Om en pappa och hans son ..., och om kärlek.

Hos hemifrån-Ingela läser jag om något som griper tag så man blir alldeles MATT.

Det blev Ingela också.

Och nu norpar jag länken rakt av .., för det här måste ni bara se!

Tack du underbara Ingela som tipsade!

En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?” Pappan svarar: ”Ja” och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”Ja, min son”.
En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen ”Ja”.

Torsdagsfönstret ...

Och nästa helg, när jag är hos barnbarnen uppe i Väsby, då ska Torun och hennes dotter leva loppan i min lilla lägenhet, tillsammans med Pelle.

Från fredag till söndag.

Åååå, vad jag tycker att det känns roligt!

(Texten blev pytteliten på bilden .., men Torun var fotograf och tog bilden i sec.hand-affärsfönstret, som för övrigt finns i närheten av Stora Södergatan i Lund. Om någon har problem med att läsa liten text, så vet ni kanske att man klickar på CTRL-tangenten och samtidigt på + tangenten .., då ökas texten på sidan. Minusknappen om du vill ha mindre text.)

Födelsedag igen ...

Och idag, torsdag, fyller Babsan år.

Hon som heter Barbro, bor i Uppsala, men kommer från Piteå.

Stort grattis från mig!

(Men jag hittar inte din blogg ...! Hoho! Länka gärna, Barbro!)

// För några år sedan hade här på sidan (eller på den förra bloggen ..) så himla roligt med att skriva ner våra favoritfilmer och så gjorde jag listor där respektive val visades.

Det var då födelsedagsbarnet, den rödhåriga Barbro, uttryckte sig så här, angående listorna.

"Det är för att uttrycka det lite kraftfullt: kul som fan!!!!
Men, snälla pinga så fort du skriven in en ny lista.Annika du har väl skrivit din favvislista hoppas jag, blir kul läsning med tanke på hur mycket du kan om film."

Och så här såg det ut efteråt .., när alla kommenterade de övrigas listor.

Sportnytt ...

Pensionatvärdens storebror .., i somras på pv:s altan.
Han, den liggande mannen, ska också åka Vasaloppet och har inte tränat just nåntning i vinter, förutom nu, i fjällen.
I fjol gick det sämre, då, i själva tävlingen.
Mer behöver vi ju inte säga.
"Men nu .., ja, han åkte 46 km första dagen ...", säger han som är lillebror.
Liiiite impad låter han allt.
I morgon åker dock pv:s storebror med familj hem till Småland igen.
Han som är storebror och oerhört engagerad och kunnig i allt som har med energibesparing att göra, ska nämligen intervjuas av den här tidningen.
Grattis Tommy! säger jag.

Och så meddelas från vanligen välunderrättat håll, att herr Pensionatsvärden även idag har tränat idogt i längdlöpningsspåret.

"Hur känns det?" frågar jag i bästa Sportspegelstil.

"Jotack, men jag är allt lite sliten .., det har blivit många mils skidåkning nu ... och idag åkte jag mest utför ..", säger herr Pensionatsvärden och låter lite trött.

Jag undrar om han tänker på kosten, den är ju viktigt, det vet vi alla.

"Njaaa .., det har blivit såväl semlor som våfflor idag ..", svarar han då.

Ajdå.

Och så tackar reportern för sig.



Ps. Den Liggande Mannens dotter Kajsa, brorsdotter till PV, ska även hon åka Vasaloppet.
Inte illa!

Det är henne ni ser på bilden .., där hon sitter och pratar med organisten Andrew från Notting Hill i London.

Och även Kajsa befinner sig på samma träningsläger som sin farbror och pappa. Ds.


// En sååå kärleksfull beskrivning av sin farbror, han den liggande mannen, har Joanna på Irland gjort. Den finns här, om någon vill möta en högst annorlunda människa.

Så är det.

Jag tycker om sättet hon uttrycker sig på.

Sånt man tänker på ...

Fenomenale Jesper Langberg som den minnesgoda såg i Matador.
Där spelade han Mads Skjaern bror (Christian eller nåt sånt ..?)

Man kan ju i sitt stilla sinne fundera över vad det är som gör att danska skådespelare låter så mycket mera trovärdiga i sina repliker, än svenska?

Ofta när jag ser på svenska serier, tycker jag, helt ärligt, att det låter som om skådespelaren står på Dramatens scen och arrrrtikulerar ut sina repliker.

Men tittar man på t.ex danska "Sommer" .,. då är det precis tvärtom.

Det är vad jag tycker.

(Men det finns undantag .. Mona Malm är ett sånt .., Allan Edwall var ett annat .., och så är det ju det här med hur manuset är skrivet förstås.)

Eriks vänstra hand ...

Tjopp, kommer en tjusig vänsterhand susande genom rymden!

