Christina och Stefan ...

Av alla fönster som jag har fått under årens lopp, har nog det här varit ett av de allra mest sinnliga, jo, det tycker jag nog.

Hon som tog bilden har skickat massor med såna här ljuuuuvliga och fantasieggande fönsterbilder och tänk .., nu har den madamen inte enbart en egen hemsida, utan även en blogg!

Spännande!!

Här finns hon nu.

I ett annat liv skrev jag kåserier i hemtidningen Norra Västerbotten.

Där skrev också Stefan Holmberg och nu har han en egen .., tja, hemsida .., och där man kan klicka i vänsterspalten och välja lite från det dukade bordet .., t.ex så finns där ett "dialektlexikon" och där kan man bland annat läsa följande:

(Texten på hans sida är otroligt pyttig, i alla fall för mig ..., men jag kanske håller på att förlora synen ...?)

En "garvtacktjikk" = ett beskäftigt, tvärsäkert barn. -
Jag har egentligen aldrig hört någon annan än min mamma använda detta ord. Svårt att förstå hur hon konstruerat det, om det nu var hennes eget.
En "garv tacka" skulle möjligen kunna vara ett bräkande äldre får, och då blir väl "tjikk" det fårets lamm. Synd att jag inte frågade mamma medan hon levde!

"Rattåt" = någonting är lätt att få tag på, komma åt, nära till hands, att det ligger "rätt till".



Såja.

Det var lite nytt från bloggvärlden det.

Trettonde-dagen-på-raken-fönstret ..

Älsklingsbilden numero uno: Madeleine tog den i Skottland.

Idag är det äntligen slut på maratonpasset .., nu återstår endast arbete från halv åtta till tre.

Åååå, så underbart det känns!

För att alls kunna masa mig upp om morgnarna har jag gjort - för mig - rekordtidiga kvällar!

Igår kröp jag under täcket vid niotiden och så lockade jag på Pelle som efter en stunds krusande hoppade upp hos matte och lade sig alldeles vid väggen .., jag hade min högra hand under hans haka och det kändes bra.

En slags närhet.

Och när jag låg där och plötsligt blev lite mindre trött, tänkte jag på hur filurigt livet är.

Jag tänkte på mamman till den döda flickan Malin, och så tänkte jag på detta att världen är så liten, så liten mitt i allt det stora!

För tänk, att det i går visade sig ..., att pv:s bästa kompis, som jag aldrig har träffat, hon känner den här mannen!

Som ett enda pussel är hela livet!

En slags lycka.

Under mitt första år som ensamseglare på livets stora hav, betalade jag inte tv-licensen.

Kanske inte under det andra året heller?

Alldeles förfärligt skämdes jag när det dåliga samvetet då och då angrep mig och när jag väl beslutade mig för att bli ordentlig och ringde till ovan nämnda bolag för att anmäla mig som tv-innehavare, då blev det så att kvällen därpå knackade det på min ytterdörr och tro det eller ej, men där stod en kontrollant.

Jag nästan svimmade!

Men mannen visade sig vara vänligheten personifierad och jag berättade om mitt samtal till Radiotjänst kvällen innan, men hur skulle han tro mig?

Och så blev jag en ärlig tv-tittare och det var så skönt.

På samma sätt känns det när jag cyklar hem från affären och cykellyset visar vägen.

Cykellyse fram och bak .., å, sicken glädje och för ovanlighetens skull känner jag mig då som en ganska Ordentlig Människa.

Ungefär som min störstasyster som alltid bär reflex i mörker och alltid har pappersnäsdukar i jackfickan - utifall att -.

Och nu bara väntar jag på detta ....

Skillnader ...

På hemväg från jobbet ..., luften är hög och klar, nästan isig.

Jag cyklar i godan ro .., tittar uppåt och räknar till tre stjärnor på himlen.

Tre ynka stjärnor.

På pensionatet i landet Halland - i det där gula huset beläget på en kulle nära havet - där kan man, om man kvällstid står ute på gårdsplanen och vänder ansiktet mot himlen, se miljoner stjärnor!

Miljoner!

Det är sant.

Det är som om himlen vore ett durkslag just där.

Så är det.

Pensionatsvärden sa...

Stämmer bra. Just hemkommen efter tre mil på cykel i mörka natten, underbar himmel. Stod en stund och bara njöt av himlen och stjärnorna. Ett flygplan med sina röda/gröna sidoljus (precis som ett fartyg till sjöss grönt på styrbordssidan) och blinkade huvudbelysning passerade söderut bland alla ljusa prickar. En njutning så god som någon.
PV

Inkan sa...

Jag saknar också himlen ute vid havet eller där lampor inte förstör sikten.
Och jag saknar så altanen till huset ute på Kolskär där min syster och jag ofta sov under stjärnorna och sateliterna som vi räknade. Det var ganska många -men bäst var stjärnfallen som om man var med i en saga...
Men går jag ut på julikullen, en liten park vi har mellan våra hus, mitt i natten så ser jag både Karlavagnen, Polstjärnan och min favorit Cassiopeia.
Och fullmånen kikar alltid in direkt i mitt fönster. Så vackert!

Ett kvällsfönster ...

.., kommer seglande genom rymden; från Västmanland och stora, mörka skogen .., till Ystad, där det idag är isande kyligt!

Avsändare och bildmakerska är ingen mindre än vännen ellis!

Tack snälla!

Det här är den tolfte arbetsdagen på raken.

En dag återstår, sedan väntar en l e d i g dag!

Tänk, att det har gått så bra, så bra!

