Detta är min mammas farfars far.
Bildtext: Klockaren i Dikanäs, Per Erik Vesterlund "Klockarfar" (1845-1926) med sin hustru i andra giftet 1910, Anna Erica Vesterlund f Eriksson 1850.
Man kan hoppas att det inte rådde pussbrist mellan Per-Erik och hans hustru.
Klockarens son, Per-Johan, min mammas farfar, fick tolv eller tretton barn.
Ingen brist på kärlek där inte.
Såja.
Nu har jag beställt underbara Anita Nilssons bok "All denna pussbrist".
Den handlar om just pussbrist och brist på närhet hos singlar.
Från tidningen Ud og Se .., någon gång år 2006.
Och dylikt finns hos gifta par också.
Tänk, att jag känner par som inte har haft något samliv alls på tio år.
8 kommentarer:
Nog kan man bli pussnödig ibland.
Verkligen. :-)
/Ellis - med nosen i böckerna. Inte pussiga sådana dock.
Ingela och ellis: jag skulle kunna leva utan pussar, men inte utan kramar och definitivt inte utan nån som masserar ens fotsulor.
Det är bättre än allt annat!
Faktiskt.
Det är en hundrapoängare-upplevelse.
....och inte skulle jag vilja vara utan när min älskade man borstar mitt långa hår i sängen innan vi somnar. :-)
det är också en hudrapoängare.
Fotsulsmassage är ett måste för ett bra äktenskap! Men inget samliv på tio år?! Det låter mer som en kompisrelation tycker jag.
Inte ovanligt alls med gamla äktenskap utan samliv. Och en massa barn kan det bli utan kärlek - förr var en graviditet ett bra sätt att få vara i fred. Man får hoppas att det inte var så hos dem du beskrev!
Eva: ja, man kan ju leva som bästa kamrater också förstås, det är ju inget som hindrar det, men ändå ... jag vet många som är tillsammans bra för att det känns tryggt ekonomiskt.
Rutan: nej, där var det inga barn alls ..)
(kanske beroende på samlivsbristen .-)
londongirl och eva: ingen hårborstning i sängen för min del ...., men fotsulorna ... mmmmmmm!
Skicka en kommentar