"Jo, du förstår .., vi var på badet och barnbarnet Erik, tolv år, och hans morfar .., ja, dom badade och badade och jag såg dem komma upp ur vattnet och liksom ruska av håret så där som man gör och så dök dom igen .., om och om igen ..., det var ett ögonblick av sån glädje och jag kände mig så .., ja, jag glömmer det inte ..", säger Eva när hon sitter ute på vår altan och äter nybakad sockerkaka.
Och min egen glädje ...
Frånsett den där middagen tillsammans med äldsta dottern, mågen och Emil och alla de övriga, så kan jag på rak arm säga att stunden nere på stranden alldeles nyss .., tillsammans med labradoren Elvis och så Harry och pv som kastade pinnar långt, långt ut till havs, det var alldeles ljuvligt.
Och jag satt på en sten och såg harry och Elvis kivas om pinnen och En Riktig Labrador vågar sig längre ut än en blandning av stövare/vallhund/labrador .., men den senare gensköt den duktige simmaren och så var kampen igång igen.
Luften var comfort-ljummen.
Ljumma, ljumma vindar mot ansiktet.
2 kommentarer:
Så härligt att bo nära havet! Måste vara ljuvligt en tid som denna!
Senare i sommar ska vi ta en tur så vi får se havet o gå längs en strand eller på klippor har jag bestämt!
Härlig motion för hundarna.
En härlig bild också!
Goa goa hundarna, så roligt de har!
Skicka en kommentar