Och jag hade ett sådant ..., annorlunda möte med en kund idag.

Så här var det.

För två år sedan, lite drygt, skrev jag på min gamla blogg om ett besök på Gamla Kyrkogården här i stan.

Jag tog bilder av gravstenar som grep tag i hjärtat lite extra och det var särskilt en av dem, som verkligen satte avtryck .., en gravsten tillhörande en ung kvinna och på gravstensplattan stod det ..."Sjö täm ...." och det fick mig att le och att grunna över kvinnans öde.

Och jag googlade och Tobias i Finland som kommenterade hos mig sökte också, men ingenstans hittade vi något om denna för oss helt okända Malin, jo, från advokatsamfundet som torrt och livlöst berättade om kollegan Malin som inte längre fanns.



Men för övrigt: intet.

Tills i förrgår, då jag får en kommentar av denna Malins mamma som visar sig bo i Ystad.

Hon har, på dotterns dödsdag, sökt på hennes namn och hamnar av en slump (Ödet, säger mamman ...) på just det inlägget där bilden på gravstenen finns.

Och så skriver mamman till mig .., ett varmt brev där hon berättar om dottern, vars liv blev så kort och dramatiskt.

Idag på affären kommer en kvinna fram till mig och tar i hand.

Det är Malins mamma.

Snart ska vi få veta vad som hände Malin Gråberg.

Måndag ...

Idag är det dag elva av trettonpåraken.
Som synes har bloggmadamen räknat dagar förr.

Hos matteläraren tillika vänsterpartisten Tomas Jonsson i Småland, på den mannens blogg ., där kan man hitta allt från vänsterpartiprat (Kapitalet, Borgarna, Vi Arbetare ..), till härliga bilder från småbyar och de allra mest underbara naturfoton!

Man kan också hitta en ur-rolig reklamsnutt från norsk tv.

Till exempel.

Måndagsfönstret ...

"Hej!

Förrådet behöver kanske fyllas på? Här är ett från Läckö.

Nu är bara några dagar kvar av de tretton!
Håll ut!
Det finns ljus i tunneln.

/ Många hälsningar Panter."


- Och jag säger som alltid: vilka kompletta ä n g l a r ni är som skickar fönster kors och tvärs genom rymden! hälsar bloggmadamen.

Bara så ni vet ...


Det här, det är verkligen den bästa kanalen av alla i tv.

Eller i alla fall en oerhört intressant kanal.

Det kan ju möjligen bero på att jag sällskapar med en oerhört miljömedven pensionatsvärd som hellre cyklar till arbetet än tar bilen .., (vi pratar 25 km enkel väg, men liiiiite är det väl tanken på Vasaloppet också ...) .., en pensionatsvärd som satsar på solpaneler på sitt hustak för att minska elberoendet .., som hugger ved och eldar i pannan .., som sorterar sopor och är allmänt rädd om jordens resurser .., ja, det kan ju vara därför som jag nu, en söndagkväll vid tiotiden, sitter och tittar på ett program om solenergi, just i den här eminenta kanalen.

Insikt ... nr 113.

Tänk, om vi människor lade vår energi på sånt som verkligen är väsentligt här i livet.

Tänk om vi skulle kritisera mindre och uppmuntra mera!

Livet är kort.

Mycket, mycket kortare än man tror.

Nyss var jag trettiofem, nu har jag sex år kvar till sextio!

Sextio!!

När min pappa var sextio, tyckte jag att han var lastgammal, ja, stod med ena benet i graven!
(Det gjorde han nästan .., han hade då bara sex år kvar att leva, men jag minns att han berättade hur mycket yngre han kände sig inombords och så, när han såg sin spegelbild, ja, då mötte hans blick en gammal gubbe!).

Nej, jag känner mig inte som tjugo, inte som trettio, nej, det är mera så att alla åldrar tumlar omkring inne i det som är ens personlighet.

Och så tittar jag på det här programmet och då inser jag verkligen att det gäller att leva fullt ut.

Eller mera: att inte ta för givet.

Att Ta Vara På sådant som man tycker är viktigt.

(Att köpa sig en Milanokaka, till exempel ,-)

Ungefär så.


Och ni glömmer väl inte att titta in hos den här bloggerskan.
Hon vet vad allt handlar om.
Tror jag.

Några söndagkvällsfönster från Frankrike ...

"Hej!

Vi har haft olika dagar idag ser jag. Men nästan samma mat-tema på våra bilder.

De två fönster jag tog idag sparade jag åt dig.

Ett arabiskt restaurangfönster där fotografen syns i bild. Och så två stycken från en bakgata.



Inte de minsta romantiska eller pittoreska som man hittar i småbyarna.

Det här är vanliga franska vardagsfönster men en liten blompotta i ett hörn.

Men man undrar ju vad som händer bakom spetsgardinerna?

Ha det så bra i Ystad.

Hälsningar Monica."


(Och hur intressant som helst är det att klicka sig in på hennes sida och ta del av det franska livet!)

Fågeltävlingen ..

Idag, medan jag har varit på arbetet, har pensionatsvärden suttit här framför dataskärmen och drömt om att få syn på minst elva eller tolv småfåglar vid Gunnars numera världsberömda fågelbord.

Tror ni där kom några horder av hungriga fåglar?

Nej.

Däremot uppenbarar sig en snöskottande man som,ja, helt otroligt är det ju inte, kan vara självaste tävlingsledaren, ja, Gunnar!

"Titta här!" säger pensionatsvärden och visar mig bilden med mannen som skottar snö och jag säger att den bilden ju är mera värd än tjugo småfåglar på samma fotografi!