Den tillhör Eric.

Han är Stenbock (och det är ju minsann inte det sämsta ...) och storebror.

'

Och så är han bloggare också.

Bästa film? frågar jag.

Amadeus .., eller ... Såsom i himmelen .., svarar han i ett förklarande mail.

Och titta, vilken ovanligt lång tumme han har!

Kvällskaffe ..

'

Om man inte börjar arbeta förrän klockan 11.00 dagen därpå, då kan man faktiskt ta sig en kopp Zoegas skånerost fast klockan är kvart över åtta på kvällen.

En slags ..., ja ..., lycka, är det nog.

Och nu är det bara sex arbetsdagar kvar tills jag får semester.

Om precis en vecka kliver jag, hopefully, ombord på flyget från Sturup till Bromma.

Det är också lycka.

Språklådan ....


Minns ni när Ulla-Carin Lindqvist läste nyheter i SVT?

Eller när Claes Elfsberg gör samma sak?

Kommer ni ihåg hur det låter?

Som ett ständigt flöde .., lugnt och sansat.

Numera, när framför allt unga kvinnliga reportrar gör reportage, låter det som om dom läser sagor för småbarn.

Betoningen läggs hela tiden på olika ord .., det blir upphackat.

Och nej, det är ingenting jag går och hetsar upp mig över .., ingenting som gör mig sömnlös.

Jag ska inte ringa till Sveriges Television och klaga.

Det är bara det att jag har tänkt på det.

Det där upphackade.

Snart mars ...

Fastän det är bra länge sedan nu ..., så är det som om det börjar rycka i Pelle när mars månad närmar sig.

En gång i livet var han häradsbetäckare ute på landet.

I veckor var han försvunnen och återvände hem .., sönderriven och ärrad efter slagsmål med andra kattherrar.

Nu är han bara hos matte.

Allt han behöver kråma sig för är kokt fisk.

Men ändå .., plötsligt börjar han sitta vid västerfönstret och titta ut.

I timmar blir han där.

Spanar ut över den lilla del av världen som är hans.

Tänker måhända på tjusiga kattmadamer.

Kommer ihåg.

Visste ni ...?

... att det finns nånting som heter www.gottogram.se?

Det visste inte jag.

Men nu vet jag.

En vecka för sent kom det lilla paketet och brevbäraren knackade på min dörr och loooog stort.

Det gjorde jag med.

Happy End. Eller inte.

Ett annat par, från Norrbotten.
Lyckliga?
Ja, det tror jag.

Det är inte ofta man tänker att ..."åååå, dom där är nog verkligt lyckliga tillsammans!", men kvinnan och mannen som kommer promenerande i sakta mak på trottoaren mitt emot min lägenhet, dom är nog lyckliga?

Tror jag.

En dag möter jag henne i affären; kvinnan.

Och jag berättar för henne om vad jag tror och kvinnan ler och säger att jaa, hon är verkligen lycklig, men det har hon sannerligen inte alltid varit och om hon jämför med förhållandet med sin dotters pappa, mannen som hon lämnade, så är det som natt och dag, det finns helt enkelt inga ord som kan beskriva skillnaden.

Kvinnan är stor och ganska överviktig.

Håret stripigt.

Hon är så långt ifrån damtidningarns omslagsmadamer som man kan tänka sig.

Och mannen .., han ser väl ut som män i allmänhet ser ut.

Alldaglig.

Men när jag alldeles för en liten stund sedan - från min utsiktspunkt här vid slagbordet -,
ser dem komma gående hand-i-hand, då fylls jag av en slags hoppfullhet.

Och en hel drös med inutivärme.

Och alldeles säker är jag på .., att detta verkligen är ett Lyckligt Par.

Ledig-dags-sysselsättning ...


Då tittar jag på detta och det är hur bra som helst.

"Ella den förtrollade ..."

Amerikansk film från 2004. (Ella Enchanted)

När Ella föddes fick hon av en fe gåvan - och förbannelsen - att alltid lyda minsta tillsägelse. Detta innebär att Ella aldrig kan vägra göra någonting någon ber henne om.

I jakten på att hitta fen och försöka upphäva förtrollningen möter Ella allt ifrån troll och jättar till talande böcker och en vacker prins.

Regi: Tommy O'Haver.
I rollerna: Anne Hathaway, Hugh Dancy, Joanna Lumley, Minnie Driver, Cary Elwes, m.f

Just nu i den lilla ettan ....

Röd pil: stenen.

Från den rara madamen Bente i Norge, kom igår ett paket innehållande diverse smått och gott, däribland en sten, "Pyrrit", som sägs ska befrämja mottagarens intelligens och analytiska förmåga.

