En bra dag ... 

Först ett besök på vårdcentralen i Slöinge i akt och mening att kalibrera vår blodtrycksmätare med deras. Jag som har så lågt blodtryck är orolig att vår ska visa fel .., oj, så ledsen jag då hade blivit. Pv, som under en längre tid haft - för honom - ovanligt  h ö g t  tryck, hoppas väl att det ska vara precis tvärtom, det vill säga att vår mätare visar fel och att han egentligen har mycket lägre tryck. Nej, så roligt var det inte. Vår mätare och vårdcentralens stämde överens närapå på pricken. 

Där utanför möter jag ett äldre par - Lisbeth och Håkan - på väg till sin bil. Ett kort möte, som gör mig så innerligt glad .., mannen är ursprungligen från Gällivare och hörde direkt att jag var norrifrån - han trodde Norrbotten - men det är ju okej ändå. Sedan 1963 har han bott i södra delarna av vårt avlånga land, arbetat som officer och kunde för sitt liv inte tänka sig att flytta norröver igen. Vid Gävle gick gränsen. Jag skulle nog - om jag blev ensam - kunna tänka mig att bo i t.ex Jämtland, ja, om jag bara hade vatten inom räckhåll, då menar jag någon sjö, alltså. Men helst vill jag ju bo här eller i Skåne. Hans fru Lisbeth var från Falkenberg.

Här står dom, Lisbeth och Håkan. Tänk, att några minuters småprat kan göra en så glad. Det var väl den där igenkänningen, antar jag, ja, glädjen att möta någon hemifrån - även om det ju var lååångt hemifrån - och för hans del mer än sextio år sedan och för min del trettioett år sedan flytten gick. 

Vägen från Slöinge och hem passerar lilla byn Vastad och där finns något som liknar en sjö, men som pv påstår inte alls fanns där för ett antal år sedan .., men vi kan ju säga en stor vattensamling, där det om vårarna brukar   v i m l a   av sjöfåglar! 

Hur många gånger som helst har jag tänkt stanna och ta några bilder just där, men vägen är smal och slingrig och det är inte enkelt att parkera säkert heller, men nu blev det av! Traskade iväg i det våta gräset .., sandaler är ju väldigt bra att ha på sig såna gånger  - eller inte - men jag kunde i alla fall fånga lite av det jag tycker är så vackert. 

Så hemåt. Kalasade på himmelskt god bulle från Solhaga bageri (ett björnbär fanns på bullen!) och nu är vi hemma och pv ringer runt och jämför olika försäkringar. Han har högtalarfunktionen igång på sin mobil och jag tänkte att så trevlig som mannen på If lät, så hade jag aldrig kunnat säga upp den försäkringen. "För att legitimera dig, tryck 2" .., "Numret verkar inte stämma, knappa in ditt personnumer och avsluta med fyrkant" .., så där låter det. 

Så har dagen varit hittills. Om en halvtimme ska vi skjutsa in grannen till järnvägsstationen i Halmstad, för vidare befordran till Stockholm. En ny fågelfrömatare ska inhandlas, det får vi inte glömma. 

Vaknade natten mot idag och hade lite svårt att somna om. Klockan var kring fyra. Öppnade fönstret och kunde då svagt höra den här fågelns siiiiirliga kvitter, men inte alls så högt som i länken. Men ändå. Helt otroligt, så glad jag blev! 

Så var det.

Dagens fönster ...

Så här skriver ellem som var den som hade fönsterhåven redo: "Man kan skymta fönstren genom "staketet" vid ingången till Eddahallen, där jag var på vattengympa idag måndag. Fina höstfärger i växtligheten." 

//Tack ellem och jag håller med dig .., såå vackra färger! hälsar Elisabet.

Jo, jo .., så kan det gå! 

En mig närstående cyklar i den stad där han bor. Han cyklar, men ska just kolla sin mobiltelefon, då han upptäcker en parkerad svart bil med ett par män i och en av männen, han i passagerarsätet, öppnar dörren på sin sida och slänger helt sonika ut en fylld soppåse, typ sådana som man har hushållssopor i. 

Påsen hamnar på trottoaren och den mig närstående känner hur det "bränner till inombords", så han plockar raskt upp påsen, öppnar dörren på passagerarsidan och säger "hallå, du glömde visst den här?!" 

Då blir soppåse-mannen ifråga väldigt upprörd och tycker att cyklisten ifråga är en dum typ, (kanske t.om jävlig ...), så han kliver ut ur bilen och den mig närstående tänker att "jaha, nu kanske det blir bråk här". Och när den upprörde börjar bli otidig, då tar den mig närstående upp sin id-handling och säger att måhända den upprörde önskar få böter i stället ...? 

Det ville han inte. 

Och bilen med de två upprörda männen - inklusive den medföljande soppåsen -  drog därefter iväg som en avlöning. 

Cyklisten .., den mig närstående, blev för mig gårdagens hjälte. 

Malå idag på morgonen ....

Då ser det ut så här. Nu lyssnade jag på väderleksrapporten och minns jag rätt .., hotades det med regn i Västerbotten .., bättre då med snö som ligger kvar. Då blir det i alla fall ljusare ute.

Yrkesval ... och lekar. Eller: "Vad lekte vi som barn ..?"

En sak till som vi pratade om igår, handlade om vilka lekar vi ägnade oss åt som småflickor. Det visade sig att grannen Annelie, hon låtsades att hon arbetade på Försäkringskassan och då hade hon ett slags kartotek där hon antecknade vad som nu skulle antecknas och hon vittnade om hur roligt hon tyckte detta var. Hur blev det? Jo, hon började på Konstfack och slutade som scenograf, tämligen långt från arbetet på Försäkringskassan. 

Och själv lekte jag affär (en köksstol förvandlades till butiksdisk och syltlök, strösocker och annat plockades fram  för försäljning) och så fick mamma (aldrig pappa) komma och handla. Ingen kassaapparat hade jag, mer bara som en liten låda med småmynt. I lite högre ålder, lämnade jag affärslivet och förvandlades då till bibliotekarie. I en avlång trälåda med register satte jag spelkort som blev till lånekort. Att bläddra i ett register .., det var helt underbart roligt! tyckte jag. 