Bäst det är vinner man fågelräknartävlingen, just bara för att man har lyckats fånga herrn själv på bild!

Och så surfar jag vidare och efter en stund tänker jag lägga in bilden här så alla får se.

Då är den borta!

Den var inte sparad.

Buuuuuuuuuu !!!

Spott och fräs och väs!


Jag tog fram nageltången i akt och mening att klippa Pelles klor.

Det skulle jag inte ha gjort.

Ungefär så här blev det.

Storforsen ...

Ja. Klicka!

Hasse i Ö-vik har fullt upp med Kärleken och allt sånt, (mina unga arbetskamrater är helt övertygade om att allt som har med kärleksliv och dylikt att göra upphör någon gång i 35-årsåldern .., ja, kanske 40 då .., och Hasse är ju snart pensionär och då ägnar man sig förstås enbart åt korsord och Melodikrysset och annat allmänbildande ....) och såklart har han inte längre tid att skicka bilder från norr till söder, i alla fall inte i samma omfattning som tidigare och det har jag full förståelse för.

Att lösa korsord tar t i d.

Men idag minsann .., kom den här bilden av Storforsen.

Och .., Hasse tog alltså bilden.

Söndag - arbetsdag ..

Hur mycket enklare är det inte att cykla till jobbet, när det är ljust ute!

Så känns det.

Och underbara Maria H är där och vi kämpar på .., hon har laddat kycklinggrillen och när "kycklingen-är-färdig-klockan-ringer" skyndar jag mig dit och plockar ut och lägger det nygrillade i påsar, allt medan hon härjar i mejeriet och sen tar vi frukten och färskvarorna och Hanna utan h sitter i kassan.

Det är tur att man inte är hungrig, så där när står vid grillen, för man kan lätt bli.

Bara så ni vet.


Anna i farten ..., knappt att hon fastnar på bild!

Lite senare ansluter Anna.

Anna är en flitig madame och när jag tittar in i mejerikylen, är hon i full färd med att ställa i ordning.

Ställa i Ordning.

Anna är en sån som vill ha ordning & reda och sedan hon tog över tobaksansvaret, är där helt suveränt lättöverskådligt bland cigarettlimpor och stockar av snus.

Tro inte att hon arbetar annorlunda i mejeriet.


Baksidan av mejerikylen.
Ååå, vad jag letar och letar för att hitta var lättyoughurt med Medelhavssmak ska stå!

I vanliga fall är jag nästan aldrig i mejerikylen, som är stooor, ja, som ett helt avlångt rum!
Gissa hur svårt det är att hitta rätt bland tusen olika sorters youghurt med de mest fantasifulla namn .., och till Lindalottas glädje kan jag meddela att dom flesta tycks vara från Skånemejerier.

Just innan jag tackar för mig och går hem, kommer Maria - hon som går som en cowboy -, fast idag är det som dåligt med den varan, det är mer som en skadskjuten cowboy .., ty hon har varit på personalfest tillsammans med sin man, ja, igårkväll .., och jag behöver inte fråga om hon har haft trevligt, för det har hon.


Man tappar räkningen på antalet burar .., och så är där halvpallar med vetemjöl och socker och gud-vet-allt!

På bilden ser ni Ica-bilen.

Chauffören har ett dubbelsläp och han backar så e x a k t, så lastbryggan kommer precis på pricken där den ska!


Chauffören heter Niclas och det märks att han inte är någon nybörjare.
Här kommer han med pall vetemjöl som ska in på lagret.

Vilken yrkeskunskap där finns!

Ja, det finns inte ord för hur mycket jag beundrar den yrkesgruppen!

Och nu är klockan kvart över två och det ska bli tacomiddag, innan pensionatsvärden äntrar tåget och ger sig av norröver!

Himlen är ännu blå.

Man tror knappt sina ögon!

Så här glatt ...

... känns det inte att lämna sängvärmen, ta på sig arbetskläderna och ge sig ut i regnet.

Och mörkret.

Idag är det den elfte-dagen-av-tretton-på-raken.

Och jag är inte ett så värst uppbyggligt sällskap när jag kommer hem om kvällarna, där en något mer alert pensionatsvärd väntar.

Nej.

Jag är trött.

När det sedan blir natt och han drömmer om att ha en måhända stillsamt sovande madame (ja, eller möjligen en tvärtom-madame .., en eldig sak ...) intill sig, då faller jag i djup sömn och börjar skära tänder.

"Du har väl retat upp dig på nånting och så gnisslar du därför ..., kanske för att jag hade lök i potatisgratängen, ja, det tyckte du ju inte om .., men jag lovar .., det är sista gången det händer!" säger pensionatsvärden som flera gånger under natten har fått väcka madamen vid hans sida, allt för att slippa tandagnisseleländet.

En prövningens natt blir det för den mannen.

Ungefär så är det.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Såg ett skyltfönster på din blogg....

Tänkte genast på detta skyltfönster som jag tog i Gamla stan i våras i Sthlm. ;-)

Här vräker snön ner idag. Vitare än vitt ute..

Skönt att vara inomhus en sån här dag speciellt när en god middag och gott vin väntar! (tillagat av min man).

Trevlig helg!

Smulan."


// Och tack snälla! säger jag och undrar om Smulan vet vad affären heter?
Det där är nämligen på pricken kläder som jag tycker om!

Några kvällsfönster från Värmland ...

"Hej!

Jag och min ny kamera har varit på en lördagspromenad.

