Hörvärt ....
Häromdagen råkade jag - av en slump - lyssna till en helt ljuvlig betraktelse i P1.
Det var författaren Åsa Larsson som berättade om kulturskillnader.
Jag kände igen mig i sååå mycket!
Här kan ni lyssna .., scrolla ner till 26:e oktober, "Om handskakningar, kindpussar och annan vett och etikett".
6 kommentarer:
Heja Åsa Larsson! Bra deckare skriver hon också!
Åh, så bra att du påminde mig!
Nu är fågelmatningen på gång! Vi syns väl i vinter?
Lysande! Detta eviga kindslaskande, och dessa Magdalena Ribbingfasoner ger mig knottror...
Ruta Ett: ja, jag gillar henne skarpt!
lifeblog: absolut!
Kattis: när vi flyttade till Skåne märkte jag så väl den där skillnaden. När Anders började första klass och alla föräldrar samlades i klassrummet - första gången - gick alla runt och hälsade och tog i hand .,. det var jag (vi) inte alls vana vid, vi nickade liksom till dem vi såg i ögonen och hälsade, men det var vi helt ensamma om.
Men jag märker det på andra sätt också.
När vi hade Eva och Ulf på besök, hade Eva bakat en kaka och jag hade gjort mackor, det skulle vara till kaffet.
För att vara artig med Eva, tog jag kakan först .., och då sa pv att .., har du inte fått nån uppfostran, man börjar väl med smörgåsarna och tar det fina sist?
Det hade jag aldrig någonsin tänkt på och jag tyckte att det var så fånigt ,-)
Men jag var den enda.
I Sthlm gick jag och ringde på dörren hos en väninna, jag tänkte vi skulle småprata lite, men hon stod kvar i dörren och sa "jaha ...?"
Hemma går man ju till varandra utan att vara bjudna .., man knackar på dörren, men går in samtidigt ,-)
Nu vet jag ju minsann hur man ska uppföra sig. I alla fall ibland.
I våra kretsar (läs: min P:s) markeras status genom vilken av kinderna det börjar sliskas på, och sådana saker som att inte ta av sig sina ytterskor eller servera desserten med liten gaffel... Här i trakten var han den enda som gick runt och handhälsade på föräldramötet! :)
Jag revolterar! (Kommer i hans umgänge undan med att jag anses som lite charmigt excentrisk.) Brukar säga hur jag själv tycker och tänker, vad jag är van vid och föredrar, noterar andra omkring, frågar och avväpnar, skojar till det. Ingen ska behöva känna sig fel eller besvärad, oavsett.
Kattis: fast jag måste säga att när jag möter pv:s morbror Gösta och vi låtsas att vi är fransoser och duttpussar varandra på kinden, då tycker jag hemskt mycket om det ,-)
Jag tror att jag skulle väldigt mycket om det om jag bodde i sydligare nejder ,-)
Skicka en kommentar