Frågade pv vad han drömde om att arbeta med, jo, han närde en dröm om att bli sportjournalist och ägnade sig åt att sammanställa olika tabeller och sådant, kanske mest för lagen som han då höll på .., Sverige i hockey-VM och Öster när det gällde fotboll. Då var han nog lite äldre .., nästan tonåring.

Du som läser här ..., hur såg dina lekar ut? Vad drömde du om att bli? Du får mer än gärna berätta, så lägger jag in det här under inlägget.

Hedgrenskan skriver: Vet inte om jag hade något drömyrke, men älskade att leka kontor. Skrivmaskin, papper och pärmar.

Babsan skriver: Jag älskade att leka affär, kontor och bibliotek. Kul hade jag. 

Eva i Tyresö, f 1943, berättar: "Ja, det vet du ju Elisabet vilken lek jag tyckte bäst om .., det var att vara skolfröken! Vi var fyra personer i en liten 1:a i Norrköping och jag fick aldrig ha kamrater hemma för att leka; det blev för trångt, men när våren och sommaren kom,  d å .., då kunde jag ju hålla skola utomhus, låtsas vara fröken och hade yngre kamrater som elever, däribland min lillasyster Karin och jag älskade den leken! (Eva blev ju långt senare speciallärare). En annan lek, som nästan var lite förbjuden, det var att springa omkring i hyreshusets källarplan, som en tunnel var det och när någon vuxen kom, då tändes lyset och det blev våldsamt spännande! Min bästa kamrat Gunilla, dom bodde också trångt och inte heller där fick vi leka inomhus. I deras lägenhet bodde även hennes farfar."

Solveig i Dalarna, f. 1946, uppvuxen i  Norra Kasker i Lappland, ja, i skogen utanför Arjeplog, berättar: "Mina två systrar var betydligt äldre än jag själv, så jag kommer nästan inte ihåg att jag lekte på något speciellt vis. Hade väl helt enkelt ingen lekkamrat där ute i skogen. Nej, jag lullade säkert på där hemma .., vi hade ju timmerhäst, hund och katt och på alla bilder av mig har jag en hund intill mig! Och så så läste jag mycket böcker! Vi hade Djurens Värld (tyckte bäst om att läsa om hundarna) och uppslagsböcker, jag kommer inte ihåg om det var Norstedts eller .., men jag kommer ihåg baksidan på en av dem, det stod: A - Asunden! Det var långt till skolan - 3 kilometer - och den sträckan gick jag ensam, berättar Solveig, som kom att arbeta som bibliotekarie och nu som pensionär, ja, då deltar hon i skrivarkurser (och bor ute i skogen!) Här är hennes blogg.

Här en bild av en glad Solveig och lapphunden Netta. 

Berget är Välbmaboda, skriver Solveig. 

Sonja, född 1933 och pv:s moster - berättar: "Jaa, du lilla vän, vad jag lekte med, eller lekte som barn .., ja, det var inte så mycket det, jag hade en stor cellouid-docka, kanske kommer du ihåg hur dom såg ut, den lekte jag ofta med och drog den i dockvagnen, men det är nästan den enda lek jag kommer ihåg. Att man var liksom en mamma." 

Sonja berättar också att hon var yngst av totalt elva syskon; hon hade fyra bröder och sex systrar och den som var närmast henne i ålder, var en bror, född sex år tidigare. Många var redan utflugna ur boet när Sonja växte upp. Familjen bodde i Markaryd i Småland och hennes far var lantbrukare och hette Axel, men han var även gårdfarihandlare. 

"Du förstår, han vägrade lära sig att cykla, utan promenerade flera mil och sålde vävskedar och med lantbruket blev det lite hipp som happ, det fick nog mamma ta hand om. Förresten, vet du vad min mamma hette? Hon hette Amri Helfrida och i småskolan ville fröken att vi skulle berätta vad våra föräldrar hette och då sa fröken att ingen människa kan väl heta Amri, du får be din mamma skriva sitt namn på en lapp och ta med den till skolan!" Allt det berättar Sonja .., ja, hon kommer ihåg allt mera, allt eftersom vi pratar. Hon låter glad. Vad hon kom att arbeta med? Jo, hon blev distriktssköterska.

Christel i Skåne berättar: Vi bodde i Ö Klagstorp där mina föräldrar drev ett litet hotell. I samma byggnad fanns det en övergiven butikslokal med en gammal kassaapparat, skyltfönster och disk. Där tillbringade jag många timmar. (Men vilken drömtillvaro! Det hade ju varit rena himmelriket för mig! hälsar Elisabet.)

Bert Bodin skriver: Lokförare som liten pojk. Men senare journalist (som pappa), trafikledare vid flyget. Men jag blev resebyråman av en ren slump.

Kerstin i Svedjan, f. 1941, säger: "Jag är född i Motala, nr 2 av 3 syskon, mellanbarn alltså". Så börjar pratet, med det svävar därefter iväg åt alla möjliga håll och kanter, ja, det blir så mycket trivsamt prat, så efter sjutton minuter tar hennes mobilbatteri plötsligt slut.Men detta kommer jag i alla fall ihåg: Kerstin hade, precis som Sonja, en cellouiddocka  som var henne så kär. Eftersom Kerstin tidigt hade lärt sig läsa (precis som Solveig i Dalarna), fick hon börja skolan vid 6 års ålder. Vilken lycka! När det var examensdags hade alla barnens dockor lämnats kvar i skolsalen och då visar det sig, när det var dags för själva avslutningen, att det varit inbrott i skolan och alla dockorna var försvunna! "Av en grannfru fick jag då en porslinsdocka och det var ju så vänligt, men det var inte alls samma samma sak min gamla i cellouid!" sa Kerstin. Mera? Jo, efter en tid kom till skolan en hel svärm med finska krigsbarn, mest kanske för att lära sig svenska och Kerstin, som ju egentligen skulle ha börjat först hösten därpå, fick helt abrupt sluta sin skolgång. Stor sorg och bedrövelse. Dockan och bokläsning, det var alltså vad hon mest sysslade med som liten. Som vuxen kom Kerstin att arbeta som skolsköterska och var även engagerad politiskt, i landstinget.