Kom att tänka på det där med att bo på hotell i sin hemstad när jag passerade stadens Stadshotell.

Ja varför inte checka in där tänkte jag och fångade några fönster på hotellet.

Sviten med älvutsikt skulle jag välja!



Sen i kvarterat Almen så gick jag förbi detta fönster till ett antikvariat.

I rutan speglar sig stadens gamla vita teater.

Kvarteret Almen är ett kvarter som klarade sig i stadsbranden 1865.

Fönsterplåtarhälsningar från Turtlan."


Fler bilder från Karlstad finns här.

Och så ...

... ringer det på dörren och där står min äldstasyster som bor på landet utanför Hörby och hur roligt som helst är det och vi dricker glögg och äter pepparkakor och så får hon titta i Kefalonia-albumet (som ska bli Emmas julklapp ...) och vi pratar om detta .., och bestämmer oss för att åka till Köpenhamn och ta oss en titt.

När jag var yngre satt jag ofta på ryamattan hemma i Malå och bläddrade i mammas sjuksköterskeböcker .., stora, tjocka böcker med utvikbara anatomibilder och hjälp, vad detta fascinerade mig!

"Ja, sånt vill jag då inte se ...!" säger pensionatsvärden, som i det avseendet är lite mer blödig.

Eftermiddag ...

Det blir en bra dag det här.

Nästan enbart kassatid för min del, ty Hanna är hes och har tappat rösten någonstans längs vägen, men det spelar ingen roll, kassan är det bästa jag vet och det känns bra.

När det nästan är dags att gå hem, upptäcker jag exets fru som står och väntar på sin tur, ja, i min kassa! Framför henne står en liten tant och jag behöver inte fundera mer än två sekunder, så ser jag ju att detta är Nya Fruns mamma .., åå, precis samma kroppsspråk och sätt att tala har dom och mamman är över åttio och har så snälla ögon och vi tar i hand och hälsar och hon säger att ..."ja, ingen av döttrarna verkar vara lik dig ...?".

"Jodå, Maria, (dr Böhlander) .., hon är lik sin mamma ...!" säger Nya Frun och vi pratar en stund och jag översköljs av en sån oändlig värme och nån slags mamma-saknad, alldeles rörd blir jag.

Och så är arbetsdagen tillända.

Jag ska just till att svinga mig på cykeln, då jag i ögonvrån registrerar ett bekant .., nej, inte ansikte, men sätt att g å .., men ååå, det är den här mannen!

För två år sedan, lite drygt, tillbringade han en vecka på min soffa medan han på dagarna var på hus-letar-jakt och nu har han ju verkligen sitt hus ute på Österlen!

En liten stund står vi där och surrar och det är hur trevligt som helst!

Nu glögg och pepparkakor!

Dag tio av tretton på raken ..

Bild: Hasse från Ö-vik.
En bild som för mig symboliserar Vila.

Tidig morgon = otta. (Står det i korsorden).

Anders Eldeman hörs från klockradion ..., och i min säng ligger en pensionatsvärd och sover.

Hela natten har Pelle hållit sig på soffan i mitt vardagsrum .., men så snart jag stiger upp .., börjar han sträääcka på sig och när pensionatsvärden ropar på honom ..."Pelle ...?" ... "Peeelle ...?" .., då spatserar herr Pelle väldigt lugnt och värdigt till köket där sängen står .., sätter sig nedanför sängen och väntar en stund ..., för han vill förstås Bestämma Själv .., och slutligen hoppar han upp och lägger sig nära, nära mannen i sängen.

Dom är Vänner.

Och klockan är tio minuter över sex och jag är så trött, så trött ..., och har ideligen vaknat med avdomnade fingrar och snart stänger jag dörren till lilla lägenheten och cyklar iväg i kolsvarta mörkret.

Sex och en halv timmes arbete.

Det är inte mycket .., när klockan är halv två får jag stämpla ut igen!
(Ovanstående rad är någon slags mental uppbyggnad).

Ni andra, ni som är fria idag och kan göra lite som ni vill och alla ni som, liksom undertecknad, redan är uppstigna och på väg till ett arbete .., ha det nu så himla gott!

Dagens fönster ...

..., hittar man i Dublin.

Ett kvällsfönster ...

... kommer singlande från södra Frankrike och svävar iväg norröver .., tittar ner över Köpenhamn och ser pågatåget som just passerar Svarte och strax ska göra stopp i Ystad och så singlar fönstret vidare längs Österleden .., susar iväg mot min lägenhet och slinker in just som jag öppnar dörren och springer över gatan till lilla kvartersbutiken, där jag köper godis till pensionatsvärden.

(Plopp, såna tycker han om, men inte jag).

Och jag blir så innerligt glad för era fönster!

Om ni nu klickar er in här .., då hamnar ni plötsligt i Frankrike och kan gå på restaurang och om ni vill kan ni titta in i den lilla toaletten som har ett så vackert handfat!

Tack Monica!

Hemma ...

Den nionde dagen på raken, blir kaotisk.

Ösregn och rejäl blåst och kunder hela tiden och rödingsoppa till lunch.

Den allra sista stunden i kassan är jag snubblande nära att göra två felslag ..., så är det ofta .., det är då man börjar att koppla ner hårddisken som är hjärnan .., det är då man börjar tänka på vad som ska lagas till middag och om tvättstugan möjligen är ledig och har man nu handlat allt inför helgen och inte får man glömma att beställa bilderna hos Postfoto heller.

Helene som ska arbeta tillbaka min timme, den jag arbetade åt henne förra helgen, står vid fruktdisken när jag lämnar kassan och tar en sväng förbi henne.