Kanske tycker norgemadamen att det är precis vad som behövs för undertecknad, så jag tänkte att här ska stenen minsann komma till användning och nästan genast lade jag den på bordet framför soffan; nära till, alltså.

Men alla vi som har katter, vi vet hur nyfikna dom är och att dom omedelbart upptäcker minsta förändring i tillvaron.

Plötsligt hoppar Pelle upp på bordet och spanar in den lilla stenen som ska förändra mitt liv.

En liten stund sitter han där och begrundar vad detta nu handlar om ....



Och sen: tjopp, bara! hamnar stenen under soffan.



En liten norsk skyddsängel gömde sig också i paketet.
Nu ligger den och begrundar sid öde, tillsammans med herr och fru Prickigt Djur.

Födelsedag ...

Idag fyller världens underbaraste arbetskamrat år, nämligen Maria Hansson.

Maria är snäll, omtänksam, gladlynt, skärpt, känslosam, hetlevrad, ömsint, nästan-alltid-varmt-leende, pratglad, social och lojal.

Dessutom är hon mamma till tre töser.

Nästan alltid när vi arbetar torsdagkväll tillsammans, frågar hon om man vill ha skjuts hem?

"Nja, men det behövs inte .. jag har cykeln ....", säger jag då, men det slutar ofta med att jag sitter intill henne i bilen.

Hon är helt enkelt en sån fin människa.

Stort grattis från bloggmadamen!

"Varsågoda! Maten är serverad ....!"

Alldeles fantastiska Cattis på "Yngre medelåldersbloggen" .., tar upp något oerhört väsentligt på sin sida; detta om vad samhället bjuder barn och äldre på i matväg och så länkar hon vidare.

Man h ä p n a r.

Eller inte.

Jag har bara kopierat innehållsförteckningen.

Läs och förundras vad förskolebarnen bjöds på den 30 januari.

Tortellinigratäng med ost/skinka

Innehåll: Rökt skinka (griskött, koksalt, antitoxidations-medel E325 & E301, druvsocker, maltodextrin, stabiliseringsmedel E450 & E451, konserverignsmedel E250, förtjockningsmedel E407a), tortellini (durumvetemjöl), ägg, ströbröd (vetemjöl, vatten animaliskt fett från gris, salt, jäst), vegetabilisk olja, ost, tomatpulver 3,0procent, salt, örtkrydda 0,3 procent, arom vitlök), mjölk, ostcreme (mjölk, smältost av cheddarost, smör, salt, mjölksyrakultur, konserveringsmedel; sorbinsyra), hollandeisås (skummjölkspulver, modifierad stärkelse, maltodextrin, salt, vegetabiliskt fett, lök, jästextrakt, socker, äggulepulver, stabiliseringsmedel E 450, emulgeringsmedel sojalecitin, surhetsreglerande medel citronsyra & E 262, vasslepulver från mjölk, citronjuicepulver, förtjockningsmedel guarkärnmjöl, vitlök, gurkmeja, arom), snowflake (modifierad majsstärkelse E 1422), margarin (vegetabilisk olja, vatten, vassle, emulgeringsmedel härdad vegetabilisk olja, sojalecitin, salt, konserveringsmedel kaliumsorbat, arom, surhetsreglerande medel citronsyra, A- och D-vitaminer).

Olika åsikter ....


I SVT:s morgonsoffa sitter ett antal så kallade kulturexperter och förfasar sig över kulturministerns uttalande om att nedsprayande av tunnelbanevagnar inte är konst.

Sånt ska en minister inte uttala sig om, menar panelen.

"Ja, det påminner om diktaturfasoner ...", säger en av dem, en ung man.

"I dom här små klippen som man ser i tv .., av mannen som sprayar ner tunnelbanevagnen, där tycker jag mig se ett estetiskt värde .., ja, som en slags dans ...", säger samme man.

Jaså.

Tänk, det tror jag inte att huvuddelen av det svenska folket tycker.

(Jag undrar om det skulle anses ha ett estetiskt värde om den sprayande konstfacksmannen utförde grafitti på kulturexperternas bostäder och samtidigt passade på att krossa ett av deras fönster ...).

V ä n t a n ....

.... på sol och värme.

Hela havet stormar ...!

Dagens elände.

Vore jag i den här madamens kläder, i alla fall i dessa dagar av våldsam turbulens, så tror
jag faktiskt att jag skulle ta mig en titt på den här sidan.

Det är vad jag tror.

Lediga-dagsfönstret ...

Det kommer från herrn där uppe i Arvidsjaur, från Jom.

Och själva fönstret hittade han i Sintra, utanför Lissabon.

Danska tv-nyheter.


En man med invandrarbakgrund har ikväll blivit beskjuten i centrala Köpenhamn.

En man intervjuas.

Jaha.

Det är självaste "drebechefen".