Agnetha Jonsson, f. 1952, skriver: Jag älskade att leka kontor och skola, jag var förstås fröken och tvingade Carina (hennes yngre syster) att vara elev, hon var inte så glad. (Precis som Eva i Tyresös lillasyster, alltså.) Agnetha kom att arbeta på Sparbanken i Malå och senare som läkarsekrerterare i Skellefteå, så det stämde ju bra med vad hon lekte som liten.

Dagens fönster ...

Hej!

Ett litet men alltid ett bidrag från fönsterhåven.

Dagens utflykt till Säffle (numera före detta sjukhus) och dess röntgenavdelning. Röntgenkontroll av knät efter operationen för tre veckor sedan.

Vi slog oss ner i väntrummet på plan 4 med lite utsikt över nejden. Där fick fönsterhåven fixa ett bidrag.

Lite senare blev jag snabbt och smidigt fotad… röntgad. 

Sen hemöver de fem milen.

Turtlan på tur.

// Tack kära madamen i Karlstad! säger jag 

Fönsterleveranserna har verkligen krympt efter sommarens strida ström av bidrag. Nu har jag det här och ännu ett på tur! Hurra!

Man borde kanske ... 

... ha måndagsträffar lite oftare, men det är så dags att tänka på detta, nu när sommaren tackar för sig och de flesta som bor i fritidshus beger sig till vinterbostaden. Den ordinarie.  

Men så trevligt det var att ha Birgitta och Annelie på besök! Så mycket surr det blev! (Klädkoden var som ni förstår "något blått").

Vad pratade vi om ...? Jo, om förr i tiden .,. om telefonväxlar (Birgitta hade ett tag i sin ungdom arbetat som växeltelefonist), om Frukostklubben med Sigge Fürst, Ante på Mobacken och Kaffepetter .., jag kom ihåg "Skivor till kaffet" med Bertil Perrolf (tror att personalen på Fridhems Livs har varit med i det programmet) och vi hann med gamla tiders sätt att lyssna på grammofonskivor - i mitt fall hos Paul Bergström som hade radio/tv-affär i Malå och där man kunde få provlyssna på olika nyinkomna skivor (i som en telefonlur med krullig/spiral-sladd) och då blev det prat om Hepstars och andra storheter och även radioprogram som Kvällstoppen (där var pv hängiven lyssnare) och Tio i Topp (där förde han noggranna anteckningar), för att inte säga "Upp till tretton" med Ulf Elving (lyssnade Annelie till) . 

Jo, så blev det prat om bilkörning (pv har nämligen varit passagerare med en dam som agerat rallyförare - särskilt på små, slingriga vägar - och efteråt sa han: aldrig mera! 

Och vi tog upp detta med Epa-traktorer vilka stoppar upp trafiken, ja, det hann vi också med. 

Jag berättade om min underbara f.d. arbetskamrat Gerda Lundgren i Malå och även om Ella Grundberg som även hon arbetade i delikatessen i samma butik. Två kvinnor som spred sådan glädje på jobbet! 

Lite på slutet blev det tal om vem som sköter snöskottningen på Ejdervägen vintertid och om dopp i havet ikväll ...? Jo, Annelie skulle gärna göra oss sällskap, om inte regnet ställer till det.  

Min vana trogen håller jag mig till bjudmat som jag testat tidigare och allt gick åt. Här är receptet om någon blir sugen. Och bettan i Lund .., du ser att allt det gröna används hur ofta som helst!

Ny vecka ..., ny giv. Och dagens fönster. 

Måndagmorgon bjuder på .., ja, ni ser ju själva! 

(Halvlåg på soffan och tog bilden .., därav vinkeln.) 

Solsken och blå himmel, men det började med moln och ännu mera moln och tolv plusgrader. 

Heja! Nu blir det nog ett dopp i eftermiddag. 

Just nu förbereder jag för halv-tolv-firande av grannen - namnsdagsbarnet Birgitta -. 

Har sms:at grannen Annelie också, vi kan ju låtsas att hon också heter Birgitta, men kanske vilar hon ut eller tittar inte på sin mobil, så vi får se hur många vi blir runt bordet. Pratade precis med den äldsta. Nu ska vinterdäcken på hemma i Malå. Ja, så var det ju ofta att oktober blev till vintermånad och sen fortsatte det bara. Oktober innebar också harjakt för min pappa och någon av hans stövare - Buster, Tina, eller Sessan -. Så mycket glädje för den hund vi då hade .., få hoppa in i bilen och vara tillsammans med husse och kanske få kalasa på färskt harhjärta efter avslutad jakt. 

På vår altan hängde vintertid ofta en upp-och-ner-vänd (och stelfrusen) hare med granris i buken. 

Så har den här dagen börjat. Tittade förresten på SVT-dokumentären Ödesvalet, gjord av Folke Rydén som väl har gått i pension från SVT för ett bra tag sedan. Suverän fotograf var Dan Jåma (alltid så bra och inte visste jag att han var same!!). Så fantastiskt intressant program! Man får som tittare följa olika amerikanska familjer (samma familjer) under totalt 32 år och vid olika val och hur deras åsikter ibland förändrats och lika mycket hur deras egna liv tagit olika vändningar. 

Programmet kan ses i hela världen. 

Här en länk om någon är intresserad.

Symfoniorkestern ., tre bekanta i orkestern och lite annat.

Ja, så har jag då fått vara med om att lyssna till en Symfoniorkester och tänk, att det var första gången i mitt 70-åriga liv. Foajén var fylld av människor i min ålder och uppåt, mest kvinnor, men förvånansvärt många män också och roligt var det upptäcka båtgrannarna Karin och Göran i vimlet Dirigenten var dansk (pratade perfekt svenska) och inledde med att presentera programmet - det var bra, särskilt för en icke-initierad som jag själv -. 