Hon ska liksom ta sig an mina uppgifter.

"Hejdå Elisabet, nu går jag hem ..!" säger jag lyckligt.

Nu är Helene trött.

Och Rickard som löser av mig, suckar och säger att han känner sig sliten.

Ååå, hjälp ..., hur ska det då bli innan julafton? tänker jag.

Och så cyklar jag hemåt i novembermörkret.

I en brun papperskasse har jag tre hyacinter och lite mossa .., och jag har köpt Blossa Glögg, hel kanel och hela nejlikor .., för ikväll kommer pensionatsvärden från landet Halland och ses man inte oftare, så kan man i alla fall låtsas att det i alla fall s n a r t är advent och så får man göra så gott man kan.

Pelle, som i skriande stund ligger till vänster om tangentbordet och ideligen orsakar STORA BOKSTÄVER och allämn felskrivning, så där som i ordet allmän, bara för att han puttar på min vänstra hand .., han spinner och är sååå lycklig över att ha matte hemma.

Ungefär så är det.§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

(Det där paragrafandet orsakade han också).

Dag nio-av-tretton-på-raken ...

Jobb från halv åtta till fyra.

Ute är det mörkt.

En traktor kör förbi.

Och på soffan ligger Pelle och sover.

Han är morgontrött, nåt så alldeles hemskt.
(Men hela nätterna ligger han hos mig, vid sänghörnet vid mitt huvud .., jag brukar lägga min högra hand under hans huvud .., då hörs spiiiiiinnnnnnnet).

Ikväll blir han glad .., då kommer nämligen en pensionatsvärd från Halland och hälsar på.

Fredagsfönstret ...

"Det gamla badet i Alhambra.

Små små fönstergluggar ut i rymden.

Som en stjärnhimmel.

Gud vad det måste ha varit skönt att bada här."


Bilden togs av madame A.

Och ännu ett kvällsfönster ...

Nu en vintrig variant.

Höll i kameran gjorde lifeblog.

Tusen tack!

Ett kvällsfönster från ...

... södra Frankrike, hitsänt av den här madamen.

Och jag tackar och bockar, för sååå många fönster har jag faktiskt inte på lager!

Love Story ... eller nåt sånt.

Egentligen är jag ingen sån där superromantisk typ.

Visserligen tycker jag våldsamt mycket om filmer med såna här sekvenser ... (min favoritfilm alla kategorier nästan .., den och Cinema Paradiso!) och jag älskade Robert de Niro i "Falling in love" .., men när det gäller mig själv .., nja.

Det där med hundra röda rosor skulle aldrig få mig på fall, hur snällt det än är!

Men att nån masserar spända skuldror .., då dråsar jag i backen!

Och så detta.

Det kallar jag ... jo, nog för romantiskt.

Dag åtta av tretton-på-raken ...

Nu börjar det ta emot lite här.

Jobb från halv åtta till fem känns som en mindre evighet och när klockan är fyra är jag svimfärdig av trötthet.

Och vi får så mycket varor att leveransen kommer med två bilar och lagret översvämmas av allehanda julattiraljer och närapå hart när omöjligt är det att hitta en ledig plats i butiken .., ja, hjälp, var ska vi placera stället med advenstlampor och ljusstakar .., och där är chokladaskar i parti och minut - mest parti - och det är sirap och åter sirap inför pepparkaksbaket och jag fyller på i fruktdisken och upptäcker att vi har slut på morötter .., jojo, så går det med den automatiska beställningsfunktionen, den som känner av när det behövs beställas hem mera av en vara .., nu står vi där med en enda 2kilos-påse med morötter och jag försöker att bredda av det som ligger intill .., lägger dit soppgrönsaker och lite annat, men det där tomrummet märks ju ändå.

Det är liksom hopplöst.

Från Malmö kommer fyra storesupportare idag, nej, fem!

Hur duktiga som helst är dom och alla varor kommer på plats och själv tar jag in veckotidningarna .., Allers, Hemmets Journal, Svensk Damtidning och gud-vet-allt och det är löpsedlar om Julens Bak och Broderier och allt är sig likt från förr om åren.

När klockan är halv fyra, - då är det en halvtimme tills jag ska sitta en timme i kassan -, tar jag mig en extrarast.

Jag slår mig ner i fikarummet och dricker ljummet och ganska svagt kaffe och tar mig en våldsamt grov halv macka och pratar med Emelie som har kvällspasset och nu äter middag .., och Magnus, som hela dagen har ordnat med julgrejset, tittar in som hastigast och sedan går allt av bara farten.

Nu är det kväll.

Novembermörkt där ute.

Jag ska tända ett ljus och titta på Gokväll och dricka te som doftar jul .

Gokväll är ett program som jag verkligen tycker om.

Så är det.

Hos Gunnar i Vaplan ...

Alla har ju minsann inte en arbetsplats där en dator att använda sig av står tillgänglig på ens skrivbord, alltså får man stiga upp i ottan och klicka sig in hos Gunnar i Jämtland, för att om MÖJLIGT få syn på en enda liten fågel .., eller i alla fall fler än lindalotta har dokumenterat på bild!

(Ja, jag ställer väckaren på halv sex, hoppar därefter förväntansfullt ur sängen .., sätter igång datorn och klickar mig omgående in till Gunnars sida, i hopp om att ingen annan bloggare är vaken och har man tur och det är fullmåne .. så kan man ju hoppas att några självlysande fåglar ska komma till matplatsen och ibland, ja, kolla bara .., lyckas man över förväntan ...!)

