Övre pil: herr och fru Tupp tittar ut över sin lilla värld.
Nedre pil: skålen som min morfar har gjort.
Honom träffade jag aldrig, han var bara 30 år när livet tog slut.
Men skålen .., kantstött och lite hipp-som-happig, den står här.
Och titta, så pelargoniorna gläds åt ljuset!
Det gäller att leva i nuet, det säger alla som vet.
Så det är vad jag gör.
Sitter i soffan och gosar med Pelle.
Sneglar ut genom fönstret.
Läser lokaltidningen som man får i två månader för endast 99:-.
På insändarsidan pågår debatten som vanligt.
Så här skriver Jonas Andersson.
"Jag undrar varför ansvarig på Alnarps lantbruksuniversitet inte vill att de övriga studenterna skall säga du till prinsen.
Prinsen är väl egentligen också en vanlig människa.
Finns det någon på Alnarps lantbruksuniversitet som frågat prinsen om han har något emot att bli duad?"
Helt och fullt håller jag med herr Andersson.
Att någon människa ska titulera någon annan för "Prinsen" .., (eller prinsessan ...), det tycker jag är rent ut sagt horribelt.
Det skulle aldrig falla mig in att säga "vill Kungen ha lite kaffe ..?" heller.
2 kommentarer:
Mina pelargonior har också såna där långa skott nu.
Hm - hade du inte något vitt på stolen förr?
annika: ja, det vita finns där under den röda pläden som fick komma fram när det var jul. Och det är det ju ännu ..-)
Skicka en kommentar