Det hela inleddes med Carl Nielsens Festmarsch ur Aladdin-sviten. Därefter tre stycken ur Svansjön (vackrast av alltsammans!), John Williams "Harry´s Wondrours World" (jag som inte sett ett enda avsnitt av Harry Potter ..., njaaa) och efter paus då besökarna kunde dricka te eller kaffe eller äta förbeställd mat, avslutades det hela med Beethovens Ödessymfoni.

En upplevelse förstås! 

Jag förundrades storligen över hur violinisterna orkade spela så ihärdigt hela tiden - en man blev allt rödare i ansiktet - och jag förundrades också över att jag bara såg en enda en i orkestern som bar en ring, typ vigselring, men det kanske har sin förklaring .., en sådan är måhända i vägen när man spelar? Nästan alla bar långbyxor  (snyggt) och det var blandade åldrar.

Så här såg det ut just inna det hela tog sin början. 

Jätteintressant att detaljstudera t.ex mannen med cymbalerna och hur koncentrerad han var. Noterade fyra kvinnor som spelade basfiol och sex (kanske var dom åtta?) som spelade cello .., mängder med kvinnor var violinister och jag tänkte .., dom tre som sitter närmast dirigenten .., är dom särskilt duktiga? (En av dem fick en bukett blommor efteråt och hon reste sig upp och tackade efter ett nummer ..) och längst till vänster satt betydligt yngre kvinnor som spelade .., ja, jag säger helt enkelt fiol.  

En av kvinnorna som spelade någon slags flöjt fick också särskilda applåder - kanske var dom fyra totalt -? 

För övrigt .., hade jag våldsamma problem med nya p-appen Aimo som höll på att driva mig till vansinnets brant och jag var inte ensam om den saken. Konferencieren bad publiken om överseende om någon skulle komma in lite senare, då "det är krångel med p-apparaterna". Jag klurade ut det till sist, men mannen och kvinnan i bilen intill, dom gav upp och skyndade in till konserten. När vi kom ut låg en parkeringsbot på deras vindruta.

Så var det.

Prisökning ...

Hittar en av mig nedskriven inköpslista och häpnar över hur förhållandevis låga priserna då var. Detta var i februari 2021.

Äpplen 15:-/kilot. Numera kostar ofta äpplen omkring 35:-/kilot. 

Färsk kyckling kan man nu - om det nu inte är extrapris förstås - få betala 45-50 kr/kilot för! 

Citroner har på några veckor ökat nästan dubbelt i pris. Hemköp hade under lång tid 3 citroner för 15:-, nu är det närapå 10 kr/st! Måhända dåliga skördar i Spanien?

Och smör!! Bara 30:-/500 gr. Broccoli har också ökat i pris, ibland det tredubbla. 

Trettiopack ägg i normalstorlek betalar vi kring 90 för hos Stensjö Ägg. Här var det då 55 kr/flaket. Det brukade ligga ungfär likvärdigt i pris. 

Inte är det underligt att många tycker att det krymper snabbare på kontot än tidigare.

Här och nu ...

Solig morgon i landet Halland. Nyhetsmorgon på tv och där är Tareq Taylor som ska ge oss tips på sådant som vi kan ha nytta av när det gäller matlagning. I minst varannan mening närmar han ordet "min bok", ja, en ny sådan ska lanseras förstås. 

Och Elon Musk ställer upp som medhjälpare till Donald Trump. Inte skulle detta få  m i g  att rösta på herr Trump. 

Vi får även veta att hjärtstartare stjäls av förmodade ligor och jag tänker att nu är väl ändå botten nådd.

En bild från igårkväll och lille Viggo som ville hjälpa pv med att bära bort bommen från segelbåten. 

Just nu är Vägföreningens styrelse ute och tittar på alla vägar som hör till föreningens ansvarsområde och när det är klart, då bär det av till ny konsert för pv, nu ute på landet någonstans. 

Själv har jag ju biljett till Halmstad Symfoniorkester klockan 16.00; första gången jag får uppleva något sådant. 

Minns en annan musikalisk upplevelse: kanske var jag sexton år och på Medborgarhuset i Lycksele spelade då Umeå Big Band för ungdomar från gymnasiet/yrkesskolor och det var det bästa jag - dittills - varit med om!

Ytterligare en annan höjdare: Jazzkväll i Sundbybergs kyrka med Ivan Renliden, Svend Asmussen och Putte Wickman. Underbart! (Men minns att konferencieren kallade Svend Asmussen för "allas vår Svend Rasmussen"). 

Så är det här idag.

Dagens fönster ....

... fångades på min laptop-skärm, det var när jag tittade på underbara filmen "Smak av björnär" som jag såg tidigare i veckan. Vilken vacker kvinna! Så kraftfull! Eka Chavleishvili heter hon.

En annan sorts lördag ....

Vaknar tidigt, redan vid 4-tiden och alldeles stilla ligger jag och intill mig, på den utdragbara delen av dagbädden, sover 5-åriingen. 

Hans andetag är lugna och jämna. Det är varmt i det lilla rummet. Fönstret stängt .., och jag som nästan alltid har ett fönster på glänt i mitt sovrum. 

Lägger mig någon timme på soffan Ektorp. Sigge intill mig. Sedan tillbaka igen till min rumskamrat, så han inte ska känna sig sviken. 

Vid 11-tiden åker vi in till Halmstad, sammanstrålar med pv som tillsammans med Kammarkören haft konsert i Nicolaikyrkan, den stora och går sedan till legendariska konditori Regnbågen. 

Pojkarna är trötta och har spring i benen. Den minste somnar i vagnen. 

Ett besök på Slottets innergård hinner vi också med. Jag berättar att Halland och därmed också Halmstad för flera hundra år sedan hörde till Danmark, ja, det gjorde ju minsann Skåne också och en guide på slottet som vill bjuda in oss att se en film och en utställning, visar var landshövdningen bor, ja, i vilken del av slottet. Vi tackar nej till inbjudan, hur vänlig den än var. 

