Älsklingsfönstret ...

Madeleine tog bilden.

Vissa dagar börjar illa, men slutar bättre.

Måndagen den nionde februari blir just en sån dag.

Nästan alla arbetskamraterna är som tappade på energi .., kanske är det effekten av fullmånen, ja, vad vet man?

Det blir aningen bättre framåt lunch.

Sista två timmarna siter jag i kassan och möter vänliga människor och glädjen återvänder.

Och innan jag går hem från affären - då är klockan lite över fem - står jag ute på lagret och tittar på flera-veckor-schemat som sitter på väggen och jag tänker att åååå, snart stundar resan till Emil och Emma.

Två veckor kvar bara.

Den tjugosjätte lyfter planet från Sturup och en timme senare landar vi, hopefully, på Bromma.

Och nu står jag där och räknar dom lediga dagarna.

Onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag och måndag.

Jobb tisdag till tre.

Fri onsdag.

Börjar 11.00 torsdag.

Då kommer Emilie och ställer sig intill mig och jag pekar på den där tisdagen som det ska arbetas på och säger att ...., kanske skulle jag fråga nån ...?

"Bettan, jag kan ta den!" säger hon glatt.

Mitt hjärta slår nästan trippelslag av glädje.

För se .., detta att hon tar min tisdag, det innebär att jag är fri åtta dagar på raken och dom tre sista, kan jag alltså tillbringa i landet Halland.

Fast jag älskar mitt jobb, så känns det plötsligt som om jag har vunnit minst en miljon!

Minst.