBIV  .... någon som vill vara med ...?

Ulrika (besök av sonen och rallyljud ...) , Ann i Göteborg (röjning på vinden som tog på krafterna!) och Hedgrenskan från Skåne (resan till Dublin bland annat), var alla tre raskt ute och har redan skickat in sina bidrag, men fler är mer än välkomna, även ni som har vunnit hur många gånger som helst! 

Den här veckans förstapris är något som kommer att göra er ..,. tja, vi kan väl säga .., "upphottade", så får ni väl gissa vad det kan vara.

Och ni kan bli upphottade under ganska lång tid, kan jag lova.

Vill man dela med sig av sin glädje, så är adressen bisse151@gmail.com och gärna bild till!
Anne i Mantorp ..., gör dig redo med mobilkameran nu!

Och den första som kommer med, som annars alltid har t-v-e-k-a-t  och inte vågat (jodå, jag vet att såna finns ...), får ett alldeles eget pris.

Välkomna med era bidrag!

Och medan jag är i farten, så vill jag passa på att gratulera Monet som idag fyller år!

Stort grattis härifrån!

Mitt eget DBFV .....

Jo, men det var ju resan söderut .., besöket på Ikea (ja, jag gillar Ikea skarpt!) och sedan fyra timmar hos sonen i Malmö; i hans nya lägenhet.

Att få bjuda på medtagen räkgryta (den var inte trött, hade bara fått följa med) och dricka underbart gott vin (sedan du bjöd på detta i Sälen Gunnar, är det vår favorit!) och sitta i soffan och prata och dra med fingrarna över sonens snaggade huvud och känna rotborststubben och tänka att å, så stor han är!

Att äntligen komma till skott och rama in affischen som inhandlades i Ottenby, på fågelstationen, det blev också till stor glädje!

Efter badet ... eller före.

Inte är den så märkvärdig affischen, men den påminner om den där härliga dagen och hur vackert Öland var och så var det ju det där oväntade mötet med turistande malåbor och kanske bäst av allt: simturen i havet, tidigt på morgonen.

Det blev ovanligt mycket glädje förra veckan .., liksom tillbakatittglädje.

DBFV för Ulrika i Västmanland ....

Förra veckans guldkorn:

- att Chrille hade höstlov och var hos oss i Striberg hela tiden.

 

 Ett par filmer blev det (Hungerspelen och Prometheus), roliga middagar och mycket skratt. 

 

Älskade unge!! :-)

 (Och morsan kämpar med att inse och acceptera att hennes lille plutt faktiskt fyller 16 i vår...)

- Krutcupen i Hallsberg igår:

Som Folkrace ungefär (fast utan det att man måste sälja sin bil) och sååå roligt att kolla på. :-)

Jag har saknat motorljuden. :-)

En måndag i början av november ...

Plusgrader och duggregn tidigare på morgonen.

Lugnt och stilla.

Småfågelkvitter.

Grå himmel.

Doft av hav. 

Dagens fönster ...

Om man bor ute på landet och inte har så många fönster i sin närhet, då är man själaglad över det lilla gula huset nere vid bäcken.

Den som porlar så fint.

På andra sidan vägen, där låter det så här.

Nästan som vår.

Men .... 

Akuten, det brittiska programmet från Kings College Hospital, det tycker jag om.

Kan jag lova er.

Och nu ska jag göra natt.

Dravel i parti och minut ...

Förra omgången av Allt för Sverige tyckte jag rätt bra om.

Den nya vändan,  ikväll visades avsnitt 2,  tycker jag är bedrövlig.

Vilka fördomar om oss svenskar!

Att Anders Lundin inte har pratat med mer än en granne på 20 år, säger väl ändå mer om honom än om svenskar i allmänhet.

Och är det underligt att åldriga västerbottningar ute på vischan inte skriker av lycka rakt ut när det ringer på dörren och där står fem amerikaner med bullpåse i handen och säger att man vill ha fika.
Äldre människor som inte kan engelska? Och en filmkamera och ljudtekniker i hasorna!

Helt ärligt tycker jag att det är respektlöst.

ellem, boende i Skellefteå, säger så här: 

"Den gamla damen de besökte bor inte alls på vischan i närheten av Rismyrliden, utan i Medle, nån mil utanför Skellefteå! Och det gör förmodligen de andra "grannarna" också.
Det är väl åtminstone 4-5 mil att gå dit med kanelbullarna....
Ofta blir vi nog lurade men ibland vet vi om det!
ellem" 

DBIV för Hedgrenskan i Skåne ....

Det bästa i veckan blir två saker. 

Dels resan till Dublin, men också en helkväll i glada vänners lag på lördagen då vi åt, pratade, dansade och skrattade långt in på nattkröken.

Hedgren.

Ännu mera om Dublin finns här.

Nu har Kerstin valt - nu är det Ellems -tur .

Vinnaren i DBIV nu senast, det blev rara vännen Kerstin i Skåne.

Efter att ha funderat lite, beslutade hon sig för dvd-filmen som handlar om Frida Kahlo och den filmen var sponsrad av Monet i Frankrike - tack snälla Monica -!

Ellem: nu är det din tur att välja tröstpris!

Du ser ju vad som finns kvar .., allt utom Kerstins vinst.

Vi skulle ha lammstek till middag ...

Färdigmarinerad på provencalskt vis, stod på det förpackningen och det lät ju bra.

Gud, som jag längtade! 