Men dessförinnan har vi tittat in i Stora Kyrkan och där ska det bli dop av en liten flicka. Dopgästerna är så finklädda och innan det hela tar sin början, står vi och tittar lite .., jag pekar på de vackra mosaikfönstren och på gravkoret där någon dansk herreman vilar .., och vi tittar också på den jättelika kyrkklockan, den som står uppställd i vapenhuset, tillverkad  år 1667 av klockgjutaren Hans Hansson i Halmstad. Klockan väger 500 kg. 

Ikväll, innan skåningarna tackar för sig, blir så ett dopp i iskalla havet, ja,det blir sonen och jag själv, övriga tackar nej.

Sonen står i vattnet under några minuter och säger att det är jobbigare att stå där man inte bottnar, då viftar man ju liksom omkring vattnet och han upplever det som kyligare på det viset.

Igår när vi gick i säng, sa 5-åringen att "farmor, du får gärna läsa den där ramsan som du brukar ..", och jag tänkte att det kanske var Hattstugan eller något annat. Nej, det var det inte. Det var den där bönen som jag har bett med honom vid sängdags flera gånger, då när jag ber någon bevara oss alla och göra så att inte någon 5-åring får mardrömmar och lite sånt. 

Så det gjorde jag. 

För övrigt har vi pratat om hur maten går genom matstrupen för att avslutas som bajs och igårkväll tog jag honom och Viggo och vi stod ute på gården och tittade upp emot stjärnhimlen och det var omåttligt spännande.  

Sonen berättade att i bilen på väg upp, då hade 5-åringen sagt, apropå att dom diskuterat något som dom var osäkra på, sagt att "vi kan fråga farmor, hon vet mycket."

Tänka sig. 

Nu är klockan 21.10 och jag tänker krypa ner under täcket. Är såååå trött.

 När klockan snart är sju på kvällen ...

Pv har precis tackat för sig i hamnen, det blev ett tolvtimmarspass, men nu är han på väg hem, på cykel. Själv har jag gått på högvarv, men nu - med eld i kaminen - och när jag hunnit dammsuga och torka golven, äta en tallrik fullkorns-havregrynsgröt med lite lingonsylt till och och pratat med den yngste som är på väg upp med pojkarna, ja, men nu känner jag mig lugn. Rofylld, rent av. Eld i kaminen. 

Ett gult paket med glädje, fanns i postlådan idag! Titta, vilket vackert ..., lite som ett x-libris och det är så fint med två katter, den till höger kommer spatserande så malligt och vill väl visa att "nu är jag i alla fall här ..!"  

Sååå vackert! 

Ett fint kort av en korp  (?)följde också med och i det gula paketet låg boken "Vådan avatt vara Skrake", av Kjell Westö. Tack, du rara annannan! 

(Hon berättade om den här boken på sin blogg och jag skrev - tror jag - att den titeln och det omslaget hade jag garanterat fallit för.)

Jovan Radomir i Gokväll; tänk, jag tycker att den mannen ser ut att vara så symptatisk.

En fin fredagkväll till er alla!

Nytt jobb ...

Så var det då dags för den årliga båtupptagningen i hamnen. Pv gav sig av tidigt, redan vid 7-tiden, själv var jag där halv 9. 

Det var förskollärare-Kerstin och jag själv som skulle servera varm korv med bröd, kaffe, drickor, ja, och allt tillbehör, till hungriga båtmänniskor. Båt-män, hade jag kunnat skriva, men där var nog en och möjligen annan kvinna med i sällskapet. 

Vid halv 11 kom en hel skara karlar in och alla ville ha minst en korv med bröd och kaffe, förstås! 

"Har ni ingen sötstark senap ...?" frågade en man. 

Nej, det hade vi inte. Däremot hade Kerstin bakat mängder med jättegoda kanelbullar - dom var gratis -. Det övriga kostade 10 kr för varm korv med bröd, lika mycket (eller lite) för en flaska vatten eller för kaffe. Allt gick till Skallkrokens Båtsällskap. 

För första gången sedan jag gick i pension, upplevde jag  s t r e s s.  Trots två stora kastruller var det svårt att ha hinna med att värma korvarna och nästa gång ska jag tänka på att ha minst två kaffetermosar redo .., så behöver ingen vänta på att kaffet ska rinna ner och bli klart (trots en dubbel-bryggare). 

Log när jag såg den här burken. 

"Men var har du köpt den ...?" undrade jag. 

"Jo, men på Hemköp!" svarade Kerstin. 

Tänk, att en handbollstränares "gurkburk" på dialekt, blev till detta!

Nå, men det var i alla fall trevliga människor allesammans och många av männen gick helt sonika och fixade korv med bröd själva, då, när man höll på med kaffet. 

En ung kvinna var lyftledare och så roligt det är med en kvinna som styr upp det hela .., så där bland män i alla åldrar!

Efteråt hade jag tänkt mig ett dopp i havet, tillsammans med pv, som nog blir här i ytterligare ett par timmar. Nej, då hade jag glömt baddräkten hemma! Nu ska jag åka iväg igen och titta på resten och ta det där doppet.

Så här såg det ut .., den ena båten efter den andra dinglade i luften och det hölls i rep och det parerades och det surrades.

Dagens fönster ...

... finns i det där gula huset på en kulle, allt uti landet Halland. 

Jag undrar vad jag ska ta mig till när dom här gröna fleecefiltarna nötts ut? 

S o m  jag tycker om dem! (Här blandas dem och dom hejvilt, som ni ser).

"Skriv upp i kalendern ..!"

Torsdag förmiddag. Rutinerna är likadana var morgon. Frukostbrickorna är dukade sedan kvällen innan, men ägg ska kokas, kaffe bryggas och lite sånt. Nyhetsmorgon varvas med Morgonstudion. Pv eldar i kaminen och säger, så där i förbifarten, att det nu är möjligt att boka covidvaccin, ja, apropå att den äldre kvinnan - kund i affären - igår berättade att hennes son  (nästan i vår ålder) nu drabbats av covid. 

Alltså loggar vi in oss på Region Halland och får tid den 26:e oktober, fem minuter efter varandra, på Distriktssköterskemottagningen i Harplinge. Att strunta i vaccineringen finns inte på kartan; enbart tanken på hur sjuka vi var, kan ge mig ångest. Den skumpiga ambulansfärden till Halmstad lasarett .., svårigheten att få tillräckligt med syre. Nej, aldrig mera!

