torsdag 11 mars 2010

Varmt välkomna till vernissage!


Gunnar i V aplan har slunkit in lite sent och kommer med fyra tavlor.
Tavla 1.
Den med "två barn" är min favorit av dom jag ställer ut.
En oljemålning av en konstnär som bodde i grannbyn Trångsviken.
Nils Nilssons tavlor var lika färgstarka som Nilsson själv.
Han gjorde många offentliga målningar i Norge.


Tavla nr 2.
Den med "Hästpolo".
Annica Persson som ligger bakom detta alster är en kompis från mina unga år.
I dag håller hon på med keramikfigurer som är fantastiska.
Kolla in: http://www.drejeriet-keramik.se/annika/index.html
så får ni veta mer om Annica.


Tavla nr 3.
Den med "trädet i vinterskrud".
Min mor Anna har målat denna olja i sina unga år.
Jag gillar den verkligen.
Nu den 7:e maj fyller hon 95 år.
Här är en länk som är väl värd att se:
http://cikoriatva.blogspot.com/2009/06/anna-spelar-munspelspolska.html


Gunnars sista tavla.
Tavla nr 4.
Den med "gammalstugan i vaplan".
Det är konstnär "Catarina Uytenbogaardt" som i oljepastell tecknat "gammalstugan", det hus som jag är född och uppväxt i.
Men som sagt, det är den färgstarka Nils Nilssons tavla som är en av mina absoluta favoriter.


En av intendentens favoriter, målad av vännen Eva på Frösön.
Tavlan visar korsningen Mariagatan/Regementsgatan i Ystad.
Katten heter pElle.
Den cyklande madamen .., ja, ni får väl gissa vem det är.

Och tack snälla, rara, goa, underbara bloggvänner som så generöst har ställt upp med era favorittavlor!

Ni kan inte ana hur roligt detta har varit för mig!

Nu kan ni titta er omkring .., det hänger tavlor på flera väggar .., vid ett bord där borta i hörnet står pv och bjuder på champagne eller flädersaft .., Gunnar i Vaplan önskade snittar .., det blev pv:s gifflar i stället, men det går väl lika bra, ja, vi är ju bara så där halvkulturella av oss.

Hoppas att ni får trevligt! hälsar självaste indendenten.

Så långt det har varit möjligt, har jag försökt hitta länkar till era konstnärer, så där så vi får veta lite mera.

Såja.

Första tavlan tillhör släkten, närmare bestämt min kusin Barbro.


Barbro, kusin till intendenten:

Hej, här är mitt bidrag till vernissagen.
Det är en falsk Anders Zorn.
Kyrkrodd heter den och hänger i vardagsrummet i fjällstugan.
Tavlan är köpt på loppis i Bjästa 1997 för 150 kr.
Den sitter mitt emot min matplats i fjällstugans nybyggnadsdel och är en av mina favoriter.

Länk till underbar Zorntavla finns här ., hälsar intendenten.
Och här.



Anita:

De här favoriterna är inga målningar som finns i mitt hem tyvärr, utom den första av Amalia Lindgren som jag har som en inramad affisch.

Affischen köpte jag på en utställning för många år sedan på Nationalmuseet.
Utställningen hette " Våra bildminnen", om någon minns den.



Anita:
"Liten blomsterplockerska" och är målad av Kilian Zoll (1818-1860).
Jag såg originalmålningen på Norrköpings konstmuseum för många år sedan och tyckte så mycket om den.

Ett vykort är det enda jag har av den vackra målningen...


Kerstin Sjölund, f.d. skolsköterska hemma i Malå.
Uppvuxen i Motala.

Jag skriver och mer eller mindre tvingar henne att ta fram kameran.

Tack Kerstin!

Så här skriver hon:
Den här tavlan (här ovan) köpte vi för att flickan såg ut som vår Kristina när hon var liten.
Hon plockade ofta blommor och kom hem med.


Kerstin Sjölund: tavla nr 2.
Konstnär Lars Mattson.

Lars Mattsons tavlor, nr 2 och 3, köpte vi för
jag ville absolut ha timmerdrösen i Vindelälven och Carl Olof hästen.



Kerstin Sjölund, nr3.
Konstnär: Lars Mattson.

Jag gillade den handskurna ramen som en man från Vilhelmina gjort, men hästen ..., nja.
Nu gör jag det.
I alla fall köpte vi båda.
Pengar hade vi ju inte mycket utan vi tog dem på avbetalning.
Året var nog -67.



