lördag 13 mars 2021

Dagens fönster och lite till ....


Det blev en lite orolig natt, den mot idag.  Pv gick i säng redan vid åttatiden och kände sig risig, jag var pigg  Äldsta dottern arbetade natt som vanligt och jag tänkte att det var så tryggt att ha henne här, men det är ju förstås bara ovanan nu att vara hemma igen. 

Idag halverad dos cortison; från tolv små piller som ska lösas upp, till sex. Jag kan säga att halva orken tackade för sig samtidigt, vilket väl är en rimlig förklaring. Gick en sväng runt huset och tog mig knappt in igen, såå darrig. Nej, jag beklagar mig inte. Nej, jag tänker inte förta mig. Nej, jag tar det lugnt, men måste ju ändå röra på mig lite. 

Nu skidåkning på tv och elvakaffe. 

Och en underbart grön fasad från Portugal. Tack annannan! 

På familjechatten små filmer från Malmö. En snart tvåårig krabat som målar med vattenfärg .., sånt. Pratar med före detta svägerskan i Göteborg - Carina - sambo med exets yngste bror. Gråmulet ute. Ibland lite sol. Känns skönt med bokstäver som gör som jag vill. 

Känner mig så  t a c k s a m.

fredag 12 mars 2021

 Det som betyder nånting ....


Första dagen hemma på riktigt, ja, efter dagarna på sjukhuset 
Det känns  b r a .
Jag är superrött mellan varven och superpigg mellan andra varv. 
Tänker ofta på dom två kvinnorna som jag fick dela rum med; på en två-sal, och mest tänker jag på den som kom natten mot igår och som var så nära att kvävas 
En finska som drabbats av en stroke dessutom. 
Tjugo år äldre än jag själv. 

Men för  övrigt?
Jag har diskat (vilken lycka ., att stå vid diskbänken och titta ut), fyllt på med fågelfrö .., pratat med dom allra närmaste .., gjort alldeles för många inlägg på instagram ., tagit emot blommor och hälsningar .., tänt ljus .., och nu sitter vi i var sin del av soffan Ektorp och Harry är där också; helst nära husse. 

Det känns lite som att ha fått livet åter. 

I morgon ska cortisonet halveras; från tolv piller på morgonen, till sex. Skönt! 
Det känns som om man har en mopedmotor på högvarv inombords. 

Ja, men ungefär så är det väl här. 
Och hur underbart är det inte att mossfolk nu fått komma hem!! 

Nu mot soffhörnan och pip-flöjten.

Uppdatering ...

Nu är jag hemma. 

Åkte in akut för en vecka sedan - då hade äldsta dottern kört ner från Sthlm, hon är ju vaccinerad och arbetar bland långt sämre covidpatienter - och skräcken när jag lastades in i ambulansen var o b e s k r i v l i g. Såååå rädd jag var; så långt ifrån den bild du kanske har av mig Rexxie. Verkligen ingen tuff brud. Bara liten och skiträdd. (Grattis på födelsedagen Rexxie!)

Två första dagarna på infektion minns jag inte mycket av (inte veckan innan  heller). Låg på en 2-sal, först med en tant född 1930 som höll på att kvävas om morgrnarna, därefter med en kvinna med finskt namn .., sååååå fin och hon var nära att dö igårmorse, då hon kräktes hejdlöst och höll på att kvävas. Sååååå underbar omsorgspersonal! "Lilla vännnen, nu ska vi hjälpa dig .., hej vännnen, nu ska vi vända dig så du ligger bättre!" .., så hördes det från andra sidan vikskärmen. 

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Aldrig känt mig så utlämnad. Och ingen ork. 

Men det har gått framåt. 

Fick ta bort syrgasen igår, promenera fem minuter i korridoren och så hemåt i taxi med en tystlåten chaufför från något land. Han kanske också var livrädd. 

Mötte min egen blick av skräck när jag kom in ..., Harry ryggade tillbaka (först yster glädje), men nu börjar det kännas bättre. Får höga doser cortision som ska trappas ner från och med i morgon. Är totalt utan ork. 

Orkar inte med några goda råd, men tack för all omtanke, det har betytt såååå oändligt mycket. Har aldrig gråtit så mycket i hela mitt 67-åriga liv ..., min syster i Skåne har varit så rar och go i telefonen mot mig, för att inte tala om alla barnen, pv, exet, friherrinnan och alla blogg,- och instagramvänner .., kända såväl som okända .., och ja, ni förstår. 

Är överlycklig att jag kommit mig hem. 

Överlycklig att kanske fixa detta till slut. 

Har matat småfåglarna. 

Kram till er alla! Jag älskar er - (ja, med risk för att låta patetisk). 

Elisabet