Varje morgon kollar vi våra blodtryck och skriver upp resultatet i den där fina kalendern, den som är så opraktiskt otymplig, men ack, så vacker. 

Mitt tryck idag: 101/67. Förundras ofta över att ens tryck ligger nästan  e x a k t  likadant om det tas vid samma tidpunkt på dagen.

Det raljeras ofta över att pensionärer som under veckan har mer än en inbokad aktivitet, kan uppleva stress .., och stämmer detta, så blir vecka 42 tuff för pv. Måndag folktandvården, fredag vårdcentralen. Aj, aj. 

Och i helgen har Halmstad kammarkör två konserter, såväl lördag som söndag .., och själv ska jag lyssna till Halmstad Symfoniorkester på söndageftermiddag. Pv har som vanligt övat och övat, ja, t.om sittandes på solstolen i Grekland hörde jag honom nynna på något stycke. I helgen ska det sjungas på såväl italienska, spanska, engelska, tyska, latin .., som på svenska. Han påstår sig kunna all text och all melodi utantill och kan nu koncentrera sig på att titta på dirigenten. 

Mera på agendan? Måste kolla upp när det är bäst att klippa ner på tok för höga spireabuskar, det gamla  äppelträdet som mest är murket och inte ger många äpplen, ska få gå hädan ..., ja och så är det ju allt med uterummet och i morgon båtupptagning och jag ska hjälpa till med att bjuda på varm korv med bröd. 

Just så är det. Ibland händer inget. Andra veckor är lite mer fartfyllda .., det gäller då oftast pv. Det i mina ögon så lugnande fotot här ovanför, togs av den äldsta. Det var igår.

Dagens fönster ...

Igår visade jag ett av Guys alla fönsterbidrag och jag skrev också att jag undrade hur han egentligen har det numera, herr Jonsson. Nu vet jag, för jag slog en signal till honom och det blev - som alltid  - ett ganska långt samtal som gick hit och dit och det är väldigt trivsamt och efteråt känner man (jag) sig upplyft. 

Nå, hur har han det då? 

Jo, tack, han har det bra. Han går på promenader i sällskap med andra pensionärer (efteråt är det fika tillsammans) ., han läser inte så många böcker längre då han har problem med ena ögat (tur att det finns ljudböcker), men han är, detta till trots, med i en bokcirkel. 

"Just nu läser vi Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf, ja, vi håller oss till böcker som vi ofta kan relatera till på ena eller andra sättet", berättade Guy. 

Och så följer han olika människor vilka reser runt jorden, ofta på motorcykel, människor som sedan lägger ut detta som filmer på youtube och berättar om sina äventyr. 

Intressant tycker han också att det är att ta del av människor som flyttat till vårt land och därefter, på sociala medier, vittnar om skillnader mellan deras hemland och allt det som är annorlunda i Sverige.(Det tycker jag också är intressant ., jag följer bland annat en kvinna från Canada som gift sig med en skåning, fått barn och hon har många amerikanska följare vilka häpnar och inte tror sina ögon, när dom får veta att det inte kostar multum-multum att ligga på BB eller åka ambulans!)   

Guy är en eftertänksam man som - i motsats till mig - inte talar i raketfart och inte byter ämne, så där tjopp bara! Hans röst är mörk och vittnar om att han är sprungen ur den norrländska myllan. Guys pappa hette Folke och hans mamma Rut, det frågade jag honom om. Tänk, att vi är släkt på långt håll! 

Ja, nu vet ni lite om hur herr Jonsson har det. Bilden tog han från det fina sjukhus där han låg efter att ha vurpat med sin motorcykel i Bangkok, men det var länge sedan det.

Någon slags resumé ...

Råkade i förrgår låna Ulf Lundells "Vardagar 8" som jag redan har tagit mig igenom, men kom på det så snart jag börjat läsa. Det kändes trösterikt. Tre av våra bekanta som anser sig ha dåligt närminne, har helt slutat att läsa böcker, då det är hopplöst att komma ihåg handlingen, ja, så snart de lagt ifrån sig boken. 

Orkade inte titta på debatten mellan J.D. Vance och Tim Walz, de två vicepresidentkandidaterna. Såg däremot olika inslag från SVT och Nyhetsmorgon och förvånades storligen över tonen i debatten!! Var det möjligt ...? Två vuxna politiker som inte bara skällde på varandra och hade en vanlig samtalston. Otroligt. 

Alltså hade jag helt fel i gårdagens inlägg, där jag tänkte mig det hela som en kamp mellen en pitbull och en golden retriever. Tänk, om Trump kunde anamma lite av detta. Eller mycket.

Från den äldsta kommer den här morgonbilden hemifrån. Det är alltså sjuktugans gavel längst till höger. En krispig och lite kylig morgon, tycks det som. Frågade igår hur sjukläget är i Malå. Jo, mängder med patienter .., det var olika infektioner och virus och allt möjligt! 

Och vilken service, i helgen arbetar hon såväl lördag som söndag, dagtid alltså .., 8-17. Aldrig minns jag att mottagningen hade såna öppettider när mamma arbetade! Och varje helg, dessutom!

För övrigt var telefonnumret till mottagningen 86 och till vårdavdelningen 21. Vårt telefonnummer hemma var 43 och bästa kompisens var 205. Så, nu vet ni det.

Film nr 2 ...

Gårdagens film "Smak av björnbär" i regi av Elene Naveriani (född 1985) visade sig vara en riktig pärla. Hyrde den via triart.se och det var länge sedan jag såg en så .., annorlunda film. 

Allt handlar om Etero, en 48-årig georgisk kvinna som driver en pytteliten butik som säljer tvättmedel och annat nödvändigt. Hon har aldrig varit gift; aldrig haft något förhållande. En särling är hon bland byns övriga kvinnor. Fri, men i deras ögon annorlunda. 

Så här beskrivs handlingen på Triarts sida: 

"I byn skvallras det, men Etero värnar sin frihet över allt annat. När hon råkar ut för en olycka som nästan dödar henne, vaknar en önskan som hon aldrig känt förut. Hon bestämmer sig för att det är dags att bli av med oskulden. Men kärleken har ett pris och frågan är om hon är beredd att betala?"