Bildtext:
"Vid den gröna oasen Aitelnas intill Vindelälven möts konstnären Lars Matson, Sorsele, och fjällbonden Seth Strömgren, Ammarnäs.
Seth är där för att se till sina ängar och Lars för att finna motiv för sin konst.
Fjällbonden och konstnären trivs med varandra."

Är man chef för en konsthall så är man.
Det här är bara ett litet inlägg, ty jag undrar jag på hur många väggar i norra norrlands inland och fjälltrakter det hänger tavlor av denne Lars Mattson?
Även hos oss, på Ringvägen 29, fanns en sådan.
Det var mamma som hade köpt den.
En rätt stor oljemålning av kvinna vid en ardennerhäst.
Jag minns att pappa tyckte att kvinnan påminde om min mormor Betty.


Kerstin Sjölund:
Trätavlan fick jag av Dorrit och Per Hajslund när de var uppe på Carl Olofs begravning.
Det är en bit av en golvplanka från en kvarn i Polen som en konstnär med blick för såna saker fyllt i.
Jag vet inte om madonnan syns ordentligt, men jag tog fotot taget utan minsta extraljus.
Välj vilken av tavlorna du vill.
De har ju en historia bakom som gör att jag aldrig flyttar på dem mer än för omtapetsering, om det nu ska bli någon gång, jag älskar tapeten i det rum de hänger också. Så det så!!!
(Elisabet säger: jag väljer alla fyra!)


Pensionatvärdens favorit eller en av dem:

På väggen i ett av pensionatets rum hänger
tre tavlor, alla med segelbåtsmotiv.
I köket finns
ytterligare två.
Det är inte
speciellt svårt att förstå att här bor en passionerad seglare.
Tavlan här ovanför är en reproduktion.
Konstnärens namn är Reinhold Ljunggren - uppvuxen i Ljungby - i Småland.
Båten heter Linnea.


Konsthallsintendenten själv:

Ajaj, jag hittar ännu fler pärlor som jag tycker såå mycket om!
Uppe i pensionatets hall, där, i skumrasket (!), hänger den här tavlan.
Ååå, så jag tycker om den!


Här är en närbild.
En sak inser jag tydligt: det är det där vardagliga jag tycker om.
Konstnärens namn är Lennart Glemme.
Tavlan är gjord 1981.
Och från och med idag ska tavlan få en bättre plats.


Kerstin:

Jag har funderat länge på vilken av mina älsklingstavlor jag ska skicka till din utställning, har så många favoriter, men det blir ändå den jag just nu sitter och tittar på.
"Hemmalängtan", målad av min vän Ulla Holmstrand.

Älskar den eftersom den förmedlar lugn trygghet till mig och det jag strävar efter.
Åtminstone just nu.


Ingela.

Batiktavlan köptes på Sri Lanka när Ingelas första barn, hämtades.
Det är nu 24 år sedan.
"Jag och en annan blivande mamma tog en taxi och reste längs den hysteriskt trafikerade Galle Road söderut.
Jag tror till och med att vi åkte tuktuk dit, men tog en riktig bil hem med våra nya konstverk och i mitt fall en morgonrock.


Ingela:

Tavlan med lunnefåglarna är en akvarell av
Dag Peterson.
Denne Dag Peterson är en av Sveriges mest omtyckta konstnärer som ofta målar djur och fågla
r.


Elisabet:

Också en älsklingstavla - som är en affisch -.
Inköpt på ÖSKG:s konstrunda någon gång på 90-talet.
Texten WEDMAN är lika viktig för mig.
Jag tycker oerhört mycket om en blandning av text och bild.
Konstnären heter Christer Wedman.


Elisabet:

Närbild av tavlan som heter "Adjö" och sätter igång min fantasi.

På den här bilden förlorar mannen lite av sin kraft.
Jfr med den övre.
Mannen blir smalare.
På den övre bilden anar man kanske lite ryggont?
Det beror nog på bildvinkeln.
Och vem ska mannen ta adjö av ...?


Eva:

Den här tavlan har kommit att betyda mycket för mig och hänger alltid ovanför min säng.
Den ger mig en slags tröst och en vila.
Någon vakar över mig.



Amber:

Den heter "Hus med rött tak" och är fullständigt vansinnig.
Jag blir självskrattande av att se på den.
Den har jag bakom ryggen när jag sitter vid matbordet, sonen tittar på den varje dag.
Exmaken kallade den en gång för en psykedelisk spya – det gjorde han aldrig om!


Amber:

Konstnären sade på bredaste skånska att ”Den heter Di små djuren”.

Samuel som redan då var en ordentlig ung man sa genast att det var fel, för på baksidan stod det Hundarna.
Jag föredrar det skånska "Di små djuren".