En polis, alltså.

Kanske en kriminalare?

Men vilken titel.

V i l k e t trevligt tv-program det här är!

Och åååå, vad jag tycker om den här filuren!

Upphittat ...

Eftermiddag ...

Ett annat slags fika .., i Malmö tillsammans med Catarina som har bott i Marocko.
"Titta Elisabet, det är läppstift på din kopp, nä, nu får vi säga till servitören, va ..., det är klart att det spelar roll, nä, inte kan du bara ta bort det med servetten heller!" utbrister hon lite förfärat.


... blir strålande sol och glatta trottoarer!

Det gäller att hålla i hatten när man cyklar.

Och jag susar iväg till centrum och uträttar ärenden och får veta att Elkedjans butik visst heter Lindsténs elektriska och inte alls Lindstens som arbetskamraterna talade om för mig, men vad hjälper det, när personalen i affären uttalar det precis som cowboy-maria och Magnus.

Alltså precis som "Lindströms".

Hos "Kultiverat" köper jag svindelvackra rosa ranunklar och jag svänger förbi hos silversmeden som är klar med min ring med tre bokstäver ingraverade och det blev kanske inte som jag hade tänkt mig .. jag ville ha dem rejält separerade .., men i det långa loppet spelar det förstås ingen roll och hur som helst kan jag senare låta gravera in ännu flera bokstäver eller rent av hela ord?

Ringen ska hämtas nästa onsdag, när jag får lön.

Sist av allt posten.

Posten finns inne på Åhléns och i foajén träffar jag kunder som hej-pratar lite och därefter hämtar jag ut ett paket som har kommit ända från Hamar i Norge och när jag en stund senare kommer hem .., upptäcker jag allt möljigt finurligt som gömmer sig i paketet med dom vackra frimärkena ..., det är en liten ängel och en större variant och där är choklad och en sten som sägs ska befrämja intelligens och det logiska tänkandet och avsändaren menar att den nog kan göra nytta .., ja, t.ex. vid bilkörning och när jag läser just den raden, då ler jag.

Tack du rara Bente!

Och nu .., bakar jag bröd.

Sex limpor ligger på tre plåtar.

I morgon är jag helt fri och pensionatvärden ringer och meddelar att han idag har åkt kanske 31 km, ja, han har testat den riktiga vasaloppsbacken och idag var det tungt.

"Jag kände mig helt enkelt sliten efter gårdagens 37 km ...", säger han och slår en tärning .., "ja, vi spelar Fia ...", får jag veta.

Allt känns bra.

Livet är rikt.

Och nu blir det kaffe med mjuk-tunnbrödmacka!

Så är det.

Tisdagsfönstret ...

Bloggvännen Turtlegirl har varit på resande fot, nämligen i Sydafrika!

Och ser man på .., i inkorgen hittar jag plötsligt detta.


"Hej!

Det var alltid ett nöje när något fönster dök upp att fota på resan söderöver till Sydafrika.
Det här dök upp i fashionabla´ staden Knysna.

En stad där de med mer tjocka plånböcker har sina sommarhus vid havet.

Där fanns en tjusig marina med små boutiqer´ men det här fönstret dök upp på väg mot vår buss och det låg en bit ifrån de fina boutiqerna.

Kanske en mer "vanlig affär" som valt att skylta sina varor på ett härligt och lite ovanligt sätt.

Bakom ett gult galler också för säkerhets skull.

Stöldbegärliga varor måhända?

Från Turtlans resa söderöver.

PS: Fler fönster kommer!"


// Stort tack från bloggmadamen!

Allt som det ska vara ...

Regementsgatan i Ystad en dag i somras.

Klockan 06.00 ringer väckarklockan.

Då har jag redan varit vaken i en dryg timmas tid och nu har arbetsbyxor i syntetmaterial fått träda i tjänst och röda icatröjan väntar på sin tur och alldeles strax ska det cyklas till jobbet.

Snö på marken.

Alldeles tyst här utanför.

"Vill du inte ha mina kyssar ?" frågar en staccato-sjungande Björn Skifs.

Och jag kollar mina fickor .., där är sprättkniven .., dörröppnaren .,. läppstiftet Isadora nr 77 .., och pennorna.

Från köket hörs Pelle jama.

Han vill ha frukost.

Nu!

Nedräkningen har börjat ...

Meddelande från träningslägret i Sälen, framför allt till fan-clubsordföranden, madame Bente i Norge, samt till övriga (4 st, tror jag ...) medlemmar i föreningen.

"Hälsa dem att jag överlevde dagens hårda träningspass! Allt är gott och väl!" säger skidåkaren, tillika pensionatsvärden från Halland, med siktet inställt på en framskjuten plats i Vasaloppet.