Huvudrollsinnehavaren , Eka Chavleishvili (f.1970) är helt magnifik när det gäller att med minsta minspel visa vad som sker inom henne! Så sensuell, så fylld av tillbakahållna känslor, så stark och så skör, allt på en gång. (I vissa sekvenser ser hon ut som Frida Kalho, kanske är det ögonbrynen ..?) 

Motspelaren (tvättmedels-leverantören) är inte sämre han. Bland grabbiga-machomän vilka lever i den lilla byn, är han en slags motpol, ja, han är också så bra! Temiko Chichinadze heter mannen, född 1966. (Bilderna dels från filmen, den sista från triart.se).

Detta var alltså den andra filmen i min egen lilla filmstudio. Den förra, isländska "Sommarljus och sen kommer natten", var också så fin.

Dagens fönster ...

För elva år sedan besökte Guy Umeå och fångade då en hel svärm med fönster; dessa från Arkitekthögskolan. Undrar just hur det är med herr Jonsson numera?

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"Väntade länge på Sparbanken i Lund och fångade då denna mycket skånska utsikt mot domkrykan, med MFF-tröja i förgrunden!"

//Tack säger jag och grattis MFF som även i år blev svenska mästare i fotboll!

Vid tolvtiden ...

... blev det dopp i havet i Skallkroken. Grannen Annelie gjorde oss sällskap. Pv tyckte att det blåste för mycket. 

Det blir inga långa simturer när vattentemperaturen visar på knappt femton grader. 

Ändå är det så ljuvligt! 

Kom hem och kände mig fylld av energi. Gjorde klart med alla pelargoniorna, sopade bort jorden från altanen, räfsade kruttorra eklöv vilka dråsat till marken .., klippte ner humle, brunfrägade ormbunkar, en klematis, rensade ogräs, forslade bort alltsammans, tömde soporna och sen tog orken slut. 

Nu ska jag titta på georgisk film. 

// Och nu har jag tittat. Vilken annorlunda film! Vilka huvudrollsinnehavare!

Så här kan det se ut ...

Kanske har många av er läst Lundells "Vardagar" vilka är numrerade .., tror att nr 10 är den senaste, men om INTE, så kan ni få en hint om hur det kan se ut. 

Jo, jag trivs med det kortfattade och hans många funderingar om allt och inget.

Och här, hos oss ..? 

Jo, i ugnen en mjuk mix-pepparkaka ("blir gott till 11-kaffet", säger pv leende). Det var igår som jag upptäckte att datumet precis gått ut (på mixen, alltså), men det överlever vi nog. 

Den blir säkert god, särskilt med ett glas kall mjölk till. 

Har duschat, tvättat håret och städat badrummet. och oroar mig lite för hur det ska gå för demokraternas Tim Walz som ska debattera med med Trumps vapendragare -  J.D. Vance - som tydligen är en skarp (för att inte säga knivskarp) debattör. Här kan ni se när det hela tar sin början. 

Och jag tänker att ibland räcker det inte med att se ut som en snäll lärare, ha hund, ha varit fotbollstränare och vara allmänt folklig, så där som Tim Walz. Det känns som om en godmodig Golden Retriever ska möta en Pitbull. Hjälp!

Dagens fönster ...

Vi har lagt till i många olika hamnar under de här åren som jag varit med ombord, men inne i själva stadskärnan i Halmstad, nej, där hade vi inte varit. 

Nära till det mesta var det Vi gick på promenad till torget där det pågick någon slags matfestival och vi slog oss ned på den nybyggda restaurangen alldeles vid Nissan och tog var sitt glas vin och det var väl det hela. 

Inte det minsta stökigt på natten, nej, lugnt och fridfullt. 

Vad minns jag mest från sommarens seglatser?

Utan tvekan när Elliot gjorde oss sällskap från Limhamn till Ven. 

Därefter Humlebaek på Själland, med den vackra - och så annorlunda - kyrkogården alldeles intill.  

I Höganäs blev vi inblåsta i tre nätter, men vilken liten pärla det var! Så välordnat! Så fint! Inför nästa sommar - om allt är som det ska - tänker pv ansluta sig till Frihamnsordningen, vilket bland annat innebär att man betalar sååå mycket mindre för en gästplats. Själva medlemsskapet kostar 100:-/år.

Bilden från Humlebaek.

Prisskillnad ...

Pv köpte igår Voltaren 100 g på Apotek Hjärtat, det som finns inne på Ica Maxi: Kostnad: 259:- kr. 

Kollade på Apotea.se vad samma tub kostade där: 189:-. 

Sjuttio kronors skillnad, alltså. Ingen fraktkostnad för den senare. 

Hade han däremot beställt det på apotekhjartat.se hade priset blivit detsamma som på apotea.se,  alltså 189:-. 

Måndag nu också ....

Jo, det blev verkligen ett dopp i havet. Tack och lov för stege som når ner till djupt vatten, så slipper man plåga sig med att gå ut ett femtontal meter innan det går att simma/doppa sig! 

Underbart efteråt. 

Vi satte oss vid vindskyddet och kalasade på var sitt nygrillat kycklinglår och lite bröd och solen värmde mot ännu brunbrända ben och det kändes nästan som om hjärtat skulle sprängas av glädje. 

På klubbhusets altan satt måndagsgänget och drack kaffe eller åt dom kanske lunch? Ett tiotal äldre gentlemän som arbetar ideellt för hamnföreningen. 

Tänk, så bra för män som kanske - efter att de slutat arbeta - får något meningsfullt att syssla med och kanske mest av allt: att träffa andra män och få prata om allt och inget. (Män lär ju vara mer ensamma än kvinnor, helt enkelt mindre sociala).

Brännmaneterna har kommit och det var väl onödigt, men de tre som pv och en kvinna sett, höll till i det inre av hamnen. 

I fredags var det väl som pv helt sonika tog upp en brännmanet, då när några inte vågade sig i om den låg där. 