Snart är det dags för mig att cykla till jobbet.

Så här många fåglar lyckades jag dokumentera nu på morgonen!!

Det måste vara minst ett femtontal!!

Jaså, ser ni dom inte?

Ni ser dom inte nu heller ...?

Ja, det är ju tråkigt .., ni borde nog uppsöka Synsam!

Men åååå, så skönt att vara i ledningen ..,!hälsar bloggmadamen.

Dagens fönster ...

... finns på outsägligt läckra Ystads Saltsjöbad här i stan.

Havet såååå nära.

Så mycket l j u s och r y m d!

"Där kan vi väl ta in en fredag till lördag?!!" säger jag lyriskt till pensionatsvärden.

Han tror att jag är galen.

"Men i Ystad ..., kan vi inte ta Köpenhamn eller nånting ...?" säger han förvånat.

"Varför det ..., vi kan väl låtsas att vi är i Marseille .., det spelar väl ingen roll om jag bor här .. tänk, så läckert att vakna till vågskvalp!" fortsätter jag.

Alldeles övertygad låter han i n t e.

Kursdag i Ystad ...

Utsikten från hotellet.
Man får nästan gåshud.
Jag tror nog att ni kan klicka på bilden ...


Från vänster Rickard, Emelie och Lasse.

Men åååå, sicken trevlig kursdag vi har haft idag!

Samling halv nio vid Saltsjöbadens Hotell alldeles vid havet och så svindelvackert var det i dom tillbyggda lokalerna .., med ett vresigt hav just där utanför och härliga bagels med gott pålägg och kaffe och te till frukost.


Lunchen. Himmelskt gott!

Vi var åtta Ica-supermarket-butiker från Skåne .., från Lomma, Bunkeflostrand, Ystad, Sjöbo .., Bellevue i Malmö .., Kävlinge .., och någon till som jag alltid glömmer .., och det var flera olika programpunkter, allt från ergonomi .., hot och våld (trevlig polis från Malmö .., en av kvinnorna ställde sig upp och tog en bild av honom och vi looog ...), det var ett program om hälsa .., (mycket intressant !) och det var om kundvård (dvs, service och sånt som vi hanterar dagligen .,. en ung man från Sthlm som arbetar åt Ica-skolan, riktigt duktig var han ..., höll i detta ...) och två män från brandkåren i Ystad talade om bränder och hur vi hanterar sådant om det skulle hända i våra butiker .., ja, lite sånt.

Gott om pauser var det också!

Max en dryg timmes sittning eller kanske en och en halv och så var det kaffe eller lunch.

Lunchen bestod av kycklingfiléer med en hel drös av ljuuuuvliga grönsaker till och till middag bjöds vi på först en förrätt av nån slags krabba, tror jag .., därefter en perfekt stekt ryggbiff (alldelels rosa ..) rotsakspytt på nåt vis .., och en efterrätt som jag knappt kommer ihåg.

Rött och vitt vin till maten.



Faktiskt tycker jag alltid att det är så himla intressant att se vad som finns på anteckningsblocken.
Bilden här ovanför .., den tillhör Magnus på vår affär.
Han märker på en gång att ett ord är felstavat på bildskärmen där framme.
Och han vet också att Statoil blev Sveriges mesta korvförsäljare, ja, nåt liknande var det, men det beror förstås på att just det företaget har Magnus arbetat i.



Den här har Emelie gjort.



Maria, trebarnsmamma som nyligen har återvänt efter barnledighet.
Duktig i matte, ja, har läst matte på högskolenivå och säger att hon gärna vill sitta intill pensionatsvärden på personalfesten .., "för han var ju så trevlig!" och då blir jag så glad.



Och vem har suttit och plitat ner detta, tro?
Kan det möjligen vara bloggmadamen?



På min vänstra sida sitter en ung blond flicka från malmöhållet.
Hon har tydligen spelat luffarschack!

Allt som allt blev det här en jättetrevlig dag, långt mycket trivsammare än vad jag hade drömt om!

Mycket skratt och en hel drös med glädje och väldigt mycket kamratskap!

(Och frågor om var i syskonskaran och stjärntecken ..., ja, fast det blev till middagen, när bloggmadamen var den enda från vår affär som tog vin till maten, de andra körde bil. Sen blev det skjuts hem av den snälla och rara Maria!)



Gissa tre gånger varför jag ä l s k a r Ystad!
Här är så ofattbart vackert!

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Det här fönstret finns i Mui Ne, Vietnam. Kompositionen är kanske lite för stram och sträng för din smak, men vädrets påverkan på fönsterluckorna och väggen kanske lättar upp litet.

Jag förstår att många kan tycka att det är en trist och meningslös bild.

Hälsningar Jom."


(Och tänk, så fel han har, Jom ....! Jag tycker om det här enkla fönstret!)

Idag har min australiensyrra födelsedag!

Ni som läser här lite av och till, ni kommer nog ihåg att det var hon, Birgitta, som dråsade i backen när hon skulle beskära ett träd och detta hände veckan efter att jag hade ramlat och brutit handleden och bara en månad efter min mamma hade dött.

Vilken turbulent månad det blev!

Och som en slags dominoeffekt blev det ., ungefär som när vår pappa dog och mamma två år senare gav sig iväg till Sydamerika .., trädbeskärarsyrran med sin man och lille son emigrerade till Australien och min äldsta syster flyttade till Lund!

Jag har två systrar.
Vi har samma pappa, men olika mammor, ja, dom har samma mamma.