Elisabet:

Tavlan, t.h. är målad av Leina, hemifrångranne och den finaste av vänner.
När jag ligger på soffan Ektorp och tittar på den, känner jag doften från sälgen vid sjön.
Jag blir åtta år och tio år, jag blir femton år och femtiosex.
Allt i ett.
Dofterna från sjön landar i en etta i Ystad och i ett gult hus på en kulle.


Leina:

Det är hon själv som har målat barnen, Bill & Belinda.



Jom:


Men en konstnär i staden Hoi An i Vietnam hade en alldeles egen stil och jag köpte denna lilla målning av honom. Den stoppades in i ett plaströr, och jag skickade iväg rullen tillsammans med kläder och annat i ett paket som skulle sändas landvägen till Sverige, medan jag fortsatte min resa till de norra delarna av landet..



Christina:


Min absoluta favorit är den övre tavlan som är en torrnål av Henrik Krogh.
Bladet heter "Kurragömma".



Karin, gift med mina barns pappa:


Så skickar jag min favorit, Lapporten av Greta Wennberg.
Jag har bestigit den högra toppen, ett äventyr i sig.



Elisabet:


Tavlan som grannarna kom med när det var flyttdags.
Den som fick mig att gråta så hejdlöst.
Sorg över att lämna något som varit beständigt.
Och en slags orolig förväntan över det som väntade.
Hullerombullerlivet.




Marianne Rindå:


Den blå tavlan, den är min favorit.
Den har en lekkamrat till mig, när jag var liten, målat.
Hon heter Synnöve Lambertz och bor i Österskär.




Margareta:


Den här är målad av min makes moster, Hertha Linders.
Hon bodde ett tag i Umeå på den tid då man fortfarande flottade timmer på älvarna.
Hon har berättat om hur hon stod på bron över älven och målade - i viss mån störd av nyfikna förbipasserande gående -.


Margareta:


Konstnären heter Sándor Vincefi.
Vi var kollegor på Vretskolan i Skogås där han var bildlärare.
Jag har aldrig mött en kollega som fått fram så entusiastiska elever!



Monet:

Hennes egen Philip von Schantz-tavla.
Notera fönstret som speglar sig i glaset ..., hälsar bloggmadamen.



Cecilia N:


Jag tror det var känslan som jag hade när jag var ute hemomkring när jag växte upp som slog an något där.


Cecilia N:

Den med flickan som plockar blommor kommer från min mans mormors föräldrahem i Kiruna.
Jag tycke
r så mycket om den.


Leina:

För tjugotre år sedan fångades det här ögonblicket.
Leina var vår närmaste granne och det var bloggmadamen som tog bilden.
Men
Leina, hon målade den.
Titta,
så vacker vänsterhand hon har!


Intendenten igen:

Nu har jag kastat alla hämningar och tar med flera tavlor!
Det här är mitt livs
enda inköpta oljemålning.
Jag upptäckte den på bankkontoret i Tibble - Kungsängen - troligen 1976.
Banken hade en då liten utställning och där stod jag och tittade på sommarblommorna och föll pladask!
Kvinnan som målade detta vackra hette Manni och var finska.
Jag tror att jag betalade 200 kronor för den.
Och
tänk, jag tycker precis lika mycket om den idag!


Barbro:

Denna tavla kommer från makens barndomshem,tycker den är härlig.
(Det tycker f.ö. intendenten också, som blir glad av den!)



Ingalill:


Tavla målad av Anna-Stina Ehrenfeldt 1999, inköpt på konstrunda i Skåne hos konstnärinnan..

Konstnären hade atelje i Heinge skola norr om Ystad.



Ingalill:

Den här tavlan föreställer skeppet Lekna av Halmstad, målat 1914.
På det skeppet var min morfar, Karl Julius Johansson, kapten.

Senare, 1917, var han kapten på briggen Emil av Uddevalla.
Den båten försvann med kapten och besättning i Engelska kanalen träffad av en mina.
Min mormor boende i Halmstad blev då änka med två döttrar, 6 år (min mor) och 3 år.


Kerstin:


Här kommer min favorittavla.
Konstnären heter Annika
Svenbro.
Jag älskar den för att den är så enkel och sinnlig.



Lena:

Den här tavlan av Lennart Jirlow köpte jag för fyra år sen när jag varit singel ett tag.
Den fick representera drömmen om min framtid.
Där jag skulle sitta vid trädgårdsbordet i bersån med en jordnära man i rutig skjorta.
Som ett litet näpet och nöjt sällskap. Och en trogen hund vid fötterna.