Nu är det bara tretton dagar kvar till start.

Utsikt från söderfönstret ...

Klockan 16.25.

Klicka gärna.

Nytt ord, kanske ...


Radio Malmöhus nyhetsuppläsare säger inte "lokaler", utan "bokaler".

Med b.

Ja, det var ju nåt nytt.


Uppdatering: ååå, förlåt mig nyhetsuppläserskan!

Lindalotta berättar i en kommentar att det faktiskt var menat som ett ord .., som en blandning mellan bostäder och lokaler, då blir det bokaler!

Några eftermiddagsfönster ...

I Sydfrankrike bor den skriv, - och fotoglada Monet.
Hon, som studerar tidningsspalter, tar bilder på nytillskottet Desi .., och lär oss allt om den franska försäkringskassan.



Och det här fönstret kommer från den här damen som just idag har förevigat utsikten från sitt arbetsrum.

Det är hon som knappt vet till sig av mormorsglädje och som gärna åker motorcykel.

Tack snälla till er båda! säger jag.

I stället för blodtryckshöjande medicin ...

Kulturminister Lena Adelsohn -Liljerot anser inte att det är konst att spraya ner en tunnelbanevagn och inte tycker hon att det är konst att krossa ett fönster i samma vagn heller.

Jag tycker att madame kulturministerns uttalande vittnar om ett alldeles särdeles gott omdöme.

I morse hörde jag Konstfacks rektor stamma fram sin förklaring till det skedda.

"Vi äger inte våra elever ...", sade han.

Och så var det ju den här kvinnan.

Ja, ja.

Och vill man vara riktigt modern i sin konst, så kan man pinka på Norrlandsoperans golv.

Så här skriver Aftonbladet.

Kiss på Operan

2007: Den spanska konstnären Itziar Okariz skulle kissa på Norrlandsoperans golv. Men en annan konstnär, Dorinel Marc, hann före och fångade upp urinen i en potta. Sedan smakade han på den och utbrast: ”This is art”.

Det är väl det som kallas för den fria konsten.

Förstås.

Sjukdag ...


Ligger på soffan Ektorp och lyssnar till P1.

Prat och mera prat.

Det är Täppas och damer och herrar som ringer in och säger sitt hjärtas mening.

Och sedan, ett nytt program, där en bloggmadame som skriver i en av gratistidningarna intervjuas.

Hon är "kolumnist".

Inte krönikör eller kåsör.

K o l u m n i s t.

I intervjun används ett ord mer än övriga .., faktiskt nästan hela tiden.

Det ordet är t r a n s p a r e n t.

"Ja, om man som jag är rätt transparent ...", säger metrodamen som är ung och som på bloggen berättar om sitt liv.

Transparent-transparent-transparent.

Intervjuaren kan minsann han också.

Transparent och transparens.

Det är vad jag hör när jag ligger där på soffan med Pelle intill mig.

Så nu vet man det.

Det heter inte öppenhjärtig längre.

Man är t r a n s p a r e n t.


Och utanför fönstret är himlen gråblå.

Så var det med den nya given ..

Badrummet besöks flitigt.

Tack och lov för Sveriges Radio och Ring P1.

Måndagsglädje ..

Från Barbro - Babsan - i Uppsala (men från Piteå, egentligen ...) kommer ett collage som gör att måndagen blir aningen mer lättsam.

Tänk ..., snart är vi där!

I en av pensionatets rabatter tittade igår små tulpanblad upp.

Det ni.

Måndag.

Ny vecka.

Ny giv.

Små och stora möten ...

Här står hon, Maria med sin lite annorlunda vänsterhand.
Den glade maken Don till höger om henne.

I höstas när Emma och jag själv tillbringade fjorton dagar på ön Kefalonia, mötte vi den rara Maria som är uppvuxen i Norrbotten .., men som sedan några år tillbaka bor i Sheffield.

I England.

Och i Sheffield, där finns en annan madame från Sverige.

Så här skriver hon i sin presentation och jag tycker att den är är så härlig!

"Det har ar min andra blog, for jag har tappat bort den forsta! Jag vet att det finns nan teknisk finurlighet som gor att man kan skriva prickar over vasentliga vokaler aven pa ett engelskt tangentbord, men sant pill orkar jag inte med. Huvudsaken ar att jag skriver pa svenska, sa att engelsmannen inte forstar vad jag skriver om dom :)"

Här finns hon, Anna i Sheffield!

På agendan ...

Om precis elva dagar vankas flygresa till Stockholm.
(Åtta arbetsdagar. Jag har räknat dem noga.)

Då ska mormor som är jag .., "vakta" barnbarnen och det är ju minsann ett hedersuppdrag.

Det blir filmvisning och önskematsedel och förhoppningsvis trivsamma kvällar.