Så här såg "skalken" ut .., det är insidan ni ser.

Men ..., aldrig i mitt liv har jag ätit något sämre i lammväg.

Det är precis som om nån har sprutat in en sörja av klippt gräs, blandat med sågspån.

"Oj, så hemskt!" ....

"Sex stycken b:n ...", säger pv som sitter vid pianot och övar på sin stämma.

Ja, i år ska han nämligen sjunga julsånger med Halmstad Kammarkör.



Och det är i det här stycket som alla sänkta toner gömmer sig.

Till en början trodde jag alltid att pv sjöng falskt när han satt vid pianot och klinkade och kollade sina noter.
Det var innan jag fick mig förklarat att han inte sjunger melodistämman.

Upphittat ...

På intet vis ...

... är jag den där romantiska typen, när det gäller hur man har det hemma.

Men plötsligt är det annorlunda.

Och när jag läser morgonmejlet från min syster där hon berättar om makens elände med sex och en halv timmes cellgift i form av dropp och ovanpå detta strålning och utdragna tänder i underkäken för att kunna komma åt med den radioaktiva strålen ., och svårigheten för honom att äta eller dricka .., matlusten som har försvunnit .., ja, då tänker jag att kanske är det därför jag vill göra det mjukt runt omkring oss.

Detta har drabbat honom.
Jag kan knappt tänka mig något värre.

Men den där ...

... lilla lampan, den som heter "Non", den tycker jag verkligen om.

Ännu mer perfekt hade den varit, om den vore lägre i höjd och om den böjbara delen varit längre.

Pensionatsvärden är ingen fantast av smålampor här och där; av "onödig belysning", helt enkelt.

Själv tycker jag just den biten gör hur mycket som helst att få det ombonat.

I det här fallet, med "Non", är vi helt eniga.

Jo, det blev bra.

Och nästa helg ska cd-hylla nummer tre komma på plats.

Det är då Van Morrison, Bob Dylan och Jimi Hendrix ska få dela plats med Dinah Washington, Ottmar Liebert och Andrea Bocelli.

Dagens fönster ...

Jag hade bestämt mig för att hitta varmt gröna gardiner, kanske olivfärgade.

Så skulle det vara.

Tre bilder från en lördag ...

Det här med katter är så härligt!
Man kan fixa och dona och köpa den allra finaste lilla korg, men näää, näää, allra skönast är att hoppa upp på vedtraven i pannrummet, den där traven där det är aningen knöligt och bökigt!
Korgstolen i hörnet, den står numera tom.
Och nu vill minsann pElle ligga där också.
På vedtraven.
Fast det är trångt och egentligen var det ju sigge som kom på det först.
(Filtarna lade matte dit .., så det skulle bli skönt och gosigt.)

När pv tapetserat fick han flytta det stora, tunga ekskåpet som en gång fanns hos hans farmor och farfar.
I Skåpet ryms hur många LP-skivor som helst!
Hasse Tellemar och Vietnam är nära.
Bob Dylan och Simon and Garfunkel.
Hela pv:s musikliv finns där.
"Fast Tellemarskivan är nog från far och mor ...", säger han.
I min ungdom hade jag inte en enda skiva som handlade om stöd till Vietnam.
Jag lyssnade mest till José Feliciano och Mamas and the Papas.
Ibland sjöng jag med i Spel-Olles gånglåt också.
Pensionatsvärden skulle nog säga att jag var tämligen förtappad.
(Men vad han inte vet är att en skiva med Artur Erikson nästlat sig in bland all proggmusik! Jo, jo. Så kan det gå när man får en enveten madame i stugan.)

Och när jag är på jobbet och dricker kaffe i personalrummet, får jag ett sms från Gunnar i Jämtland.
Han har varit ute på Rödön och tittat på julmarknad och vem hittar han där, i röd jacka och så elegant, om inte Eva på Frösön!

Tack för bilden, Gunnar! 
Såå glad jag blev!

Den där lampan ...

... som var så himla fin där den hängde i lampavdelningen på Ikea ..

... den blev inte alls lika fin här hemma.

Sånt som gör hjärtat glatt ...

Igår, på väg ut från det stora möbelvaruhusets damtoalett, råkar jag springa rakt i famnen på en storvuxen man i sjuttioårsåldern.

Han brer ut med armarna - som i en björnkram - och säger ..."hoppsan, vilket möte det här blev!" och så ler  han med hela ansiktet.

Det hela varade inte mer än möjligen i två sekunder.
Kanske fyra.

Men medan jag gick där inne bland alla möbler och presumtiva kunder, tänkte jag på det där leendet och vad det betydde.

DBIV för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var att vi äntligen fick tömt det extra vindsförrådet, vi lånat en längre tid av en granne. Grannen har flyttat och den nye hyresgästen ska ha förrådet.

Där inne stod det möbler och kartonger med saker från mina föräldrar och min moster, som jag inte orkat sortera förut. En hel del har fått flytta bort till nya ateljén och annat kunde kastas.

För mig orsakade det MYCKET stress och det var både konfliktfyllt och tårfyllt, men nu känns det skönt att det är gjort.

Katten Shiva var också nöjd med sin nya korg, som varit mammas.

Kram Ann

Extraordinärt lycklig och framgångsrik ....

Ja, det får man recept på här.

Solveig i Dalarna, hon som bor mitt inne i granskogen, funderar över hur mycket tid man kan spara.

Och från hennes länklista hittar jag hit.