tisdag 10 februari 2009

En hemifrånhälsning ...



"Hej Elisabet!

Fick tag på din mejladress och måste få skicka en vinterbild från Malå, vi har snart en meter snö.

Det du ser, huset till vänster (med nästan bara taket som skymtar ...) är där Carl-Olov Sjölund bodde en gång, det som hade varit arbetsstuga för barn som kom utifrån byarna.

Ja, vem är det som dristar sig till att skriva, jo, Sture Grundberg boende på Backgatan 18, vi brukade väl utbyta ord ibland då du jobbade på ICA en gång för länge sen, och jag vet att du inte har glömt Malå.

Du får ursäkta att jag tränger mig på, men jag kunde inte låta bli.

mvh Sture Grundberg."


Blir man lycklig av såna rader?

Ja!

Sture är nämligen en riktig malåprofil .., en som har funnits där så länge jag minns.

En glad man.

Härligt!

Och tack du snälla, rara Sture!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad kul att hitta sitt gamla (byggt 1895) hus på din sida tack vare Sture. Sen några månader tillbaka äger Linda och David Roslund det. De repararer för fullt ser man då man enstaka gånger far förbi. Men de är fantastiska på många sätt: Linda är ju dotter till en av dina gamla arbetskamrater på Nilahallen och David son till Eskil och Doris som hade hotellet. Nu ska de sköta om det lekamliga vid Carl Olofs begravning. Vi vet att de är jätteduktiga på sånt eftersom David också skötte sonens Gustafs bröllop för några år sen.
Jag hörde en diskussion om vad bloggar är av två proffs, det viktiga är att den läses av många och att man får kommentarer. Så sträck på dig Elisabet!

Elisabet. sa...

Kerstin: jag minns det huset egentligen bara fårn ett enda tillfälle, när vi lussade för Carl-Olof (coh förmodligen dig också ..-) när vi hade honom som klassföreståndare .,. det måste ha varit i slutet av 60-talet?

Det där med bloggandet .. nja, egentligen tror jag inte på det.

En blogg kan vara hur intressant som helst och bara ha få läsare, - det är kanske inte så många som har hittat dit - och då har dom heller inte många kommentarer.

Och jag har inte alls så många besökare, men är glad för dom som finns här och jag tog bort besöksräknaren, jag blev så stressad av att se hur många eller få som var inne och läste.

Linda minns jag mycket väl, vi var som sagt var arbetskamrater.

Och jag ler när jag skriver det här .,. för jag kommer ihåg när hon hade varit i Grekland och kom hem och jag frågade hur det hade varit?

Jo, det var så mycket utlänningar där .., tyckte hon ..-)