Och en av dagarna har jag bestämt mig för att åka hit.

Åååå, vad jag längtar!

Ett kvällsfönster från Norrbotten ...

... närmare bestämt från Storavan.

Vem tror ni har tagit bilden ...?

Nä, just det.

Det är inte så svårt att gissa, det är den rare filuren som skickade panoramafönstret från lastbilen .., nämligen herr Jom.

Och det, om något, bevisar verkligen att en och samma människa kan rymma så många olika bitar inom sig.

Bilden är från i somras och gör sig förstås bäst om man klickar upp den.

Igår ... mitt på dagen.

Promenad vid havet i landet Halland.
I bakgrunden syns lilla samhället Haverdal.
Klicka gärna på bilden ...

(Och tittar Christer in här, då skrattar han på sig ., för jag meddelade ju högtravande att jag inte tyckte om att krångla till bilderna .., men det här bildbehandlingsprogrammet är så lätt att använda .., så jag kunde bara inte låta bli. Egentligen var himlen klart, klart blå. Och inte en snöflinga syntes på marken .., vid vägrenen var gräset fras-torrt.)

Ett eftermiddagsfönster från Stockholms skärgård ...

Till min förskräckelse har jag tagit bort allt i min inkorg, så även texten som handlade om det här fönstret.

Om sydfrankrike-madamen, tillika pudelmatten .., tittar in här, så får du gärna berätta om ditt skärgårdsfönster!

Nu har hon svarat:

"Jag skickade det här fönstret till dig och berättade att det här var badrumsfönstret i vårt hus på Yxlan. Det var ursprungligen ett sovrum så det var vanligt fönster med rätt rejäl insyn så vi ordnade med vackra franska gardiner och ett internetbeställt designat insynsskydd.

I varje skärgårdsfönster av rang måste det också stå olika sorters fåglar.
En del riktiga, en del påhittade.
Det finaste med det här fönstret var att när man satt i den massageduschkabin vi hade i badrummet så såg man ut ner mot havet, 100 meter bort.

Gardinerna hänger nu i det franska badrummet och är lika fina där.

Och skärgårdsfåglarna sitter och tittar på mig i mitt arbetsrum.
De verkar inte sakna sina tidigare platser värst mycket."

Apropå Melodifestivalen ...

Så här tyckte jag.

• Måns var proffsig och såg säker ut.
  

• Till min förvåning tycker jag att Heat också var bra.
  

• Dom tre damerna som sjöng var också bra .. (bäst, tyckte PV).

• Och så är jag, helt ärligt, döless på alla ironiska kommentarer från programledaren, som kanske har fått detta på sitt manus .., det är mycket möjligt, men spelar ingen roll ., jag är trött på ironi och sarkastiska skämt, så enkelt är det.

• Amy Diamond är så söt, så söt .. men hjälp, jag trodde att hon var kanske femton år?

• Det var rösterna från den nilssonska juryn.
  

Titta, vem jag mötte ...!

I en utomhuskruka hos Sonja och Gösta i Haverdal, upptäcker jag den här figuren.

Eller är det möjligen rent av ...?

Hemresa ...

Nästan hemma.

Inte en snöflinga ser jag i landet Halland, men så snart tåget passerat Båstad, då blir allt vitt.

Sportlov är lika med tomma vagnar.

Närapå ensamma är vi i kupén, Pelle och jag.

Så gott sover han i sin bur .., hela vägen .. vaknar bara till vid tågbytet i Malmö.

Och vi passerar hela raden av stationer .., Östervärn, Persborg, Oxie, Svedala, Skurup, Rydsgård, Svarte (då ser man havet!) och sist Ystad.

Där sitter jag på sätet och tittar ut över allt det vita och jag tänker på hur mitt liv de senaste fem åren har blivit ett enda tågpendlande .., nästan tre års varannanhelgspendling till Helsingborg och nu i ett års tid .., till och från Halmstad.

Fram och åter åker jag.

Kliver av och på.

En sommardag för tre år sedan låg vi på stranden och pratade om val som vi gör i livet; det var Husletarmannen som letade och till sist fann ett hus på Österlen .., det var Leina och det var jag själv.

Ibland tycker jag att jag är en sån som ..., ja, likt en barkbåt låter mig sköljas upp på stranden för att sedan åka ut i havet igen .., och så upp på en ny strand .., så där .., att jag kanske inte tar tag i rodret som är mitt liv .., men på ett annat sätt väljer jag ju verkligen.

För ..., jag väljer ju att leva så här.

Lite som en nomad.

I ett mail som kom till mig för flera år sedan, skrev mannen som letade ett hus följande:

"Nu förstår jag mer..

Jag har funderat på morgonen varför det attraherar mig så starkt att tala med dig.
Den allt annat överskuggande faktorn är att du är på väg.

