Visserligen är pensionatsvärden fysiskt närvarande, men just så mycket mera är det inte.
Tankarna är någon helt annanstans.
"Du vet .., när jag stod och duschade i morse .., då tänkte jag .., jaaa, vid den här tiden om tre veckor .., då har jag nog just passerat Smågan."
Säger han.
19 kommentarer:
Ska ta reda på våra gubars åknummer så får de väl hålla ögonen öppna för varandra.
Jag far inte med till Dalarna själv iår. Han far med folk med anknytning till jobbet och ska bo i Mora iår. Jag ska plugga (eller nåt).
Fast just nu ligger han nedbäddad med flunsan ...
Eh? Va? PV ska köra Riktiga Vasaloppet?
Coolt!
Min nedbäddade hostare ska åka söndan innan.
Spänstig han är, PV.
Följer du med och hejar på?
Cecilia: haha .., jag förstår inte riktigt hur du har svarat?
Jo, han ska åka Riktiga Vasaloppet för 5:e gången. Jag tycker att det är hur strongt som helst ,-)
Mian: nä, jag är barnbarnsvakt i Sthlm och ska kolla från soffan Ektorp med kaffe och goda mackor inom räckhåll.
Cecilia: jaha, nu förstår jag .., nu ser jag, menar jag. Söndan innan. Då förstår jag.
Jag är helt enkelt dålig på att räkna veckor ... ;-)
Cecilia N: och jag på att läsa ..-)
Han ser verkligen ut som om han tänker på hur det kommer att kännas där i spåret vid Mångsbodarna.
Finns det något svenskare än Vasaloppet känner jag plötsligt från mitt sydfranska perspektiv?
Blåbärssoppa, valla, miljoners karlar som trängs i timmar, en elitklunga som filmas från scotrar och helikoptrar. Och sen alla de andra som svettas, trillar, kör så det ryker och så till sist kranskullan som får springa som sjutton för att hinna med att hänga kransen om karlen som vinner. Numera ofta inte en svensk känns det som?
Jag tycker det är en fysisk prestation, det tycker jag verkligen. Själv hade jag orkat en kvart. Men vad ÄR det som ligger bakom detta fenomen? De många männen som tar ut sig i timmar för att visa något - vad??
Och om någon potentiell åkare ligger med influensa och därefter ska åka ett Vasalopp, då kan man ju bekymra sig tycker jag? Det känns väl inte riktigt bra för hälsan? Eller det kanske är ett tag tills det är dags?
Lycka till säger jag iallafall och hoppas att det blir bra målgångstid!
Egentligen borde ju herr skidåkaren själv svara på varför man åker .., men om jag gissar, så tror jag att det är ...
1. en slags tävlan mot sig själv ...
2. detta att ha ett mål för sin träning ...
3. och så ..., håvar det ju in en massa "men ååå, vad duktig du är!"
Vad säger du, PV?
Till Monet:
Det är massor med damer med också. Och de flesta av dem som åker förbi mig har en oerhört mycket bättre teknik än vad jag ligger inne med. Men jag brukar försöka ta sikte på en trevlig damrumpa/rygg och hänga på så länga jag orkar. Sedan släpper jag och hänger på nästa.
Första året jag åkte fick jag häng på en den sista milen och hon körde lagom fort, ibland kunde t o m jag dra lite. När vi kom i mål åkte jag fram och skulle tacka för draghjälpen men hon sa bara "Verstehe nicht".
Så kan det vara i fädrens spår. Men ack vad det är roligt.
PV
Jag tycker det är en strong prestation på riktig. Värt en hel massa "manlighets-poäng" (obs! ingen ironi, om nu någon skulle uppfatta det så!).
..och fan-clubben verkar inte bara tysthet(se ovan).
bettankax: ,-)
Har en kollega som ska åka öppet spår. Hur orkar dom?
Säger bara en sak - imponerad!
Hedgren: ja, det är jag med .., det håller jag med om!
Det är mitt fel att det blev vasaloppsåkande i min familj. (Okej, öppetspåråkande då.)
Maken berättade att hans kollegor skulle åka stafettvasan och jag frågade varför inte han var med i den.
"Ska man göra något så ska man göra det ordentligt." fick jag till svar.
Inom några minuter hamnade vi i "åker du så åker jag". Och då hade vi ett år på oss att träna upp oss från noll kondis och motionsvana alls.
Dessvärre bröt jag armen i januari året vi skulle åka, så maken fick skida själv. Men jag var med i Dalarna.
Året efter (= i fjol) var jag hel och vi följdes åt. Men jag tog mig inte längre än till Evertsberg. Men så länge eller så långt har jag aldrig åkt skidor förut. Jag tycker gott de kunde ha placerat Mora där.
För att hålla intresset uppe för att motionera inför nästa öppet spår testade maken Lidingöloppet.
Och nu är han inne på att göra en klassiker. Vätternrundan ligger sist på schemat.
Själv fick jag ont i fötterna av min tur till Evertsberg (och allt skidande inför det) och har nu äntligen efter nästan ett år fått ortopediska skoilägg. Därför har jag släppt idén om att motionera tillsammans. Som ju var grundtanken och som sörjs.
Cecilia N: hahaha .. vilken underbar berättelse! Jag känner på mig att jag också får ont i fötterna om jag skulle åka Vasaloppet, så jag ägnar mig åt bloggande i stället ..-)
PS. Maken släppte jag iväg strax före Evertsberg, efter halvvägsskylten. Han åkte skidor hela vägen. Jag åkte buss halva.
Cecilia N: jag har t.om haft skoinlägg även UTAN att ha kämpat med någon skidåkning.
Dom skoinläggen åts upp av en matglad iller i Varberg ..-)
Tack Pv för en rolig historia:-)
Jag sa ju det, hur svenskt är Vasaloppet egentligen idag? Och visst finns det kvinnor som åker men inte visste jag att de fungerade som den här sortens dragmoment.
Har idag på fransk tv sett något motsvarande. "Det transpyreneeiska skidloppet" tror jag det hette. Samma klunga, många mil i svåra bergstrakter, samma stakande, samma soppa fast jag tror inte det är blåbär. Och här var fokus på 80-åriga gubbar som alltid kört det här loppet och som var väldigt nöjda med sin insats.
Krumbenta vaggade de iväg efter avslutat värv:-)
Skicka en kommentar