Eva:

Den här tavlan målade jag strax innan vi sålde vår gård och flyttade därifrån.
Jag gjorde en dyr inramning till den, för jag kände att tavlan skulle bli en viktig del av vårat nya hem
Och som den kan glädja!
Den beskriver en vacker sommardag på vår gård.
Mitt lilla bageri är öppet och det är liv och rörelse överallt.
Kalkonerna har, som vanligt, smitit och kommer gående över gårdsplanen.


Annas mamma:

Tavlan köpte jag på en utflykt hos konstnären själv.
Han spelade dragspel och sjöng för mig och jag hade en axelbandslös ljusblå klänning och midjelångt hår både minns jag och har foto från det.



Bloggblad:


Den med ansiktet - taget från sidan pga speglingar i glaset - är ingen Picasso.
Den är gjord av en 10-årig pojke i en klass där jag var lärarkanditat.
Jag frågade om
jag fick den ... och det fick jag.



Bloggblad:

Tavlan med allén i snön är den första tavla jag minns.
Som barn funderade jag på vad som fanns bakom där i snön ... och vem KVADMAN var.
Det tog många år innan jag såg punkten.
K. Vadman.

Tittar på Gomorronprogrammet i SVT 1.


Micke Leijnegard har bjudit in två gäster: f.d. slalomåkaren, numera föreläsaren Tomas Fogdö och den suveräne fotografen Jens Assur.

Vilket intressant samtal det blir!

Just nu handlar det om vad det är som ger människor status.

Och nu lite kultur .....



Via Stationsvakt och
Ingela, så hamnar jag hos självaste Ursprunget - Kulturfyran -.

Det gäller att svara på fyra frågor.

1. Vilken saga är den första du minns att du hört?

Det måste vara "Petter och hans fyra getter" som mamma läste så ofta, att jag kunde den såväl fram, - som baklänges.

2. Om du är barnvakt och när barnen ska somna blir ombedd att berätta en saga: vilken saga berättar du då?

Det beror såklart på vilken ålder barnen är i.

Men ..., gärna Hattstugan, ovan nämnde Petter .., Pettsson och Findus .., Gittanböckerna .., jo, någon av dessa om dom nu finns i huset.

Böckerna om Gittan har Emil och Emma tvingats lyssna till mer än en gång .....


Hattstugan med den ensamstående mamman.

När jag nu läser boken, irriterar jag mig omåttligt på den egotrippade tomtegubben som kallt räknar med att tomtemamman och barnen - utan tvekan - ska lämna sitt nybyggda hem och flytta till honom.

(Deras eget hus har brunnit upp, då äldsta flickan ställde till med tvätt och så började det att brinna.)

"Men ert hem kan minsann också duga .,. det kan bli vår nätta, lilla sommarstuga!"

Nånting sånt säger han, gubbtjyven.

3. Vilken sagofigur skulle du vilja vara?

Utav dessa: Gittan, hon som blir kompis med vargarna.


4. Har du någonsin hittat på en egen saga? Vad handlade den om i så fall?

Oh, ja! För mina egna småttingar berättade jag ofta om Ekorren Kurre och alla hans äventyr. Kurre bodde i en tall uppe i Tjamstanberget hemma i Malå och han hälsade ofta på småtöserna .,. ibland hoppade han upp i älgens krona och satt där medan älgen simmade över Malån .., det gick så långt att min dotter Anna till slut trodde att allt detta verkligen hade hänt.

Nu när jag ser böckerna samlade på det här viset, så ser jag ju tydligt att här var det fråga om sagor med djur i, både som mamma läste för mig och som jag själv läste för mina barn.

Under en period försökte jag godnattläsa de underbara Hugo & Josefin-böckerna för döttrarna, utan resultat.

Nä, aldrig!

Pippi Långstrump var aldrig min favorit och det vågar man ju knappt erkänna.

annannan sa...

Intressant! Och jag ser att du har hittat Findus-boken. Jag tänkte på den igen när sigge nilsson varit borta och kom hem och var bortkollrad i flera timmar.

Jag har funnit Pippi roligare som vuxen. Jag var nog ett alldeles för snällt och ordentligt barn för att finna finessen i hennes stolligheter när jag var barn. Och, tänker jag medan jag skriver, kanske är det också så att barnvärlden jag levde i inte alls var så där full av regler att jag behövde någon som hjälpte mig att göra uppror. I vuxenvärlden, däremot, behöver jag rejäla doser av humoristiskt uppror mot absurditeterna.

Åsa sa...