Inte på något enda vis är jag lik min australiensyrra .., hon är mager som en sticka, är blond och var åtminstone förr i världen ganska ... elegant av sig.

Men i ett avseende märker jag ett tydligt släktskap; alla hennes mail handlar om mat .., om middagar hit och dit och hur gott det var!

Häromdagen fick jag det här brevet från henne och det var nog första gången som ingen maträtt var nämnd.

Å andra sidan fanns där ju mr Gere.

Så här skriver hon:

"Hej, strålande väder och ca 30C.

Tillbringade förmiddagen utomhus och eftermiddagen hos tandläkaren, där jag äntligen fick den tand, som jag fick en spricka i när jag föll, fixad.

Skönt, men dyrt förstås!!!!!

I morgon skall jag bara slappa utomhus med en förhoppningsvis god bok.

I söndags var vi på bio och såg senaste Richard-Gere filmen Nights in Rodanthe.
Jag trodde inte att Janne skulle gilla den, men det gjorde han.

Själv kan jag ju se vad som helst med Mr. Gere, men vad som var bra med denna film var att alla såg ut som normala människor och inte superHollywood med full makeup när de vaknar!!!!"

Mer vanligt är att hennes brev ser ut så här ....

"Ja, det lät ju trevligt med resan till Irland.
Jag har läst så väldigt många böcker med handling på Irland, så det känns nästan som om jag varit där,

Man känner igen namn etc.

I söndags hade vi lunch för 10 personer här och det var väldigt trevligt.
Jag hade lagat min himmelskt goda Thai-kycklingrätt, som serverades med ris.

Därefter blev det ostbricka med jordgubbar och vindruvor - rödvin eller öl till - och till kaffet marängbakelser med vispgrädde och en blandning av hallon, blåbär och björnbär.

Smarrigt värre."

Och angående fallet och konsekvenserna av detta .., får vi veta följande:

"I övrigt är det tämligen bra - har mina sämre dagar ibland, men det blir bättre och bättre.

Ingen migrän och nästan ingen huvudvärk och ingen hösnuva.
Tycker inte längre om lagrad ost, men kan äta choklad och jag kan vara utan sallad nu!!!

Konstiga saker som händer när någon rotar om i hjärnan.
Men jag har ont eller obehag ovanpå huvudet runt där man sågade upp skallen och det gör ont i håret om jag viker det åt olika håll och håret växer sakta och är av en helt annan kvalitet - numera strävt och konstigt -.

Obehaget på huvudet lär ska bestå tills det har gått ca 12 månader efter operationen.

Kram Birgitta!"

Jag är så himla glad att Birgitta klarade sig någorlunda helskinnad genom det här eländiga fallet i backen och nu när hon fyller sextiofyra .., känns det som bonus att hon är kvar hos oss!

Grattis på födelsedagen säger hon som är lillasyster och tio år yngre!

(Det där sista var särskilt viktigt!)

Jo, jo ..... så kan det gå.


Detta var det bästa på länge ....!!!!

Vilken bild .....!

Min egen datasupport (men så värst mycket support blir det minsann inte längre .., han är ju aldrig hemma!) är en mästerlig fotograf.

Titta själv!

Fler bilder finns här.

Oooops ...

Arbetskamraten.

Man tror att man vet .., men det gör man förstås inte.

Karina är en av mina arbetskamrater och har varit det i säkert sju, åtta år.

Minst.

Hon är fyllda fyrtiosju, har sju barn och precis som jag själv, har hon arbetat i affär i nästan hela sitt vuxna liv.

Vad gör hon på fritiden?

Tja, stickar och virkar, passar barnbarn och skjutsar dom yngsta sönerna till olika träningar.

Och så läser hon mycket och ofta.

"Vad läser du just nu ...?" frågar jag lite förstrött.

Kanske tänker jag mig några kärleksromaner, för Karina är ganska romantisk av sig.

Nej, så är det inte alls.

Det visar sig att just för tillfället läser hon bok om den här mannen.

Och om romarrikets uppgång och fall kan hon väl snart doktorera.

Så var det med den saken.

En slags insikt ....


Hej Sture och Stina! säger jag där jag sitter i kassan.

Eller står.

En äldre man med snaggat vitt skägg, håller just på att packa i sina varor.

Jo, jag har hälsat på honom, men känner inte till hans namn.

"Nu glömde jag ju dig .,. vad är det du heter egentligen ..?" frågar jag mannen.

"Torsten. Jag heter Torsten ...", svarar han leende.

"Jaha, men då måste jag ju hälsa på dig mer som på riktigt .., hej på dig du Torsten ...", säger jag då.

Då lyfter Torsten sin stora hand och stryker hastigt över min kind.


Efteråt tänker jag på hur lite som behövs.

Några eftermiddagsfönster ..

... från det övre planet på en dubbeldäckare i Dublin.

Här satt vi.

Det var ... magiskt.

Och jepp, klicka gärna!

När ilskan pyr ...


På jobbet, såväl i kassan som i fikarummet, pratas det om de ideliga anlagda bränderna här i stan.

Människor är oroliga..

Om jag vore pensionär med gott om tid, skulle jag bli privatspanare.

"Tänk om försäkringsbolagen gick ut och lovade ett par miljoner till den som kan hjälpa till att få fällande bevis så att den här pyromanen en gång för alla åker fast .., då skulle hur många engagerade privatspanare som helst ägna dagar och nätter åt att försöka reda ut detta ...!" säger en.

Och jag, som har sett nästan alla James-Bond-filmer, har ett annat förslag.