Jag ser dig som en vandrare och resenär.

Och då är det så finurligt ordnat med oss människor att vi rustas för uppgiften vi har redan som små. Ska vi kunna gå långt måste vi ha en vision och vissa särskilda egenskaper. Att kunna prata är en sådan. Annars kan vi aldrig fråga om vägen eller beskriva var vi är.

Att vara i rörelse är en annan. Jag kommer ingen vart om hjulen inte rullar.

Det viktigaste är dock ett gott hjärta.

Annars tycker människorna inte om dig och de villar bort dig på vägen... ."

Alldeles enkelt är det inte.

Söndagsfönstret ...

... hittar man hos Sonja och Gösta i Haverdal.

På pensionatet ....

Ingen nu levande människa kan steka panerad torsk godare än pensionatvärden.

Lägg därtill p e r f e k t kokta morotsstavar och potatis och en sås som är himmelsk.

Jag skulle kunna äta ihjäl mig på den här maten.

Och han som ska åka till fjälls i morgon - torskstekaren -, han bakar just nu bröd och kanske gifflar också.

Själv löser jag korsord.

Kvällspostens var inga problem; en enda ruta behövde jag hjälp med.

Nu håller jag på med nåt lärarkorsord ..., ja, från en lärartidning.

Hmmm.

Det fattas några rutor.

Imorgon blir det tidig hemfärd .., klockan nio går tåget från Halmstad och jag är hemma vid tolv.

Nu ska jag inte skriva mera för idag .., och sen är det ju festival från Skellefteå.

Skellefteå .., det är för mig min tonårstid.

Dit åkte vi på skolresa.

Tretton mil enkel väg .., vi badade i Skelleftehamns badhus och efteråt åkte man rulltrappa på Domus. Vilken lycka.

På hemvägen, i bussen, såg jag en klasskamrat dricka Merry, som då var en ny läsk.

Ååååå, vad det såg gott ut!

Och på Skellefteå BB har jag fött två av mina tre barn.

Och min störstasyster har köpt en orangefärgad snurrfåtölj i stan.

"Stan" = Skellefteå.

Jo.

Ungefär så.

Och ni har det bra, hoppas jag ...?

Efter att jag klickat på publicera, tänkte jag .., ja, det blev på gränsen till patetiskt.
Dte är såna här vykort som finns att köpa på marknader, men det var så roligt att göra ett sånt i picnic:s bildbehandlingsprogram, så ni får ta det för vad det är.

På väg hem från stranden, tänkte jag just den tanken.

Den har slagit mig så många gånger här i livet .., att åtminstone det jag själv tycker är mest viktigt, det är helt gratis.

Att bo nära havet.

Bara en sån sak.

Att ha förmånen att kunna ta tåget och möta nya stränder.

Att få sitta mot en solvägg och känna värmen mot kinden.

Att lyssna till småfågelkvitter.

Sånt.

Alldeles gratis är det.

Och snäckskalen fanns i hundratal på stranden i Haverdal.

Lördagspromenad vid havet ...

Inte alls långt från pensionatet ligger Haverdal.

Där handlar jag melodifestivalgodisochchipsochdip (men pensionatsvärden tittar absolut inte på sånt dravel som melodifestivaler .., usch nej, han är en människa som hellre lyssnar till Nationalteatern, men nu är ju bloggmadamen på besök ....) och så föreslår chauffören att vi ska ta en promenad vid havet, nere i Haverdal.

Så det gör vi.



Solen lite mot kinden och vinden i ryggen.
Hundar som skuttar hit och dit.
Snäckskal i sanden.

Det känns som ..., vår.



Enkel resa med tåg från Ystad till Halmstad central, med rabattkort, kostar 108 kronor.

Etthundraåtta kronor.

För den summan kommer man till Paradiset.

Det är bara så.

Alla Hjärtans Dag ...

Egentligen är jag ingen som bryr mig i det här ..., ja, sånt som Halloween eller Alla Hjärtans Dag.

Men många andra gör det och jag vill bara meddela att min mobil har saligen insomnat eller i alla fall så är den djupt medvetslös och laddaren är i Ystad och till råga på allt kommer jag inte ihåg lösenordet för att kolla eventuella sms, så nu är det PUK-koden som gäller ..och den är hemma i pärmen, så har det kommit rara hälsningar, så kan jag omöjligen svara på dem nu.

Det är alltså inte så att jag bara struntar i er.

(Ja, Bettankax, jag glömde koden nu också ..-)

Men jag önskar alla en skön lördag i alla fall!

Och en fin hjärtedag ..., allt medan jag hör pianospel från nedrevåningen.

(Dan Anderssons .., Jag ska gå genom tysta skyar .., underbart vackert är det!)

