![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfh7gKJWpt_s5GEkwSjo3PcfslOzBdbn6duB8UOF7w0_nCaZ7L54o-zsyR4_SM_Ph69VpgAQDrpOAn86NKdT4uHJwAbDx5HKliqKHW2ppZtPeu5cONSnq8sBAZxP11TlzN-8cLj7pgRLU/s400/su-notv.jpg)
... över vilken fågel det är som så ofta besöker fröautomaten här utanför.
Den där lilla filuren som kan gå nerför ekens stam med
huvudet före .., och som har ett svart band längs huvudet.
Nu,
nu vet jag vem det är.
Det är herr eller fru Nötväcka.
Och vill man lyssna hur den låter, så kan man göra
det här.// Favoriten bland alla fåglarna, det är för mig den här
krabaten.Och tänk, vilka underliga saker man kan minnas!
I ett annat liv, för kanske tio år sedan eller mera, satt jag utanför min dåvarande mans arbetsplats och väntade på att han skulle sluta för dagen.
Jag satt i bilen och lyssnade lite förstrött till "Efter tre", med
Olle Stenholm, denne gudabenådade journalist.
Olle Stenholm avslutade (om jag minns rätt) ofta sitt program med en liten .., ja, som en liten betraktelse .,. och det gjorde han den här eftermiddagen också.
Bland annat berättade han om hur
vackert Rödhaken sjöng utanför familjens hus.
Och jag minns hur jag .., berördes av hans prat om den lilla fågeln.Och tänk att Nötväckan kan bli upp till
femton år, medan Rödhakens liv är kort och intensivt, ibland inte mer än
ett enda år.