När pyromanen tas in för förhör skulle man tillsäga honom att ta av sig skorna, man vill såklart inte ha smuts i polishusets förhörsrum.
När sedan skorna står där prydligt utanför dörren .., då monterar man raskt ett gps-chip inne i sulan .., vips bara .., så kan sedan herr eller fru polis sitta där vid datorskärmen och följa den misstänktes irrvägar och .., ja, för mig är det en genialisk idé!

"Men Elisabet, sånt är ju förbjudet i vårt land .., det trodde jag inte om dig!" utbrister Leif, en trogen kund som nu blir väldigt indignerad, ja, faktiskt tappar han nästan tilltron till mig som person.

"Ja, jag vet att det är förbjudet .. men det är förbjudet att tända eld och låta villor brinna ner till grunden också och är han oskyldig är det ju inget att bekymra sig över .,. mannen har i höst beklagat sig i lokalpressen över att han hotas av människor på stan .., sko-chippet vore ju kanon, men det måste ske i smyyyyg, javisst, men det är ju faktiskt också en möjlighet för honom att bevisa sin oskuld, ja, även om det blir i efterhand ...", säger jag.

Och pratet fortsätter ....

(Och nu kommer förstås någon att invända att detta med chip-i-skorna, det hotar vår integritet .., men se den här gången struntar jag blankt i eventuell integritet .., och som trogna läsare av den här sidan redan vet, kan jag, för sådana brott som incest, misshandel och sätta-eld-på-hus-och-hem .., tänka mig rottingbestraffning på bar rumpa. Primitivt? Ja, väldigt. )

Dag sex av tretton på raken ...

Gråväderströstbild från i somras.
Engelska Bokcaféet.

Tisdag är nästan bästa dagen.

Då börjar jag halv åtta och slutar tre och det känns nästan som om man ska gå på semester.

Fyra timmar totalt i kassan blir det och till en början är det strul med precis allting; det visar sig vara fel pris på kycklingfilén ("hördu, du har slagit in fel pris!" säger kunden och den som sitter i kassan är helt oskyldig .., det är någon annan som har glömt att ändra priset i datorn ..., men det är förstås kassörskan som får ta emot ilskan ... )och en dam har tagit fel ost och vill ha även den till extrapris och flera kunder på raken blandar ihop sina varor och en herre ser hur sina varor glider iväg till kunden som står vid änden av kassadisken och packar i allt som är hans och inte förrän packmannen har betalat, säger den andre, "men dom där sista ..., jamen, det var ju mina varor!!"

Det är såna gånger man har lust att säga Hemska Saker, så där som ..."varsågoda och håll reda på det ni har handlat och det finns varuavskiljarpinnar, gissa, vad man använder dom till!!!"

I stället ler man och säger att ..."ja, ja, det är helt okej ... det är ingen fara", fast man får ägna tid åt att göra returkvitto och betala tillbaka pengar till den första kunden och ganska jobbigt är det hålla leendet på plats.

Och en annan kund har ont om pengar och drar kortet tio gånger för att testa hur mycket eller lite som finns på kontot och kunderna bakom suckar och sträääcker på sina halsar.

"Men du kanske skulle ta bort cigaretterna ...?" föreslår jag, men det är ingen populär åtgärd.

"Vi försöker en gång till .., det måste ju finnas pengar där!" säger kunden, medan displayen om och om igen säger nånting helt annat, nämligen "MEDGES EJ" och till slut åker cigaretterna tillbaka till tobaksshyllan och så börjar vi på ny kula igen.

Vid det laget börjar leendet kännas aningen stramt.

Det blir bättre på lunchen, ty då har vi återigen besök av lilla Hilda.

Jag berättar om Pelle och att han tycker att jaga små möss och ta fåglar och Hilda lyssnar lite misstänksamt.

Sen får jag hålla i Hildas lillasyster som heter Ella och som sitter så lugnt och stilla i mitt knä och jag säger att jag känner mig som en mormor igen .., ja, hjälp ..,. vad det är roligt med småttingar som förgyller ens tillvaro!!

Från ett till tre sitter jag i kassan.

Kunderna har börjat handla julkort och hasselnötter och jag delar ut Icas adventskalendrar och många köper dansk fleskesteg som är skårad i svålen .., och massor med stora kalkoner passerar kassan även idag och där är en ung man, ursprungligen från Umeå, som köper lussekatter och glögg.

"Hej du .., nu är du minsann efterlängtad!" säger en för mig främmande man i 60-årsåldern, ja, precis när jag har dragit bort berget av kundkorgar och nu är på väg till kassan igen.

"Och från Västerbotten är du också ...!" säger mannen och smajlar stort.

"Javisst, och du är då från Ångermanland ...!" säger jag och jo, det är precis vad han är och då häpnar kunden som står bakom och skakar på sitt huvud .., "va, kan man höra det så väl ...?" och vi säger att det är just vad man kan det.

Och sen är dagen slut.

När jag cyklar hemåt är himlen gråblå och jag har motvind hela vägen.

I morgon är det kurs och vi ska befinna oss nära havet .., här ska vi vara .., ja, ett 70-tal Icaanställda från Skåne.

Det går nog det med.

Idag regn och rusk ....

.. men i somras strålade solen och drog man med fingrarna genom lavendelrabatten, satt doften kvar länge.

Det var den dagen vi åkte till Smygehuk (sillamackor) ch Skanör-Falsterbo (glass!)

Solen flödade.

Det var hemifrån-kerstin, Svenne och Maja, lilla hunden och jag själv.