Lördagsfönstret ...

Från Malmö till Halmstad är det mer än fullsatt på tåget!!

Överallt står resenärer och i glappet där dörrarna är, sitter ungdomar på golvet.

Jag har lyckats få en plats i lågvagnen och där är så trångt att man knappt kan röra sig.

Där är skidfodral och stora ryggsäckar och resväskor och två kattburar .., och intill mig sitter en familj på sex personer som ska på skidsemester och borta till höger sitter en ung man i grön Fjällrävenjacka och rastaflätor, - han tycks djupt försjunken i en pocketbok som handlar om havet -.

Mitt emot mig ...., en ung man och hans fästmö.
Kvinnan sover, med huvudet i pojkvännens knä.
Han i sin tur läser en bok av Peter Robinson.

I Helsingborg kliver ännu en skidsemestrande familj på.
Fem barn och mamma och pappa.

Jag, som brukar räkna Lyckliga Par, tänker att ..., jo, här är ett sånt.

Mannen och kvinnan pratar hela tiden med varandra och framför allt SER dom varandra .., och minstingen i familjen, - en ljuslockig pojke på kanske fyra år -, krånglar sig ned vid min högra sida .., där finns ett ledigt galonklätt säte.

Efter en minuts åkande med tåget, säger lillkillen att han är hungrig.

"Jaha .., men vi har ju nyss gått hemifrån ...?" säger hans pappa och ger honom ett rött äpple.

Det blir en trevlig liten krabat jag får som sällskap.

Han småpratar lite med Pelle och berättar att han också har en katt, eller två, den ene heter Bamse och är jättestor och precis då håller hans mamma upp mobilen och visar mig hur Bamse ser ut .., och jag får veta att familjen ska åka skidor i Storlien.

"Det är jättekul att åka sovtåg!" säger lillkillen och smajlar med hela ansiktet.

Tågvärden är en jättelång färgad man, han ser ut som en Massaj .., och rör sig nåt så ofattbart sinnligt .., som en som vet sitt värde och det är knappt han tar sig fram för allt som står i vägen och efter en stund ansluter ytterligare en tågvärd; en kvinna med göteborgsdialekt och alla är vänliga och rara och gör så gott dom kan i detta kaos.

När klockan är lite över fem, rullar tåget in på stationen i Halmstad.

I en röd Volvo sitter pensionatsvärden och väntar och Pelle får komma ut ur buren och sträääcker lite på sig ., och hela vägen till det gula huset på kullen tittar han ut över omgivningen och när bildörren slutligen öppnas, skuttar han genast ut.

Här, är han hemma.

Och i pensionatets kök står färdigpackade väskor inför pv:s sportlovssemester i Sälen; det är stora kassar fyllda med flingor och gryner och gud-vet-allt och nu är det frukost, säger pensionatsvärden och nu slutar jag att skriva.

På Spåret ....

I väntkuren vid järnvägsstationen hamnar jag intill tre unga flickor.

Sexton, sjutton år kanske.

Det är femton minuter tills tåget ska lämna stationen och på den tiden hinner flickorna diskutera nästan allt mellan himmel och jord.

Mest handlar det om andra tjejer.

Klasskamrater.

"Fy faaaan, vilken jävla f*tta hon är .., du vet hon .., ja, hon berättade för mig hur många killar hon hade kn*llat med och jag sa va faaaan .., och sen, ba, när jag sa hur vilka jag hade kn*llat med, så var det ju fan många fler, ni skulle ha sett hur hon gapa, va ...?" säger den blonderade flickan som sitter med benen i kors.

Och så loskar hon på en Metro som ligger på marken framför henne.

Elva loskor inom loppet av femton minuter.

På andra sidan järnvägsspåret går en flicka omkring lite förstrött.

"Kolla henne, fy faaaan, hon ser ju ut som en jävla skogsmulle!" säger den blonderade intill mig och ååå, så dom skrattar.

Då kan jag inte hålla mig längre.

"Hör ni .., tänk om jag hade varit den flickans mamma .., hur hade det känts tror ni ...?" säger jag och flickorna ryggar för ett ögonblick till och tittar på tanten intill, hon med katten i sin bur som står där intill losk-tidningen och en av flickorna fnyser och säger .."jaaaa, daaagens ungdom ..., hahaha ...!"

Sen kommer tåget och alla gör sig redo för avfärd och jag tänker att ..., jaha, ja .., det är den generationen man ska bli vårdad av när man sitter av hemmet.

I Skurup stiger flickorna av.

En av dem säger skrattande att hon har sån lust att bli aspackad ikväll.

Just så var det.

(Och en helt annan variant av tågresa blev det från Malmö till Halmstad .., en resa fylld av glädje och värme .., men det berättar jag om senare, efter maten!)