Oj, jag riktigt hajade till när jag fick se bilden på boken om Petter och hans fyra getter. Det var "outstanding" min sons bästa, bästa bok. Jag var urtrött på att varje kväll läsa den. Missade jag ett ord var sonen på mig med en gång och talade om att nu hade jag inte läst rätt.Nu ska vi flytta...och när jag gick igenom alla böcker smekte jag den trasiga, sönderlästa boken ömt, men sedan åkte den i soporna. Allt har sin tid!

mossfolk sa...

Men åh, Petter och hans fyra getter, hade jag alldeles glömt bort!Elsa Beskows böcker läste vi mycket när jag var liten. Så fina illustrationer! Astrid Lindgren-böckerna var (och är) jag också väldigt förtjust i. Kanske framförallt Bullerbybarnen och Ronja Rövardotter.

Ingela sa...

Jag köpte Petter-boken för några år sen när den kom i En bok för alla-serien, och tänk, jag tyckte inte den var nåt vidare.

Men jag håller med dej om Gittan-böckerna.
Det mesta som Pija Lindenbaum gör är väldigt bra.
Monet sa...

Åh, Gud som jag skrattar när jag läser om hur arg du blir på gubbtjyven Tomtegubben i Hattstugan. :-) Det var nog inte så jämställt på Beskows tid och jag minns att jag ändå tyckte han var snäll som erbjöd tak över huvudet. Sträng var han ju förstås!

Den är min favorit, jag kunde den utantill som tvååring sa min mamma. Alla Elsa Beskows böcker är underbara (åk till Junibacken och gå bland kantareller och blåbär som Putte!).

Men de mest förtrollande var Bland Tomtar och Troll, särskilt de sagor som var illustrerade av John Bauer. Allt sålt till antikvariat och bortgivet till andra småttingar idag - inga av mina barn ville ha sina gamla böcker och man kan inte släpa kartongvis med sagor till Frankrike.

Själv läste jag sagor varje dag och kväll för mina barn - det mest minnesvärda var nog kvällarna med Bröderna Lejonhjärta. Och det var innan filmen kommit. Ibland fick man hoppa över lite Katla-kapitel för att de skulle kunna somna!

Annas mamma sa...

Petter och hans fyra getter har jag för ett par veckor sett som teater med en liten tjej, den gjordes väldigt bra och ungarna satt helt absorberade. Och vilka härliga barnboksminnen man har, tror de betyder mycket. I "modern" tid måste jag säga att jag gillar Pettson väldigt mycket.

Elisabet sa...

Monet: jag ÄLSKADE Hattstugan när jag var liten och läste den ofta för barnen, ja, den bästa komplimang jag har fått som mamma, det var när en av döttrarna sa att .."å, mamma, du läste jämt för oss!"
Och när jag läste Hattstugan, så läste jag med exakt samma betoning som min mamma hade när hon läste för mig.
Precis som när jag läste om Lotta på Bråkmakargatan för mina flickor. Vi hade den på LP-skiva och Astrid Lindgren som läser. Hon säger "Viola Linnéa", med betoning på i:et i Viola, medan vi betonade o:et. Men när jag läste för Anna och Maria, då läste jag som Astrid .-)

onsdag 10 mars 2010



Inbjudan till vernissage ...


I morgon torsdag 11:e mars, kl. 19.30 öppnar vi dörrarna för bloggvännernas egen konstutställning.

Alla - tavelutställare som andra - önskas hjärtligt välkomna!

Någon som inte hunnit sända in sitt bidrag ..?

Du, Torun, t.ex?

Ni har tid på er fram till klockan 18,45 - pip - i morgon.

Maila då tavelbilden till bisse151@gmail.com

Rättvisa? Inte det minsta.


Bilden från SVT.
Tack för lånet.
Och fängelse är ändå lindrigt i jämförelse med hur dessa kvinnor har det.


Icke allenast vill jag bli chef
för någon konsthall och ordna "visa-folkets-tavlor-utställningar", nej, jag ville också bli allsmäktig och på så sätt få möjlighet att sätta stopp för det som inte är något annat än utnyttjande av människor.

I Bangladesh t.ex. arbetar kvinnor på den här texilfabriken tolv timmar om dagen - minst -, sju dagar i veckan, till en lön som motsvarar 300 sv kronor.

Såg ni?

Sju dagar i veckan.

Bor gör de i skjul ett 50-tal meter från fabriken.

Det dessa kvinnor och tusentals andra textilarbeterskor producerar, köper vi förstås billigt på våra varuhus.

Har ni inte sett programmet, så rekommenderar jag det varmt.
Den ska jag se ...!


I Gokväll ser jag en intervju med filmregissören Babak Najafi som är aktuell med sin film "Sebbe".

Vi får se en snutt av filmen.

Vilka fantastiska skådespelare!

Och vilken underbar människa denne iranske regissör tycks vara!