Nästan hjältestatus blev det.

Vi är nog södra Sveriges sämsdta odlare, men se ETT hösthallon fick jag i alla fall kalasa på! Och nu minsann ska vi titta på Sherwood, avsnitt 4.

 Måndag ... 

Snart oktober. Oktober låter snällt, tycker jag. November mjukt. 

Vi tar elvakaffe på altanen. För ovanlighetens skull hör jag småfågelkvitter. 

"Hör du ...?" frågar jag pv. 

Nej, han hör dem inte och det är inte hög rödhakesång och inte gärdsmyg, utan vanligt fågelkvitter. Icke! Å, måtte detta inte drabba mig!

Eller: kanske är det så att man bara inte tänker på det, då, när man inte längre hör dem. 

Sonen ringer. 

Han har varit i Veberöd och hämtat sten och sitter nu och väntar på att en traktor ska komma loss; den blockerar ena vägbanan. 

En hel del hinner vi prata om .., och pv har sänt honom en bild på den nya sågen och vi pratar också om påsarna med stockrosfrön vilka jag postade före helgen (såväl från vår enda, stockros, som från grannen Birgittas) och kanske blir det inget av dessa frön, men man kan ju chansa, säger jag. 

Efteråt gör sig pv klar för en lång runda på rullskidor. "Räkna med 1.5 timme ...", säger han. 

Själv tar jag en runda på tomten. 

Upptäcker att gurkörten börjat om att blomma .., några enstaka små, små blå blommor .., i pallkragen trängs ringblommor och mot husväggen syns en enda Ingrid-Bergman-ros.

Blåregnet har börjat växa runt knuten och jag har sagt till pv att han på inga villkor får kapa grenarna. 

Soligt och fint ute. 

Tidigare på morgonen tittade jag på ett reportage av SVT:s Fouad Youcefi, filmat i Arizona och det handlade om migrationsfrågan, den omtalade muren och mötet med den 85-årige ranchägaren Jim Chilton.

Reportaget sändes i Aktuellt i torsdagskväll, men det missade jag.  

Här en länk om någon är intresserad. (Cirka 22:25 in i programmet). 

Sonen frågade som vanligt (jag hörde hans leende ...) vad mina ambitioner för dagen var. Jo, jo. Jag svarade att  biblioteket, kanske ett dopp, ta upp blomlådepelargonior, fixa en mjuk pepparkaka, skicka ett kondoleanskort till kvinnan som nu förlorat sin äkta make, han som en gång var klasskamrat och god vän till pv, ja, det var något av det som stod på agendan, 

Ska även skriva ett helt vanligt brev till vännen Ingrid i Falun. Önskar att jag hade några vackra frimärken, mina är så trista. 

Dessa till vänster, tycker jag såå mycket om och får nog beställa en karta. (Nu blev det gjort!) Henning Trollbäck är konstnären. Jag älskar dem!

Att vara frimärksansvarig i affären var ungefär lika roligt som att texta skyltar! Detta att försöka ta hem olika sorters frimärken, allra helst vackra (vilket ju som bekant är en smaksak), var rena fröjden! 

Och att sätta upp en liten skylt med text om vem upphovsmannen/kvinnan var bakom frimärket, något som jag tycker att Postnord är urdåliga på. 

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv; ja, det var när vi bilade runt i Skottland sommaren 2016.

 Söndag ....

Halleluja för uterummet som sannerligen fyllt sin funktion och mer därtill! Här satt vi i timmar tillsammans med Ecke, Britt, Birgitta och på slutet tillkom en före detta kör-kamrat till pv - Sven-Olof med sin fru Kerstin - och så blev vi sju vid bordet. 

Halleluja också för bettankax. Det var dessa gröna bordstabletter, kaffekopparna från Höganäs, assietterna, en grön skål som hon förärade oss, bara så där, annars fick vi lämna allt till återvinningen om vi inte ville ha dem. Tala om att hon vet vad man tycker om! Stort  t a c k!

Vad pratade vi om? Hummerfiske, husförsäljningsbekymmer, den kommande tågresan till Malå med alla byten, snötillgång, rådjur, älgar och kaniner på tomterna här omkring och Britt vittnade om särskilda "ormstråk", det vill säga, ställen där ormarna tar sig över Ejdervägen. Hoppsan, det kände jag inte till!

När S-O och hustrun tittade in (de var bara på promenad här vid havet) blev det prat om Parkinsons sjukdom och denne S-O berättade om hur ampullerna han hade i en liten behållare på magen fungerade ..,  ja, hur dessa portionerade ut medicinen i doser och hur komplicerad tillvaron kan bli när man drabbas av den här sjukdomen. 

Medan vi satt där kom Sigge in i uterummet; spankulerade omkring och jamade och tyckte kanske att han fick för lite uppmärksamhet.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det där fina landet Halland

Glädjebilder ...

En har varit ute på långpromenad hemma i Malå - mot Ljustjärn till - dit skidade vi på skolutflykter i min ungdom. 

Choklad i termos, apelsiner, en macka eller två. 

Och där upptäcker hundrasterskan en upphängd gädda. 

Och på familjechatten kommer även den här bilden, med texten: "Ledig häst". 

Den äldsta hade i veckan varit på någon slags träff med olika kompisar hemma i Malå och där var bland annat en klasskamrat till AP. 

Jag tycker att det är så fantastiskt, detta vad man minns från ens skoltid. 

Att Annika och Gudrun - båda två - hade såå vacker handstil, det minns jag och att Ulla på väggen i sitt tonårsrum hade tjurfäktaren El Cordóbes, det minns jag också. Och inte att förglömma att vi hade brandövning i gamla träskolan just den dagen som Robert Kennedy blev skjuten. 

På den där träffen som Den Äldsta var på, hade AP:s klasskamrat sagt att han så väl kom ihåg att Anna aldrig drack mjölk när hon gick i skolan! (Hade hennes mamma absolut noll koll på.)

Vilket minne! Att bara komma ihåg en sån sak! 

Det är det som jag finner så finurligt .., eller underligt, att det ofta är till synes bagateller som slår läger i ens minnesbank!